Jag är visserligen tjock men jag var nog det redan innan jag började med sertralin. Jag kan se en mängd orsaker till det: åldern, för lite motion, för mycket fett och kolhydrater (choklad, mums!), för lite sömn (sover dåligt).

När man läser bipacksedeln om alla biverkningar kan man ju bli mörkrädd. Åas, det är inte säkert man får alla.

Mycket vanliga (fler än 1 av 10 drabbas) biverkningar:
- Illamående, diarré/lös avföring, muntorrhet
- Yrsel, överdriven sömnighet, tremor (skakningar)
- Sömnlöshet

Vanliga (fler än 1 av 100 men färre än 1 av 10 drabbas) biverkningar:
- Magbesvär (dyspepsi)
- Aptitförlust
- Ökad svettning
- Hudutslag (hudexantem)
- Hjärtklappning (palpitation)
- Förstoppning, buksmärta
- Ringningar i öronen (tinnitus)
- Huvudvärk, tandgnissling, hyperaktivitet, ökad muskelspänning, myrkrypningar (parestesi), minskad känslighet för beröring och smärta (hypestesi)
- Gäspningar, oro, ångest
- Ökad aptit
- oregelbundna menstruationer
- Nedsatt syn

Det är en diger lista. Då bryr jag mig inte om de sällsynta (t ex anafylaktoida reaktioner, kramper, koma, Quinckes ödem, galaktorré, Steven-Johnsons syndrom, förlust av verklighetskontakt, vanföreställnngar och hallucinationer). Det är färre än 1 promille som drabbas av någon av dessa.) Min teori är att det inte finns något verksamt läkemedel utan biverkningar. Man får väga det onda mot det goda.

I slutet efter uppräkningen av alla möjliga biverkningar står det:
"Om behandlingen med Oralin avbryts, kan abstinenssymtom såsom upphetsning, oro (agitation), rädsla , yrsel, huvudvärk, illamående och myrkrypnngar (parestesi) uppkomma. De flesta biverkningar är vanligen lindriga och brukar försvinna om du tar tabletterna under längre tid."

Nej, jag har gått upp sakta men säkert under en mängd år. Ämnesomsättningen ändras också med åren. Man gör inte av med lika mycket energi som förut, men äter ändå lika mycket.

En del av dessa symtom är ju väldigt allmänna. Men huvudvärk, illamående och magproblem har jag fått både när jag börjat och slutat med tabletterna. Men det är som sagt övergående.

Mun- och ögontorrhet har jag för jämnan.

Jag blir mer dämpad till humöret men det är avsikten. Dvs mindre panik, mindre oro och färre utbrott. Lugn och sävlig som en idisslande ko, det är mitt ideal.

Jag sover inte så dåligt när jag väl somnat, men problemet är att somna in. Jag vrider och vänder på mig, och har svårt att hitta en bekväm ställning. När jag äntligen ligger bra känns kudden äckligt varm, dags att byta ställning för att vända på kudden.

Mag- och tarmproblemen är mitt största bekymmer.

* Mjuk och ljusare avföring.
* Sura uppstötningar
* Uppsvullen
* Oregelbundna toalettbesök (mina besök var nästan Sheldon-tajmade, kan bero på att jag minskat mitt kaffeintag med över 80%)

* Huvudvärken börjar göra mig lite irriterad eftersom den ofta är lokaliserad i främre delen av huvudet (kan vara rygg- och nackproblem p g a jag börjat sova i soffan en del)
* Torrhet i halsen var också ett stort problem ett tag, då jag blev irriterad och fick liknande halsont (vilket har försvunnnit)

---

Min oro vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt, men jag tror det till stor del är tankestyrt vid det här laget. Eller ja, att jag har kvar mina kontrollbeteenden och tänker mycket på det.

Att sitta rakt med ryggen och mer framåt med bröstet, avslappnat med axelparti och magen fungerar bra. Att inte kontrollera andningen för mycket och att tänka att allting är helt ok, det är bara lite vanlig oro - inget att oroa sig för. Det kan hjälpa när jag sitter stilla.

Igår satte min sambo igång med en metod som används inom ACT (acceptance and commitment therapy) som i princip handlar om att sätta det man oroar sig för i ett avdramatiserat kontext. Som för mig då t ex är att sjunga en glad vals om min rädsla för hjärtproblem - på småländska. Det handlar mycket om att lära sig leva i det och att förhålla sig till det på ett sundare sätt.

---

Gjorde nämligen ett test och väntade med att ta SSRI på morgonen och kände ändå samma typ av hjärtklappningen 45 minuter efter jag vaknat, vilket fick mig att tänka på att det kan vara intaget energi och matsmältningen som är igång + att jag tänkt på jag tänker på att jag kan känna pulsen i rygg- och bröstområdet 45-60 minuter efter jag vaknat och ätit.

---

Tycker ni det är jobbigt med socker och så där kan ju minska på kolhydraterna vid dagens två sista måltider och bränna på lite extra med sylt med gröten, kanske en kaka/bulle till morgonkaffet och juice när ni är nyvakna och ska äta frukost. Det kan underlätta en del. Käka t ex tonfisksallad, kycklingsallad eller rostbiffsallad till middag/kvällsmat.

Det är lite jobbigt att äta nyttigare och planera sina måltider, men om man vill förbättra sina kostvanor gäller disciplin och tålamod.

När det t ex kommer till bröd äter jag fullkornsmakaroner på dinkel och flerkornsbröd och rågbröd. Jag äter mycket från Kung Markatta.

Ta en titt på dessa makaroner: http://www.kungmarkatta.se/product.asp?pid=179

Jag rekommenderar dagliga längre promenader, löpningsturer eller cykelturer till er som är friska nog att utföra detta. Det gjorde under för mig under den värsta perioden, nu när en del av min MTBs bakväxel är trasig och jag inte cyklat på 2½ veckor känns det betydligt tyngre.

Motion är väl rekommenderat i samband med förbättrad kost OCH terapi.

Ultimat kombination som kan hjälpa en väldigt mycket längre än man tror och det här kommer från en som kan vara gravt ovillig att tro på så enkla metoder. Det är enkla saker att göra, men att göra det regelbundet och fortsätta trots att man inte är motiverad - det är där det riktiga resultat kommer visa sig.

Små saker som att inta ta den där genvägen som ger en 5 extra minuter om man ändå inte har bråttom hem. Sådant har jag jobbat med i åratal för att försöka undvika att ta den "snabbaste" vägen. Dessvärre är det inte alltid man lyckas med det, men man måste börja någonstans. Varför inte försöka komma på små idéer kring vad man kanske anser är strunt när medicinerna bara är mediciner?

Nu är jag på bara 10 mg citalopram, jag pallade inte med biverkningarna. Är i alla fall inte lika torr i halsen och så där, men magen trivs inte särskilt bra med medicinen.

Jag vet inte ens om jag borde käka SSRI. Haha, det känns riktigt onödigt. Jag tror verkligen inte min kropp är bekväm med det.

Jag tar 50 mg/dag av sertralin.

Enligt en bok om hjärnan jag läst, så fins det två gener som reglerar serotoninnivån i hjärnan. Om man har en kortare variant av genen, så påverkas man inte av SSRI preparat. Har man dessutom den kortare varianten av båda, då är man väldigt "lättskrämd".

Själv käkade jag Sertralin Rambaxi i två år. Det enda jag egentligen märkte, var att jag blev otroligt trött.

När jag ledsnade på att sova över 10 timmar/dygn satte jag ut sikten 100 mg på en vecka utan att märka ett jäkla dugg.
Enligt många studier har serotoninnivån väldigt liten inverkan på depressioner, däremot lär SSRI viss inverkan på att återställa vissa delar av hjärnan som brutits ner vid lång depression.

Jag har tagit setralin i 1,5 år nu 75MG.

Jag har svårt att avgöra om det hjälper mig eller inte.

Bieffekterna har varit följande,Muntorrhet,extremt trött,ökad aptit ,ökad vikt,känner inte känslor på samma sätt längre.

Det jag vet är att jag nu har en flickvän ,och har börjat göra saker som att åka buss ,som jag aldrig gort/vågat förut . Fast jag hade en jävla inställning att göra det innan Jag hamnade i vad jag vill kalla den lägsta nivå av depression , när man enbart bara låg i sängen och gorde ingeting ,var i konstant rädlsa för att ens gå ut från sitt rum ,alla tankar man kan tänka sig
dök upp i huvudet ,gick knappt att sova ,stirrade bara rakt in i väggen i flera månader.Fast jag fick helt enkelt nog och orkade inget mer, Så jag började sakta men säkert göra kbt på mig själv,och från där tog det typ 2 månader så var jag på benen igen,ungefär 6 månader senare så kände jag mig gladare en jag nånsin gort i mitt liv , Sen där nånstans så drog min psykolog in setralin ,Jag ville egentligen inte ta ,men jag är så lätt att övertala så det vart som det vart hehe ;D

Jag har gått upp drygt 10 kg sen jag började med den här medecinen,Vilket inte är nåt dåligt eftersom jag vägde knappt 50kg innan.

Slutade tvärt med Fluoxetin för ungefär två, tre månader sen, minns inte exakt, och har inte känt av några utsättningssymptom. Förrän nu. Eller jag vet inte om det beror på det eller något annat. Så min fråga är om ni tror att man kan känna av det så långt efter att man har slutat? Det som har hänt är att min sociala fobi har blivit mycket värre senaste veckan. Det var ganska illa innan också, men som sagt är det mycket värre nu.

Co-Admin: Slog ihop med en tråd om samma ämne.

Kanske står något i någon av dessa trådar:

tal-du-ssri-omrostning-t24091.html

vad-beror-pa-voltaren-resp-fluoxetin-ssri-t13947.html

fluoxetin-prozac-fluoxetin-fontex-m-fl-ssri-t13887.html

sugrövmanövern skrev:Intressant! Alien och earlydayminer, vad står ni på för doser?

Smygande viktökning skrämmer mig, för jag är mitt uppe i ett viktnedgångsprojekt så det skulle döda mig att gå upp igen, verkligen döda mig. Gick ner 25 kg under 2011 och ska gå ner lika mycket till minst ....

Men ska försöka att inte stirra mig blind på det för jag ska ju äta medicinen för att jag tänker på och i detalj planerar självmord dygnet runt sedan ett bra tag tillbaka samt har noll initiativförmåga och livslust .

Att ha lyckats gå ner 25 kg på ett år är ju jättemycket! Jag antar att du är stolt över det? Och nu är ju inte medicinering mitt område direkt hade inte läkaren något annat än just sertralin att föreslå?

Sugis, jag har blivit tjock av Sertralin. Ämnesomsättning noll, inget hjälpte. Bytt sedan till Fluoxetin på egen begäran och utan problem gått tillbaka till den ursprungliga vikten.

Låter inte lovande... Men hur känns det annars? Jag menar psykiskt?

Jag tar 100 mg sertralin dagligen och funderar på att höja till 150 mg. Vet ni vilken mängd man bör hålla sig till?

Fråga din läkare. Det kan bero på typ av problem, ålder och vikt. Om du vill chansa, läs i FASS och lita inte på vad folk säger (även om man såklart alltid kan ta till sig andras erfarenheter).