Vad har man för rätt till ersättning när man innan var arbetslös (aktivitetsgaranti) på lägsta ersättningen. När han blev sjukskriven tog de bort honom från AF och då har han heller ingen rätt till sjuklön från aktivitetsersättningen. Man kan få sjuklön, men det verkar som man måste ha haft lön innan. Ja, jag ville höra om någon varit med om samma?

Vet du, ni kan ng inte räkna med någonting.
FK kör fullständigt över oss med AS och verkar inte ens läsa på socialstyrelsens beskrivning av AS och ADD.
Istället hänvisar de sjukskrivande läkare till attt läsa detta!
En överläkare i psykiatri...
Som att FK skulle veta mer om tillstånden än denne!

Det var vad jag fick på posten idag.

Så de räknar med att ungdomar /unga vuxna ska klara sig helt utan ersättning? Med andra ord att föräldrarna ska försörja.... Känns underligt? Men det är nog så, det var känslan jag fick när jag pratade med fk. Läste därimot att man kan söka aktivitetsersättning (tror det hette så), om de, vi räknade med sjukdom i över ett år!

Maria70 skrev:Så de räknar med att ungdomar /unga vuxna ska klara sig helt utan ersättning? Med andra ord att föräldrarna ska försörja.... Känns underligt? Men det är nog så, det var känslan jag fick när jag pratade med fk. Läste därimot att man kan söka aktivitetsersättning (tror det hette så), om de, vi räknade med sjukdom i över ett år!

När det gäller FK så har de sina egna helt godtyckliga tolkningar så kan variera kraftigt frå person till person, utan att för den skull vara det minsta rättvisa.
Ja är man under 30 kan man ju ansöka om aktivitetsersättning...
Men de ser nog helst att man försöker få nåt slags jobb istället!
Vilket man ju kan tycka är det bästa egentligen...
Nuförtiden finns det ju också särskilda insatser för de unga med AS eller ADD.
Till skillnad från när jag var under 30.
Då var det antingen bara sjuksskrivning (vilket man ändå aldrig fick igenom) eller så var det till att försöka överleva i den vanliga arbetssökar- och arbetsmarknaden!

Nu är jag två år för gammal för att kunna ansöka om aktivitetsersättning, men skulle inte göra det ändå för mer än halvvtid isåfall, och nu är jag tydligen inte berättigad till nånting.
Trots att jag vill jobba och gör allt i min makt för att få ett vanligt arbete.

Den som är inskriven i jobb- och utvecklingsgarantin med aktivitetsstöd och är sjukskriven får fortsatt aktivitetsstöd under sjukdomstiden, men efter 30 dagars frånvaro i följd lämnar personen programmet. Då gäller sjukpenning grundad på SGI, vilket innebär att tidigare lönearbete krävs för att få någon ersättning.

Detta är enligt lagtexten och har inget med Försäkringskassans ovilja eller okunskap att göra.

Nu talade jag allmänt om att FK faktiskt är väldigt godtyckliga när det gäller att bevilja ens deltidsjukskrivning under en kort tid för att på så sätt underlätta för någon med en psykiatrisk problematik att komma ut i arbete!

Men de är ju lätt för en som fått beviljat heltidsbidrag att inte förstå andras situation!

Anser att heltidsbidrag ska vara för någon som först gjort allt för att kunna försörja sig själv, för någon som är akut sjuk (fysiskt eller psykiskt) och för den som är verkligt så handikappad att det inte finns någon möjlighet att försörja sig.

KalleKus skrev:Nu talade jag allmänt om att FK faktiskt är väldigt godtyckliga när det gäller att bevilja ens deltidsjukskrivning under en kort tid för att på så sätt underlätta för någon med en psykiatrisk problematik att komma ut i arbete!

Jag håller med om det. Det enda jag sa var att angående TS ursprungliga fråga, så är det helt och hållet lagstiftarnas fel att systemet är såpass inhumant.

Men de är ju lätt för en som fått beviljat heltidsbidrag att inte förstå andras situation!

Anser att heltidsbidrag ska vara för någon som först gjort allt för att kunna försörja sig själv, för någon som är akut sjuk (fysiskt eller psykiskt) och för den som är verkligt så handikappad att det inte finns någon möjlighet att försörja sig.

Det var fullständigt obefogat med ett sådant personangrepp. Jag har får sjukersättning för att jag verkligen är så handikappad att det inte finns någon möjlighet för mig att försörja mig. Jag förordar, på alla sätt, bättre bemötande, stöd och ekonomisk hjälp till de som i varierande grad har problem på arbetsmarknaden och i vardagen. Jag anser dock att det framför allt är lagstiftarnas och de styrandes ansvar att situationen ser ut som den gör.

Jag var på FK i fredags och var med när de gjorde bedömningar av läkarintyg, för att få veta mer om hur processen går till när deras läkare bedömer intygen. Mitt intryck var att det fungerar bra och rimligt, men det trodde jag iofs redan tidigare. Det är snarare läkarintygen som är dåliga, inte FK:s bedömningar av dem. Skyll dåliga beslut på läkarna, inte FK.

När det gäller FK och läkarintyg har läkare jag talat med varit frustrerade över hur mycket tid som går åt att skriva och komplettera läkarintyg till Försäkringskassan i stället för att bota patienter.
Det är möjligt att det finns läkare som skriver "bra läkarintyg från början men det är i så fall bara en del av läkarna.

Problemet är dock som jag ser det inte läkarintygen utan den hårda tillämpningen av Socialstyrelsens riktlinjer där man föreställer sig att man på grundval av en schablon ska kunna ge ett rimligt svar på hur länge ett visst tillstånd ska vara. Denna schablon funkar inte alltid, och då måste läkaren skriva en förklaring till undantaget vilket inte alltid sker. Det kan också hända att läkaren skriver vettigt under den rutan där han ska förklara vilka symptom patienten lider av men inte lyckas beskriva lika bra hur det påverkar patientens arbetsförmåga. Detta är i sig en absurditet eftersom patienten under den första delen av sjukskrivningen ska bedömas i förhållande till sitt ordinarie arbete och läkare är ju knappast några specialister på olika arbeten och vad de kräver av fysisk och psykisk förmåga.

Under tiden står patienten helt utan inkomst och kan om det drar ut på tiden få sin ekonomi och grundtrygghet förstörd vilket kan gå väldigt fort om patienten hade små marginaler från början. För patienter som redan lider av ångest, oro eller depression bör väl inte detta vara direkt befrämjande för tillfrisknandet

Det händer också att Försäkringskassan kräver att patienten ska remitteras och utredas av en specialist när diagnosen inte uppfyller FK:s riktlinjer för på vilket sätt man får vara berättigat sjuk. Frågan är om det alltid är motiverat. Vissa patienter behöver kanske bara ytterligare några veckor på sig för att tillfriskna.

Mitt intryck är att detta leder till att vissa läkare skriver diagnoser för försäkringskassan i stället för att skriva diagnoser för att beskriva patientens hälsotillstånd och detta är ett problem i sig.

Men oavsett vems felet är så är det system som inte fungerar tillräckligt bra för patienter som måste oroa sig för sin ekonomi i stället för att i lugn och ro koncentrera sig på att bli friska.

I vårt fall (gäller min son) så finns det inte en chans idagsläget att komma ut på praktik eller dyl. Han är i så dåligt skick. Men jag får se om han kan få ut något på hans försäkring eller att han får söka (tror det heter) aktivitetsstöd. Någon ersättning måste han ju ha. Även om det bara är någon tusenlapp i månaden.