Vad betyder det att ha "bristfällig emotionell kontakt"? Det (och självklart annat) står i min journal.

Är det utifrån ett bedömningssamtal något en psykolog har skrivit om dig utifrån sin uppfattning av dig under intervjun?

Kan kanske vara att du i så fall undvek ögonkontakt och hade begränsad mimik. Vissa knyter det starkt till emotionell kontakt, men jag chansar bara.

Angerboda skrev:Är det utifrån ett bedömningssamtal något en psykolog har skrivit om dig utifrån sin uppfattning av dig under intervjun?

Kan kanske vara att du i så fall undvek ögonkontakt och hade begränsad mimik. Vissa knyter det starkt till emotionell kontakt, men jag chansar bara.

Det var ett första samtal med min läkare. Allt det där nämndes. Även "använder inga kroppsgester vid samtal" nämndes. Men när jag tänker "emotionell kontakt" så tänker jag på känslor, inte ögonkontakt osv. Har jag fel?

Neutrino skrev:

Angerboda skrev:Är det utifrån ett bedömningssamtal något en psykolog har skrivit om dig utifrån sin uppfattning av dig under intervjun?

Kan kanske vara att du i så fall undvek ögonkontakt och hade begränsad mimik. Vissa knyter det starkt till emotionell kontakt, men jag chansar bara.

Det var ett första samtal med min läkare. Allt det där nämndes. Även "använder inga kroppsgester vid samtal" nämndes. Men när jag tänker "emotionell kontakt" så tänker jag på känslor, inte ögonkontakt osv. Har jag fel?

Jag tänker oxå på känslor men kan tänka mig att det i sammanhanget betyder hur man uppfattas. Men som sagt jag chansar. Hade det inte varit för att detta är aspergerforum så hade jag utgått ifrån att det hade med relationer att göra.

Bristfällig emotionell kontakt. Hm *suger lite på det* Nej det får mig spontant att tänka på känslor och relationer utan för detta sammanhang.

Blev tvungen att googla lite.
Handlar visserligen om självmord men..

"2. Bristande emotionell kontakt. Om man under hela samtalet inte får någon
känslomässig kontakt så är detta ett allvarligt tecken. Om du inte får någon glimt i
ögonen till svar, om patienten inte alls är avledbar så tyder detta på att patienten
helt isolerat sig från mänsklig kontakt för att kunna" ta steget och suicidera."
http://hem.fyristorg.com/kogterapi/harbetensu.htm

Det kanske avses som vid punkt A.4?

"brist på social eller emotionell ömsesidighet"
http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Aspergers-syndrom/Faktablad-om-Aspergers-syndrom/Diagnoskriterier-for-Aspergers-syndrom/

Det är förvirrande med alla termer speciellt när de inte vidareutvecklar.

Äsch jag hjälper verkligen inte till här, kan bara inte låta en tråd stå så där obesvarad och orörd, sedan så snöar jag lätt in på ord och termer. Älskar klara tydliga definitioner.

Gissningsvis är det antingen att man saknar kontakt med sina känslor eller så är det väl det där vanliga att terapauten saknar förmåga att förstå den annorlunda kommunikation som klienten har. Det verkar ju rätt vanligt.

Om vissa i professionen tolkar det som suicid så kan det ju bli fatala missförstånd. Ibland undrar man vad det är för defekt hjärnmassa dessa skrynklare har.

(Bristande) Social och emotionell kontakt finns med i diagnoskriterierna. Det är såna där NT-aktiviteter som att använda kroppsspråk, ansiktsuttryck, varierat röstläge och ögonkontakt. Att läkaren noterade bristande emotionell kontakt betyder förmodligen att du inte överansträngde dig för att verka oaspig vid mötet. Inget att bry sig om för dig, men vården lägger stor vikt vid det eftersom det är markörer för aspighet. Edit: Samt för att det av någon anledning är väldigt viktiga saker som anses kraftigt handikappande att avvika från.

Intressant att det är läkaren som säger det, jag skulle känna mig bekräftad eftersom jag alltid beskriver "bristande emotionell kommunikation" som mitt värsta symptom. Så jag ser det inte som att det bara är NT som tror att man behöver emotionell kontakt. Jag skulle behöva det, inte för att smälta in utan för att kunna bli lycklig. Men jag inser att jag nog inte kan nå dit eller åtminstone att jag inte når dit utan en helvetes massa hjälp, ungefär som jag föreställde mig när jag fick diagnosen och som LSS inte kan, inte vill eller inte får ge - och innan TV3 började sända...

Schmetterling skrev:(Bristande) Social och emotionell kontakt finns med i diagnoskriterierna. Det är såna där NT-aktiviteter som att använda kroppsspråk, ansiktsuttryck, varierat röstläge och ögonkontakt. Att läkaren noterade bristande emotionell kontakt betyder förmodligen att du inte överansträngde dig för att verka oaspig vid mötet. Inget att bry sig om för dig, men vården lägger stor vikt vid det eftersom det är markörer för aspighet. Edit: Samt för att det av någon anledning är väldigt viktiga saker som anses kraftigt handikappande att avvika från.

Så "bristfällig emotionell kontakt" skulle kunna vara ett tecken på AS? Jag vet nämligen inte om jag har AS eller inte än.

Neutrino skrev:

Schmetterling skrev:(Bristande) Social och emotionell kontakt finns med i diagnoskriterierna. Det är såna där NT-aktiviteter som att använda kroppsspråk, ansiktsuttryck, varierat röstläge och ögonkontakt. Att läkaren noterade bristande emotionell kontakt betyder förmodligen att du inte överansträngde dig för att verka oaspig vid mötet. Inget att bry sig om för dig, men vården lägger stor vikt vid det eftersom det är markörer för aspighet. Edit: Samt för att det av någon anledning är väldigt viktiga saker som anses kraftigt handikappande att avvika från.

Så "bristfällig emotionell kontakt" skulle kunna vara ett tecken på AS? Jag vet nämligen inte om jag har AS eller inte än.

Japp. "Bristande social och emotionell ömsesidighet" är ett av diagnoskriterierna.

gadas skrev:Intressant att det är läkaren som säger det, jag skulle känna mig bekräftad eftersom jag alltid beskriver "bristande emotionell kommunikation" som mitt värsta symptom. Så jag ser det inte som att det bara är NT som tror att man behöver emotionell kontakt. Jag skulle behöva det, inte för att smälta in utan för att kunna bli lycklig. Men jag inser att jag nog inte kan nå dit eller åtminstone att jag inte når dit utan en helvetes massa hjälp, ungefär som jag föreställde mig när jag fick diagnosen och som LSS inte kan, inte vill eller inte får ge - och innan TV3 började sända...

Du gör mig osäker på om vi pratar om samma sak. Behöver du använda dig av kroppsspråk och ögonkontakt för att bli lycklig? NT kräver det vad jag vet inte för att bli lyckliga utan för grundläggande mellanmänsklig kommunikation. Det handlar inte om känslor utan om att t ex bekräfta att man lyssnar eller förstärka betydelsen av sina ord. Det går att öva upp ögonkontakt och träna på kroppsspråk, både att läsa och använda om du har den ambitionen.

Det behöver inte betyda att du är känslokall. Jag har ett rikt känsloliv, ändå står det i en journal att jag har "sparsamt kroppspråk, inklusive mimik. Ger inte fullgod emotionell kontakt."
MEN! Jag ser mig själv som väldigt empatisk och kan känna med andra. Som jag förstår det så betyder det bara att man inte visar det så tydligt alla gånger. Du känner dig själv bäst.

Så där stod det i min journal efter kontakt med läkare när jag första gången förde ev. npf på tal. Då var jag gravt deprimerad. Samtidigt kände jag djup skam över att behöva berätta om mina tics (som kändes väldigt privata efter att jag försökt dölja dem hela mitt liv) för någon som inte verkade tro mig. Jag stängde liksom av mig för att inte rämna.

Schmetterling skrev:

gadas skrev:Intressant att det är läkaren som säger det, jag skulle känna mig bekräftad eftersom jag alltid beskriver "bristande emotionell kommunikation" som mitt värsta symptom. Så jag ser det inte som att det bara är NT som tror att man behöver emotionell kontakt. Jag skulle behöva det, inte för att smälta in utan för att kunna bli lycklig. Men jag inser att jag nog inte kan nå dit eller åtminstone att jag inte når dit utan en helvetes massa hjälp, ungefär som jag föreställde mig när jag fick diagnosen och som LSS inte kan, inte vill eller inte får ge - och innan TV3 började sända...

Du gör mig osäker på om vi pratar om samma sak. Behöver du använda dig av kroppsspråk och ögonkontakt för att bli lycklig? NT kräver det vad jag vet inte för att bli lyckliga utan för grundläggande mellanmänsklig kommunikation. Det handlar inte om känslor utan om att t ex bekräfta att man lyssnar eller förstärka betydelsen av sina ord. Det går att öva upp ögonkontakt och träna på kroppsspråk, både att läsa och använda om du har den ambitionen.

Det beror på - om det är det som behövs för emotionell kontakt. Om det bara är ögonkontakt och kroppsspråk man har problem med så går det nog att öva upp. Men känslomässig kommunikation tror jag innebär så mycket mer. Inte så att jag har mindre känslor än andra, snarare tvärtom, men att kommunicera känslorna kräver mer än ögonkontakt och kroppsspråk.

"Bristande emotionell kontakt" betyder - hårddraget - att det är ungefär som att prata med en maskin. Det är så jag tycker att det känns när jag pratar med andra personer som har Aspergers syndrom, trots att jag själv har diagnosen. Man svarar kort, ställer inga egna frågor, visar inget engagemang i konversationen, m.m. Och när man påpekar detta så fattar de ingenting utan skyller istället på mig. Någon som känner igen sig?

gadas skrev:

Schmetterling skrev:

gadas skrev:Intressant att det är läkaren som säger det, jag skulle känna mig bekräftad eftersom jag alltid beskriver "bristande emotionell kommunikation" som mitt värsta symptom. Så jag ser det inte som att det bara är NT som tror att man behöver emotionell kontakt. Jag skulle behöva det, inte för att smälta in utan för att kunna bli lycklig. Men jag inser att jag nog inte kan nå dit eller åtminstone att jag inte når dit utan en helvetes massa hjälp, ungefär som jag föreställde mig när jag fick diagnosen och som LSS inte kan, inte vill eller inte får ge - och innan TV3 började sända...

Du gör mig osäker på om vi pratar om samma sak. Behöver du använda dig av kroppsspråk och ögonkontakt för att bli lycklig? NT kräver det vad jag vet inte för att bli lyckliga utan för grundläggande mellanmänsklig kommunikation. Det handlar inte om känslor utan om att t ex bekräfta att man lyssnar eller förstärka betydelsen av sina ord. Det går att öva upp ögonkontakt och träna på kroppsspråk, både att läsa och använda om du har den ambitionen.

Det beror på - om det är det som behövs för emotionell kontakt. Om det bara är ögonkontakt och kroppsspråk man har problem med så går det nog att öva upp. Men känslomässig kommunikation tror jag innebär så mycket mer. Inte så att jag har mindre känslor än andra, snarare tvärtom, men att kommunicera känslorna kräver mer än ögonkontakt och kroppsspråk.

Det är väldigt vanligt att människor med asperger har svårt att förstå och sätta ord på känslor, ja. Men det är inte det som på psykologspråk bristande emotionell kontakt!

Det är när andra människor tycket att man är känslokall, för ärlig och låter oengagerad.

Someone skrev:Det är när andra människor tycket att man är känslokall, för ärlig och låter oengagerad.

Nope.