indra76: Ja, vissa problem kommer stå kvar. Meningen är att man ska jobba hela livet för att uppnå en behaglig standard. Min psykolog var så bra att han berättade att jag kommer ha vissa problem hela livet och även arbeta med dessa hela livet. Det betydde mycket för min utveckling. Enda personen i världen som rakt ut sagt sanningen med en allvarlig, men något sympatisk, ton.

Man mår försöka att använda elementen till sin fördel. Citerar Dexter:
"Man has always been drawn to the sea. But it's an unnatural setting for us, a place of great danger. Tides, currents, waves, wind - each presenting their own hazards, none of which can be ignored. The slightest lapse of judgment can be a mistake you might never recover from. But a good sailor doesn't fight against these elements. A good sailor works with them, using them to his advantage. While others less fortunate might be forever be cast adrift - often in several pieces - he always comes home safely."

Tänker mycket ofta på det i svåra situationer.

earlydayminer skrev:
Man mår försöka att använda elementen till sin fördel. Citerar Dexter:
"Man has always been drawn to the sea. But it's an unnatural setting for us, a place of great danger. Tides, currents, waves, wind - each presenting their own hazards, none of which can be ignored. The slightest lapse of judgment can be a mistake you might never recover from. But a good sailor doesn't fight against these elements. A good sailor works with them, using them to his advantage. While others less fortunate might be forever be cast adrift - often in several pieces - he always comes home safely."

Kloka ord och det stämmer nog väldigt bra. För min del står väl kanske havet för familjelivet och alla "faror" som lurar där!

Tack Early för dina inlägg!

Jag har sett folk som jag bestämt anser har haft drag av båda. På tillräckligt nära håll för att jag ska våga säga det. Men jag har inte forskat på det.

Det skulle dock gå väl i linje med det både jag och många andra har sett, att det är inte några väl avgränsade antingen-eller-tillstånd i det här spektret av neurologi- och personlighetsdrag, utan gråzoner som går över i varandra och där man måste vara medveten om att diagnoser blir väldigt grova och inexakta. Men tyvärr finns det ju antingen-eller-beroende personer även i vården, så man får se upp själv.

Man måste också komma ihåg, när man har att göra med professionella som måste hålla sig till forskningsresultat, att det är skillnad mellan att något inte finns och att det inte finns forskning på om det finns. Tyvärr är det också stora skillnader på proffsens egen pålästhet och tankeförmåga.

Det betyder självfallet inte att det skulle vara fritt fram för vilda amatörteorier heller – bara att ingen tid, inget forskningsläge och inga kulturfenomen som diagnoser, vårdhjälp och folks acceptans kan täcka hela verkligheten och att det alltid finns folk som kommer i kläm och måste kämpa mer än de borde behöva.

mondo beyondo skrev:Tack Early för dina inlägg!

+1. Mycket klargörande.

Några andra trådar om borderline:

as-borderline-karlek-eller-separationsangest-t15308.html

samma-symtom-borderline-t13717.html

ar-du-bipolar-eller-borderline-t18443.html

Och en artikel: borderline-t21592.html

Denna Borderlinediagnos alltså... Personligen så anser jag att denna sätts på tok för lättvindigt på unga kvinnor som mår dåligt. Har själv fått diagnosen satt av läkare flera gånger efter endast ett kort samtal på psykakuten. Kan man verkligen ställa en diagnos efter att ha träffat en person i tjugo minuter? Om du har mått dåligt länge, skickats fram och tillbaka inom psykiatrin, har ett självskadebeteende, är mycket sensitiv, uppger att du känner dig uppgiven och "tom" = Borderlinediagnos! Och sättet som många vårdgivare ser på dessa tjejer med denna diagnos...

"Hon gör det bara för att få uppmärksamhet..."
"Suicidhot är just bara ett "hot" och hon skulle aldrig göra allvar utav det!"

Känner få personer som faller under denna beskrivning här ovan (självskadebeteende, är mycket sensitiv m.m.) som inte har fått denna diagnos. Men själv så anser jag att jag känner två, max tre, personer som jag verkligen tror har denna typ av personlighetsstörning. För mig är det en "tung" diagnos som man verkligen märker av hos personen.

I mina papper står det att jag har "emotionell instabil personlighetsstörning", men det håller jag verkligen inte med om! Även om jag uppfyller många av kriterierna.

Tror att vi skulle behöva några fler diagnoser (tycker egentligen att det är fel med diagnoser i de flesta fall... Varför inte bara se till den enskilda individen och ge just den hjälpen som behövs i det enskilda fallet? Vad som hjälper den ena kanske inte hjälper den andra!) som "förklarar" varför så många unga mår dåligt. Inte bara klumpa ihop hela bunten med en Borderlinediagnos.

Kanske en liten underlig liknelse, men det känns lite som att tro att alla med cancer har sin sjukdom på samma ställe i kroppen...

Jag fick min AS-diagnos för bara en månad sedan, innan dess har jag varit diagnosticerad Borderline. Jag har självskadebeteende, känner mig ofta ensam och övergiven, tycker världen känns "för stor" för mig, haft självmordstankar och försökt, svårt att få vänner, har ångest och återkommande depressioner.

Utredaren sa att hon inte tror jag har Borderline utan att alla dessa problem beror på AS och att jag inte fått det stöd jag behövt.

Att man skadar sig själv är ju inte ovanligt vid AS som jag förstått det. Och det är klart att man har svårt för egna och andras känslor om man har svårt att förstå sig på dom pga AS.

Jag är beredd att hålla med om att man för lättvindigt får diagnosen Borderline.
Och det är skitjobbigt att vårdpersonalen behandlar en utifrån nån jävla "borderline-mall"! Jag känner inte att jag blivit tagen på allvar när jag sagt att jag mått skit och velat dö, det förväntas ju nästan att man SKA säga så om man har Borderline. Och självmordsförsök hör ju också till..

Men tur i oturen så har ju Borderlinediagnosen gjort att jag fått gå i DBT och det har hjälpt mig jättemycket! .

Jag fick diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning, och som jag ser det används den diagnosen inte alla lika lättvindigt idag som den gjorde för 10-15 år sedan, då den fortfarande hette borderline. Som ju då blev en slaskdiagnos för "svåra" patienter, som vården hade problem med att behandla, på grund av dessas instabila humör, liksom svårigheter att lita på vårdpersonal.

Går också i DBT-terapi, liksom flera i tråden här, och väntar på en utredning för AS. Trodde först när jag fick diagnosen IPS att jag hittat "rätt", men efter några månader insåg jag att den diagnosen ändå inte förklarade alla "konstigheter" jag har för mig. Men jag börjar nu inse att en kombination med AS kan vara svaret. Bör också säga att jag stämmer överens med 8 av 9 IPS-symtom.

Och själv tycker jag DBT-behandlingen är riktigt, riktigt bra för mig!

Skulle vilja ha en borderlinesexvän

emmalind skrev:
Och själv tycker jag DBT-behandlingen är riktigt, riktigt bra för mig!

Personligen är jag nyfiken på DBT. Dom har börjat med gruppbehandlingar för folk med AD/HD i STHLM. Har anmält mej till att börja i en sådan grupp. Får se vad som händer och fötter.

slackern skrev:

emmalind skrev:
Och själv tycker jag DBT-behandlingen är riktigt, riktigt bra för mig!

Personligen är jag nyfiken på DBT. Dom har börjat med gruppbehandlingar för folk med AD/HD i STHLM. Har anmält mej till att börja i en sådan grupp. Får se vad som händer och fötter.

Det är flera delar av DBT:n som gör att jag tycker den är hundra gånger bättre än samtalsterapi - del att den inkluderar både indvidualterapi och gruppterapi, att den är mer "hands on", att man har läxor som man måste göra, att man har möjlighet att ringa sin psykolog om man är i kris och inte vet vad man ska göra.

Också att den är strukturerad utifrån prioriteringar:
1. minska självmords - eller självskadande beteende
2. minska terapistörande beteende (kan vara allt från frånvaro, inte göra läxorna etc)
3. minska beteenden som hindrar livskvalitet
4. öka användandet av färdigheter

Och färdigheterna man lär sig delas in i fem studieblock:
- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)
- Skapa/bevara goda relationer (målinriktning, självrespekt)
- Att reglera känslor (lära sig grundkänslorna, minska sårbarhet)
- Att stå ut i kris (distrahera, andning, acceptans)
- Validering (bekräftelse, av sig själv och andra)

Tror också att den är väldigt bra för personer med AS-problematik just efter som det är så mycket struktur och rutin i det, inte så "löst" i formen som vanlig samtalsterapi...

emmalind skrev:

slackern skrev:

emmalind skrev:
Och själv tycker jag DBT-behandlingen är riktigt, riktigt bra för mig!

Personligen är jag nyfiken på DBT. Dom har börjat med gruppbehandlingar för folk med AD/HD i STHLM. Har anmält mej till att börja i en sådan grupp. Får se vad som händer och fötter.

Det är flera delar av DBT:n som gör att jag tycker den är hundra gånger bättre än samtalsterapi - del att den inkluderar både indvidualterapi och gruppterapi, att den är mer "hands on", att man har läxor som man måste göra, att man har möjlighet att ringa sin psykolog om man är i kris och inte vet vad man ska göra.

Också att den är strukturerad utifrån prioriteringar:
1. minska självmords - eller självskadande beteende
2. minska terapistörande beteende (kan vara allt från frånvaro, inte göra läxorna etc)
3. minska beteenden som hindrar livskvalitet
4. öka användandet av färdigheter

Och färdigheterna man lär sig delas in i fem studieblock:
- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)
- Skapa/bevara goda relationer (målinriktning, självrespekt)
- Att reglera känslor (lära sig grundkänslorna, minska sårbarhet)
- Att stå ut i kris (distrahera, andning, acceptans)
- Validering (bekräftelse, av sig själv och andra)

Tror också att den är väldigt bra för personer med AS-problematik just efter som det är så mycket struktur och rutin i det, inte så "löst" i formen som vanlig samtalsterapi...

Tack för en otroligt intressant och informativ beskrivning. Det uppskattas verkligen.

Har gått till läkare och psykolog och kurator. Det enda de diagnostiserade mig som var depremerad, och inget mer. Det kändes rätt då jag faktiskt var depremerad. Känner man sig bekväm i sin diagnos är det säkert så...

slackern skrev:

emmalind skrev:

slackern skrev:
Personligen är jag nyfiken på DBT. Dom har börjat med gruppbehandlingar för folk med AD/HD i STHLM. Har anmält mej till att börja i en sådan grupp. Får se vad som händer och fötter.

Det är flera delar av DBT:n som gör att jag tycker den är hundra gånger bättre än samtalsterapi - del att den inkluderar både indvidualterapi och gruppterapi, att den är mer "hands on", att man har läxor som man måste göra, att man har möjlighet att ringa sin psykolog om man är i kris och inte vet vad man ska göra.

Också att den är strukturerad utifrån prioriteringar:
1. minska självmords - eller självskadande beteende
2. minska terapistörande beteende (kan vara allt från frånvaro, inte göra läxorna etc)
3. minska beteenden som hindrar livskvalitet
4. öka användandet av färdigheter

Och färdigheterna man lär sig delas in i fem studieblock:
- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)
- Skapa/bevara goda relationer (målinriktning, självrespekt)
- Att reglera känslor (lära sig grundkänslorna, minska sårbarhet)
- Att stå ut i kris (distrahera, andning, acceptans)
- Validering (bekräftelse, av sig själv och andra)

Tror också att den är väldigt bra för personer med AS-problematik just efter som det är så mycket struktur och rutin i det, inte så "löst" i formen som vanlig samtalsterapi...

Tack för en otroligt intressant och informativ beskrivning. Det uppskattas verkligen.

emmalind skrev:- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)

Som grund- och gymnasieskola då som byter ämne varannan timme?

En del av att komma på rätt köl kan vara att se över vilken miljö man exponeras för.

plåtmonster skrev:

emmalind skrev:- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)

Som grund- och gymnasieskola då som byter ämne varannan timme?

En del av att komma på rätt köl kan vara att se över vilken miljö man exponeras för.

Nä, tack och lov är det inte så!

Istället diskuterar man medveten närvaro i kanske fyra veckor, sen till bevara goda relationer i fyra veckor, tillbaka till medveten närvaro i en månad och sen vidare till reglera känslor.

Bodil Jönsons bok Tio tankar om tid (1999) kan vara läsvärd i sammanhanget.

Kanske skall förtydliga hur jag menade. Nämligen det att skolan är felkonstruerad genom att den inte låter någon koncentrera på ett ämne på djupet. I tillägg har man det vanliga akustiska sorlet, kala miljöer, bördan att vara social, pendlingströtthet, tillknycklad dygnsrytm osv.

emmalind skrev:- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)

Hur menas det med att vara effektiv mer specifikt utöver att göra en sak i taget?

emmalind skrev:- Skapa/bevara goda relationer (målinriktning, självrespekt)

Målinriktning i vilket avseende?

emmalind skrev:- Att reglera känslor (lära sig grundkänslorna, minska sårbarhet)

Hur tänker man sig minska sårbarheten? och lära sig känslor?

emmalind skrev:

plåtmonster skrev:

emmalind skrev:- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)

Som grund- och gymnasieskola då som byter ämne varannan timme?

En del av att komma på rätt köl kan vara att se över vilken miljö man exponeras för.

Nä, tack och lov är det inte så!

Istället diskuterar man medveten närvaro i kanske fyra veckor, sen till bevara goda relationer i fyra veckor, tillbaka till medveten närvaro i en månad och sen vidare till reglera känslor.

Föresen gillar du medveten närvaro? Jag gick en ADHD samtalsgrupp förut då gick vi igenom medveten närvaro. Och började alltid varje pass med en övning i medveten närvaro. Själv var jag väldigt skeptisk i början och trodde aldrig att det skulle fungera för mej. Men oj så fel jag hade, hade en utav dom skönaste stunderna i mitt liv under en övning. Och efter det har jag fått med mej tankarna eller att stanna upp och reflektera över omgivningen.

plåtmonster skrev:Bodil Jönsons bok Tio tankar om tid (1999) kan vara läsvärd i sammanhanget.

Kanske skall förtydliga hur jag menade. Nämligen det att skolan är felkonstruerad genom att den inte låter någon koncentrera på ett ämne på djupet. I tillägg har man det vanliga akustiska sorlet, kala miljöer, bördan att vara social, pendlingströtthet, tillknycklad dygnsrytm osv.

emmalind skrev:- Medveten närvaro (som går igen mellan varje block, för att man riktigt ska få in det) (ex. vara effektiv, göra en sak i taget)

Hur menas det med att vara effektiv mer specifikt utöver att göra en sak i taget?

Då gjorde jag och mitt ex rätt skolval åt sonen. I hans skola läser dom alla ämnen i block.

slackern skrev:varje pass med en övning i medveten närvaro

Hur gick den till?

plåtmonster skrev:

slackern skrev:varje pass med en övning i medveten närvaro

Hur gick den till?

Oj. Det var väll att en utav dom två gruppledarna vi hade. Talade om för gruppen hur vi skulle sitta och andas hur vi skulle lägga händerna, blunda, vilken vinkel på huvudet vi skulle ha, Vilka ljud vi hörde hmm typ något sådant. Svårt att förklara.

Jag fick diagnoserna Aspergers syndrom och emotionell instabil personlighetsstörning samtidigt, för ungefär ett år sedan, och jag är säker på att de stämmer. Jag tror att dessa diagnoser innebär en motsägelsefullhet hos dem som har dem eftersom AS och borderline är väldigt olika, nästan motsatser ibland. Jag har både ett stort behov av sällskap och ett stort behov av ensamhet, jag klarar inte av att vara ensam men klarar inte heller av kontakten med andra människor och det sociala spelet vilket leder till att jag ständigt befinner mig i ett tillstånd där jag längtar någon annanstans...

Det kan vara svårt för någon annan att förstå motsägelsefullheten, men jag är övertygad om att man kan ha AS och borderline samtidigt och jag tror också att diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning inte ges så lättvindigt som diagnosen borderline gjorde tidigare.

Nja det där tror jag inte på riktigt, borderline är en allvarlig personlighetsstörning och leder väldigt ofta till missbruk, och våld, jag känner flera som har borderline, däremot så finns det stora likheter mellan borderline och AS vad gäller känslolivet.