Vet inte riktigt i vilken kategori det här inlägget hör hemma, det var svårt att välja och jag ber i förväg om ursäkt ifall jag har valt fel.

Jag skall försöka att fatta mig kort...

Jag har gått på ganska tunga mediciner i drygt tio år och under tiden jag åt dem så var jag väldigt... dum. Jag hade inget intresse för någonting och jag var en person som ägnade större delen av dygnet åt att sova. När jag bestämde mig för att sluta med dem så vaknade mitt intresse för omgivningen till liv. Jag har levt som vegetarian i större delen av mitt liv då min mor är vegetarian, men för några år sedan beslutade jag mig för att bli vegan. Numera präglas hela mitt liv av att jag är vegan. Varenda liten del av allt jag gör, tänker och är...

Jag har i vanliga fall Väldigt svårt att tycka om andra människor. Jag kan umgås med folk, men är ointresserad av dem. Jag vill lära känna nya personer, jag vet egentligen inte varför... jag tror det är ett behov av att synas. Men det kostar mig för mycket energimässigt när jag är fullständigt inkapabel till att ens gilla dem, så jag låter bli.

Nu till mitt problem...

Långt ifrån alla veganer är vettiga, enligt min mening. Men mitt problem är att jag automatiskt tycker en person är korkad eller ignorant när den inte är vegan. Oavsett hur snäll den är, hur smart den är, vad den annars är intresserad av osv... är den inte vegan så faller min respekt för den på en gång. Jag tycker inte om människor mer för att de är veganer, men jag tycker fruktansvärt mycket mindre om dem ifall de inte är veganer... Vissa veganer jag har träffat är väldigt korkade, elaka, egoistiska, har dåliga argument för sitt val av livsstil även om det, enligt mig, är rätt val... så jag känner inte mer gemenskap med någon bara för att den är vegan.

Jag känner mig Fruktansvärt ensam när alla jag tycker om sjunker i mina ögon just för att de inte är veganer.

Jag postar inlägget här i hopp om att någon skall ha något tips på hur jag kan göra för att sluta tänka såhär. Jag vet att det är fel/dåligt att tycka så om andra människor och i ärlighetens namn är jag trött på att vara känslomässigt isolerad pga mina åsikter.

Du kanske projicerar.

Det glädjer mig att du verkar inse att det är Du som äger problemet med Din syn på andra människor (utifrån att de är eller inte är just veganer).

Vad som inte framgår av din berättelse är varför du är vegan.
Kanske blir det litet lättare att ge något litet tips om du gör det. Det skulle visa lite på dina tankebanor och kanske belysa vad, hos andra människor, du egentligen har svårt för.
Ja, jag skriver så för att jag har svårt att förstå varför just matvanor skulle vara det som förstör din respekt för en annan person.

lillmupp skrev:Det glädjer mig att du verkar inse att det är Du som äger problemet med Din syn på andra människor (utifrån att de är eller inte är just veganer).

Vad som inte framgår av din berättelse är varför du är vegan.
Kanske blir det litet lättare att ge något litet tips om du gör det. Det skulle visa lite på dina tankebanor och kanske belysa vad, hos andra människor, du egentligen har svårt för.
Ja, jag skriver så för att jag har svårt att förstå varför just matvanor skulle vara det som förstör din respekt för en annan person.

Jag får ofta frågan varför jag är vegan och enligt mig är den lika underlig som om någon skulle fråga varför jag inte är våldtäktsman eller mördare. Min fråga som jag alltid bär med mig är varför det är normalt att inte vara vegan och varför det är jag som skall ställa mig själv frågan varför jag är vegan, när jag tycker att alla andra borde ställa sig frågan varför de väljer att bli matade av köttindustrin. Det är surrealistiskt att gå ut bland människor när samhället låtsas som att vi inte håller på att gå under. Veganism handlar inte om matvanor för övrigt. Det handlar om väldigt mycket mer än så.

Tro mig, jag är medveten om att det låter psykotiskt det jag säger... Det känns också så.

Jag vill nog mest tänka "normalt"...

Jag kan känna samma sak som du. Att frågan varför du är Vegan är patetisk. Eftersom det bästa vore att leva såsom du gör. Det mest hälsoriktiga för våra kroppar.
Jag önskar att jag vore vegan men är bara lacto-ovo-vegeterian sedan 30 år tillbaka.
Min övertygelse var och är att jag inte ville döda någon för att leva på jorden. Men jag måste samtidigt inse att alla har olika vägar att vandra. Och jag har INTE rätt att döma någon. För då blir jag också själv dömd.
Om Du vänder din dömande tanke till de som valt ett annat liv.
T.ex.
Vet du verkligen helt säkert , Kan Du vara helt säker på vad som är deras absolut bästa väg att välja ?
Kanske är deras lycka just att döda och äta liken?
Eftersom de väljer att göra det så är det ju det som är sanningen. Och också den sanning som du kan välja att förlika dig med.

Det finns en kvinna som heter Byron Katie hon har skrivit flera böcker om hur man vänder tankar så dom inte har destruktiv makt över en. The works heter en av böckerna. Och alla finns på svenska.

Om du blir besatt av nåt annat än att vara vegan så kommer det lösa sig kanske.

Det du beskriver verkar förekomma i liknande former hos en del andra Aspergare. Åsikten väger tyngst, vad det nu än är.

0010100 skrev:Jag får ofta frågan varför jag är vegan och enligt mig är den lika underlig som om någon skulle fråga varför jag inte är våldtäktsman eller mördare. Min fråga som jag alltid bär med mig är varför det är normalt att inte vara vegan och varför det är jag som skall ställa mig själv frågan varför jag är vegan, när jag tycker att alla andra borde ställa sig frågan varför de väljer att bli matade av köttindustrin. Det är surrealistiskt att gå ut bland människor när samhället låtsas som att vi inte håller på att gå under. Veganism handlar inte om matvanor för övrigt. Det handlar om väldigt mycket mer än så.

Det var inte på något vis min avsikt att ifrågasätta ditt val. Om det känns så, ber jag om ursäkt!

Personligen delar jag din vämjelse över hur djurhållning i köttindustrin kan gå till. Dock inte till den grad att jag kategoriskt väljer bort alla animalier ur min kost utan nöjer mig med att försöka ha lite urskiljning och köpa den dyrare varan om jag känner mig bekväm med att den producerats på ett acceptabelt sätt.
(Och varför äta animalier? För att jag märker att jag mår fysiologiskt bättre om jag gör det än om jag inte gör det.)

Men framför allt kan jag hålla med beautiful13 om att var och en väljer sin väg i livet.
Du gör det Du mår bra av och det är bra!
Hoppas du hittar något i boktipsen som kan hjälpa dig att bortse från andras, i dina ögon, brister.

Hej ! jag hade en tid när jag ägnade mig mycket åt ett intresse och träffade mycket lite vänner, det gick sen över och jag kom ut mer, det gick/går i perioder, kan även idag vet jag få nya intressen, som t.ex kråkor.


Mvh
C

Jag tror att tolerans är det vi alla måste sträva efter i relationer till andra organismer för sunda förhållanden. Försök ha tolerans som strävan när du umgås med någon. Det hjälper i alla fall mig att acceptera andra människor trots att jag inte instämmer med deras värderingar.

beautiful13 skrev:Jag kan känna samma sak som du. Att frågan varför du är Vegan är patetisk. Eftersom det bästa vore att leva såsom du gör. Det mest hälsoriktiga för våra kroppar.
Jag önskar att jag vore vegan men är bara lacto-ovo-vegeterian sedan 30 år tillbaka.
Min övertygelse var och är att jag inte ville döda någon för att leva på jorden. Men jag måste samtidigt inse att alla har olika vägar att vandra. Och jag har INTE rätt att döma någon. För då blir jag också själv dömd.
Om Du vänder din dömande tanke till de som valt ett annat liv.
T.ex.
Vet du verkligen helt säkert , Kan Du vara helt säker på vad som är deras absolut bästa väg att välja ?
Kanske är deras lycka just att döda och äta liken?
Eftersom de väljer att göra det så är det ju det som är sanningen. Och också den sanning som du kan välja att förlika dig med.

Det finns en kvinna som heter Byron Katie hon har skrivit flera böcker om hur man vänder tankar så dom inte har destruktiv makt över en. The works heter en av böckerna. Och alla finns på svenska.

Till att börja med är det ungefär det här jag anser om vegetarianer som fortfarande äter animaliska produkter: http://peranderssvard.blogspot.se/2010/ ... r-att.html

Tack för boktipset. Skall kolla upp.

Jag har också boktips:

Animal Liberation av Peter Singer. Passar bäst de som vill ha jämlikhet, demokrati och inte gillar rasism.

Jordens herrar av Pelle Strindlund. Passar nog de som är kristna.

Eating Animals av Jonathan Safran Foer. Om man inte är så insatt i frågan men tycker att det verkar rätt vettigt att vara vegetarian.

Unib12 skrev:Jag tror att tolerans är det vi alla måste sträva efter i relationer till andra organismer för sunda förhållanden. Försök ha tolerans som strävan när du umgås med någon. Det hjälper i alla fall mig att acceptera andra människor trots att jag inte instämmer med deras värderingar.

Unib12 skrev:Jag tror att tolerans är det vi alla måste sträva efter i relationer till andra organismer för sunda förhållanden. Försök ha tolerans som strävan när du umgås med någon. Det hjälper i alla fall mig att acceptera andra människor trots att jag inte instämmer med deras värderingar.

Till viss del stämmer det du skriver eftersom det är människors brist på respekt för andra levande djur som jag inte tycker om samt deras brist på kritiskt tänkande - människors kärlek till samhällsstrukturen som någonting fulländat. Det blir paradoxalt om jag då inte kan tolerera att andra tänker olikt mig, det håller jag med om. Men jag vill understryka att jag inte hatar andra människor, jag tolerar dem i allra högsta grad... Problemet är att jag inte kan tycka om dem som jag skulle vilja. Men jag hatar dem inte. Jag har vänner och jag har kärlek i mitt liv, men jag saknar gemenskapen och känslan av att andra förstår mig.

Jag kan sitta hos min psykolog och beskriva hur jag känner inför saker och ting, men ändå veta att psykologen inte alls håller med och hen känner inte alls likadant. Vetskapen om att ingen jag känner håller med, ingen jag känner tycker som jag etc känns väldigt jobbig.

Som tur är har jag Internet och kan där se människor som tänker som jag... Det jobbiga är att samtliga är självmorsbenägna, de ser ingen mening i att fortsätta... De har börjat isolera sig och tror inte på att de själva kan påverka längre. Nästa år kommer en förödande rapport från IPCC, men inte förrän i september.

Jag önskar bara att alla kunde bry sig mer så vi snabbt kan försöka åtgärda problemen.

Önskar att mina vänner kunde läsa böcker jag rekommenderar och filmer jag tipsar om.

Chrilleb skrev:Hej ! jag hade en tid när jag ägnade mig mycket åt ett intresse och träffade mycket lite vänner, det gick sen över och jag kom ut mer, det gick/går i perioder, kan även idag vet jag få nya intressen, som t.ex kråkor.


Mvh
C

Jag tror inte det här kommer att gå över och jag träffar vänner ibland, men även det börjar kännas meningslöst. Mitt intresse är det som får mig att gå upp på morgonen, men det är även det som gör att jag inte kan känna gemenskap med andra. Mitt intresse handlar inte bara om arter, biologi och kemi och politik. Det handlar om en moralisk övertygelse och den övertygelsen gör att jag inte ser någon mening i att umgås med personer som är blinda inför det jag själv tycker är det viktigaste i livet. Men jag kan ju hoppas att jag helt tappar intresset för detta, men just nu känns det inte direkt hoppfullt... Att mitt intresse skulle försvinna och ersättas med någonting annat känns som att tänka på döden.

Av ren nyfikenhet: är du intresserad av kråkfåglar som familj eller är det arten kråkor du är intresserad av? Många säger nämligen "kråkor" istället för "kråkfåglar", därav min fråga.

Kan känna igen mönstret, fast hos mig handlar det om sverigedemokrater. Jag blir förbannad när jag tänker på hur jävla korkade de är. Inte irriterad eller trött utan just förbannad.

Man får väl försöka hitta någon distans, antar jag. Eller så skriver man av sig den värsta ilskan i några drapor.

lillmupp skrev:

0010100 skrev:Jag får ofta frågan varför jag är vegan och enligt mig är den lika underlig som om någon skulle fråga varför jag inte är våldtäktsman eller mördare. Min fråga som jag alltid bär med mig är varför det är normalt att inte vara vegan och varför det är jag som skall ställa mig själv frågan varför jag är vegan, när jag tycker att alla andra borde ställa sig frågan varför de väljer att bli matade av köttindustrin. Det är surrealistiskt att gå ut bland människor när samhället låtsas som att vi inte håller på att gå under. Veganism handlar inte om matvanor för övrigt. Det handlar om väldigt mycket mer än så.

Det var inte på något vis min avsikt att ifrågasätta ditt val. Om det känns så, ber jag om ursäkt!

Personligen delar jag din vämjelse över hur djurhållning i köttindustrin kan gå till. Dock inte till den grad att jag kategoriskt väljer bort alla animalier ur min kost utan nöjer mig med att försöka ha lite urskiljning och köpa den dyrare varan om jag känner mig bekväm med att den producerats på ett acceptabelt sätt.
(Och varför äta animalier? För att jag märker att jag mår fysiologiskt bättre om jag gör det än om jag inte gör det.)

Men framför allt kan jag hålla med beautiful13 om att var och en väljer sin väg i livet.
Du gör det Du mår bra av och det är bra!
Hoppas du hittar något i boktipsen som kan hjälpa dig att bortse från andras, i dina ögon, brister.

Jag gör det jag mår bra av... men jag mår samtidigt inte bra av det eftersom det får mig att känna mig alldeles för ensam.

Om du vill exkludera animalier ur din kost så rekommenderar jag att du läser lite om människans metabolism, anabolism och katabolism. Att du mår bättre med ovegansk kost är förmodligen för att du inte vet hur man äter vegansk mat. Laktos är en disackarid vilken många har ett överskott av... med andra ord ett sockerberoende. Laktos bör uteslutas ur ett däggdjurs kost så fort däggdjuret inte längre måste dia för att få i sig näring. Att människor tror att komjölk är nyttigt är enbart propaganda från köttindustrin. Komjölk är direkt hälsofarlig och kalciumet den innehåller (kalcium är det många tror är nyttigt i komjölk nämligen) är inte nödvändig då kan får i sig lagom mängd kalcium i mycket annat man äter. En mjölkko blir matad med hormoner vilka gör att hon producerar 10 gånger mer mjölk än vad hon egentligen skulle. En mjölkko är en hona från vilken däggdjursart som helst, inte någon särskild "mjölkproducent" för oss, hennes mjölk är precis som vilken annan däggdjursmjölk som helst... Skillnaden är att man gör henne gravid för att sedan beröva henne på kalven alldeles för tidigt då man vill ha hennes mjölk. Modersmjölken kommer inte i någon normal mängd utan hon producerar mjölk hela sitt liv. Det här är fruktansvärt plågsamt och fullständigt onaturligt.

Protein finns i baljväxter, linser etc. Fettsyrorna finns i oljor. Många undrar över B12 som tillverkas i tarmen, hur skall man få B12? T ex alger... men oftast är B12 tillsatt i olika veganska mjölkalternativ (havremjölk, sojamjölk etc), finns även kosttillskott. Människor som annars enbart äter köttbullar och makaroner blir på en gång väldigt engagerade i näringslära om de skulle få frågan varför de inte äter vegetariskt... som om de får i sig allt de behöver av sin annars väldigt ensidiga kost.

(I växtriket finns en större variation av smaker än vad djurriket har att erbjuda, så jag blir alltid lika förvånad när andra tycker att vegansk kost verkar enformig.)

(För alla ostälskare så finns ett märke från Schweiz (precis, ostarnas land) - Vegusto - som tillverkar väldigt goda veganska ostar. De är små och dyra, som ostar bör vara. De innehåller naturligtvis inte kasein och därför smälter de inte likt djursekret gör. Så de där trådarna som finns i smält ost, finns inte där.)

KrigarSjäl skrev:Kan känna igen mönstret, fast hos mig handlar det om sverigedemokrater. Jag blir förbannad när jag tänker på hur jävla korkade de är. Inte irriterad eller trött utan just förbannad.

Man får väl försöka hitta någon distans, antar jag. Eller så skriver man av sig den värsta ilskan i några drapor.

Föreställ dig då en värld med nästan enbart Sverigedemokrater och de som inte är Sverigedemokrater är personer som du oftast ändå inte kan prata med.

Tack för alla fina tips.

Vad jag har att säga kommer nog inte ge dig någon glädje.

För att försöka göra min förklaring lite simplare så säger jag så här:
Föreställ dig att vi möts ute i naturen och jag är jätte hungrig, jag försöker fånga dig men misslyckas.
Varje dag fortsätter jag möta dig och jag är lika hungrig varje gång, efter att ha studerat hur reagerar och agerar så kommer jag på ett sätt att fånga dig.

Vaf är det som händer med mig? Blir jag mer intelligent eller mindre intelliget av att försöka fånga dig?

Så nu kan vi väl konstatera att jag blir mer intelligent och ju mer intelligent jag blir, desto mer börjar jag ifrågasätta olika saker jag gör och varför.
Så jakt > ökad intelligens > ifrågasätter jakten

Vad jag försöker säga är att du hade aldrig varit så pass intelligent du är idag om dina förfödrasföfädrar etc inte hade ätit kött..

Jag är inte vegitarian eller vegan, hade gärna varit det om det vore lättare och billigare, tyvärr är det ju tvärtom så som det ser ut idag :/.

Vad jag kan tipsa om är att flytta till något land där dom flesta är vegitarianer, typ Indien.

0010100 skrev:

KrigarSjäl skrev:Kan känna igen mönstret, fast hos mig handlar det om sverigedemokrater. Jag blir förbannad när jag tänker på hur jävla korkade de är. Inte irriterad eller trött utan just förbannad.

Man får väl försöka hitta någon distans, antar jag. Eller så skriver man av sig den värsta ilskan i några drapor.

Föreställ dig då en värld med nästan enbart Sverigedemokrater och de som inte är Sverigedemokrater är personer som du oftast ändå inte kan prata med.

Fast skillnaden är att det är du som är ute och, ska inte säga cyklar, men vinglar en aning. Människan är allätare, jägare/samlare.

Vad säger du om innuiter som livnär sig på säl & fisk?

Proteinet som människan (som art) har fått i sig via tillagat kött har utvecklat våra hjärnor till det de är idag, utan detta protein hade vi inte varit människor utan som vilket däggdjur som helst så då kan man diskutera ur en massa olika perspektiv om det hade varit bättre om vi inte hade fått den utvecklingen (ur miljösynpunkt hade det troligen varit bättre, men det finns hur många andra synpunkter som helst att diskutera).

Jag har ingen ork att leta källor för mitt påstående.

EDIT: Jag kan dock (till en viss del) förstå varför en del blir veg(etari)aner men jag anser att de inte ska tvinga på människor sina åsikter, framför allt när de blir föräldrar och glömmer att se till sina barns bästa (vilket betyder att de faktiskt kan glömma att barnen får i sig den näring som de faktiskt behövet för att utvecklas).

Miche skrev:Proteinet som människan (som art) har fått i sig via tillagat kött har utvecklat våra hjärnor till det de är idag, utan detta protein hade vi inte varit människor utan som vilket däggdjur som helst så då kan man diskutera ur en massa olika perspektiv om det hade varit bättre om vi inte hade fått den utvecklingen (ur miljösynpunkt hade det troligen varit bättre, men det finns hur många andra synpunkter som helst att diskutera).

Jag har ingen ork att leta källor för mitt påstående.

EDIT: Jag kan dock (till en viss del) förstå varför en del blir veg(etari)aner men jag anser att de inte ska tvinga på människor sina åsikter, framför allt när de blir föräldrar och glömmer att se till sina barns bästa (vilket betyder att de faktiskt kan glömma att barnen får i sig den näring som de faktiskt behövet för att utvecklas).

Bra sagt!

Men vi kan ju faktiskt få i oss allt det vi behöver utan kött, problemet är väl bara att vi får i oss nästan allt vi behöver från kött.. Så när man jobbar 7-9 timmar om dagen, kanske har barn, ska hinna med allt hemma och sedan ska man också försöka stå och läsa världens minsta text på vad som är i maten man köper. Någon har ju inte tänkt igenom det, eller så har någon gjort det väldigt väl. :/

Min erfarenhet är att en fördömande attityd brukar gå hand i hand med att man pressar sig till en livsstil som man egentligen inte mår bra av... Om du verkligen mådde bra av att vara vegan skulle du ha fullt upp med att leva, och inte behöva bry dig om vad andra äter.

0010100 skrev:Jag önskar bara att alla kunde bry sig mer så vi snabbt kan försöka åtgärda problemen.

Önskar att mina vänner kunde läsa böcker jag rekommenderar och filmer jag tipsar om.

Det jag har dragit för slutsatser i mitt liv om gemenskap i en grupp av människor är att alla individer måste på ett synkat sätt börja arbeta som ett lag mot ett gemensamt mål. Individerna ska vara tillräckligt distanserad från gruppen för att ta hänsyn till jaget och tillräckligt distanserad från jaget för att ta hänsyn till gruppen. Det här händer nästan bara när en grupp varit tillsammans och nära inpå varandra under en lång tid, kanske minst i fyra månader. Det kan gå snabbare om gruppen är i en svår situation och samarbete är absolut nödvändigt för överlevnad/klara uppgiften. De måste alltså uppleva något skit jobbigt tillsammans.

Vårar samhälle är inte anpassat till vårat sociala bästa så därför är de få som får uppleva lojalitet och gemenskap ifrån andra människor, vilket verkar vara ditt problem om jag tolkat situationen rätt. De som upplever gemenskap och acceptans mot varandra är de som under en längre tid utövat lagsport med samma lag under en längre tid och soldater. Jag skulle tipsa om att under en längre tid sysselsätta dig med någon lagsport eller alternativt byta karriärvägar.



Moderator atoms - fixade till citatet.

Önskar på sätt och vis att jag kunde vara vegan. Eller nån jävla -an eller -ist över huvud taget. Men jag ser för och nackdelar med allt. För mej skulle det kännas idiotiskt att "ta ställning". Nu säger jag absolut inte att trådstartaren gör det. Men att bli -ist känns för mej som ett flockflörteri de gånger jag försökt.

Det är som det är. För och nackdelar. Rasism, antirasism..... Vegani...

Och det här gör att jag har svårt att få vänner. sitter aldrig och "boar in mig" tillsammams med andra i någon indignation över nåt som egentligen är kluvet. Det är fan en av de NS-grunkor jag har svårast för