Jag har haft svårt för att kalla mig själv för kvinna, tjej eller flicka. Jag har precis nu (17år) blivit bekväm med klänningar, smink och feminina saker. När jag var mindre klädde jag mig nästan alltid som en pojke. Jag tyckte att jag såg ut som en transa i tjejkläder och att det kändes... fel.
Nu när jag är säker på vad jag är (tjej och bisexuell. vet inte hur jag kom på det men jag känner mig väldigt säker) kan jag ha på mig vad jag vill. När jag var mindre var jag väldigt förvirrad över det där.

Funderade på att bli kille ett tag. Fast tänkte att jag skulle göra en ganska kort och oattraktiv man

Såå... Liten tjej här

tahlia skrev:Jag är kvinna (väldigt heterosexuell sådan, ingen tvekan där) men kan inte minna mig någon gång jag känt mig kvinnlig - inte efter de mer eller mindre vedertagna kriterier man idag använder för att definiera ordet "kvinnlig". Har inte känt mig manlig heller för den delen. Har känt mig som jag helt enkelt.

Så känner jag också. Jag är kvinna (jag är heterosexuell och jag har inga tvivel om min läggning) men jag har aldrig riktigt känt mig kvinnlig. Har aldrig heller känt mig manlig. Jag bara är. Lite "mentalt androgyn". Så har det varit hela livet (var väldigt "pojkflickig" när jag var liten för övrigt) och jag har inga problem med det.

sugrövmanövern skrev:Jag är ett flickebarn.

Jag känner mig oftast också som ett flickebarn, förutom när jag interagerar med mer feminina individer. Då känner jag mig som en bortkommen nördgosse.
Definitivt aldrig vuxen i alla fall. Jag är 34.

Archpsyche skrev:Det är slitigt att föda barn, så om du inte har gjort det är det lättare att hålla sig fräsch. Sedan är det såklart mycket anlag. 36 är en sådan där ålder då man kan se ut som allt medan 28 och 45. Vikten gör mycket.

Själva barnafödandet sliter inte på en i närheten av så mycket som omhändertagandet om barnen gör ...

Abbreviation skrev:Själva barnafödandet sliter inte på en i närheten av så mycket som omhändertagandet om barnen gör ...

+1