Vi fick som uppgift att skriva en novell ur ett barns perspektiv på svenskan för ett tag sedan, där mitt omdöme var bra, förutom att lärarinnan inte tyckte att jag skulle slopa på subjektet. Bland annat hade jag gjort det i meningen "Varför visste jag inte, men tänkte att det kanske var för att...", där hon ville att jag i stället skulle skriva "jag tänkte".

Hur viktigt anser ni att detta är? Tycker ni att man skall få göra hur som helst med detta, eller är det viktigt att det blir korrekt?

Moderator Alien: Tog bort "på" ur rubriken.

Läraren sätter betygen så det är väl bäst att göra som denne säger oavsett om det är korrekt

Autismsmurfen skrev:Hur viktigt anser ni att detta är? Tycker ni att man skall få göra hur som helst med detta, eller är det viktigt att det blir korrekt?

Vad gav hon för skäl? Ville hon att du skulle ha ny mening också? I så fall var meningen säkert för lång. Annars tycker jag att din konstruktion faller sig mer naturlig. Det är ju så man säger!

Däremot säger man inte "slopar på". Det heter "slopar".

Det är fullt grammatiskt att låta två predikat dela på ett subjekt. Däremot är det i regel (utom när man särskilt vill markera en paus i talet) att föredra att då också slopa kommatecknet, eftersom konjunktionen då inte sammanbinder två fullständiga satser, utan bara två predikat.

Bjäbbmonstret skrev:Vad gav hon för skäl?

Inga, konstigt nog.

Bjäbbmonstret skrev: Däremot säger man inte "slopar på". Det heter "slopar".

Hon sade "slopa på", så hon kanske inte är särskilt bra på svenska själv...

Godak, jak er ert nya svenskläraret (från en sketch med Lars Ekborg har jag för mig).

Haahaha! Den där brukade min kompis O (som själv är född i Ryssland, men pratar utan brytning) och jag imitera varenda gång någon av oss råkade säga fel...

Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam, för de som inte vet.

"att låta två predikat dela på ett subjekt", ja - men att skriva helt utan subjekt då? Gör ofta det. Men vet inte hur pass rätt det är. Skrev ofta utan subjekt i Stad-serien ("Mina drömmars stad" osv). Nej, inte jag, utan Per Anders Fogelström!

Och så är jag mäkta stolt att jag inte hör till "de som inte vet" - att det var den vänligt sorgsne Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam (långt senare radiohandlare i Jönssonligan - "Kalla mig inte Äpplet, jag heter Appelgren!"

Jag minns de där replikerna som "Vat är det som kroper? - Ormet! och den roligaste:
- Jak är ert ny svensklärert!
Ja, stavningsprogrammet föreslog faktiskt "svensklärare" - men jag lade till i ordlistan i stället...