Om du säger "Livet suger!" Säger jag "Hur mår du?" eller om du gör det mest hela tiden säger jag "Nu vältrar du dig bara i det som gör ont, hitta på något istället"

Jag håller med om att livet suger. Inget fungerar som det ska. Allt är jobbigt. Allt går åt helvete. Man borde ju kunna få vara lite lycklig nån gång tycker man...men nej.

Ibland suger livet mer än en Thailändsk ladyboy hinner med på en hel natt; ibland suger det mindre än en trasig dammsugare. Varierar alltså.

Sotnosen77 skrev:Jag håller med om att livet suger. Inget fungerar som det ska. Allt är jobbigt. Allt går åt helvete. Man borde ju kunna få vara lite lycklig nån gång tycker man...men nej.

Måste nog tyvärr hålla med här.

Jag vill inte leva längre.

Kanaljen skrev:Jag vill inte leva längre.

Så känns d mer eller mindre konstant för mig. Försökt med olika sorters proffs-hjälp parallellt i över 10 år.. Resultaten av dessa är att jag fortf överlever men inget mer.. Jag vet inte säkert vad som driver mig vidare - kanske envishet o kampen mot att ingen och inget ska vinna över en som ändå e bäst o smartast på jorden

livet är fullt av stora och svåra val.
man får inte göra som man vill
fast det man får höra. Oskrivna regler och
folk står i ens väg.
väl framme tränger någon sig fram och tar en plats framför ens ögon.
man har följt reglerna och varit shyst.

Jag känner så ofta. Livet är bara fullt av motgångar och helveten. Blir så trött ibland att det inte är klokt.

skrivare, du är gift (?) eller har ett förhållande, och du har två barn. Jag förstår inte riktigt hur du kan tycka att livet suger. Vill du byta med mig kanske? Jag är näst intill fullständigt ensam, har ingen eftergymnasial utbildning, har inget jobb, har ingen nämnvärd ekonomi och jag bor dessutom i en lyhörd hyreslägenhet, omgiven av hänsynslösa grannar som konstant för oväsen.

Sen jag började meditera har det inte sugit närmvärt men innan dess blev man lätt deprimerad och så vidare. Det var flera år sedan det skedde, och om jag inte gjort det hade jag säkert gått på en hög mediciner eller varit död vid detta laget.

Livet är fullt med orättvisa, falska förhoppningar, osympatiska människor och förhållandet mellan nöje och pina är något i stil med 1:20. Så ja, livet suger - speciellt när man är ensam och oälskad.

Själv fick ja höra att jag var misslyckad, värdelös och en misslyckad abort när jag var barn så utifrån de får man väll säga att de gick helt ok ändå. Jag lever hellre på hoppet än att hoppa på livet.

Livet kan vara hemskt, men det ändras. jag har levt i djupaste mörkret i många år.

Tack vare att jag tog tag i allt skit jag hade runt mig. Allt från barndomen och uppåt tills
jag kom där jag var idag.
Det var plågsamt. Tog evighetstid men efter det kändes det så oroligt skönt. Jag fann mig
själv, vad jag behöver. vad jag tycker om. Hur jag vill ha mitt liv .

man kan inte hjälpa andra om man inte kan hjälpa sig själv. hur mycket stöd man än får.
man måste kunna stå på sina 2 ben utan att någon håller en uppe.

kämpa på ni som har det jobbigt, det har alla i viss mån. ingen blir aldrig fri från problem, utan man får hitta ett sätt att leva med dem.

Finn er själva, finn er ev. kärlek eller ett jobb ni vill ha.

Det är egentligen ganska konstigt, jag har varit långt ner i skiten, inte känt att jag haft någon framtid och ibland funderat på att ta livet av mig.

Plötsligt började det vända, jag har fortfarande en ryggsäck att släpa på, men den känns plötsligt lättare och livet tog en ny väldigt positiv vändning med kärleken, jag trodde inte att jag var beredd att älska, men nu älskar jag fullt ut och känner mig riktigt lycklig för första gången på många år, kärleken ger mig ny kraft att ta itu med mina gamla problem som plötsligt inte känns lika tunga, jag kan lösa problemen, det tar bara en del tid.

Kärleken har även blåst bort min stress och bipolaritet (min depression har inte visat sig de senaste fyra veckorna, inte heller min mani, den ork jag känner nu har ingenting gemensamt med min tidigare mani att göra).

Jesters Tear skrev:Ibland suger livet mer än en Thailändsk ladyboy hinner med på en hel natt; ibland suger det mindre än en trasig dammsugare. Varierar alltså.

Så vackert och väl beskrivet!

Livet suger. ibland mer ibland mindre med det kan samtidigt vara smått underbart.

Ja livet suger
Jag tog mig ur en depression för några år sedan bara för att nu upptäcka att mitt liv är meningslöst.
Varför fortsätta när det enda livet går ut på är att må dåligt och vara en god konsument som ser till att betala skatt till farbror staten? I samhället har en sån som jag lika stort värde i mig som en industrirobot.

@Jakaranda, med all respekt för dig så tror jag ärligt att du fortfarande är deprimerad (utifrån egen erfarenhet), du har möjligen tagit dig ur en djup depression men på din beskrivning så läser jag en text av en person som fortfarande inte lämnat depressionen, det kommer kanske att ta ett par år, men så småningom så lättar det och du kan (förhoppningsvis) se ljust på livet igen (det gör jag nu när jag äntligen lämnat min depression bakom mig).

Ja nog suger livet alltid.

Miche, inte kvar i depressionen men kanske på väg in i en ny. Orsaken vet jag i såfall om och grunden är att det som känns som det skulle vara viktigt i mitt liv inte går att uppnå.

Har man varit djupt deprimerad i x antal år så tar det ofta x antal år att bli återställd (där x är samma siffra i båda fallen).

Jag fattade inte förrän jag var frisk att jag faktiskt fortfarande var deprimerad fram till den tidpunkten, jag trodde faktiskt att jag hade tillfrisknat, först idag känner jag mig lycklig varje dag och det är ytterst sällan jag känner minsta ledsamhet.

Kärlek är bästa medicinen står det på en läkares vägg (min älsklings husläkare), det är så sant som det är sagt, kärlek behöver ju dock faktiskt inte vara till en person, man kan känna kärlek på andra sätt med och känner man kärlek varje dag så gör det att kroppen (både fysiskt och psykiskt) återhämtar sig snabbare!

EDIT: Ändrade en formulering.

Miche, var det viktigt att ta ifrån mig de 2-3 år i mitt liv som var lyckliga? Var det viktigt att stjäla den lilla lilla mening i livet jag hade kvar? Du vet ju inte ens hur jag mått under dessa 2-3 år.

Alltså, livet suger. Blir det bättre av att sitta och sura/grina över det hela? Nä.

Jakaranda skrev:Miche, var det viktigt att ta ifrån mig de 2-3 år i mitt liv som var lyckliga?

Jag har inte försökt att stjäla något från dig, jag jämför med mig själv, jag har tidigare trott att mina senaste 1½ år (förutom senaste månaden) varit lyckliga, men nu när jag jämför så inser jag att jag var deprimerad den tiden med.

Om du har haft 2-3 lyckliga år så är det ju bra, jag gläds med dig, men uppenbarligen enligt vad du skrivit ovan så tycker jag att det verkar det helt klart som om du är deprimerad nu!

Jakaranda skrev:Ja livet suger
Jag tog mig ur en depression för några år sedan bara för att nu upptäcka att mitt liv är meningslöst.
Varför fortsätta när det enda livet går ut på är att må dåligt och vara en god konsument som ser till att betala skatt till farbror staten? I samhället har en sån som jag lika stort värde i mig som en industrirobot.

Absolut, livet suger. Tur att man kan tillfälligt lösa det genom endorfinkickar. Gå till gymmet och ta i tills det gör ont.