Vet ej om det finns andra trådar? Min kurator ska börja arbeta med mig med KBT för min ångest och tvångstankar. Någon som har erfarenhet av KBT? Vad tycker ni?

"Superstressad av mindfulness"
Den här tråden gled in på en livlig debatt om KBT. Särskilt en forumist argumenterade starkt för KBT som terapimetod

Varför i en tråd om mindfulness? Det är idag ganska vanligt att KBT hämtar idéer från bl a mindfulness. Mindfulness kommer från Buddhismen. Dock finns det enligt min mening en risk för att den mindfulness vi i väst möter är en urvattnad och grovt förenklad version av den "äkta varan", framförallt är vi i väst omedvetna om de religiösa tankarna bakom. Vi tror helt rått att vi kan plocka russinen ur kakanutan hänsyn till kakans inneboende substans. Eftersom detta i hög grad gäller våra KBT-terapeuter, av vilka man borde kunna förvänta sig en viss professionalism (vilket alltför ofta inte är fallet), hur ska det gå inte drabba oss som vårdtagare, vi som har asperger/ADHD/depression/utbrändhet mm problem.

Man får inte glömma att det finns mängder av mindre seriösa lyckosökare i den här branshen som försöker sko sig på folks olycka. Livscoacher/lyckocoacher/mindfulnesscoacher/KBT-konsulter och andra terapeutiska kvacksalvare. Att hitta faktisk kompetens och genuint engagemang i terapidjungeln är faktiskt inte lätt idag. Däremed inte sagt att det är omöjligt.

EDIT: ersatte ordet patienter.

Jag sökte KBT för länge sedan, men dom ville inte ta emot mig, det skulle vara någon med "spetskompetens" sa dom, men det finns ingen i den lilla by där jag bor. Men Kognitiv Affektiv Träning har jag snuddat vid och det var riktigt bra, men det är det inte någon professionell kliniker som arbetar med, nu blev det väldigt synd om mig, igen ....

En gammal tråd om KBT: har-nagon-erfarenhet-tankar-om-kbt-for-asperger-t10795.html

-Ingen KBT i världen kan koppla om min hjärna och ändra min begåvningsprofil.

Jag är skeptisk om kbt är något för mig. Psykolgen jag går till menar att den problematik jag har som jag tror är kopplad till ADD går att behandla med KBT.
Tycker hon plockar ut delar av vad jag säger och formar om det för att passa i hennes mall. Men nej jag är skeptisk.

Nu försöker vi plocka fram underskott och överskott men vi har lita olika syn på vad som är relevant och hur jag fungerar. Hon verkar ha ett sorts "malltänk". Jag tror inte att jag passar in där.

Känner mig en smula uppgiven nu efter att nyss kommit hem från min kbt-psykolog. Tror att jag snart får säga tack och hej till henne eftersom jag har svårt att se hur detta ska kunna funka.

Angerboda skrev:Jag är skeptisk om kbt är något för mig. Psykolgen jag går till menar att den problematik jag har som jag tror är kopplad till ADD går att behandla med KBT.
Tycker hon plockar ut delar av vad jag säger och formar om det för att passa i hennes mall. Men nej jag är skeptisk.

Nu försöker vi plocka fram underskott och överskott men vi har lita olika syn på vad som är relevant och hur jag fungerar. Hon verkar ha ett sorts "malltänk". Jag tror inte att jag passar in där.

Känner mig en smula uppgiven nu efter att nyss kommit hem från min kbt-psykolog. Tror att jag snart får säga tack och hej till henne eftersom jag har svårt att se hur detta ska kunna funka.

Malltänk låter inte särskilt smart (men det behöver inte vara en anledning för att spola henne med en gång). Hon borde lyssna på och stötta dig, snarare än att styra och förändra dig. För att du själv ska kunna acceptera dina tankar och känslor måste även hon kunna förstå ditt känsloliv. Hon måste kunna förklara varför du ska förändra dig. Innan du vill förändra dig kommer hon inte att lyckas.

Jag har positiv erfarenhet av KBT men det finns två viktiga saker man måste tänka på:

1. Att man verkligen vill bli bättre/ändra på sig/få hjälp.

2. Att det inte blir för mycket KBT så att man blir stressad/får ångest/går in i väggen, pga. KBT'n.

barracuber skrev:

Angerboda skrev:Jag är skeptisk om kbt är något för mig. Psykolgen jag går till menar att den problematik jag har som jag tror är kopplad till ADD går att behandla med KBT.
Tycker hon plockar ut delar av vad jag säger och formar om det för att passa i hennes mall. Men nej jag är skeptisk.

Nu försöker vi plocka fram underskott och överskott men vi har lita olika syn på vad som är relevant och hur jag fungerar. Hon verkar ha ett sorts "malltänk". Jag tror inte att jag passar in där.

Känner mig en smula uppgiven nu efter att nyss kommit hem från min kbt-psykolog. Tror att jag snart får säga tack och hej till henne eftersom jag har svårt att se hur detta ska kunna funka.

Malltänk låter inte särskilt smart (men det behöver inte vara en anledning för att spola henne med en gång). Hon borde lyssna på och stötta dig, snarare än att styra och förändra dig. För att du själv ska kunna acceptera dina tankar och känslor måste även hon kunna förstå ditt känsloliv. Hon måste kunna förklara varför du ska förändra dig. Innan du vill förändra dig kommer hon inte att lyckas.

Efter att ha läst ditt inlägg här i går kväll så besinnade jag mig en smula. Var på väg att maila och "göra slut" med henne.

Min sambo föreslog att jag skulle ta det ansikte mot ansikte med henne. Men jag har inte behov av sådan konfrontation. Men det är nog vist att fundera lite och faktiskt ändå försöka tala med henne.

Känns dock som att mitt förtroende för henne även utöver kbt:andet har fått sig en törn. Äsch jag gör så jag behåller min nästa tid och försöker då förklara mig om detta nu snurrar på för mycket i mitt huvud så mailar jag. Det blir så att snöar jag in på något så har jag svårt att släppa och just nu ger min psykologkontakt mig mer bekymmer än hjälp.

I det här avsnittet är det en tjej som ringer in som har en del erfarenhet från KBT. Hon har just blivit dumpad men det är inte hennes huvudproblem utan andra saker, som att hon känner sig otillräcklig, allför perfekt och att "nånting är fel".

KBT har gett henne mycket men nu börjar det bli jobbigt (det tar mycket tid för henne) och hon söker en annan form av terapi, kanske insiktsterapi.

Det framgår inte om den här tjejen har asperger (man går ytterst sällan in på diagnosfrågor i radiopsykologen) - det får var och en bedöma - men kanske kan hennes kbt-erfarenheter vara intressanta för folk här.
Radiopsykologen 20100902 "Är det något fel på mig?"
Om ni vill hoppa över inledande lyssnarbrevet så snabbspola fram till 05:20. Tjejen heter Emelie.
EDIT: det gick att länka till en viss tidpunkt Radiopsykologen - Emelie. Fast själv har jag problem att både spola och spela just nu, det är nog enklare att ladda hem mp3-filen.

Jag "fick" ca 6-7 månader KBT och tycker inte att det gav någonting alls.

Jag tror aldrig att man ska acceptera när en terapeut försöker få in en i sina mallar. Det viktiga är också att man själv får definiera sina mål och vad man vill ha ut av terapin.

Jag tror att KBT kan vara både bra och dåligt beroende på vad man ska behandla.

Bäst tror jag det funkar för fobier, tvång och liknande och sämst för stressrelaterade symptom.
Är det ångest så kan den vara framkallad av olika saker och då tror jag det beror på vad som är källan till ens ångest som avgör om det är bra med KBT. Men det här är som sagt bara min uppfattningar och jag kan fått en del om bakfoten.

ADD har jag för dålig koll på för att han någon uppfattning över huvud taget.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror aldrig att man ska acceptera när en terapeut försöker få in en i sina mallar. Det viktiga är också att man själv får definiera sina mål och vad man vill ha ut av terapin.

Jag tror att KBT kan vara både bra och dåligt beroende på vad man ska behandla.

Bäst tror jag det funkar för fobier, tvång och liknande och sämst för stressrelaterade symptom.
Är det ångest så kan den vara framkallad av olika saker och då tror jag det beror på vad som är källan till ens ångest som avgör om det är bra med KBT. Men det här är som sagt bara min uppfattningar och jag kan fått en del om bakfoten.

ADD har jag för dålig koll på för att han någon uppfattning över huvud taget.

Möjligt att så är fallet. Det fungerar dock inte på apati, passivitet, inlärd hjälplöshet, mindervärdeskomplex, orkeslöshet och passiva självmordstankar iaf. Hade en bra psykolog - det var inte henne det var fel på, utan terapiformen. Överlag är KBT överskattat...

Två viktiga aspekter:

* KBTn måste vara individuellt anpassad.

* Patienten måste ha motivation och vilja till att anta utmaningen fullständigt. I KBT är det eget ansvar som gäller och det gäller att man förstår vad som behöver göras. Vilket är något en psykolog bör se till att patienten känner till, fullt ut. Det kan vara väldigt jobbigt eftersom det ligger mycket eget arbete bakom. Men uppbyggnaden av terapin är logisk, ofta till skillnad från ens tänkande i ett sårbart tillstånd där den behövs.

En viktig aspekt i behandling av patienter med psykiska problem:

* Fundera på en kombination av behandlingsmetoder.

---

Med det sagt vill jag även säga att jag anser att det bör vara en psykolog eller psykoterapeut som utför behandlingen. Jag är så petig när det kommer till det. När det kommer till farmakologisk behandling så råder det förhoppningsvis inga tvivel om vilken yrkesgrupp som har den auktoriteten.

---

Jag har framfört studier, källor och sagt mitt i den här diskussionen. Jag anser att jag är den som bidragit absolut mest i diskussionen och kommit med flest argument för och även då funnit studier som stödjer dessa argument. Problemet med begreppet är ju mystiken kring det hela, det faktum att en del individer fäster sig vid den förvridna bilden av hur behandling är tänkt att genomföras. Det blir bekymmer när folk skriver som de har uppfattningen baserad på en liten ruta med rubriken "KBT" och drygt 20 följande meningar från någon källa lika vetenskapligt trovärdig som aftonbladets sensationsjournalistik.

---

Är man klok vet man att det mesta i hela universum är i kombination med något och det innebär även våra problem. Saker är gjorda av saker som reagerar med saker gjorda av andra saker som under vissa omständigheter och med vissa förutsättning beter sig på ett särskilt sätt. Och om det inte vore så skulle det inte bete sig så. Det finns mycket som påverkar och det kräver alltså också ofta en kombination av behandlingsformer som ser till att dessa faktorer bemöts på bästa möjliga sätt. Du behöver verktygen, förutsättningen och omständigheter där man kan frodas.

---

KBT är sprunget ur kognitiv psykologi som givetvis innefattar kognition, vilket innefattar våra mentala processer. Den är ung, den är väldigt attraktiv för sin simplicitet och framgång.

Som alltid med saker man lär sig bör man hålla sig uppdaterad för att överhuvudtaget bibehålla kompetensen man besitter. Det innebär att man tränar varje dag, man tränar hjärnan helt enkelt. Varje dag. Det krävs faktiskt för att uppnå önskat resultat. Givetvis bör man vila och inte trötta ut sig alldeles för mycket, man märker sina gränser och lär sig det med.

---

Det klickar när man förstår den, men man behöver inte hålla med. Jag förstår den och håller med, så det är ju jag det. Jag är så insatt i kognition nu att jag överväger seriöst att ge mig in i det ur ett akademiskt perspektiv, men då kommer jag lära mig att argumentera mer vetenskapligt och sakligt. Förhoppningsvis blir jag då både mer nyanserad, tydlig och klar - men samtidigt hård och svår att motstrida.

"Jaha, nu kom han", tänkte ni! ERKÄNN!

Motivation måste komma inifrån och målen kan inte sättas av terapeuten. Det tror jag gäller all terapi om den ska lyckas oavsett terapiform. Vet man inte vad man vill ha ut av sin terapi utan bara vill ha "hjälp" i största allmänhet kanske man kan komma fram till det tillsammans med terapeuten men kan man inte det är det nog risk att terapin står ganska stilla. Däremot kan man säkert i vissa fall ändå ha nytta av stödsamtal på så sätt att det minskar den psykiska belastningen att prata om vissa händelser och situationer och i bästa fall förhindra att en person börjar må ännu sämre.

Eller är det kanske ett "oaspigt" sätt att resonera?

Frågar du mig? I sådana fall vet jag inte vad jag ska svara. Det kanske är "oaspigt", det vet jag inte. Jag motsäger inte det du skriver gällande motivation och mål, är jag "oaspig" då ifall det är "oaspigt" att resonera som du gjorde i den frågan? Lustigt i sådana fall, eftersom jag har AS. Jag är inte riktigt säker på vad du försöker få fram. Jag får intrycket av att du skriver något som är tänkt att nå mig, men jag kan inte se några skäl till varför det ska nå mig på ett sätt som att jag inte var medveten om det redan. Känns så skumt att diskutera då. Men det kanske känns skumt för att det "bara" är ett "allmänt postande" och inte riktat till mig, men eftersom det postades efter mig och med en något hurtig fråga i slutet - så kanske jag antog att det skulle vara till mig, eftersom jag ibland kan framstå som ganska dryg i just denna fråga. Tro mig, jag kan tycka det är jobbigt att var jag och vara så "på" och envis i mitt, men jag är fullständigt övertygad om att jag vet vad jag snackar om gällande den här saken.

Sedan är det en sak att ha åsikter om det, men jaja. Nu måste jag ta en skittablett och försöka somna så jag kan gå upp i tid imorgon. Imorgon ja, det vore nog inte så bra. IDAG. Den behandlingsformen behöver jag. Imovane. Yay.

@eaylydayminer
Förlåt om jag förvirrade dig
Det var allmänt postat och inte riktat till dig. Frågan var nog också mer eller mindre retorisk. Dvs jag väntade mig inte något svar på den. Jag känner mig nog lite generad för att jag tangerar gränsen för vad jag tycker att jag kan skriva om när jag blandar mig i en tråd om KBT för folk med aspergerproblematik.

Är allt väl? Ditt sätt att skriva, endast uppfattar jag det annorlunda eller så uttrycker du dig annorlunda.

Generad? Var inte det, eller ja om du vill vara det får du vara det. Du har rätt att skriva om vad du vill, men det kanske blir svårt att skriva ur ett "aspigt" perspektiv om du inte har aspergers, men det är ju ganska svårt att veta om man verkligen har det eller inte, i synnerhet hos den kvinnliga befolkningen som får kämpa för allt i världen för att bli hörda. *Suckar*

Du skrev något som du ändrade eller tog bort, var det irrelevant? Jag minns det, men jag vet inte om du vill att jag besvarar det. Jag har 30 minuter fr o m nu. (Tabletten är snabbverkande).

Tog jag bort det vill jag säkert inte ha ett svar på det, eller rättare sagt jag vill absolut inte ha det för då hade jag inte tagit bort det. Jag minns dock inte ens själv vad det var..

Uttrycker jag mig annorlunda? Ja kanske för att du ställer en fråga till mig som jag fick fundera på för att kunna svara på. Nej det är uteslutet att jag har asperger men det kan vi ta en annan gång i så fall. Det är bara där att jag har ju hängt här så länge och har mycket att säga om så mycket så ibland blir jag faktiskt lite osäker på om jag lägger mig i FÖR mycket på forumet. En tanke till mig själv.

Okelidoki. Hoppas allt är väl med dig i alla fall.

Jag tror många flera än vad du tror uppskattar din närvaro här på forumet. Lägg dig i. Du har säkerligen observerat väldigt mycket och har ju fått kunskap och erfarenhet från det. Det är väl bara att du egentligen uttrycker att du inte är diagnosticerad ifall du känner det så, om någon missar din signatur.

Du är ändå en av de större profilerna på forumet.

Jag ska försöka gå och lägga mig nu, så.. Tills morgonen återkommer.