Som singlar, med familj, med barn, barnbarn, fattig, rik, boende i sverige eller inte, på psyket, mm mm.
Jag bara undrar hur ni tror att era liv kommer sluta?

Moderator: Tråden flyttad från Intressanta intressen.

Mitt liv kommer att sluta med att jag dör, är jag rätt säker på...

Barn har jag ju redan och dem tror jag ju förstås att jag kommer att ha kvar. Förhoppningsvis har jag barn och barnbarn också, för jag tänkte bli rätt gammal (105 är planen, får väl se hur det går). Jag vill absolut inte flytta utomlands och jag hoppas att jag inte hamnar på psyket (har inte varit där än och hoppas slippa det även framöver). Men något trevligt äldreboende på slutet vore kanske trevligt.

Jag är ju singel för tillfället men det tror jag ju inte att jag kommer att vara hela livet, fast om jag lever till 105 så är ju risken stor att en potentiell partner har hunnit dö före mig (om jag inte väljer någon som är mycket yngre då förstås). Jag tror inte jag kommer att vara särskilt rik men heller inte (hoppas jag!) särskilt fattig.

Jag hoppas att jag kommer att vara frisk, glad och aktiv in i det sista och att jag inte blir alltför dement eller får problem med ben och fötter (det verkar hindra en väldigt mycket från att leva ett rikt liv).

Charlie72 skrev:Jag bara undrar hur ni tror att era liv kommer sluta?

Dör är väl ganska troligt om jag inte övergår i evigt liv.

Jupp.. döden är väl det enda säkra.

I ensamhet och elände antar jag.

Har siktet inställt på att vid god hälsa uppnå 85-årsdagen om inte, så vadå, jag har ju i alla fall försökt
Vill inte bo kvar i Sverige, finns många ställen där jag kan tänka mig att bo, runt Meddelhavet, olika platser i Staterna, även sydamerika finns på kartan, jag vill ha massor av barnbarn som kan hålla igång mig när dom är där o hälsar på.
Gissar på att Medelhavet blir tidigare i livet.
Dö vill jag göra antingen med hela släkten runt mig eller så sticka ut på nån längre segling och drunkna, nånting sånt tänkte jag mina sista år.
Skulle ju kunna vara trevligt att ha nån qvinna, men hittar nog ingen som står ut med mig när jag redan nu är jobbig, hur jobbig ska jag inte då vara som gammal gubbe

Ensam & skogstokig i ett förfallet skjul långt ute i ödemarken.

svarabhaktivokal skrev:Ensam & skogstokig i ett förfallet skjul långt ute i ödemarken.

Visste väl att det är du som är min granne

Bland damm, bråte och datorer där jag föredrar att vara men på ett sätt som lätt hade kunnat förhindras om jag eller någon annan hade orkat bry sig om att ta vara på varandra och mig själv.

Tja, jag hade tänkt sälja sommarstugan och dra iväg till Malta eller något varmare land, men med tanke på veckans nyhet om snabba klimatförändringar, dvs Malta = 45 grader om några år så ?????????

Och så kom cancerhotet. Andra operationen i morgon. Det blir kanske det jag dör av framöver eller annat. Reumatiker dör ofta ca 15 är i förtid. Jag ser ingen längre framtid alltså. Men himlarna väntar på oss alla och jag hoppas komma till en hyfsat trevlig nivå där jag kan få vibrera av kärlek som en fjäril en sommardag över ängen.

Jag läste att barnen i Auschwitz tecknade fjärilar på väggarna innan de gasades ihjäl. De kände på sig att de bara skulle förvandlas till något vackrare än en larv.

Gammal kommer jag bli antar jag
då jag har flera släktingar som blev (är) över 90 år (och fortfarande mådde bra)
den äldsta nu levande släktingen är min gammelmormors lillasyster som är 104 år och fram till nyss slog ihjäl möss på nätterna med hjälp utav rullator och käpp
det går inte så många sjukdomar m.m förutom att vi har ovanligt mkt ALS i släkten men det är fortfarande inte så jättestor risk att man får det (det är en stooooor släkt).
min man däremot kommer fårn en släkt där få blir 60 ens men han lever mycket mycket hälsosammare än alla i hans släkt så jag får nog ha han med mig ett bra tag men jag kommer nog (rent statistiskt sett) leva längre än honom ändå.
men förhoppningsvis får vi barn (och då har man väl barnbarn och barnbarnsbarn) så ensam kommer man nog inte att gå bort.

helst skulle man ju vilja dö hemma på gården men det går nog inte, men här i södra lappland ska jag leva och dö det vet jag redan nu.

pengamässigt är det svårare att veta, vi kommer nog aldrig bli rik på pengar på samma sätt som folk som prioriterar jobb/pengar blir men jag har väl förhoppningsvis kvar både gården och skogen (förhoppningsvis mer skog) som mina barn kan få och leva på/av

Vet ej men något spektakulärt säkert.

När jag är runt 70 av cancer. Om man tittar på min släkt och statistik.

Annars så i ett badkar fyllt med blodblandat vatten.

DIProgan skrev:Bland damm, bråte och datorer där jag föredrar att vara men på ett sätt som lätt hade kunnat förhindras om jag eller någon annan hade orkat bry sig om att ta vara på varandra och mig själv.

Jag försöker.

Fyrvekerier!

Spelar ingen roll för jag vill leva i nuet. Hur framtiden blir beror vad jag gör just här och nu.

tahlia skrev:

DIProgan skrev:Bland damm, bråte och datorer där jag föredrar att vara men på ett sätt som lätt hade kunnat förhindras om jag eller någon annan hade orkat bry sig om att ta vara på varandra och mig själv.

Jag försöker.

Jo men du kommer dö före mig antagligen så då kan du inte va där o ta hand om mig

DIProgan skrev:Jo men du kommer dö före mig antagligen så då kan du inte va där o ta hand om mig

Trevligt att du kallar mig gammal, bräcklig och dömer mig till en tidig död - all at once.

Döden tar nog död på mig.

Förhoppningvis i det land jag är född i, med tanke på hur äldrevården är här (förutsatt att jag dör gammal då). Hur vet jag ju ej. Inte självmord iallafall. Förhoppningsvis smärtfritt och utan föregående sjukdom.

Jag har inget liv så frågan är väl av akademisk karaktär.

Förhoppningsvis i en skrattattack framkallad av en annan AS-persons klumpigt sociala framfart

För att travestera T.S.Eliot; snarare med en liten fjärt än med en stor smäll.