För mogen och fantasifull för att umgås med jämngamla
27 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
För mogen och fantasifull för att umgås med jämngamla
Jag tror att det är ganska vanligt att man som aspie har en felaktig uppfattning om att man själv är mera mogen, intelligent och kreativ än man i själva verket är. I viss mån handlar det nog om att man har svårt att ta in andras perspektiv och därför uppfattar alla olikheter mellan sig själv och andra som tecken på andras bristande intelligens och mognad. Men i viss mån kan det även handla om signaler från omvärlden.
Själv har jag faktiskt aldrig som yngre uppfattat mig själv som mera mogen eller intelligent än andra (ärligt talat så tror jag att jag saknat den fantasi som krävs för att jämföra mig själv med andra på det viset) men det är däremot något som jag fått höra väldigt ofta av föräldrar och lärare. De har väldigt gärna velat förklara mina sociala tillkortakommanden med att "hon är ju så oerhört intelligent, de andra barnen förstår henne inte". Hade jag varit benägen att fundera kring såna här saker då så hade jag säkert trott på dem.
Jag har alltså inte funderat i termer av mognad förrän nu som vuxen och såhär i efterhand är det ju uppenbart att jag varit oerhört långt efter mina jämnåriga vad gäller mognad. Jag ligger fortfarande långt efter även nu, för övrigt.
Själv har jag faktiskt aldrig som yngre uppfattat mig själv som mera mogen eller intelligent än andra (ärligt talat så tror jag att jag saknat den fantasi som krävs för att jämföra mig själv med andra på det viset) men det är däremot något som jag fått höra väldigt ofta av föräldrar och lärare. De har väldigt gärna velat förklara mina sociala tillkortakommanden med att "hon är ju så oerhört intelligent, de andra barnen förstår henne inte". Hade jag varit benägen att fundera kring såna här saker då så hade jag säkert trott på dem.
Jag har alltså inte funderat i termer av mognad förrän nu som vuxen och såhär i efterhand är det ju uppenbart att jag varit oerhört långt efter mina jämnåriga vad gäller mognad. Jag ligger fortfarande långt efter även nu, för övrigt.
För mogen och fantasifull för att umgås med jämngamla
Gafsan skrev:Jag tror att det är ganska vanligt att man som aspie har en felaktig uppfattning om att man själv är mera mogen, intelligent och kreativ än man i själva verket är. I viss mån handlar det nog om att man har svårt att ta in andras perspektiv och därför uppfattar alla olikheter mellan sig själv och andra som tecken på andras bristande intelligens och mognad. Men i viss mån kan det även handla om signaler från omvärlden.
Tror jag med.
Sedan, om nu ingen har skrivit det redan, kan vi väl ha ojämn begåvning på det här området likaväl som på andra. Vara långt efter på vissa sätt (t.ex. socialt och känslomässigt) och samtidigt långt före på andra (t.ex. logiskt och teoretiskt). Särskilt som yngre, föreställer jag mig.
Och tjall på den inre kommunikationen. Även för den "sensitiva sortens" aspie är det ju till exempel en sak att ta in saker, en annan att tolka det man tar in, en tredje att veta hur man kan nyttiggöra det man har tolkat och en fjärde att faktiskt kunna göra det.
Återgå till Att leva som Aspergare