Några tankar efter att ha överlevt mitt första aspergermöte.

Det är skönt att umgås med folk som man inte behöver oroa sig för (sa jag fel nu, såg jag konstig ut, pratade jag för mycket/litet). Alltså inte farligt, kan jag försöka uppmuntra de som kanske vill men inte tordats ännu.

Samtidigt kände jag mig för "onördig" jämfört med vissa. "Nörd" är positivt tycker jag, man har djupa kunskaper i ett el flera ämnen. Jag tycker jag har bara ytliga kunskaper i vissa och inga alls i andra. T o m mina "specialintresse"-kunskaper känns för ytliga samtidigt som de känns för avvikande för NT.

Men om man hamnar på nån sån träff beror på om det finns en aspergare som är tillräckligt social och aktiv för att dra igång träffar i området där man bor.

Sen kanske det finns många som föredrar att sitta ensamma på sin kammare/nöjer sig med sitt NT-umgänge och de har inget behov av aspergerträffar. Men jag tycker det är synd om folk vill men inte törs.

Undrar ibland om det är typiskt för aspergare att föredra ensamhet el om det bara beror på att de blivit brända av att umgås med NT och känt att de inte klarar av det.

Alien skrev:Samtidigt kände jag mig för "onördig" jämfört med vissa. "Nörd" är positivt tycker jag, man har djupa kunskaper i ett el flera ämnen. Jag tycker jag har bara ytliga kunskaper i vissa och inga alls i andra. T o m mina "specialintresse"-kunskaper känns för ytliga samtidigt som de känns för avvikande för NT.

Exakt så tror jag att jag skulle känna mig. Jag har fått min diagnos först efter 33 år, så jag tror jag framstår som ganska "normal".

Dessutom avskyr jag att känna mig bortkommen, och jag är inte alls bevandrad i alla förkortningar, uttryck och diagnoser inom detta breda området om AS, ADD, ADHED etc etc, så jag tror jag bara skulle sitta och lida och känna mig utanför för att jag inte fattar vad folk pratar om.

Hade dock åkt på en träff ändå bara för att se själv hur det är. Jag kan ju ha fel. Får se om det dyker upp någon träff i närheten.

Fast vi brukar sällan sitta och prata om diagnoserna, det vanligaste brukar vara allmänt snack om ditten och datten.

Tokflickan skrev:

Alien skrev:Samtidigt kände jag mig för "onördig" jämfört med vissa. "Nörd" är positivt tycker jag, man har djupa kunskaper i ett el flera ämnen. Jag tycker jag har bara ytliga kunskaper i vissa och inga alls i andra. T o m mina "specialintresse"-kunskaper känns för ytliga samtidigt som de känns för avvikande för NT.

Exakt så tror jag att jag skulle känna mig. Jag har fått min diagnos först efter 33 år, så jag tror jag framstår som ganska "normal".

Dessutom avskyr jag att känna mig bortkommen, och jag är inte alls bevandrad i alla förkortningar, uttryck och diagnoser inom detta breda området om AS, ADD, ADHED etc etc, så jag tror jag bara skulle sitta och lida och känna mig utanför för att jag inte fattar vad folk pratar om.

Hade dock åkt på en träff ändå bara för att se själv hur det är. Jag kan ju ha fel. Får se om det dyker upp någon träff i närheten.

Jag tror att prat om diagoser är avhandlat redan på forumet, känns som nåt man diskuterar när man nyss fått veta. Det var iaf inget sånt prat på träffen, vad jag minns. Däremot pratades om datorer, rymden, språkvetenskap, new age och pseudovetenskap och mycket mer.

Hur tyckte du din första träff var?

Det är dessutom alltid positivt att s a s få ansikten på vissa forum-användare.

Off-topic, Jane Austen är nog ett av mina specialintressen.

Alien skrev:

Tokflickan skrev:

Alien skrev:Samtidigt kände jag mig för "onördig" jämfört med vissa. "Nörd" är positivt tycker jag, man har djupa kunskaper i ett el flera ämnen. Jag tycker jag har bara ytliga kunskaper i vissa och inga alls i andra. T o m mina "specialintresse"-kunskaper känns för ytliga samtidigt som de känns för avvikande för NT.

Exakt så tror jag att jag skulle känna mig. Jag har fått min diagnos först efter 33 år, så jag tror jag framstår som ganska "normal".

Dessutom avskyr jag att känna mig bortkommen, och jag är inte alls bevandrad i alla förkortningar, uttryck och diagnoser inom detta breda området om AS, ADD, ADHED etc etc, så jag tror jag bara skulle sitta och lida och känna mig utanför för att jag inte fattar vad folk pratar om.

Hade dock åkt på en träff ändå bara för att se själv hur det är. Jag kan ju ha fel. Får se om det dyker upp någon träff i närheten.

Jag tror att prat om diagoser är avhandlat redan på forumet, känns som nåt man diskuterar när man nyss fått veta. Det var iaf inget sånt prat på träffen, vad jag minns. Däremot pratades om datorer, rymden, språkvetenskap, new age och pseudovetenskap och mycket mer.

Hur tyckte du din första träff var?

Det är dessutom alltid positivt att s a s få ansikten på vissa forum-användare.

Off-topic, Jane Austen är nog ett av mina specialintressen.

Inte varit på någon än.

Alien skrev:Jag tror att prat om diagoser är avhandlat redan på forumet, känns som nåt man diskuterar när man nyss fått veta. Det var iaf inget sånt prat på träffen, vad jag minns. Däremot pratades om datorer, rymden, språkvetenskap, new age och pseudovetenskap och mycket mer.

Jag tror vi pratade om din hund också, och det var uppskattat . Det behöver inte vara superavancerat det man pratar om.

Alien skrev:Det är dessutom alltid positivt att s a s få ansikten på vissa forum-användare.

Instämmer.

Alien skrev:Off-topic, Jane Austen är nog ett av mina specialintressen.

Ser fram emot nästa träff då... Vad jag minns pratade vi inte om henne på weasleys träff.

Jag umgås med en hundraprocentig aspergare. Vi kan prata om miljöpolitik, i viss mån övrig politik och samhällsfrågor. Dessa intressen är hans, och i viss mån mina. Men hans allt överskuggande intresse är GIVETVIS JÄRNVÄGAR. Och...tja....jag tycker det är bra att Spanien har satsat stort på höghastighetståg och att Sverige borde göra detsamma, för övrigt har jag inget mer att säga om detta.

Så där sitter vi och ska försöka hålla konversationen flytande. Han tror att barn är ett almänt intresse. Så därför fyller han ut alla tomma rum med prat om möten med barn. Han är absolut inte pedofil men han älskar barnens ärlighet och distanslöshet, det passar ju ihop med AS.

Jag undviker barn p g a tinnitus. Ett barnskrik startade eländet. Barn är alltså inte mitt speicalintresse utan hans. Han talar oavbrutet i långa monologer om sina intressen tills jag känner mig som om jag över huvud taget inte finns. Så försöker jag bryta mig in i samtalet men efter tre sekunder har han styrt över det till barn igen.

Min slutsats är av två aspergare kan ha utbyte av varandra om man har samma specialintressen. Två kvinnor borde ha hyfsade förutsättningar.

En tjej med aspergerdrag kan jag ha en hyfsad dialog med. Vi är båda intresserade av anatomi, psykologi och andlighet. Hon klarar av att göra små pauser i samtalet så att jag kan komma in.

För övrigt undrar jag vad ni som hatar tanter menar med tanter? Någon över 50? Varför hata kvinnor över 50?

Nej, tanter har ingenting, eller mycket lite, att göra med kvinnor 50 +.

När jag skriver tant handlar det om handläggare på f-kassan, kuratorer, psykologer, syo-tanter, alltså gamla kärringar som jobbar inom det offentliga. Men vi är inte klara än: tanten ser ner på sina klienter, tror inte att de kan något etc. Om du letar på forumet kan du läsa min kriterielista över tanten.

Här är anti-tant-tråden som krigis pratar om: http://www.aspergerforum.se/hur-eleminerar-vi-tanterna-t2744.html?highlight=tanter

NEJ!! FEL, FEL, FEL av mig.
Jag tror bestämt att det ska va den här tråden:
http://www.aspergerforum.se/definition-av-vad-en-tant-ar-t2130.html?highlight=tanter Förlåt

Man tackar, mixpippi!

KrigarSjäl skrev:Nej, tanter har ingenting, eller mycket lite, att göra med kvinnor 50 +.

När jag skriver tant handlar det om handläggare på f-kassan, kuratorer, psykologer, syo-tanter, alltså gamla kärringar som jobbar inom det offentliga. Men vi är inte klara än: tanten ser ner på sina klienter, tror inte att de kan något etc. Om du letar på forumet kan du läsa min kriterielista över tanten.

Jaha, nu har jag läst på. Hmm, jag ÄR 55+, jag HAR ortopediska skor (pga sjukdom), jag HAR kort, vågigt, lite lockigt hår. Jag jobbade t o m ett tag som speciallärare. Men eftersom jag är sjukpensionär kanske jag kan slippa tanttiteln ändå? Jag har både levt skötsamt och levt en vilt "syndigt" liv. Det faktum att jag testat marijuana och mest går klädd i jeans kanske kan befria mig från tanttiteln?

Då känns du definitivt som tjej och inte tant!

Du ska inte läsa det bokstavligt, Debbido. Se till helhetsbilden.

Debbido, av dina inlägg på forumet är det uppenbart att du 100 % tjej och 0 % tant och att du säkerligen kommer fortsätta vara det oavsett hur gammal du blir.

Kvasir skrev:Debbido, av dina inlägg på forumet är det uppenbart att du 100 % tjej och 0 % tant och att du säkerligen kommer fortsätta vara det oavsett hur gammal du blir.

Tack för de värmande orden! Har p g a synskhetstråden läst lite om determinismen. Ett synsätt som finns inom filosofin liksom religionen.
Med tanke på att aspergare är annorlunda och vissa i hög grad som barn (inom vissa områden) trots ett imponerande kunnande, typ Kvasirs, så är det kanske så att vissa aspergare, typ naiva mig, inte kan undvika att förbli tjejer. Tänk om tanterna är förutbestämda att bli tanter? Huuu! Stackars dom!

Bara barn kan ha roligt, leka, åka tefat, hoppa och skrika. Det är synd om människor som förlorar kontaketen med sitt inre barn!

Nej men stopp nu Debbido, att vara tjej har ingenting med naivitet eller dumhet att göra. Det handlar om vilken framtoning och personlighet man har.

Du har fortfarande inte förstått vad jag menar med tant, Debbido. Läs trådarna mixpippi länkat till.

Mats skrev:

Alien skrev:Jag tror att prat om diagoser är avhandlat redan på forumet, känns som nåt man diskuterar när man nyss fått veta. Det var iaf inget sånt prat på träffen, vad jag minns. Däremot pratades om datorer, rymden, språkvetenskap, new age och pseudovetenskap och mycket mer.

Jag tror vi pratade om din hund också, och det var uppskattat . Det behöver inte vara superavancerat det man pratar om.

Alien skrev:Det är dessutom alltid positivt att s a s få ansikten på vissa forum-användare.

Instämmer.

Alien skrev:Off-topic, Jane Austen är nog ett av mina specialintressen.

Ser fram emot nästa träff då... Vad jag minns pratade vi inte om henne på weasleys träff.

Ja, hundprat känns väldigt NT-igt. Jane Austen känns halvnördigt, i motsats till t ex Douglas Adams och Liftarens guide till Galaxen som känns helnördigt. Men bägge uppskattas av NT-världen också, den senare är väl en s k kultbok (och just såna brukar jag ha svårt för).

Min pojkvän har asperger och långt innan vi berättat för varandra om våra diagnoser kände jag att ingen i världen förstod mig så som han gör. Det kändes som vi nådde varandra på en helt annan frekvens och kunde kommunicera utan några problem. Det kändes som att vi var två halvor av en helhet och när vi var tillsammans så var vi helt totalt kompletta.

Så jag skulle säga att aspergerbarn kan fungera väldigt bra ihop, ibland bättre än en av varje. Samtidigt så finns det folk med asperger som jag inte alls står ut med. Det är precis som med personer utan asperger. Precis samma sak!

Alien skrev:En del tycker inte de behöver bry sig om sin hygien.

Jo det finns de också. Inte så trevligt tycker jag. Men inte heller trevligt med massa parfymer.

Andra tycker att alla som inte följer just deras rigida hygienregler är äckel.

Starkt uttryck men jo jag gillar inte när folk luktar illa eller har det smutsigt omkring sig.

Hur går förresten AS-träffar till? Pratar alla öppet i stället för kallprat?

Blir det rörigt kan man komma överens om regler. Somliga HAR svårt att vara tysta eller vänta på sin tur.

Man kan köra rundan eller ha en sak som man måste hålla i för att få prata eller dela upp sig i mindre grupper eller ha en talarlista någon håller i och skriver upp namnen på dem som ger tecken (t ex visar upp en lapp) att de har något att säga.

Eller så ger det sig bara av sig själv.

Gemensamma problem och ev strategier?

Jag har varit med mycket och länge. Det finns verkligen personer jag har jättesvårt för. T ex någon som talar så högt att jag får ont i huvudet. Jag undviker att sitta nära den personen men jag har också varit ärlig och berättat varför jag vill hålla avstånd.

Det finns personer som bara pratar om sitt specialintresse och kan göra det väldigt länge utan någon som helst hänsyn till ifall andra vill lyssna. Somliga har mycket tics som kan vara provocerande fast jag vet att det inte är menat så.

Man får acceptera där det går eller gå undan om man inte står ut.

Vissa egenheter är en del av någons personlighet och gillar man en person blir det genast lättare att fördra även sådant man kanske skulle ha svårt för i vanliga fall.

Alltså, jag känner mig främmande bland okända NT. Skulle jag känna mig mindre främmande bland okända aspergare?

Kanske inte till en början. Men jag kan tänka mig att du efterhand skulle hitta likheter. Och olikheter. Kanske rentav en riktig vän?

För egen del har jag inga bättre vänner än de jag mött inom "aspergerkretsar". Eller rättare sagt min allra bästa vänner har också AS.

Flera som varit på samma träffar som jag har vittnat om att de ofta haft väldigt jobbigt i umgänge med NT:s, brukat kunna behöva vila en hel dag efter aktiviteter osv, men haft oerhört mycket lugnare och mått bra när de träffat andra aspies.

Jag och min mamma tror att min pappa har AS, men vi har inte sagt det till honom och han har därmed inte fått någon diagnos vad vi vet. Men han har en del drag av syndromet och att tala med honom är något jag gärna utesluter. Om jag vill fråga mina föräldrar något som min mamma inte kan svara på, så går jag inte till pappa utan ber min mamma fråga honom istället - eller min bror.

Detta även för att han har en mycket kort stubin och blir ofta arg vad man än gör. Säger man någonting som han inte håller med om så blir han arg och anser att jag är uppkäftig. Försöker jag sedan försvara mig själv eller fortsätta argumentera i ämnet så höjer han näven. Då tystnar jag eller börjar gråta.

Om han har AS ... så står man inte ut med honom.

thojoh370 skrev:Jag och min mamma tror att min pappa har AS, men vi har inte sagt det till honom och han har därmed inte fått någon diagnos vad vi vet. Men han har en del drag av syndromet och att tala med honom är något jag gärna utesluter. Om jag vill fråga mina föräldrar något som min mamma inte kan svara på, så går jag inte till pappa utan ber min mamma fråga honom istället - eller min bror.

Detta även för att han har en mycket kort stubin och blir ofta arg vad man än gör. Säger man någonting som han inte håller med om så blir han arg och anser att jag är uppkäftig. Försöker jag sedan försvara mig själv eller fortsätta argumentera i ämnet så höjer han näven. Då tystnar jag eller börjar gråta.

Om han har AS ... så står man inte ut med honom.

Min pappa är likadan. GRYMT intelligent och har oerhörda förmågor att lära sej ALLT!

Men... man står inte ut med honom... vilket gör mej så bedrövad! Han har så otroligt stora resurser att verkligen SKAPA STORVERK, men...