Jag har under ett halvår varit kompis med en kille som har Aspergers. Under tiden har mina känslor växt sig starkare samtidigt som han har nämnt en del som får mig att tro att han vill vara ihop med mig.

Men jag är rädd. Och anledningen är hans Asperger. Jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad och att jag ska göra fel. Har nämligen några få kraschade relationer i bagaget, men det här är den första riktiga jag ska påbörja sedan jag blev vuxen. Men ännu mer rädd är jag för att han inte kan älska mig eftersom han har sjukdomen. Om man inte kan älska varför har ni med Asperbergs relationer?

Någon som har råd och tips på vad man ska tänka på och vad jag bör göra. Både ni som älskar någon som har sjukdomen och ni som har den. Snälla hjälp mig.

Nr1: det är ingen sjukdom

Nr2: en aspie som har bestämt sig är lojal till 100%

Nr3: tänk på att vi är väldigt bokstavliga, inget läsande mellan raderna

Nr4: vi är asociala, så minsta tecken på ömhet är stort

... På det stora hela är vi väldigt bra som praktiska partners, sedan vet jag att respektive till aspis kan tycka att de känner sig ensamma i förhållandet för vi har stort behov av egentid och uttrycker inte gärna känslor som enter gör

Tack för intressant svar.

När det gäller ömhet som du skrev, vad för slags ömhet kan man förvänta sig? Om man får flera sms per dag och telefonsamtal från personen kan detta räknas som ömhet? Om han berättar en del saker i förtroende? Om han vill bekosta en biljett fastän han är lite småsnål så jag kan åka och hälsa på honom? Om han säger att han vill vara mer än kompis?

Mitt stora problem är att han började prata om kk mitt i allt och det är jag definitivt intresserad av. När jag sagt det verkade det ändå som han var intresserad av en relation. Men som jag skrivit tidigare blir jag så osäker eftersom vi inte officiellt är ihop ännu.

Jag vill även passa på att be alla aspis om ursäkt för att jag kallade det sjukdom.

Han verkar i din beskrivning som klart intresserad.

Oklarheter kan man reda ut, men jag tror inte det går att vänta på att han ska ta steget och reda ut det. Förutom det sociala så har många av oss igångsättningssvårigheter. Töntigt nog får du nog sätta upp det på hans att-göra-lista för att det ska hända något.

Aja, många kallar det sjukdom... Nyss hette det funktionsnedsättning... Snart heter det personlighetsdrag.

Tack än en gång för snabbt och bra svar. När det gäller igångsättningssvårigheter har jag i alla fall erfarenhet då jag har en vän som har ADD.

Jag ser klarare på hans agerande utav dina förklaringar. När jag började prata om mer än vänskap då startade han så smått. Men han säger aldrig något rakt ut så det blir verkligen komplicerat för mig som gillar raka svar.

Jag tror att det kan vara värt ett försök med honom. Vem vet, det kanske är min livs kärlek som jag ska leva tillsammans med och få barn.

Ulrican skrev:Om man inte kan älska varför har ni med Asperbergs relationer?

Jag har älskat flera kvinnor i mitt liv och anser mig vara mer romantisk och kärleksfull än den vanlige NT i**oten.

Ta och läs på om Asperger för du är ute och cyklar.

Tidigare trådar om förhållanden NT - aspie:

asperger-och-omhet-forhallande-nt-och-aspie-t1399.html
behover-hon-bekraftelse-eller-vad-t4934.html
hjalp-har-min-sambo-as-t6266.html
svart-att-formulera-tankar-i-ord-for-pojkvan-med-as-t13800.html
varfor-sarar-jag-min-flickvan-t8166.html
asperger-och-karlek-nagon-som-kan-hjalpa-t28020.html
nt-as-sant-t14432.html

"Men ännu mer rädd är jag för att han inte kan älska mig eftersom han har sjukdomen. Om man inte kan älska varför har ni med Asperbergs relationer?"

Vi kan definitivt älska och vilja bli älskade. Många har nog dock svårt att veta hur de ska visa att de är kära, hur de ska gå tillväga (eller ens hitta någon att bli kär i då vi brukar vara rätt isolerade). Andra kanske är lite för på.
Vissa kanske känner att deras egna behov är så stora och att de kommer komma i vägen så det är ingen ide att påbörja något förhållande.

Men precis som Pieohpah skrev så kan jag tänka mig att vi är väldigt lojala av oss, plus att vi inte satsar på något om det inte känns rätt.

Det jag tror kan bli ett problem mellan en NT som är tillsammans med någon som har AS är att man kanske inte lägger ner tillräckligt mycket tid på varandras behov så att man möts halvvägs så att båda blir nöjda och känner att de har en bra och fungerande relation. Ett exempel är mycket egentid som personen med AS antagligen vill ha, vilket NT-personen antagligen har svårt för. Då gäller det att försöka möta halvvägs.

Hursomhelst är vi inga robotar eller programmerade att vara på ett visst specifikt sätt, så inget behöver vara en självklarhet, och därför går det inte att säga exakt vad som kan tänkas bli ett problem eller hur du ska gå tillväga med honom och er relation.

"Om han säger att han vill vara mer än kompis?"

Behöver du ens fråga?

"Mitt stora problem är att han började prata om kk mitt i allt och det är jag definitivt intresserad av. När jag sagt det verkade det ändå som han var intresserad av en relation. Men som jag skrivit tidigare blir jag så osäker eftersom vi inte officiellt är ihop ännu."

Han kanske inte vet ännu vilken typ av förhållande han vill ha, och därför verkar han så oklar på den punkten?

Jag skulle föreslå att du är rakt på sak med hur du tänker och känner. Jag tror inte han kommer ha något emot att du är det (så länge du inte stressar fram ett svar eller reaktion från honom och att han förstår att du inte har bråttom).

Att man inte kan älska bara att man har asperger är en myt. Med mig är det snarare tvärtom. Jag älskar kanske för mycket istället. Jag tror det är mer förekommande.Och det kan funka väldigt bra i relationer. Har jag bara rätt partner så funkar det nog alldeles utmärkt. Har man fel partner är det shit the same om man har en diagnos eller inte anser jag.

kullan skrev:Att man inte kan älska bara att man har asperger är en myt.

Har man fel partner är det shit the same om man har en diagnos eller inte anser jag.

+1

Hej igen,

Tack för alla svar.

Jag tror att en kille med Asperger hade passat mig bra eftersom jag faktiskt är en person som också vill ha en del egentid och en del tid att ha till jobb, släkt och vänner. En av mina kompisar hade en man som var så klängig att hon aldrig fick umgås med vare sig familj eller vänner.

MEN...

Han sa till mig att han kunde inte känna kärlek pga sin Asperger och att man inte kan det när man har syndromet. Men ni har precis bevisat motsatsen för mig. Dessutom kommer jag ihåg att han tidigare sa att han älskat en ex-flickvän.

Så jag tar detta som att han aldrig kommer att kunna älska mig och detta är det enda som jag inte kan acceptera. Jag har sagt detta till honom så nu ligger allt i hans händer.

Hej, för mig har det varit upp och ner, har dejtat lite grann bara när jag passerat 25 lr så, en del var jag på bio med, funkade bra men oftast så har det bara inte blivit mer utan jag fått veta det, nån har det funkat bättre med.

Det är inte så att han inte smält sin tidigare relation än? Sånt kan ta lång tid för vissa personer.

Jag vet inte eftersom han aldrig säger något. När jag frågar låtsas han som om det regnar och påbörjar ett nytt samtalsämne. Det är ibland man lyckas få ut lite information.

Som person är jag extremt känslig av år med mobbning och killar som i princip sa att de älskade mig men sen visade det sig att de bara utnyttjade mig för sex. Därför har jag sagt till mig själv att nästa gång det blir av då ska det bli med någon som faktiskt kan älska mig. Visst jag förstår att kärlek växer med tiden och att den inte kan finnas där direkt från början. Men när det verkar som om han inte verkar kunna känna det för mig då blir jag så otroligt ledsen.

Jag förstår bara inte varför han säger att han älskat ett ex och sen säger att han inte kan känna kärlek pga Aspergers. Det säger emot sig själv. Jag vill ju inte känna att han bytat ner sig till någon han bara tycker väldigt mycket om.

Jag får väl se vad som händer. Jag vet inte ens om han kommer höra av sig igen. De senaste dagarna har jag inte hört av honom, varken via sms eller telefon. När jag ringde tryckte han av utan att svara sista gången jag försökte. Skickade då sms för att höra så att allt var ok. Fortfarande inget svar. Tänkte mycket och skrev sedan ett sms om att han klagade på när jag inte hörde av mig så då borde han inte göra samma sak mot mig. Visst jag vet att Aspergers gör att man behöver vara mer ensam, men hur svårt ska det vara att skicka ett sms och säga att man är ok?
Skickade även sms och förklarade hur dåligt jag mådde om det han sagt om kärlek och sin ex. Och att Aspergers visst kan känna kärlek och att jag ansåg att han verkligen sårat mig. Då fick jag ett svar: ? (ett jäkla frågetecken)

Hur svårt ska det vara att få ett rakt svar? Och att han ska förstå mig?

Så just nu känns det alltså som om jag gett upp och att jag inte ens vet om han kommer kontakta mig mer. Man kan skylla mycket på Aspergers, men man ska inte använda det som en ursäkt för allt man gör som sårar andra.

Kärlek???

Ulrican, ett tips: Bry dig inte om ord och fraser så mycket. Se på vad han gör istället. Här verkar du ju faktiskt ha en kille som inte kör med de vanliga playertricksen.

Om han dels säger att han älskade sitt ex, dels att han inte kan känna kärlek så går det inte ihop. Såvida han inte menar att han bara kan älska sitt ex och aldrig någon annan.

Och att sen påstå att aspergare inte kan känna kärlek verkar vara rena lögnen.

Dessutom verkar han inte bry sig om dig om han inte ens kan svara på ett sms.



Så jag tycker tyvärr inte den där killen verkar vara något att satsa på.

Gissning: Hans känslor är kvar hos exet men han vill gå vidare trots att känslorna hasar efter.

Om man frågar någon med asperger hurvida denne älskar dig så kanske man inte vill ge ett svar om man inte är helt säker på sin sak och kanske t.om inte har något att jämföra med.

Många ställen att gå vilse på

Håller med de som redan skrivit. Bortförklaringar är vad det är. Uppenbarligen har han känt tidigare, så det kan knappast vara en nytillkommen släng av alexitymi (oförmåga att känna/kommunicera/identifiera känslor som är relativt vanligt hos Aspergare, men långt ifrån alla har det)...

MEN, han kanske är beredd att satsa på detta och låta känslorna för dig utvecklas långsamt. Frågan är då om du vill vänta på någonting som bara kanske kommer att ske...? Been there, done that. Kanske går det bättre för dig?

Det är en helt rimlig gräns du har kommunicerat, Ulrican. Det är viktigt att du inte far illa själv av hänsyn till din kärlek.

Asperger gör en inte oförmögen att älska. Däremot är det nog inte helt ovanligt med följdproblematiker som ställer till det med känslolivet, då man varit extra sårbar som barn och kanske haft problem med anknytningen, t.ex. Sådant kan yttra sig olika under olika perioder av livet. Alltså är det mycket möjligt att han upplever att han inte kan känna kärlek alls, och även om han vet att han har känt det förut kan han just nu inte minnas eller leva sig in i den känslan. Det är inget som du eller någon annan kan läka, utan det måste han jobba med själv i så fall.

Ta hand om dig själv! Låt det inte tära på din självkänsla! Uppenbarligen betyder du något; kanske är du den som står honom närmast just nu. Men om du inte kan få den kärlek du behöver, så måste du värna om dig själv i första hand. Vänner kan ni vara ändå, om ni båda vill och orkar.

Ulrican skrev:[...] hur svårt ska det vara att skicka ett sms och säga att man är ok?

Oöverstigligt om man är på fel humör.

Ulrican skrev:Hur svårt ska det vara att få ett rakt svar?

Hur svårt ska det vara att ställa raka frågor som faktiskt går att svara på?

Ulrican skrev:Han sa till mig att han kunde inte känna kärlek pga sin Asperger och att man inte kan det när man har syndromet.

Snälla, sluta kalla det en sjukdom, syndromet m.m. Du får det att låta som att det vore något slags zombieepidemi eller liknande. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder, och det kan se väldigt olika ut från person till person.

Vad din kille säger kanske stämmer in på honom, men det stämmer inte alls in på mig. Jag har varit kär massor av gånger, haft flera flickvänner, haft sambo, varit förälskad, varit nära att förlova mig en gång, m.m. Personer som skyller saker på sin "Aspergers" saknar helt enkelt självinsikt. Och din kille är ingen expert på ämnet bara för att han själv har fått diagnosen av en läkare.

Ingen här på forumet kan svara på vad du ska göra, eller ge dig några dejtingråd. För vi känner inte killen. Vi har ingen aning om hur han mår, känner eller beter sig. Det är bättre att du snackar med honom istället. Och om ni inte kan komma fram till något som känns bra för er bägge två, så tycker jag att du ska lägga ner det och gå vidare. Det finns fler fiskar i sjön.

Han verkar komplicerad, tycker jag. Liknande problem har jag med NT:a personer, att de inte kommunicerar rakt på sak. Kanske är han känslomässigt förvirrad i frågan och vet därför inte vad han ska säga? Och det här med hur aspies är i relationer: olika personer med AS kan vara otroligt olika varandra, som illustreras här i tråden. Det där med alexitymi är intressant och skulle kanske kunna förklara hans "otydliga" kommunikation?

Det bästa är nog helt enkelt att du fortsätter vänskapsrelationen med honom. Då lämnar du bollen till honom om ni ska gå vidare eller inte. Han kanske behöver tänka över om han vill och vågar ta nästa steg (kanske då p.g.a. dåliga erfarenheter sedan tidigare?) Nu vet han ju iaf att du är beredd på att gå vidare. Att tjata om det är nog ingen bra idé.

Så låtsas som ingenting och låt honom ta kontakt.