Runt 30-strecket tror ja, men vet inte riktigt det varierar från dag till dag och beroende på vad jag gör och med vem

Jag skall fylla 27 men är simultant både 12 och 82 i huvudet.

biologic skrev:Jag skall fylla 27 men är simultant både 12 och 82 i huvudet.

Hmm 82 har jag nog aldrig känt mej. Hur fan känner man sej då trött,bitter och glömsk?

Jag känner mig äldre, både trött och glömsk. Dessutom känner jag mig urgammal (100 år?) när jag läser vad en del skriver här på AF.

slackern skrev:

biologic skrev:Jag skall fylla 27 men är simultant både 12 och 82 i huvudet.

Hmm 82 har jag nog aldrig känt mej. Hur fan känner man sej då trött,bitter och glömsk?

Bland annat; kan även vara att man är senil, rättrådig (a.k.a. stofilbeteende), stel och har poröst skelett.

gadas skrev:Vi med AS sägs ju både se ut och känna oss yngre än vad vi är.

Är det så?

Tanken har nämligen inte slagit mig, men nu att du har skrivit det så visst!

Jag får ofta höra att jag ser yngre ut. Jag fick också ofta visa upp leg på systemet när jag hade fyllt redan 40. Tvekar att det skulle hända numera Har dock inte testat på årtal för har inget att göra med i Systembolaget.

Min pappa ser också betydligt yngre ut, han har också AS. Märkligt tycker jag för att han har levt ett mycket destruktivt liv. Med tanke på hans levnadssätt så bör han se minimum 30 år äldre ut än vad han gör. Men nej då, han ser ut som en barnrumpa.

För mig själv är åldern ointressant. Jag lever i nuet och då har åldern ingen betydelse. Inte tidsperspektivet heller. Tid använder jag bara i sammanhang där det är nödvändig. Typ komma till jobbet i tid och så, annars flyter jag hellre i tidslösheten.

Intressant dock att jag känner att jag är 'en gammal själ'.

Moderator: Lagade citatet

Biologiskt har min kropp funnits i 52 år 11 mån 2 v (inkl fostertiden )
Men jag blir aldrig äldre än tju-tju (inte 27, tju-tju!) Ung, sprallig och lekfull.
Men heller aldrig yngre än 1000 år.
SAMTIDIGT!!!
Känns konstigt men det är som att jag har en gammal själ i en ung kropp som är halvägs mellan födsel och grav.

Rent fysiskt känns det som om jag närmar mig pensionsåldern. Min kropp känns allmänt svag och utsliten.
Rent psykiskt känner jag mig också äldre. Kan inte relatera till jämnårigas festande t.ex, utan vill nästan bara vara hemma och ta det lugnt.

Kanske borde tillägga att jag är 23 år.

Just nu som 18, ung med mycket hormoner som snurrar

biologic skrev:

slackern skrev:

biologic skrev:Jag skall fylla 27 men är simultant både 12 och 82 i huvudet.

Hmm 82 har jag nog aldrig känt mej. Hur fan känner man sej då trött,bitter och glömsk?

Bland annat; kan även vara att man är senil, rättrådig (a.k.a. stofilbeteende), stel och har poröst skelett.

Vill frun ha hjälp över gatan? Vill frun ha hjälp med att bära sina matkassar?

Drabbades av påfrestningar och åldrades i kapp. Både fysiskt och psykiskt. Men socialt är jag yngre.

Ibland känner jag mig som en gråhårig gammal kuf och ibland känner jag mig som en snorunge.

28 känner mig mer som 17 (fast ibland som 10).

Vi var hos veterinären med min hund; jag satt med hunden och mamma registrerade oss. Mamma meddelade att jag var ägare, varpå hon i receptionen pekade på mig och frågade om jag var myndig. Vad fasen, synfel?! Jag fyller 27 år om en dryg månad...

Har alltid känt mig yngre, och folk tror att jag är yngre, sista gången jag fick visa leg på systemet var jag 34 år, min dåvarande pojkvän var med, han fick visa leg och var drygt 9 år yngre...

Själv känner jag mig faktiskt äldre

Hur känns en ålder???

Jag är 40, och jag känner 'så här', alltså är det 'så här' det känns att vara 40!

ja e liten^^

ja e tå år, och har nappflaskan och snuttefilten och nallebönen. <3

så är jag från och till, när man var så liten
fanns det inga många problem och trassel.

Gud säger att för att komma till himlen, måste vi bli som de små.
barnasinnet, är det vi tappat efter våra vandringar.

men inte alla.

Jag är 20 och känner mej som minst 30.

Kimmelie skrev:Hur känns en ålder???

Jag är 40, och jag känner 'så här', alltså är det 'så här' det känns att vara 40!

Exakt så tänker jag också. Jag fattar inte hur man menar om man känner sig yngre än sin biologiska ålder. Om man är 40 men "känner sig som 25", betyder det att man känner sig exakt likadant som man gjorde när man var 25? Eller betyder det att man inte känner som man gjorde när man själv var 25, men som man tror att andra 25-åringar känner sig? Hur vet man i så fall hur de känner sig (om det nu skiljer sig från hur man själv upplevde tillvaron i samma ålder)?

Ännu konstigare verkar det att känna sig äldre än sin biologiska ålder. Iofs, om man är kroppsligt skröplig och har ont så kan jag förstå om man känner sig äldre än man är. Men hur man rent mentalt kan känna sig äldre än man är förstår jag inte.

Nu är jag förmodligen cynisk och elak (kan bero på att jag känner mig onödigt medelålders idag? *obs ironi*) men om jag förstår saken rätt så brukar folk som påstår sig känna sig yngre än vad de är mena att de är mera spontana och allmänt roligare än sina jämnåriga, medan de som påstår att de känner sig äldre gärna ser sig som mognare och djupsinnigare än sina jämnåriga. Utifrån sett verkar såna här själviakttagelser oftast inte speciellt verklighetsförankrade.

Gafsan skrev:
Ännu konstigare verkar det att känna sig äldre än sin biologiska ålder. Iofs, om man är kroppsligt skröplig och har ont så kan jag förstå om man känner sig äldre än man är. Men hur man rent mentalt kan känna sig äldre än man är förstår jag inte.

.

förutom att jag är kroppsligt "skröpplig" så har jag genomlevt mkt (dvs har mkt erfarenheter som många i min ålder inte har) och även kommit till en del insikter (till stor del pga det jag genomlevt) och därför så känner jag mig äldre än andra i min ålder (inte alla såklart men ni förstår vad jag menar).
erfarenheter och insikter altså

Om man är 40 men "känner sig som 25", betyder det att man känner sig exakt likadant som man gjorde när man var 25?

Detta för min del. Samtidigt kan jag i vissa avseenden relatera till det rapchic säger. Den del av mig som känner sig yngre mentalt existerar troligtvis för att jag ännu inte lyckats bli självförsörjande, som för mig är "en big deal" då jag jämför mig med andra i min ålder som inte har min historia eller problematik. Delen som utgörs av en "gubbe" är min ackumulerade erfarenhet av lidande, eget som andras som i vissa avseenden tvingat mig att mogna fortare än vad som kan anses "normalt".

Tigerklo skrev:Delen som utgörs av en "gubbe" är min ackumulerade erfarenhet av lidande, eget som andras som i vissa avseenden tvingat mig att mogna fortare än vad som kan anses "normalt".

Jag förstår tanken, men samtidigt så är det ju väldigt svårt att veta hur mycket lidande som är "normalt" (få människor går ju genom livet utan att möta motgångar och elände) och dessutom är det rätt osäkert huruvida lidande verkligen får en att mogna som person. Ibland är det tveklöst så, men samtidigt så finns det ju många exempel på människor som lidit mycket men knappast blivit mera mogna av det. Och vid autismspektrumproblematik är ju bristande helhetsförståelse och generalisering ett av huvudproblemen - vi lär oss inte av våra erfarenheter på samma sätt som andra. Då borde en person med AS snarare vara mindre mogen än en person utan, men med samma erfarenheter...

Jag vill bortse från människors ålder så mycket som möjligt. Jag vet att det kulturellt korrekt sett är "patetiskt" när någon försöker verka yngre än hen är (eller när ett barn beter sig som en vuxen). Men jag tycker tvärtom att det är patetiskt när någon verkar ha tänkt att "jag måste visa att jag är medveten om att jag är gammal" och kanske försöker klä sig och se ut som en gammal sur tant eller gubbe (nej, som sagt, jag har inga fördomar ), det skulle också kunna gälla barn som tror att de måste leka och busa för att inte verka för vuxna.