weasley skrev:Inte nog med att stafettläkarna oftast är dyrare att hyra in per år än vad det skulle kosta att tillsätta en ytterligare tjänst

... eller helt enkelt återinrätta de tjänster man har ersatt springläkarna med. Kan tänka mig att en av flera politiska prestigeknutar ligger i sådant: att diverse högdjur, som har bundit upp sig både ekonomiskt och ideologiskt, i så fall "måste" få dölja att verkligheten har slagit dem på fingrarna och framtvingat reträtt.

Kanske läge att tillämpa principen "monstren spricker i soljuset" ..?

Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Och så finns avundsjukan. Man tycker helt enkelt inte att läkares dåliga arbetsmiljö är ett problem, eftersom de tjänar bättre än undersköterskorna.

Inte någon gång under min tid som läkare, har jag varit på en avdelning där det funnits en arbetsplats för läkaren. Däremot har varenda undersköterska/skötare en dator där de kan sitta och surfa. Läkaren får be snällt att snälla, snälla skulle jag kunna få låna en dator mitt ute i ert fikarum där jag kan läsa journaler så alla kan se och lyssna på ert småprat. Bara för att nämna något. Är man sin egen däremot, då kan man organisera sitt arbete själv.

Och så något om hyrläkare/stafettläkare/springläkare. De är inte dyrare än vanliga läkare. De får inte betalt om de är sjuka, de får inte betald semester, de får ingen vidareutbildning och de får ingen pension. De tar fler patienter per dag, och de går inte på några möten. Utslaget som total kostnad per patientbesök är hyrläkare väldigt lönsamma. Men Landtinget spelar på fördomar och missunnsamhet för att pressa ner lönerna ytterligare.

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Vilka talar du om där och vilka sammanhang? Jag talade om politiker i politiken och deras biträden; får intrycket att du talar om tjänstemän på den byråkratiska nivån, kanske även sjuksköterskor, eller något sådant.

Zombie skrev:

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Vilka talar du om där och vilka sammanhang? Jag talade om politiker i politiken och deras biträden; får intrycket att du talar om tjänstemän på den byråkratiska nivån, kanske även sjuksköterskor, eller något sådant.

Jag talar också om politikerna, även om det faktiskt är lika sant för de andra grupperna.

Inte bara på KS, akuten på Astrid Lindgrens sjukhus tycks inte heller fungera optimalt. En nioåring fick vänta i 20 timmar tills blindtarmen sprack.

DN Stockholm skrev:Nioåriga William Strömgren kom till Astrid Lindgrens barnakut med blindtarmsinflammation. Han fick vänta i 20 timmar på operation och under tiden hann blindtarmen brista. Händelsen är inte unik. – Tyvärr händer det titt som tätt, säger en anställd på sjuk­huset till DN.

http://www.dn.se/sthlm/william-9-fick-v ... men-sprack

Titt som tätt? Som förälder väntar man sig väl att ens barn ska kunna bli omhändertaget på sjukhuset. Men man måste tydligen vara beredd på att kämpa när man väl kommit dit.

– Hårda budgetnedskärningar, personalbrist och svårigheter att rekrytera gör dessvärre att trycket på operation blir hårdare och att barn och föräldrar får vänta längre som resultat, säger en anställd.

William Strömgren kom till Astrid Lindgrens barnakut i torsdags efter att ha haft ont i magen i flera dagar. Blindtarmsinflammation konstaterades och sedan hände – ingenting.

– Den enda behandlingen han fick var morfin och alvedon för att inte förgås av smärtor. Det finns bara en operationssal kvällstid för att hantera Stockholms barn, hur är det möjligt? säger pappa Jesper Strömgren.

Williams operation prioriterades om gång på gång.

Till slut, efter att föräldrarna krävt att få tala med ansvarig läkare, fanns det utrymme att utföra operationen. Om de kunde tänka sig att göra den på ”det gamla sättet”.

– Ville vi ha titthålskirurgi som lämnar mindre ärr så fick vi vänta. Med tanke på hur ont vår nioåring hade så valde vi att stå ut med det större ärret. Hade jag inte krävt att få tala med ansvarig läkare är jag övertygad om att vi hade fått vänta en natt till, säger Jesper Strömgren.

När William till slut opererades, 20 timmar efter ankomst till akutmottagningen, hade blindtarmen spruckit.

– Det hade gått för lång tid.

20 timmar låter alldeles för länge. Det var ju knappast i onödan som de kom till akuten.

Är det alltså så att alla barn i Stockholm måste vårdas just på Astrid Lindgrens sjukhus? Ingen valfrihet där då, trots att det finns flera sjukhus i Stockholm.

Archpsyche skrev:

Zombie skrev:

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Vilka talar du om där och vilka sammanhang? Jag talade om politiker i politiken och deras biträden; får intrycket att du talar om tjänstemän på den byråkratiska nivån, kanske även sjuksköterskor, eller något sådant.

Jag talar också om politikerna, även om det faktiskt är lika sant för de andra grupperna.

Om vi håller oss till den politiska nivån undrar jag då om vi menar olika saker med "prestige" eller har väldigt olika perspektiv. Från mitt allmänhetsperspektiv tycker jag det är rätt tydligt att det finns låsningar av olika slag, inklusive sådana som handlar om karriär- och imageinvesteringar (som i många andra högprofilsysslor och en del med lägre profil). Men okej, det är inget jag för ögonblicket orkar utveckla längre än såhär.

På den professionella nivån, som jag har föga aktuell insyn i, tycker jag inte du uttrycker dig så att man rimligen kan utesluta en del småskuret revirtänkande och oförståelse för andras betydelse även från din sida. Men jag hör gärna mer.

Revirtänkande finns väl överallt. Men det utesluter inte att det jag sagt också stämmer. Jag har i tidigare diskussioner berört hur många tycker sig kunna ha synpunkter på hur vården ska bedrivas, utan att ha sakkunskaper eller egna erfarenheter. Så är det på politisk nivå också. Det är dock skillnad på att kunna detaljreglera, och huruvida man bör göra det. I mitt landsting har ingen av politkerna högre utbildning än gymnasium, och bara en av dem har någon egen erfarenhet av vården (som usk på äldreboende). Det är en dålig grund att stå på för att fatta beslut om vårdens innehåll och göra medicinska prioriteringar.

Några exempel på hur det kan bli. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen är vi skyldiga att prioritera de sjukaste patienterna. Sjukast går först. Inom psykiatrin är psykospatienterna den grupp som på gruppnivå är sjukast. Till de friskaste, i psykiatriskt hänseende, är de ätstörda.

(Jag vet att det finns folk här med sådana problem. Det är inte riktat mot er personligen. Men era hjärnor blir inte förstörda permanent på kort tid om ni går utan medicin. En psykossjuk blir permanent ett lallande vrak som inte kan botas om man inte agerar snabbt.)

Men det här vet ju (givetvis) inte politikerna. De vill visa initiativkraft och vara moderna och genusmedvetna. Pang bom kommer beslut om neddragning av psykosvård för att kunna satsa på ätstörningsvård. Så synd då att ingen psykiater vill jobba där, eftersom de a) vill jobba med dem som behöver vård mest b) har helt andra kunskaper än dem som krävs för den patientgruppen. Politikerna blir arga och tillsätter en sjuksköterska som chef på ätstörningsenheten, som helt saknar respekt för fackkunskap.

Resultatet: Ett antal psykospatienter blir galna, begår hemska brott mot barn och hamnar på rättsspyk. Ätstörningsenheten saknar helt läkarbemanning. Alla har flytt för att bli hyrläkare någon annanstans. Kvar finns en dyr, ineffektiv ätstörningsenhet och en sönderslagen psykosvård. Läkarna beskrev att detta skulle hända, men politikerna vill visa handlingskraft.

Såhär ser min vardag ut. Jag skulle kunna berätta om vårt nya beroendecentrum (vision: bäst i landet). Jag skulle kunna berätta om vår allmänpsykiatri, fast då skulle ni inte ens tro mig. Och det återkommande problemet är hela tiden att inte läkarna får organisera vården, för det är de som har kunskapen.

Hur tror ni en fotbollstränare som aldrig spelat fotboll skulle prestera? Eller en domare som inte läst juridik? Det är samma sak. Bort med lekmännen ifrån vårdens styrelse.

Archpsyche skrev:Och så något om hyrläkare/stafettläkare/springläkare. De är inte dyrare än vanliga läkare. De får inte betalt om de är sjuka, de får inte betald semester, de får ingen vidareutbildning och de får ingen pension. De tar fler patienter per dag, och de går inte på några möten. Utslaget som total kostnad per patientbesök är hyrläkare väldigt lönsamma. Men Landtinget spelar på fördomar och missunnsamhet för att pressa ner lönerna ytterligare.

Såhär skriver Dagens Medicin.
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/kos ... re-skenar/

Dagens Nyheter och Dagens Samhälle har gjort var sin granskning av vad landstingen betalar för hyrläkare. Båda visar att den totala kostnaden 2008 uppgick till 1,8 miljarder kronor. Det är en ökning med 377 miljoner kronor jämfört med 2007.

Tydligast är utvecklingen i Landstinget i Uppsala län, där kostnaden steg från 25 miljoner kronor 2007 till 61 miljoner kronor 2008.

– Vi har haft en dramatisk kostnad av hyrläkarkostnaderna. Det råder brist på vissa typer av läkare i Sverige och vi har då tvingats hyra in läkare med rätt kompetens, säger personaldirektören Lotta Halling till Dagens Nyheter.

Utvecklingen syns även hos de företag som är anslutna till branschorganisationen Bemanningsföretagen. Deras intäkter för uthyrning av läkare och sjuksköterskor ökade från 576 till 689 miljoner kronor mellan 2007 och 2008, se Dagens Medicin nr 9/09.

För landstingen är kostnaden för en hyrläkare omkring dubbelt så stor som den för en vanlig läkare. Dessutom anses för många hyrläkare leda till bristande kontinuitet och försämrad patientsäkerhet. Nu har landets landstings- och personaldirektörer inlett ett gemensamt arbete för att försöka få ned kostnaderna, uppger Dagens Samhälle.

Även enligt hyrläkarbranchen blir det dyrare - men man påtalar de positiva effekter som hyrläkarna har.
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4460 ... hyrlakare-

Nedan redovisas hyrläkarbranschens egen ekvation som ligger till grund för påståendet.

* En fast anställd distriktsläkare i Dalarna har en lön på 70 000 kronor. (75 000 i Västerbergslagen). Det betyder en lönekostnad för landstinget på 105 000-127 500 kronor inklusive sociala avgifter. Det gör en kostnad på 1,26 till 1,53 miljoner per år och läkare. Då får landstinget en läkare som jobbar 40 veckor per år.

* Om landstinget istället hyr in en stafettläkare kostar det 39 000 kronor i veckan - vilket gör 2,08 miljoner per år. Då får landstinget läkare som jobbar 52 veckor per år. Inga andra kostnader tillkommer. Om stafettläkaren blir sjuk ersätts han eller hon enligt kontraktet av en annan. Hyrläkaren ägnar också hundra procent av arbetstiden åt patienter.

* Hyrläkaren kostar landstingen 2,08 miljoner per år dividerat med 52 veckor. Vilket ger en veckokostnad på 39 000 kronor.

* Den fast anställde läkaren (om landstinget skulle lyckas anställa någon) kostar 1,26-1,53 miljoner dividerat med 40 veckor. Vilket ger en veckokostnad på 31 500 till 38 250 kronor.

Archpsyche skrev:Bort med lekmännen ifrån vårdens styrelse.

Jag är till 100% totalt enig med dej i den frågan. Eventuellt kan jag tänka mej en lösning där det sitter några lekmän med så att inte doktorerna blir FÖR kaxiga åt andra hållet.

Men som det är nu, med helt vårdokunniga landstingspolitiker, blir det så ofta så fel. Och den som hamnar i kläm är naturligtvis patienten.

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Och så finns avundsjukan. Man tycker helt enkelt inte att läkares dåliga arbetsmiljö är ett problem, eftersom de tjänar bättre än undersköterskorna.

Inte någon gång under min tid som läkare, har jag varit på en avdelning där det funnits en arbetsplats för läkaren. Däremot har varenda undersköterska/skötare en dator där de kan sitta och surfa. Läkaren får be snällt att snälla, snälla skulle jag kunna få låna en dator mitt ute i ert fikarum där jag kan läsa journaler så alla kan se och lyssna på ert småprat. Bara för att nämna något. Är man sin egen däremot, då kan man organisera sitt arbete själv.

Och så något om hyrläkare/stafettläkare/springläkare. De är inte dyrare än vanliga läkare. De får inte betalt om de är sjuka, de får inte betald semester, de får ingen vidareutbildning och de får ingen pension. De tar fler patienter per dag, och de går inte på några möten. Utslaget som total kostnad per patientbesök är hyrläkare väldigt lönsamma. Men Landtinget spelar på fördomar och missunnsamhet för att pressa ner lönerna ytterligare.

Vad konstigt. På min vårdcentral har alla läkare ett eget rum med dator.

weasley skrev:

Archpsyche skrev:Bort med lekmännen ifrån vårdens styrelse.

Jag är till 100% totalt enig med dej i den frågan. Eventuellt kan jag tänka mej en lösning där det sitter några lekmän med så att inte doktorerna blir FÖR kaxiga åt andra hållet.

Men som det är nu, med helt vårdokunniga landstingspolitiker, blir det så ofta så fel. Och den som hamnar i kläm är naturligtvis patienten.

Fair enough. Det kan jag leva med.

Abbreviation skrev:

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Och så finns avundsjukan. Man tycker helt enkelt inte att läkares dåliga arbetsmiljö är ett problem, eftersom de tjänar bättre än undersköterskorna.

Inte någon gång under min tid som läkare, har jag varit på en avdelning där det funnits en arbetsplats för läkaren. Däremot har varenda undersköterska/skötare en dator där de kan sitta och surfa. Läkaren får be snällt att snälla, snälla skulle jag kunna få låna en dator mitt ute i ert fikarum där jag kan läsa journaler så alla kan se och lyssna på ert småprat. Bara för att nämna något. Är man sin egen däremot, då kan man organisera sitt arbete själv.

Och så något om hyrläkare/stafettläkare/springläkare. De är inte dyrare än vanliga läkare. De får inte betalt om de är sjuka, de får inte betald semester, de får ingen vidareutbildning och de får ingen pension. De tar fler patienter per dag, och de går inte på några möten. Utslaget som total kostnad per patientbesök är hyrläkare väldigt lönsamma. Men Landtinget spelar på fördomar och missunnsamhet för att pressa ner lönerna ytterligare.

Vad konstigt. På min vårdcentral har alla läkare ett eget rum med dator.

Jag var otydlig. Jag avsåg hur det ser ut på sjukhusets avdelningar.

En fundering, hur kommer det sig att det aldrig finns nog med pengar till vården? går de till fel saker eller finns på annan nivå såsom kommun/stat? eller är det rentav att man skiter i att budgetera nog?

Och detta med egen dator! hur svårt kan det vara för landstinget att köpa en PC för 15 000 och plugga in?..

weasley skrev:

Archpsyche skrev:Bort med lekmännen ifrån vårdens styrelse.

Jag är till 100% totalt enig med dej i den frågan. Eventuellt kan jag tänka mej en lösning där det sitter några lekmän med så att inte doktorerna blir FÖR kaxiga åt andra hållet.

Men som det är nu, med helt vårdokunniga landstingspolitiker, blir det så ofta så fel. Och den som hamnar i kläm är naturligtvis patienten.

Det borde sättas kompetenskrav om relevant utbildning och erfarenhet. Det är fler områden där det flummas. Tyvärr är det ibland dock tjänstemän som undanhåller information från politiker och bara presenterar material som de i stort sett skall skrivas under. Då kan man ju fundera på vem som egentligen bestämmer.

Abbreviation skrev:

Archpsyche skrev:Det finns ingen prestige som förhindrar att tjänster inrättas. Men det finns en missunnsamhet mot läkare som är svår att föreställa sig för utomstående. Man är så arg på att det finns en yrkesgrupp som skulle kunna göra deras jobb bättre, och alltid har ett kunskapsöverläge i diskussioner, att man hellre knäcker läkarna än erkänner att man inte klarar sitt jobb.

Och så finns avundsjukan. Man tycker helt enkelt inte att läkares dåliga arbetsmiljö är ett problem, eftersom de tjänar bättre än undersköterskorna.

Inte någon gång under min tid som läkare, har jag varit på en avdelning där det funnits en arbetsplats för läkaren. Däremot har varenda undersköterska/skötare en dator där de kan sitta och surfa. Läkaren får be snällt att snälla, snälla skulle jag kunna få låna en dator mitt ute i ert fikarum där jag kan läsa journaler så alla kan se och lyssna på ert småprat. Bara för att nämna något. Är man sin egen däremot, då kan man organisera sitt arbete själv.

Och så något om hyrläkare/stafettläkare/springläkare. De är inte dyrare än vanliga läkare. De får inte betalt om de är sjuka, de får inte betald semester, de får ingen vidareutbildning och de får ingen pension. De tar fler patienter per dag, och de går inte på några möten. Utslaget som total kostnad per patientbesök är hyrläkare väldigt lönsamma. Men Landtinget spelar på fördomar och missunnsamhet för att pressa ner lönerna ytterligare.

Vad konstigt. På min vårdcentral har alla läkare ett eget rum med dator.

Ligger din vårdcentral på KS i Solna?

För det är det stället den här tråden handlar om eller stora sjukhus. Går du till din VC så med största säkerhet har du en allmänläkare. Eller jag har en allmänläkare där ibland, om jag går dit på en akuttid får jag träffa en ST-läkare.

weasley skrev:

Archpsyche skrev:Bort med lekmännen ifrån vårdens styrelse.

Jag är till 100% totalt enig med dej i den frågan. Eventuellt kan jag tänka mej en lösning där det sitter några lekmän med så att inte doktorerna blir FÖR kaxiga åt andra hållet.

Men som det är nu, med helt vårdokunniga landstingspolitiker, blir det så ofta så fel. Och den som hamnar i kläm är naturligtvis patienten.

Ja, sedan jag fick klart för mig vilken nivå du (Archpsyche) beskrev kan jag också instämma. (Jag tror förresten en del här skulle tro dig, och även få en del frågetecken uträtade, om du beskrev allmänpsykiatrin ur ditt perspektiv.)

Om jag någon gång skulle gå till VC, och då fick träffa en ST-läkare skulle jag vara helnöjd. Problemet är att jag troligen får träffa en utlandsutbildad, icke-svenskspråkig läkare. Hen må ha specialistbevis, men inte de kunskaper jag förväntar mig.

ST-läkarna bär vården. Men AT-läkarna som jobbar har inte tillräcklig handledning många gånger för att kvaliteten ska kunna upprätthållas.

plåtmonster skrev:Tyvärr är det ibland dock tjänstemän som undanhåller information från politiker och bara presenterar material som de i stort sett skall skrivas under. Då kan man ju fundera på vem som egentligen bestämmer.

Jo, onekligen. Å andra sidan blir väl även det värre om professionalismen saknas från början, eller ingen direkt kommunikation fungerar mellan proffs och politiker.

Tyvärr är det också frågan om vilket pris vi vill betala för demokratin, eller om det möjligen finns alternativa sätt att organisera den. Att politiker ska vara någorlunda vanligt folk är ju en av kärnpunkterna i den form vi har. Visserligen är det redan urholkat i många fall (politiska broilrar, uppdragssamlande med årtionden sedan man hade ett vanligt jobb, dynastiska tendenser...); men ute i kommunerna lever nog amatörismen mer än man kan tro från massmedia, och hur som helst, åt vilket håll ska vi gå från det vi har då?

Det systemet fungerade i en tid där inte besluten var så svåra, och heller inte prioriteringarna. Fanns det fler behov höjde man bara skatten och fixade det. Men det går inte längre. Skatterna är redan så höga att det kväver tillväxten, och inte ens om vi tog 100% av BNP skulle det räcka till att göra allt som vi skulle kunna göra i vården. Man kommer inte ifrån prioriteringar.

Vården behöver mer resurser. Men det skulle vara roligare att betala mer för den om man visste att pengarna användes rationellt.

I vissa länder finns det särskilda sjukvårdsadministratörer med utbildning i ekonomi, ledarskap, personalfrågor etc med inriktning på sjukvård. Det skulle vara intressant. Jag tror t.ex. Schweiz har en sådan modell.

Suck. Jag önskar att någon kunde göra om sjukvården som jag tyckte den borde organiseras. Jag är naturligtvis helt övertygad om att det skulle bli bättre än det är nu.

I min hemkommun i Bonnhåla var den mest engagerade landstingspolitikern en gymnasielärare i nåt flummigt ämne. Typ tyska, jag minns inte längre. Vad jag minns var att jag tyckte redan då (=gymnasiet) att det var helt jävla galet att han skulle bestämma över vad sjukhuset fick och inte fick göra. Den enda kontakt med någon sorts sjukvård han hade var väl när han gick till optikern. Väldigt ironiskt uttryckt nu.

Archpsyche skrev:AT-läkarna som jobbar har inte tillräcklig handledning många gånger för att kvaliteten ska kunna upprätthållas.

Hur kan man ta rätt på hurvida de har nog med handledning?

plåtmonster skrev:

Archpsyche skrev:AT-läkarna som jobbar har inte tillräcklig handledning många gånger för att kvaliteten ska kunna upprätthållas.

Hur kan man ta rätt på hurvida de har nog med handledning?

Man hoppas att det är så, men så är det inte. Lyckligtvis är de flesta så bra att de klarar det ändå. Men ska man tala om patientsäkerhet så räcker det inte med att 9/10 klarar sig utan handledning.

Man får ju naturligtvis en hint om att det är så, när AT-läkaren säger att de måste konsultera sin handledare. Det är ett tecken på gott omdöme och fungerande handledning.

Fast hur kan man plocka rätt på om de står utan adekvat handledning?

plåtmonster skrev:Fast hur kan man plocka rätt på om de står utan adekvat handledning?

Man får helt enkelt hoppas på det. På de flesta ställen fungerar det bra. Men på stockholmssjukhusen är det notoriskt dåligt.