Altus skrev:Intressant. Jag har synbrus av det slaget ibland, fast prickarna sitter inte riktigt lika tätt som i videon, och är möjligen lite större också. Tycker nog att min tinnitus är värre, fast jag vet ju inte hur det skulle vara att ha dessa prickar jämt.

Har också haft migränliknande synstörningar med arga ljusmönster (inte sällan cirklar) i mitt synfält.

Jag tog upp dessa symtom med min psykolog för en vecka sedan, han hade aldrig hört talas om något liknande förutom vid migrän. Han beskrev det som att det ser som att det snöar men då ska man ju ha migrän vilket du har och inte ha symtomen konstant vilket jag har.

Sägas bör att jag inte har sagt ordet HPPD då jag ligger väldigt lågt med mitt fd och nuvarande bruk av Hallucinogener och stimulanter. Jag vet hur fort man kan bli av med alla sina mediciner om man klassas som missbrukare

Playdoh skrev:

Altus skrev:Intressant. Jag har synbrus av det slaget ibland, fast prickarna sitter inte riktigt lika tätt som i videon, och är möjligen lite större också. Tycker nog att min tinnitus är värre, fast jag vet ju inte hur det skulle vara att ha dessa prickar jämt.

Har också haft migränliknande synstörningar med arga ljusmönster (inte sällan cirklar) i mitt synfält.

Jag tog upp dessa symtom med min psykolog för en vecka sedan, han hade aldrig hört talas om något liknande förutom vid migrän. Han beskrev det som att det ser som att det snöar men då ska man ju ha migrän vilket du har och inte ha symtomen konstant vilket jag har.

Jag vet inte om det kan kallas migrän i mitt fall för jag kan ha det utan huvudvärk, och har ganska sällan problem med huvudvärk nu för tiden. Hm, eller nej, jag har lätt huvudvärk ofta faktiskt (och dessutom en massa andra svårbeskrivbara upplevelser från huvudet, kan kännas "tjockt" etc -- vilket iofs nog är ganska likt det som kallas aura vid migrän), men det stör mig inte så mycket.

Har aldrig tagit gatudroger, varken hallucinogener eller andra. Inte för att det är något fel med det. Benso däremot, vilket hjälper mot svår huvudvärk när jag väl har det (jag får ibland väldigt intensiv huvudvärk).

Är inte synbrus någonting normalt? Har inte alla sånt i varierande grad?

Jag har aldrig tänkt på synbrus som något allvarligt, och inte stört mig särskilt mycket på det (eftersom jag inte har det särskilt ofta). Men det kanske är som tinnitus, att det kan vara allt från en tillfällig harmlös bieffekt av värktabletter till ett symtom på en allvarlig sjukdom.

Är det vanligt med derealisation (overklighetskänslor) vid Asperger?
Jag känner hela tiden att jag inte har någon kropp och att omvärlden inte existerar, så har det känts sedan jag var tolv. Är det av min Asperger, tror ni?

mnordgren:

Slog ihop med en tråd om samma ämne.

Är det någon här som haft problem med dissociation i form av starka overklighetskänlor dygnet runt i över ett år och blivit bättre från det? Om ja, känner ni er helt "verkliga" idag?

Har inte läst tråden men kände igen temat från ett avsnitt av Radiopsykologen.

I länken nedan finns både texten och ljudet till avsnittet där Allan Linnér (psykologen) förklarar vad det innebär att vara i kontakt med sig själv dvs att bottna eller grunda i sig själv.

Och vad som kan hända när man inte är i kontakt med sig själv, nämligen att om vi tappar kontakten med det vi känner så kan det ge oss en känsla av overklighet, det kan ge oss en känsla av att inte veta vem vi är.

Så läs texten eller, ännu hellre, lyssna på när han förklarar det. Radiopsykologen om att vara i kontakt med sig själv

Kan öht rekommendera Radiopsykologen. Håller på att lära mig massvis av den programserien.

Tack för tipset!

Iridia skrev:Tack för tipset!

+1

Jag ska till psykologen och neurologen på fredag där jag kommer att få veta om jag har asperger, en pytteliten hjärnskada eller tidiga tecken på att utveckla psykoser. Jag säger hela tiden att jag är nästa helt säker på att det är derealization. Men de säger att de inte kan ge mig den diagnosen eftersom jag inte kommer på något bra trauma som kan ha orsaka det.

Känns väll lite sådär, men jag vet att jag har Asperger också. Dock så skulle jag vilja att de separerade Asperger diagnosen och Derealization diagnosen.

En liten text om Derealization som jag har skrivit: http://pastebin.com/sRr8gxVq källa: DSM-5

EDIT: För det andra så har jag grova synperceptionsstörningar. Allt jag ser "laggar" Det är som att synapserna i hjärnan tappar signalerna. Saker hoppar runt, blir större och mindre och laggar som FAN

Svaboda skrev:Men de säger att de inte kan ge mig den diagnosen eftersom jag inte kommer på något bra trauma som kan ha orsaka det.

Varför säger dom så? Derealisation måste inte tvunget bero på en traumatisk händelse.

Skador på hörselgångarna kan orsaka derealisation, det kanske är det som orsakar "lagget" också om det sitter på balansnerven? Att signalerna då inte går rätt till hjärnan.
Jag är ingen doktor så jag antar bara här men din doktor kanske kan kolla upp andra orsaker än att det måste vara en traumatisk händelse.

Lycka till!

alixha skrev:

Svaboda skrev:Men de säger att de inte kan ge mig den diagnosen eftersom jag inte kommer på något bra trauma som kan ha orsaka det.

Varför säger dom så? Derealisation måste inte tvunget bero på en traumatisk händelse.

Skador på hörselgångarna kan orsaka derealisation, det kanske är det som orsakar "lagget" också om det sitter på balansnerven? Att signalerna då inte går rätt till hjärnan.
Jag är ingen doktor så jag antar bara här men din doktor kanske kan kolla upp andra orsaker än att det måste vara en traumatisk händelse.

Lycka till!

Jag har sagt till honom att det kan också bero på slag mot huvud. Men det verkar inte gälla.(En idiot kastade en stor iskoka i huvudet på mig)

Det var också en kille som smällde av en smällare precis vid vänstra örat på mig när jag var liten. Kan det ha skadat balansnerven?

Svaboda skrev:Jag har sagt till honom att det kan också bero på slag mot huvud. Men det verkar inte gälla.(En idiot kastade en stor iskoka i huvudet på mig)

Det var också en kille som smällde av en smällare precis vid vänstra örat på mig när jag var liten. Kan det ha skadat balansnerven?

Det vet jag inte, det är väl möjligt.

Jag läste att derealisation kan orsakas av rubbningar på hörseln, till exempel öroninflammation, hörselnervsinflammation eller andra skador i örat.
Jag tyckte att detta lät intressant eftersom du även beskrev att du hade problem med "lagg" och kom då att tänka på att skador i innerörat kan orsaka problem med synen, yrsel och så vidare eftersom balansnerven sitter där.
Lägger man ihop det så låter skada i örat ganska vettigt då det kan förklara dina problem med "lagg" och även derealisation, men som sagt, jag är ingen doktor.

Prata med din doktor, jag kan inte mer än det jag kan läsa mig till tyvärr.

Lycka till!

alixha skrev:

Svaboda skrev:TEXT

Skulle vara skit nice om du hade någon trovärdig källa på det. Tack!

Nu är vi på internet så 100% trovärdiga källor vet jag inte om det finns men här är några jag tittade på.
Min utgångspunkt var första länken och sen tog jag mig vidare.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation
http://en.wikipedia.org/wiki/Labyrinthitis
https://www.google.se/webhp?sourceid=ch ... ealization
https://www.google.se/webhp?sourceid=ch ... ation+ear+
https://www.google.se/webhp?sourceid=ch ... +infection

Mina overklighetskänslor började i 9-10-årsåldern, då jag "tappade" barndomen på nåt sätt... blev jättedeprimerad och vuxen, och tänkte att såhär är det nu sen resten av livet.

Nåväl, nog om det. Har ofta overklighetskänslor, de kommer och går men jag tycker liksom om dem, jag tycker att det är kul (skum, jag?!). Jag kan mittiallt inte veta var jag är (även om jag kör i min hemstad), jag kan glömma på vilken sida av vägen jag ska köra, några gånger har bilen framför ändrat form (taket har lyft av o.dyl.), nån av katterna har börjat se ondskefull ut, för attt inte tala om allt mer eller mindre övernaturligt (som till en stor del ahtagligen producerats av min överaktiva hjärna).

Det mesta kan jag alltså skratta åt, det är rädslorna och "ondskan" som får mig ur spel (schizotendenser?) även om jag är ganska bra på att behandla dessa nuförtiden.

Har översatt ifrån DSM-5 så gått som jag kan

VIKTIGT: BARA EN LEGITIMERAD LÄKARE/PSYKOLOG KAN DIAGNOSERSA DIG

Då börjar vi med derealization/depersonalization.

Derealization/depersonalization är en dissociativ störning som kännetecknas av och / eller avbrott i det normala integrationen av medvetande, minne, identitet, känslor, perception, kropp representation, motorik och beteende.

Kriterier för att man ska få diagnosen:

A. Förekomst av långvarig eller återkommande upplevelser av personlighetsförändring(depersonalization, derealization, eller båda.

Depersonalization:

Man upplever overklighet, att man är bortkopplad ifrån jaget, eller att man är utomstående obervatör med anspeling på sina tankar, känslor, sinnesuttryck, kropp, eller insatser (till exempel, perceptuella förändringar, förvrängda tidsuppfattning, overklig eller att man har en frånvarande själ, emotionella och /eller fysisk bedövande.
(bilden beskriver det ganska bra: http://www.whyanxiety.com/wp-content/up ... zation.jpg)

Derealization:
Man upplever att omgiviningen overklig (t.ex. individer eller föremål upplevs som overkligt, drömlikt, dimmigt, liv löst, mindre, eller visuellt förvrängda).

B. Att man är medveten om att det man upplever är på riktigt. "Annars pekar det mer mot schizophrenia."

C . Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D.Störningen beror inte på effekterna av en substans(droger, mediciner) eller någon annan sjukdom.

E. Störningen passar inte bättre in på andra psykiska störningar såsom schizofreni, paniksyndrom, depression, akut stressyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, eller annan dissociativ störning.
————————————————————————————————————————————————————————————————

Tankar som kan uppkomma om man har dessa sjukdomar:

Individen kan känna sig bortkopplad ifrån hans eller hennes hela väsen (t.ex. "Jag är ingen",
"Jag har inget jag"). Han eller hon kan också känna sig subjektivt bortkopplad från aspekter av jaget, inklusive känslor (t.ex. "hypoemotionality":

"Jag vet att jag har känslor, men jag känner inte dem"), tankar (t.ex. "Mina tankar känns inte som
mina egen "," Mitt huvud känns tomt"), hela kroppen eller kroppsdelar, eller känslor (t ex, beröring,
proprioception, hunger, törst, libido).
Det kan också finnas en minskad känsla av byrå (t.ex. känna sig som en robot, som saknar kontroll över sitt tal eller rörelser)

"Jag är ingen", "Jag vet att jag har känslor, men jag känner inte dem" och " Mitt huvud känns tomt" har jag nämt tusen gånger.

*bump* lite grann:

Jag blev nyfiken på min tillvaro - och i min schizofreni så finns svaret för mig som troende i Gud.

Men jag hann stöta på några saker, i surf:

"Gammalt" från nätet:

http://www.depersonalization.info/overview.html

Accordingly, people with DP disorder become masters at maintaining a front, appearing quite normal to friends, family and co-workers. The sense of being an automaton as described in DSM-IV is consistent with going through the familiar routines of a lifetime. You do what you're expected to, and say what others expect you too, all the while feeling as if you're acting out of habit, says John, a 32-year-old filmmaker who has had the condition for six years. Your mind is always a million miles away. All natural spontaneity and joy of living is gone. You know something's wrong, and you're constantly battling with what it might be, and evaluating how you feel.

"Depersonalisation"

https://sv.wikipedia.org/wiki/Depersonalisation

https://www.psychologytoday.com/blog/the-search-self/201211/life-depersonalization

utdrag:

I know a good number of people who have succeeded in living with depersonalization. Even though they still have DP, they are able to sustain the turbulence of unreality by a stronger core self-identity. The development of such stronger identity can be reached through the process of thorough self-inquiry. Self-reconstructive psychotherapy serves as effective assistance and guidance throughout this process.

Jag tror att jag lider av en personlighetsstörning, mest p.g.a barndomen och min schizofreni, fast jag är lite högfungerande.

För jag måste avvakta vad läkaren säger, jag ställde en direkt fråga till dom på sjukhuset, men sedan så blev jag utskriven innan jag fick mer från deras kunskapsnivå.

Så nu måste jag lugna mig efter "nattsurf", och inte hänga på 'nätet - jag behöver slappna av i tillvaron och vänta in hjälp - jag sade att vården får fråga s.k. KAS om tips, för jag måste få lite ordning här hemma.

Är det någon annan som har tips om hur man gör för att "re-integrate" mer på egen hand, också?

Är för lycklig som troende för att orka med alla debatter här, så jag kör ganske lite just nu.

Vet inte hur jag skall ställa om till mer vila och inte vara informationsspridare - jag är lite trött på det.

Vad sägs?