Som en hel rad andra har skrivit ovan, det behöver inte vara så meningsfullt eller relevant. Till exempel, jag fick veta häromdagen att min IQ verkar ligger någonstans mellan 145-150.

Men... Mitt liv fungerar inte alls.

Jag räknar ut trigonometriska grejer i huvudet, men... vad spelar det för roll egentligen? Jag är jättedålig på andra, mycket viktigare saker. Det finns ingen miniräknare för känslor. Oftast fattar jag ingenting när en flickvän eller en syster gråter. Jag är ju livrädd för att tvingas till något EQ-test... Jag skulle riskera få en till diagnos: Känslomässigt Efterbliven (ER).

Om jag fick välja mellan:

1. [150IQ + ett dysfunktionellt liv i isolering]
2. [100IQ + ett liv med meningsfulla relationer till människor]

Jag tar #2.

Som jag förklarade för två av mina psykologer, "Jag behöver ett liv. Jag behöver ett jobb. Jag behöver inget nummer." I stora sammanhanget ligger jag illa till.

lillmupp skrev:I stand corrected.
Å andra sidan har jag inte haft ambitionen att läsa exakt alla inlägg i exakt alla trådar vilket jag borde gjort för ett så illa formulerat inlägg i det att det var ett absolut påstående.
Du pekar på två inlägg, sannolikt finns det fler. Det ger dock, i vart fall för mig, inte underlag för att det skulle vara en allmän åsikt här inne. Något du inte heller påstår men inte desto mindre gav ditt inlägg ett (felaktigt) intryck av provokation.

Det är inte lätt att formulera så att alla förstår. Jag har inte läst alla inlägg i alla trådar men ibland ser man något som man sedan bara minns fragment av. Uttrycket "finare autism" har jag hört utanför detta forum men det fanns ju även här. Jag har inte påstått att något av det jag skrev skulle vara någon allmän åsikt här, bara att jag vet att det diskuterats.

lillmupp skrev:Den s.k. verkliga världen har inte bra insikter i hur vi egentligen fungerar, liksom vi saknar motsvarande insikter om dem. Det NT anfäktar i gradering av autismspektrum eller sammanblandar på dubiösa grunder får stå för dem.

I min "verkliga värld" finns det både autister och NT och det är bland dem begreppet "finare autism" har diskuterats. Ingen av autisterna har upprörts av det eller protesterat.

lillmupp skrev:Det är alltså inte ett känsligt ämne i sig, det du berörde. Det känsliga är att tillskriva AS-personer en uppfattning som det generellt inte bär. Men det har nu klargjorts att du inte tillskrev någon något.

Tillskrivit AS-personer vad? Det jag tagit upp har ju diskuterats bland andra med AST. Även i trådar här har man nämnt det. Jag har inte läst alla inlägg i de trådar jag nämnde så jag vet inte om det var några som blev upprörda då. Ska läsa där strax.

Chaos skrev:Som en hel rad andra har skrivit ovan, det behöver inte vara så meningsfullt eller relevant. Till exempel, jag fick veta häromdagen att min IQ verkar ligger någonstans mellan 145-150.

Men... Mitt liv fungerar inte alls.

Jag räknar ut trigonometriska grejer i huvudet, men... vad spelar det för roll egentligen? Jag är jättedålig på andra, mycket viktigare saker. Det finns ingen miniräknare för känslor. Oftast fattar jag ingenting när en flickvän eller en syster gråter. Jag är ju livrädd för att tvingas till något EQ-test... Jag skulle riskera få en till diagnos: Känslomässigt Efterbliven (ER).

Om jag fick välja mellan:

1. [150IQ + ett dysfunktionellt liv i isolering]
2. [100IQ + ett liv med meningsfulla relationer till människor]

Jag tar #2.

Som jag förklarade för två av mina psykologer, "Jag behöver ett liv. Jag behöver ett jobb. Jag behöver inget nummer." I stora sammanhanget ligger jag illa till.

Vad synd... Matematisk talang är något man bör ta vara på, men är du inte intresserad kan det vara svårt att skaffa jobb inom matematik och komma någon vart med detta. Annars skulle jag rekommendera det.

Har du prövat skådespeleri?

Autismsmurfen skrev:

Chaos skrev:Som en hel rad andra har skrivit ovan, det behöver inte vara så meningsfullt eller relevant. Till exempel, jag fick veta häromdagen att min IQ verkar ligger någonstans mellan 145-150.

Men... Mitt liv fungerar inte alls.

Jag räknar ut trigonometriska grejer i huvudet, men... vad spelar det för roll egentligen? Jag är jättedålig på andra, mycket viktigare saker. Det finns ingen miniräknare för känslor. Oftast fattar jag ingenting när en flickvän eller en syster gråter. Jag är ju livrädd för att tvingas till något EQ-test... Jag skulle riskera få en till diagnos: Känslomässigt Efterbliven (ER).

Om jag fick välja mellan:

1. [150IQ + ett dysfunktionellt liv i isolering]
2. [100IQ + ett liv med meningsfulla relationer till människor]

Jag tar #2.

Som jag förklarade för två av mina psykologer, "Jag behöver ett liv. Jag behöver ett jobb. Jag behöver inget nummer." I stora sammanhanget ligger jag illa till.

Vad synd... Matematisk talang är något man bör ta vara på, men är du inte intresserad kan det vara svårt att skaffa jobb inom matematik och komma någon vart med detta. Annars skulle jag rekommendera det.

Har du prövat skådespeleri?

Angående matematiken, om jag någon gång lyckas få mitt liv i ordning ska jag naturligtvis använda den. Jag är redan utbildad åt det där hållet. Skådespeleri? Intressant fråga. Kryptiskt svar kanske... Nej, jag har aldrig prövat skådespeleri, det låter som en ren mardröm för mig, men å andra sidan, hela mitt liv är i nuläget något slags skådespeleri. Låååång historia. Kanske det funkar ändå?

Chaos skrev:

Autismsmurfen skrev:

Chaos skrev:Som en hel rad andra har skrivit ovan, det behöver inte vara så meningsfullt eller relevant. Till exempel, jag fick veta häromdagen att min IQ verkar ligger någonstans mellan 145-150.

Men... Mitt liv fungerar inte alls.

Jag räknar ut trigonometriska grejer i huvudet, men... vad spelar det för roll egentligen? Jag är jättedålig på andra, mycket viktigare saker. Det finns ingen miniräknare för känslor. Oftast fattar jag ingenting när en flickvän eller en syster gråter. Jag är ju livrädd för att tvingas till något EQ-test... Jag skulle riskera få en till diagnos: Känslomässigt Efterbliven (ER).

Om jag fick välja mellan:

1. [150IQ + ett dysfunktionellt liv i isolering]
2. [100IQ + ett liv med meningsfulla relationer till människor]

Jag tar #2.

Som jag förklarade för två av mina psykologer, "Jag behöver ett liv. Jag behöver ett jobb. Jag behöver inget nummer." I stora sammanhanget ligger jag illa till.

Vad synd... Matematisk talang är något man bör ta vara på, men är du inte intresserad kan det vara svårt att skaffa jobb inom matematik och komma någon vart med detta. Annars skulle jag rekommendera det.

Har du prövat skådespeleri?

Angående matematiken, om jag någon gång lyckas få mitt liv i ordning ska jag naturligtvis använda den. Jag är redan utbildad åt det där hållet. Skådespeleri? Intressant fråga. Kryptiskt svar kanske... Nej, jag har aldrig prövat skådespeleri, det låter som en ren mardröm för mig, men å andra sidan, hela mitt liv är i nuläget något slags skådespeleri. Låååång historia. Kanske det funkar ändå?

Vad bra att du är utbildat åt det hållet.

Individer är naturligtvis olika, men jag har hört talas om personer med liknande känslomässiga problem som gått in en del för skådespeleri. Man kan ju tänka sig att genom att låtsas gå in i en annan människas roll så kommer man närmare hennes sätt att tänka, och därmed förstår varför andra reagerar på känslor som de gör.

Pikachu skrev:[...] i tron att det skall bli mera lättläst [...]

Aha, jag accepterar tanken bakom men anmäler uppfattningen att försöket misslyckades

Autismsmurfen skrev:Man kan ju tänka sig att genom att låtsas gå in i en annan människas roll så kommer man närmare hennes sätt att tänka, och därmed förstår varför andra reagerar på känslor som de gör.

Genom att låtsas så blir man mer van att agera när det gäller. Precis som när militären tränar för att kunna reagera snabbt.

plåtmonster skrev:

Autismsmurfen skrev:Man kan ju tänka sig att genom att låtsas gå in i en annan människas roll så kommer man närmare hennes sätt att tänka, och därmed förstår varför andra reagerar på känslor som de gör.

Genom att låtsas så blir man mer van att agera när det gäller. Precis som när militären tränar för att kunna reagera snabbt.

Det kanske är bättre än att inte kunna agera över huvud taget...

Jag har tydligen 120 i IQ, fick jag veta vid min utredning. Har dock en väldigt ojämn begåvningsprofil. Ligger skyhögt på språklig förståelse och lååååångt ned på spatial förståelse (kan aldrig bygga figurer efter mönster o dyl.).
Jag tycker att IQ-tester är ett ganska klumpigt verktyg för att mäta intelligens. Det finns så många olika sorters intelligens och i dagens samhälle är EQ viktigast. Där har jag väl 3 eller nåt...

@Kahlokatt, Gratis du är immun mot statusjakt

Ville bara peka på det att det som till synes skall vara en negativ egenskap inte behöver vara det

Varför finns inte 130-140 som val?

Kahlokatt skrev:Jag har tydligen 120 i IQ, fick jag veta vid min utredning. Har dock en väldigt ojämn begåvningsprofil. Ligger skyhögt på språklig förståelse och lååååångt ned på spatial förståelse (kan aldrig bygga figurer efter mönster o dyl.).
Jag tycker att IQ-tester är ett ganska klumpigt verktyg för att mäta intelligens. Det finns så många olika sorters intelligens och i dagens samhälle är EQ viktigast. Där har jag väl 3 eller nåt...

Utveckla.

trettontecken skrev:Varför finns inte 130-140 som val?

130-140 finns, som 'Mensamedlem'... Mensa kräver 131+ för inträde.

Chaos skrev:130-140 finns, som 'Mensamedlem'... Mensa kräver 131+ för inträde.

Ja, men bara för att jag är superintelligent så betyder det inte att jag nödvändigtvis vill vara med i en fånig förening

trettontecken skrev:

Chaos skrev:130-140 finns, som 'Mensamedlem'... Mensa kräver 131+ för inträde.

Ja, men bara för att jag är superintelligent så betyder det inte att jag nödvändigtvis vill vara med i en fånig förening

haha

Och när vi får regimbyte så blir medlemslistan ett utmärkt verktyg för att göra såsom nazisterna gjorde med de polska intellektuella.

Chaos skrev:I stora sammanhanget ligger jag illa till.

+1

Grattis till en så hög kvot förresten Chaos .

OT: Av ren nyfikenhet undrars jag vilket test du fick de på?

nallen skrev:

Pikachu skrev:[...] i tron att det skall bli mera lättläst [...]

Aha, jag accepterar tanken bakom men anmäler uppfattningen att försöket misslyckades

Okej

Jag hade 125 IQ på de flesta deltesterna. Arbetsminnestesterna visade 85, och snabbhet på testet för kodning 95. De var just de där kraftiga dipparna som drog ner genomsnittlig IQ till 115. Det kommer alltid finnas människor som är intelligentare och snabbare än mig och det får lov att vara så.

Det intressantaste för mig är att hitta rätt nivå på utmaningar och göra det jag vill och kan utvecklas i. Jag jämför numera mig själv bara med mig själv utifrån de förutsättningar och begränsningar jag har. Att jämföra sig med andra är helt meningslöst när vi har så olika hjärnor och miljöer omkring oss.

Just snabbhet och arbetsminne slackade efter för mig också .

Å andra sidan e 115 ett brae resultat grattis .

Som jag har förstått det är det koncentration och arbetsminne som går att träna mest.

Något jag stör mig på med intelligensmätning är att vissa psykologer testar folk som har livskriser eller är deprimerade vilket kraftigt sänker resultatet.