Kan barnen leva ett normalt liv med en mor som har skyddad identitet? Om hon har det för att pappan dömts för misshandel, så kan hon sabotera umgängesrätten och då får pappan vårdnaden.

Fallet visar svårigheten att uppfylla umgängesrätten när man har skyddad identitet.

– En förälder har skyldighet att inte bara passivt medverka till att det blir umgänge, utan också uppmuntra att barnet träffar den andra föräldern i den utsträckning som domstol beslutat, säger Mats Sjösten, lagman i Varbergs tingsrätt och specialist på familjerätt.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/skydde ... dnadstvist

Har man blivit misshandlad av fd maken kan det vara svårt att ha kontakt med honom. Egentligen vill man nog inte att barnen ska ha det heller mtp att de kan råka avslöja var de bor och den nya identiteten. Barnen, som kanske bevittnat misshandeln och sett hur dåligt deras mor mår, vill kanske inte heller träffa pappen.

För att inte riskera att en hemlig adressuppgift röjs har kommunernas socialnämnder särskilda kontaktpersoner, som ska transportera barnen mellan föräldrarna och se till att barnen inte far illa.
- - -
Men i Annas fall bedömde kontaktpersonen vid ett planerat umgängestillfälle att barnen verkade må så dåligt inför att träffa sin pappa att försöket avbröts.

– Jag tycker att jag gjorde allt jag kunde för att få ett umgänge till stånd, säger Anna.

Men rätten tycker att hon saboterat pappans umgängesrätt.

Fast det som till sist fick rätten att ta ifrån Anna vårdnaden var att skyddsåtgärderna kring henne och barnen ansågs ge sämre uppväxtvillkor. Rätten skriver att barnen inte lever under "normala förhållanden" och till exempel knappast kan åka på ridläger eller sova över hos kompisar.

– Det är ju något de bara hittar på, inget som varit uppe under rättegången. Domstolen är välkommen hit på besök. Man kan vara skyddad och ändå leva ett normalt liv, säger Anna.

Johanna Schiratzki tycker att domen är speciell.

– Det är ovanligt att det är utskrivet så tydligt, den här skillnaden mellan det normala och det mindre normala och vilka förväntningar man kan ha på en barndom. Om man lägger normalitet som grund för att bedöma vad som är barnets bästa, så låter man barnen och deras familjer mäta sig med en idealbild som kanske inte alls existerar.

Domen har vunnit laga kraft, men i en vårdnadstvist kan man väcka talan hur många gånger som helst.

Men nog känns det paradoxalt att den skyddade identitet som kvinnan behövde pga mannens misshandel blir att argument för att ge honom vårdnaden.

Fast domen utgår ju ifrån barnens bästa, inte konsekvenserna för kvinnan. Han kan ju vara en bra förälder även om han var en dålig make.

Archpsyche skrev:Fast domen utgår ju ifrån barnens bästa, inte konsekvenserna för kvinnan. Han kan ju vara en bra förälder även om han var en dålig make.

Var det inte du själv som poängterade i en annan tråd att de som begår våldsbrott ofta gör det av en bakomliggande psykisk/psykiatrisk anledning - t.ex personlighetsstörning. Med det i baktanke är det väldigt svårt att ta ditt ovanstående uttalande på allvar.

Jag säger inte att man gjort RÄTT bedömning. Men man kan i juridiken inte utgå från att någon är en dålig förälder för att det inte fungerat mellan föräldrarna. Om man ska se den psykiatriska aspekten så måste man se till vad för slags våld det rör sig om. Jag är glad att du minns vad jag skrev, och jag står fortfarande för det. Men våld i nära relationer har en alldeles särskild dynamik som inte alltid påverkar föräldraskapet.

I just det här specifika fallet kan det naturligtvis vara så att han är ett personlighetsstört svin. Frågan är om mamman är bättre, det är inte alls säkert. Det är snarare ofta så att mammorna i sådana här fall inte är så mycket bättre.

Han kanske inte har misshandlat henne och han kanske är den perfekta maken och pappan, hon kan ju ha hittat på allt för att få vårdnaden, hon vore ju inte den första, eller så har hon rätt, ingen av oss som vet, det gör ju bara dom två, så vem som ska ha vårdnaden kan ju inte vara så lätt att avgöra, mest synd om barnen.

Fast om kontaktpersonen som kommer utifrån ser att barnen mår dåligt så kan man ju börja fundera.

Jo, för den pappan verkar vara en lämplig förälder.

Finns värre fall. Ett jag personligen känner till, ett barn utnyttjades sexuellt av sin far, och för att behålla vårdnaden, av samma skäl som här "umgängesrätten", var barnets mor tvungen att tillåta kontakt mellan barnet och pedo..flåt fadern. Barnet är numera myndigt men jag kan inte låta bli att undra, vilken skada denna kontakt (förutom skadan av utnyttjandet) har gjort. Vilka signaler fick h*n liksom??

I sådana fall borde inte fadern få ha någon umgängesrätt. Men kanske han blev frikänd el aldrig ens åtalad? Umgängesrätten är ju till för barnets skull, så det är inte något barnen ska tvingas till.

I fallet i tidningen hade ju mannen blivit dömd för misshandel, tror knappast han blivit det om han var oskyldig.

Kommer ihåg fallet med kvinnan i Malmö. Hennes ex blev dömd för att ha bundit henne med handbojor och buntband och hotat att döda henne. Han blev fälld i domstol, men släpptes fri i avvaktan på överklagande. Domstolen trodde på honom när han sa att han fått en "blackout" (när han köpt handbojor och buntband i förväg?) och att han aldrig skulle göra om det. Kvinnan skrev avskedsbrev till sin familj. Givetvis fick han rätt till umgänge med sina barn (4 och 6 år). Kvinnan fick ett skyddat boende men det var väl lätt för honom att locka ur barnen deras nya adress. Sedan högg han ihjäl kvinnan inför barnen på Lugna gatan.

Generellt är det förstås fel av kvinnor att förhindra fadern från att umgås med sina barn. Men är det misshandel i bilden måste man ta det på allvar. Likaså ta hänsyn till vad barnen vill.

Nej, en far som misshandlar sina barns mor är ingen riktigt bra far, även om han inte misshandlar barnen. Fattar inte argumentet att kvinnan kan vara lika dålig. Det var förstås hon som provocerade honom, egentligen var allt hennes fel.

Jodå, han åkte fast, erkände t.o.m! 7 hela månader tror jag det var han fick. Men såna där tanter har ju underliga ideer vad som är bäst för andra.

Sådana regler borde ändras! Barnets bästa borde gå före faderns rätt. Eller tror de att det är så viktigt för barnet att få träffa pappan till varje pris? Barnet borde iaf inte fått träffa fadern utan kontaktperson närvarande.

Känner flera fall där mannen har blivit anklagad för misshandel och det brukar räcka med det för att förlora vårdnaden, oftast så har rätten inget mer att gå på än vad föräldrarna sagt och då är det oftast modern som får vårdnaden/som dom tycker mest synd om, om han är skylldig eller ej brukar inte spela så stor roll, han är ju en man, men igen så är det barnen som kommer i kläm och för dom och den som kanske förlorar vårdnaden så kan det vara ett livstidsstraff.

Charlie72 skrev:Känner flera fall där mannen har blivit anklagad för misshandel och det brukar räcka med det för att förlora vårdnaden, oftast så har rätten inget mer att gå på än vad föräldrarna sagt och då är det oftast modern som får vårdnaden/som dom tycker mest synd om, om han är skylldig eller ej brukar inte spela så stor roll, han är ju en man, men igen så är det barnen som kommer i kläm och för dom och den som kanske förlorar vårdnaden så kan det vara ett livstidsstraff.

Det är möjligt att det påverkar vårdnaden om kvinnan anklagar mannen för misshandel, även om det är osant.

Men i detta fall så hade mannen dömts i domstol, då krävs mera än bara kvinnans ord.

Så här säger lagmannen:

Han tillägger att det kan ses som sabotage om föräldern som har vårdnaden inte uppfyller umgängesrätten. Det kan leda till att vårdnaden flyttas – även om en några år gammal misshandelsdom finns med i bilden.

– Det är inga lätta ställningstaganden, men ingenting ovanligt, säger Sjösten.

Svenska domstolar har ju inte så mycket med rättvisa att göra

Män som sitter och påstår att kvinnor ljuger om misshandel och våldtäkt borde fan leva tio år som kvinna och se hur många som faktiskt utsätts. De flesta män som slår och våldtar erkänner inte det inför vänner och övriga, utan ljuger och påstår att kvinnan hittat på för att få vårdnad eller liknande. Väldigt få människor vill beröva sina barn en av dess föräldrar. Väldigt många misshandlare och våldtäktsmän vill att andra ska tro att de är oskyldiga.

Blir personligt rörd av den här tråden. Rörd och mycket rädd.

Charlie72 skrev:Svenska domstolar har ju inte så mycket med rättvisa att göra

Tråkigt att läsa sådant. Svenska domstolar fungerar bra. Ska man påstå annat bör man ha mer på fötterna. I sak tror jag domen är riktig.

I sak är domen felaktig för att vårdnad enbart ska förloras om man är olämplig som förälder, inte för att man inte lever enligt normen.

Lagen ändrades 2005 för att göra det lättare att få ensam vårdnad. Ta det från en som kämpat i rätten i många år (och vunnit allt). Det räcker med att ena föräldern tycker att samarbetet är dåligt. Och om det finns umgängessabotage har den andre ett starkt case.

Archpsyche skrev:

Charlie72 skrev:Svenska domstolar har ju inte så mycket med rättvisa att göra

Tråkigt att läsa sådant. Svenska domstolar fungerar bra. Ska man påstå annat bör man ha mer på fötterna. I sak tror jag domen är riktig.

Nä, do0m fungerar inte bra, dom har inget med rättvisa att göra

Finner det problematiskt att det talas om "barnets bästa" i sammanhang som denna tråd handlar om, när jag sett några ytterst tråkiga fall bland barn i mina barns omgivning (när de bodde hemma).
Det finns en föreställning inom professionen (läs: psykologer, psykiatrer, soc, etc) att det är bäst för barnen att ha kontakt med med båda sina biologiska föräldrar.
Detta kan förvisso vara korrekt när dessa föräldrar fungerar och mår bra, dvs har förmågan att se till sina barns bästa.
I det som beskrivs i denna tråd, och de fall jag sett, har dock inte endera eller, i ett exempel, ens ena föräldern fungerat som sådan. Ändå ska barnet påtvingas umgänge med båda, trots mycket starka signaler från barnen ifråga, att de inte vill, inte mår bra av det. Först när barnen uppvisat direkt självdestruktiva beteenden har "vården" agerat men då är ju stor skada skedd.

Det faktum att domstolar dömer på synbart konstigt vis ska nog tillskrivas att de ofta följer lagens bokstav före lagens intention så som dessa beskrivs i förarbeten etc. Det ligger lite i lagsystemets natur där likhet inför lagen är en bärande del. Kan inte "professionen" ge grund för domstolen att väga in förarbetena tyngre så blir utslagen därefter.

Det är inte professionen som har den föreställningen, utan lagstiftaren. Professionen, dvs psykiatrin, har ofta en helt annan uppfattning.

Domstolarna dömer som lagstiftaren avsett, utifrån förarbetena. Det är alltså politikerna man ska kritisera. Svenska domstolar har inte problemet att de dömer utifrån lagens bokstav.

Domstolar dömer på bevis och trovärdighet, finns det inga bevis så är det personen som verkar/låter trovärdigast som vinner men det säger ju inget om personens ärlighet. Den andra personens kan mycket väl vara den som är ärligast/har rätt "inom vårdnadstvister den mest lämpade föräldern" men kan inte föra fram det på ett bra och trovärdigt sätt, gissar på att det finns hur många såna fall som helst.

I det här fallet har kvinnan uppenbarligen blivit misshandlad och mannen dömd för det, annars skulle hon inte ha skyddad identitet.

Domstolar har med juridik att göra och inte minst vad som kan bevisas. Rättvisa är något helt annat, ibland sammanfaller de med domstolen. Dessutom har man dragit ner anslagen till rättsväsendet såpass att de knappt klarat sin uppgift i vissa fall.