Grejen är att män och kvinnor spelar på olika planhalvor, och med olika medel, i det sociala spelet. Oomkullrunkeligt faktum.

Ja. Jag övar väldigt mycket på det. Väldigt mycket.

KrigarSjäl skrev:Grejen är att män och kvinnor spelar på olika planhalvor, och med olika medel, i det sociala spelet. Oomkullrunkeligt faktum.

Jo, visst är det så. Liksom vad gäller sociokulturell tillhörighet.

Men någon form av ödmjukhetsmarkör torde väl funka även för män? Någon med mindre ögonfransfladder? Mer Zeb? (Ibland kan man onekligen dra viss fördel av blondinstereotyperna... även om jag egentligen ogillar att cementera dem.)

Nej för jag har mundiarré. Sen är jag för gammal för att orka öva på dylikt.

treeman skrev:Nej för jag har mundiarré. Sen är jag för gammal för att orka öva på dylikt.

LOL, du gör min dag.
Jag både övar mig och inte. Ibland går munnen som en lammröv, ibland är jag tyst som en mussla.

Bror Duktig skrev:Jag både övar mig och inte. Ibland går munnen som en lammröv, ibland är jag tyst som en mussla.

Känner igen mig där. Inte det med lammröven!?, men med att jag ibland är jag tyst som en mussla.

Savanten Svante skrev:Det låter som du frågar efter Marc Segar:

http://www-users.cs.york.ac.uk/~alistair/survival/

Den finns på svenska också, men inte på nätet, vad jag vet.

Här finns den på svenska:

http://www.autism.se/RFA/uploads/nedlad ... _Segar.pdf

Ju otryggare jag är i en situation ju mer övar jag innan.
emmalind, det där med att söka upp personal på offentliga platser och butiker är ett suveränt exempel.

Jag tvingades till sådant när jag var i tonåren för "att bli mindre blyg", allt från att ringa själv till radion och önska låtar, till att ringa upp en sjuksköterska om jag hade skadat mig eller byta en vara i butiken. Minns vilket helvete det var och att min röst inte följde den önskvärda röstmelodin. Jag övade och övade på mammas egen variant av tuffaste beteendeterapi och exponeringar.

Jag gjorde det men det blev problem om situationen krävde flexibilitet eller improvisation. Det räckte med någon skämtade till det och gjorde mig ännu mer förvirrad.

Det som hjälpt mig i vuxen ålder är en vänligare inre röst som stöttar och tröstar mig själv istället för att anklaga. Då händer något! Jag har blivit mer tillåtande mot mig själv. Det är OK att det tar en sekund extra och ge sig själv lite betänketid. Först då släpper blockeringen och jag kan vara mer spontan idag med okända människor. När jag är trygg med människor kommer det också mer spontant. Då kommer spänsten och melodin i rösten också.

Ja. Väldigt ofta faktiskt.

Om jag inte i förväg vet vad jag ska säga vid ett planerat möte med någon annan människa så blir jag alldeles kallsvettig och antingen helt tyst eller så säger jag någonting heeelt knasigt som inte alls har betydelse i situationen eller så säger jag någonting personligt om mig själv som önskar att jag inte hade sagt. Helt hopplös är jag, haha. Så, ja, övar och planerar och bestämmer innan gör jag jätteofta. Jag kan iofs vara "spontan" ibland med vid oväntade möten och prata med folk utan att jag planerat prata med just dem tidigare, men då använder jag fraser som jag har hört andra använda och som jag testat tidigare så att jag vet att de fungerar.

Jag övar på alla viktiga konversationer, länge länge tills jag kan ta upp det viktiga ämnet utan att tappa fattningen eller säga helt FEL saker. Går igenom alla tänkbara scenarion, och försöker förutsäga eventuella stickspår osv... kan ta en ENORM tid som ni förstår!

Kesoburken hade jag lämnat i kylen och köpt en ny Kesella. Hade jag blivit tvingad att byta hade jag förhalat tills affären hunnit stänga, haha

Just nu ska jag författa ett mail till min läkare, så att han redan vet vad jag vill säga när vi träffas nästa gång, annars säger jag bara "Jo tack, Bra!" - men enligt "regelboken" måste jag förhala brevskrivandet till sista sekund - så jag sitter här och läser istället!

Jag gör detta ofta. Önskar att jag kunde få bort detta beteende då det är jobbigt. Det tar mycket energi att göra detta hela tiden.

Jag övar aldrig på vad jag ska säga men jag tänker oftast igenom det i förväg, iaf om jag står inför en ny situation eller en situation där jag inte är säker på att jag kommer att få det resultat jag vill ha.

KrigarSjäl skrev:Grejen är att män och kvinnor spelar på olika planhalvor, och med olika medel, i det sociala spelet. Oomkullrunkeligt faktum.

Det kan vara sant i viss mån. Sen beror det förmodligen också på situation och miljö. I de miljöer jag själv rör mig i (yrkesmässigt mest verkstad och kontorsmiljö) verkar samma taktik som fungerar bra för kvinnor (att framstå som glad, hjälpsam, energisk och prestigelös) att fungera bäst även för männen. Killar som vågar erkänna när de inte fattat, eller att de haft fel, går det uppenbart bättre för än de som kör "stenansikte"-approachen.

Lite intressant är att det ofta blir en kulturkrock då män från vissa andra delar av världen tenderar att köra mera alfa-hanne-stil: de frågar inte om de inte förstått och de erkänner inte gärna ett misstag. I en diskussion där övriga är inriktade på att hitta den bästa lösningen (oavsett vem som hittat på den) kan de också framstå som aggressiva i sitt försvar för den lösning de själva är mest engagerade i, oavsett hur den står sig vid en jämförelse med andra förslag.

Rent karriärmässigt i ett svenskt företag verkar den inställningen inte vidare framgångsrik. Killar med den attityden blir knappast aktuella som arbetsledare, projektledare eller chefer. Vi kvinnor på arbetsplatsen blir irriterade eftersom dessa män tenderar att ignorera oss (och iofs även män som de uppfattar ha låg status (t.ex. yngre män)) och enbart vända sig till äldre män. Det verkar inte heller som om den här inställningen gör dem populära bland männen.

Tråkigt, eftersom det i grund och botten bara handlar om att man har olika förväntningar på hur en man ska bete sig i olika situationer.

Var hos min psykiatriker idag. Årligt besök. Första gången jag bara gick dit och kom på vad jag skulle säga i stunden. Jag brukar annars planera allt i förväg. Det gick smidigt idag.

Fuck planning let's just fucking roll!