Såg ett program som förklarade hur elementär partiklar beter sig olika beroende på om man observerar dom eller inte och att det finns en teori att detta inte bara påverkar den riktigt lilla världen utan även oss.

Iden är att alla händelser som kan hända händer men i parallella universum.

Då kanske Deja vu är när man ser in i ett annan universum.

Det är bara teorier men lite spännande är det.

Finns det något experiment som skulle kunna bekräfta eller dementera teorin om parallella universum, beroende på utfallet av experimentet? Om det inte finns något sådant experiment - och jag har inte hört talas om något sådant - då är teorin om parallella universum inte vetenskap utan religion.

Religion: Att tro på något som påstås vara på ett visst sätt utan att det finns någon möjlighet att bekräfta att det verkligen är så.

Hej Mats!

Jag gjorde en liten association till "Schrödingers katt" när jag läste ditt inlägg.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt

geocache:
Det verkar som om fysikern Max Tegmark har funderingar kring hur man skulle kunna bekräfta/dementera många-världar-teorin. Hur det experimet han funderar kring skulle gå till ligger dock bortom min fattningsförmåga. (Det är det å andra sidan mycket inom kvantfysiken som gör...)

Det finns ett bra argument (som jag tänkte ut när jag läste fysik) som talar mot många världar tolkningen. Antag att du utför ett experiment (exempelvis Schrödingers katt) och har sannolikhet x (1=100% och 0=0%) att utfallet A inträffar (och sannolikheten 1-x att B, dvs alternativet, inträffar). Låt säga att x är ett irrationellt tal (dvs att det inte går att skriva på bråkform vilket mycket väl skulle kunna vara fallet) och antag att många världar tolkningen är sann. Vi kommer då fram till att antingen är vissa universum mer sannolika än andra (vilket är absurt eftersom allihopa existerar) eller så skapas vid experimentet oändligt många universum. Om vi nu har en varelse som hoppar mellan alla dessa olika universum och kollar om katten lever eller inte (exempelvis) så kommer denna varelse att i 100x% av dessa universum finna att katten lever (säg att A betyder att katten lever). Men här kommer kruxet för om vi lägger upp alla universum på två rader med alla universum med utfall A i en rad och alla med utfall B i den andra raden och låter vår varelse hoppa mellan olika universum så att den antingen byter rad eller fortsätter i samma rad (men måste byta rad oändligt många gånger dock) och alltid tittar in i det tidigaste ännu ej undersökta universumet så kommer varelsen titta in i samtliga universum men genom att hoppa mellan dessa två rader på olika sätt kommer varelsen fram till att sannolikheten att katten lever (säg) blir olika beroende hur den hoppar vilket motsäger kvantfysikens beräkningar i sig.

Nu utesluter detta inte att det inte finns andra universum även om mekaniken bakom inte kan vara kvantmekanisk. Om någon kan visa mig att mitt argument inte alls säger emot många världar tolkningen så är jag väldigt nyfiken på detta argument och vill gärna läsa det.

Krake skrev:Om någon kan visa mig att mitt argument inte alls säger emot många världar tolkningen så är jag väldigt nyfiken på detta argument och vill gärna läsa det.

Min spontana reaktion är att tankeexperimentet visar att det inte är möjligt att skapa en observatör som hoppar mellan de olika världarna.

Mitt argument står i analogi med icke absolut konvergerande summor. Här är en länk.

Jag håller med om att det verkar absurt att en händelse med irrationell sannolikhet skulle skapa ett oändligt antal parallella universum. Och att det i sig talar emot många-världar-teorin.

Men tänk om antalet världar som skapas inte är aleph-0, utan till exempel aleph-1? Då kan man inte rada upp dem i någon ordning. Antar jag...?

Notis: aleph-1 är inte definierat i ZFC eftersom det inte går att bevisa huruvida det finns en mängd som är större än Z men mindre än R eller inte, men jag förstör vad du syftar på (vilket i själva verket är beth-1).

Nu går det visserligen att ordna även en mängd av denna storlek (ta R exempelvis) men man måste omforma argumentet i så fall. Summan förvandlas till en integral och frågan blir istället om integralens värde blir densamma i andra koordinater. Jag har inte studerat den frågan närmre så jag kan inte svara på om resultatet blir samma eller om det går ihop med många världar tolkningen. I vilket fall som helst verkar mitt argument utesluta en uppräknelig splittring vid en kvanthändelse.

Mats skrev:Finns det något experiment som skulle kunna bekräfta eller dementera teorin om parallella universum, beroende på utfallet av experimentet? Om det inte finns något sådant experiment - och jag har inte hört talas om något sådant - då är teorin om parallella universum inte vetenskap utan religion.

Religion: Att tro på något som påstås vara på ett visst sätt utan att det finns någon möjlighet att bekräfta att det verkligen är så.

Finns flera olika typer av tänkbara andra universum men jag antar att vi enbart pratar om de världar kan uppstår ifall mångvärldstolkningen av kvantmekaniken är korrekt.

Jag vet att jag har läst om ett tankeexperiment som skulle kunna användas för att avgöra det. Det var genomförbart i praktiken men inte riktigt möjligt med dagens teknik men troligtvis möjligt att göra inom några år. Kommer inte ihåg hur det skulle göras men det var nåt med att sätta massvis av atomer i superposition och göra nån statistisk analys av var dom hamnar när det kollapsar. Det fanns nån anledning till att utfallen skulle skilja sig år en aning beroende på hur kvantmekaniken funkar. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer än såhär. Det var några välkända namn som stod bakom formulerandet av tankeexperimentet.

Krake skrev:vilket mycket väl skulle kunna vara fallet) och antag att många världar tolkningen är sann. Vi kommer då fram till att antingen är vissa universum mer sannolika än andra (vilket är absurt eftersom allihopa existerar) eller så skapas vid experimentet oändligt många universum

Det kanske finns en begränsad upplösning i vilka sannolikheter som skapar verkliga världar. Att det inte blir ett oändligt antal nya världar för att om världar som är tillräckligt nära varann sannolikhetsmässigt inte blir åtskillda utan blir en och samma värld, kanske med nån osäkerhetsfaktor som gör det omöjligt att avgöra vad som faktiskt hände med större noggrannhet än sannolikhetsupplösningen. Lite ungefär som med plancklängden och plancktiden, en "plancksannolikhet" som begränsar hur osannolika världar kan vara för att existera.

Moggy skrev:Det kanske finns en begränsad upplösning i vilka sannolikheter som skapar verkliga världar. Att det inte blir ett oändligt antal nya världar för att om världar som är tillräckligt nära varann sannolikhetsmässigt inte blir åtskillda utan blir en och samma värld, kanske med nån osäkerhetsfaktor som gör det omöjligt att avgöra vad som faktiskt hände med större noggrannhet än sannolikhetsupplösningen. Lite ungefär som med plancklängden och plancktiden, en "plancksannolikhet" som begränsar hur osannolika världar kan vara för att existera.

Tyvärr inte möjligt eftersom man kan se hela universum som ett tillstånd och givet universums oändlighet (åtminstone rumsmässigt) kan man i teorin få fram vilka sannolikheter som helst. Det skulle vara möjligt i ett på alla sätt ändligt universum men det är ingen som riktigt tror på att universum är ändligt i den meningen. Dessutom leder argumentet med att närliggande universum kan betraktas som samma till att vi måste betrakta de facto existerande universum som olika sannolika, vilket är absurt. Om det endast finns en flytande gräns mellan ett universum och ett annat så verkar det märkligt att skilja mellan ett universum och ett annat öht. även om man kanske måste se över betydelsen av kvantmekaniken. Hoppas jag förstod dig rätt nu.

PS. Även i ett ändligt universum skulle det kunna finnas irrationella sannolikheter. Exempel är att en del sannolikheter beror av sinus av en vinkel men även om vinkeln är rationell så är sinus av vinkeln för det mesta irrationell.

Moggy skrev:Jag vet att jag har läst om ett tankeexperiment som skulle kunna användas för att avgöra det. Det var genomförbart i praktiken men inte riktigt möjligt med dagens teknik men troligtvis möjligt att göra inom några år. Kommer inte ihåg hur det skulle göras men det var nåt med att sätta massvis av atomer i superposition och göra nån statistisk analys av var dom hamnar när det kollapsar. Det fanns nån anledning till att utfallen skulle skilja sig år en aning beroende på hur kvantmekaniken funkar. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer än såhär. Det var några välkända namn som stod bakom formulerandet av tankeexperimentet.

Kan tänka mig att det är något i stil med att det finns kluster i slump medan många världar skulle betyda att det blir en jämn spridning i någon mening men det är under förutsättning att universumen på något sätt interagerar med varandra.

Claes Hylinger har berört saken, och långt senare skriver Peter Englund om saken, vilket får någon att i en svarsreplik påpeka att just Claes Hylinger har berört saken; fast ur ett något annorlunda perspektiv.

Om man får tro Everett-Wheeler-Grahams metateorem förgrenar sig verkligheten i varje ögonblick, en situations samtliga möjligheter förverkligas, men i olika universa.

Japp det finns ett oändligt antal universum. YAY! Tyvärr befinner jag mig i detta pisshålet. LOL

atoms skrev:Om man får tro Everett-Wheeler-Grahams metateorem förgrenar sig verkligheten i varje ögonblick, en situations samtliga möjligheter förverkligas, men i olika universa.

Då är ju frågan om det finns något vetenskapligt stöd för Everett-Wheeler-Grahams metateorem. Annars handlar det om religion.

Iden om att det finns oändligt många världar med oändligt många händelser(som gör det omöjliga möjligt) är så absurd att det är löjligt.

Fast ibland är naturen mer konstig än vi trott.

Boson higgs fältet är väl ett sådant exempel.