Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Hm... Innebär det då att t.ex. ritalin skulle kunna hjälpa mot delar av problematiken vid AS även om man inte samtidigt har ADD eller ADHD?

marcooleo skrev:vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt

På samma sätt = i lika hög grad?

I så fall vill jag kraftigt protestera.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Tycker det låter som en svag teori, men helt klart intressant, som alla teorier är.

Felet är väl att psykiatern drar alla över en kam. En del kan väl lika väl som en del inte kan i så fall. Ingen har väl alla symptom.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Vet inte vad psykatrologen läst för böcker, men tillfredsställelse och lycka
styrs väl enligt gällande vetenskap av signalsubstansen Serotonin

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

I mitt fall skulle jag vilja påstå att det stämmer.
Jag har medicinerats med Cymbalta sedan fyra år tillbaka. Fick tillbaka livet av det läkemedlet. Plötsligt kunde jag uppskatta närhet, och känna tillgivenhet. Dessutom har jag blivit snäll som faan! (va inte innan...)
Har även provat Sifrol, som egentligen används för andra åkommor. Dopamin.

Min medecinering nu är cymbalta och Medikinet, som även rekomenderas vid svårare fall av AS. (jag har diagnos adhd oxå)

Jag utgår alltså enbart av mina egna erfarenheter. Och är egentligen emot att äta allt detta...

Ja amfetamin och liknande substanser, centralstimulantia överhuvudtaget frisätter enorma mängder dopamin, likaså opioider morfin, heroin etc, även nikotin. Vad jag har läst mig till så är överflöd av dopamin=tilfredsställelse och lycka, men i princip så är det samma sak med serotonin, men inte lika mycket på kemisk väg via medicinering då det påverkar så mycket annat i kroppen tex limbiska systemet. Den enda substans jag vet som kan ge enorm lycka och tillfredsställelse är LSD, eftersom det på ett direkt sätt påverkar serotoninet som signalsubstans att kommunicera bättre.
Min slutsats är att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är "smutsiga" eller inte helt perfekta för sitt ändamål och stjälper därmed sin funktion och dessutom har de preparaten biverkningar som ofta är negativa

Tintomara Ariadne skrev:Hm... Innebär det då att t.ex. ritalin skulle kunna hjälpa mot delar av problematiken vid AS även om man inte samtidigt har ADD eller ADHD?

Ja det tror jag absolut, men med rätt dosering, mycket viktigt. Men tyvärr totalvägrar de flesta läkare skriva ut det och skriver hellre ut bensodiazepiner som är ännu värre i vad gäller beroendeproblematik.

Vad är det då jag känner när jag är rätt säker på att jag känner lycka?

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Kan ju vars en intressant pusselbit. Om det ligger något i den, misstänker jag att det gör det under de två förutsättningar jag brukar tycka mig se:

1. lika litet som med redan befintliga aspergarschabloner ska man kanske tänka "nedsättning", utan i stället "problem i balans och kontroll, vilket kan yttra sig som både nedsättning och förhöjning samt på andra mer kombinerade eller subtila sätt". Det tycker jag jag ser tydligt hos diagnosticerade aspergare samtidigt som det i stort sett återstår att upptäcka för forsknings- och klinikervärldarna.

2. kom ihåg att "AS" bara är en generaliserande etikett som skymmer att våra problem går i ett med sådana som brukar etiketteras "AD(H)D", "Tourettes", "HSP" med mera.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Asperger är ett syndrom alltså skiljer det sig rejält mellan olika individer. Men då han sätter likhetstecken mellan asperger och att man saknar möjlighet att känna lycka och tillfredställelse så ifrågasätter jag dennes psykiatikers kompetens i ämnet! (dvs inte kan vara så beroende på person, utan är så för alla i alla fall)
Teorin om dopamin låter dock mer intressant men kräver att den utvecklas mer ingående för att leda till någon förståelse.

arbogaerik skrev:

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Vet inte vad psykatrologen läst för böcker, men tillfredsställelse och lycka
styrs väl enligt gällande vetenskap av signalsubstansen Serotonin

Njaa...

Kouzelny skrev:Och är egentligen emot att äta allt detta...

Varför då?

OnT: Jag vet inte hur det är för andra men mitt eget belöningscentrum är definitivt satt helt ur spel; om det någonsin varit som det skall, då. Jag vill inte göra något medicinbyte innan jag utretts färdigt men när jag är utredd och klar ska jag se om jag kan få byta Cipralex mot Cymbalta, alternativt ha kvar Cipralex och lägga till Ritalin/Concerta om jag får ADD-diagnos.

Fortytwo skrev:

Kouzelny skrev:Och är egentligen emot att äta allt detta...

Varför då?

OnT: Jag vet inte hur det är för andra men mitt eget belöningscentrum är definitivt satt helt ur spel; om det någonsin varit som det skall, då. Jag vill inte göra något medicinbyte innan jag utretts färdigt men när jag är utredd och klar ska jag se om jag kan få byta Cipralex mot Cymbalta, alternativt ha kvar Cipralex och lägga till Ritalin/Concerta om jag får ADD-diagnos.

Jag äter Cipralex och känner mig väldigt avtrubbad av den, samt har sänkt libido. Tror du cymbalta är en bättre medicin med mindre biverkningar?

marcooleo skrev:Jag äter Cipralex och känner mig väldigt avtrubbad av den, samt har sänkt libido. Tror du cymbalta är en bättre medicin med mindre biverkningar?

Vad jag förstått finns chansen att man känner sig lite mindre avtrubbad och blir lite piggare om man går över fån SSRI till SNRI. Det kan nog vara värt ett försök, tänker jag. Jag är också jätteavtrubbad på Cipralex. Jag är nästan lika avtrubbad utan medicin på grund av ångest men jag märker att avtrubbningen är värre när jag medicinerar.

Jag känner då känslor. Både kroppslig och mental smärta samt lycka. Just nu känner jag mig kär . Och jag har Asperger.

marcooleo skrev:Jag fick förklarat av min psykiater att när man har Asperger så är vårt "belöningscentrum" i hjärnan inte rätt utvecklat, därför frisätts inte dopamin på samma sätt som hos andra. Med andra ord vi kan inte känna lycka och tillfredsställelse på samma sätt. Vad säger ni om denna teori?

Jag säger att den låter intressant men utan vetenskapliga studier att referera till känns den rätt amatörmässig. Problemen med uttalandet som det står just nu är ju att

1) Det finns många vetenskapliga stöd för att hjärnan är väldigt plastisk och kan anpassa sej efter förutsättningarna. Denna dopaminteori kan vara resultatet av en aspergares ständiga försök att anpassa sej till enternas värld. Har eventuella studier gjorts på vuxna finns det inget som säger att det är medfött vilket ger mej anledning att komma till...

2) Uttalandet kan omöjligen gälla ALLA aspergare då variationen i funktion är så oerhört stor. Empiriskt sett finns det personer med asperger som kan vara både lyckliga och tillfredsställda så länge de får arbeta med sitt, i sitt eget tempo och ingen stör dem. Det är, som tidigare nämnts, omgivningens "annorlunda" beteenden med kallprat och "social kompetens" som ställer till det.

3) Det största problemet är ju vad personen ifråga menar med "lycka" och "tillfredsställelse" vilket iofs torde vara en fråga för filosofer mer än för vetenskapsmän.

4) Jag har länkat till studier om autism och melatonin i tråden om melatonin (någonstans sid 15-16 sådär) där det är bevisat att personer inom AST ofta har rubbad melatoninproduktion och därför lika ofta har sömnstörningar (studierna omfattar både barn och vuxna och torde därför påvisa viss sannolikhet att störningen i melatonin är medfödd). Det här kan vara något i den stilen. Det vore intressant med en länk till en studie.

*****************'

EDIT: Här är studierna jag länkat till post892756.html#p892756

Jag har hört talas om en teori enligt vilken introverta människor har svagare dopaminutsöndring än extroverta. Jag vet dock inte om den stämmer och minns inte ens var jag hört det någonstans. Jag kanske läste om den i Susan Cains bok om introverta människor men minns inte riktigt.

Edit: Förresten, är det inte typiskt för människor med ADHD/ADD att ha "fel" på belöningscentrat? Eftersom man ofta har flera diagnoser eller åtminstone drag av andra NPF än den man är diagnosticerad med kanske en del aspergare fungerar likadant i det avseendet.

Kanske psykiatrikern menar att de som inte tycker kallprat och fylleri är det bästa som hänt mänskligheten har trasigt belöningscentrum. Kanske det är psykiatrikerns hjärna som har luckor utan alla gångjärn hemma..

För att förtydliga mig om "pusselbit" ovan: självfallet kan man inte utgå från att "alla aspergare..." eller att det är en enskild sak (som den här) som "är" asperger. Man kan inte heller förutsätta vad som är orsak och verkan av till exempel kroppskemi och livserfarenheter – inte ens fast kanoner i branschen ofta tycks ha gjort det misstaget. Förutsätta sådant som att upplevd "lycka och tillfredssställelse" skulle vara avhängigt vissa dopaminmängder i hjärnan, lika för varje person, kan man naturligtvis inte heller. Och inte att ens den subjektivt upplevda dimensionen bara skulle vara en fråga om mängd "lycka och tillfredssställelse" när kringomständigheter, varaktighet och annat är så uppenbara delar av saken.

Det jag såg var just möjligheten av sårbarhet, obalans eller normavvikelser på det här området, liksom vi tycks ha på en rad andra närliggande.

plåtmonster skrev:Kanske psykiatrikern menar att de som inte tycker kallprat och fylleri är det bästa som hänt mänskligheten har trasigt belöningscentrum. Kanske det är psykiatrikerns hjärna som har luckor utan alla gångjärn hemma..

Jag tror psykiatern snarare syftade på förmågan att känna tillfredsställelse efter slutförd uppgift och sådant. Själv känner jag mig aldrig nöjd och får väldigt sällan en känsla av tillfredsställelse vad jag än gör. Det är nog sådant psykiatern syftar på.

Om man kanske är deprimerad så kan det kanske vara svårt att få belöningscentra att fungera helt?

plåtmonster skrev:Om man kanske är deprimerad så kan det kanske vara svårt att få belöningscentra att fungera helt?

Ja, fast en del verkar ha ett obalanserat belöningscentra utan att vara deprimerade.