Inger skrev:Vad är det för fel med att fråga rakt ut? Då vet man vad han vill och kan ge ett rakt besked. Sparar tid för båda parter samt eliminerar ev missförsstånd och feltolkningar.

Precis. Problemet är att det i princip aldrig fungerar när jag (en kille/man) frågar en tjej.

nallen skrev:

Alien skrev:Alltså, på något sätt måste mannen förvissa sig om att kvinnan vill påsättas. Detta utan att fråga henne rent ut.

Alltså, varför är det så dj-a tabu att fråga rent ut? Det borde ju vara det smidigaste för båda parter.

Klart du kan fråga. Kanske finns moderna, frigjorda kvinnor som svarar Ja direkt också.

Men för min del var ryggmärgsreaktionen att säga Nej. Dels är man s a s inte redo, om inte de andra stegen tagits. Man kan inte gå från 1 (pratstadium) till 10 (samlag) på en gång.

Dels så sitter könsrollerna ofta fast. Kvinnan vill inte verka slampig. Hon föredrar alltså att bli förförd (manipulerad?) framför att öppet säga att hon vill.

nallen skrev:

Alien skrev:Man ska aldrig fråga, vare sig det gäller kyssar el knull, man ska bara göra det. Så länge objektet inte säger nej.

Ja, men... det där är ju en självmotsägelse! Hur skulle hon kunna säga nej innan handlingen är utförd om man inte frågar???

Alien skrev:Alltså, som jag förstår det, så börjar killen med att t ex ta tjejen på armen medan han pratar. Drar hon inte genast bort armen så kan han fortsätta. Lägga armen om henne, och så småningom kyssa henne. Sen kommer hångel och till sist (på nån annan plats än krogen) knullet. Så länge hon inte ryggar undan el säger "Lägg av!" så är det fritt fram.

Säger hon "lägg av" eller "sluta" så är det ju redan för sent med den här metoden. Skadan är redan skedd och dessutom blir det otroligt pinsamt.

Poängen är att hon kan vara programmerad att alltid säga nej på en verbal fråga. Alltså "frågar" man med kroppsspråket i stället. Ryggar hon tillbaka är det Nej. Är man duktig på kroppsspråk märker man automatiskt om hon är intresserad el inte. (Svårt för en aspergare förstås.)

Ja, det pinsamma är sånt som killar får ta. Iaf om de ska följa könsnormen att vara den aktive. PUA-killarna får väl lära sig att strunta i alla nej de får och bara gå vidare till nästa objekt. Ser man det som att det är killens sak att jaga och ragga, så är det ju inte pinsamt. Killen har ju bara följt sin bestämmelse. "Det är mannens rätt att försöka och kvinnans rätt att säga nej", säger ett gammalt ordspråk.

Suck... jag talar inte kroppsspråket. Det verkar inte ha någon formell syntax heller

Alien skrev:Men för min del var ryggmärgsreaktionen att säga Nej. Dels är man s a s inte redo, om inte de andra stegen tagits. Man kan inte gå från 1 (pratstadium) till 10 (samlag) på en gång.

Förresten, som ett litet klargörande; jag menar egentligen inte att man skall hoppa över stegen 2-9. Bara att man direkt i steg ett skall kunna fatta ett uttalat beslut om att man avser att ta alla stegen (inom angiven tidsram).

Därefter frågar sig vän av ordning vilka stadierna 2-9 är egentligen...

Sabina skrev:Eller kanske "Guuud vad jag är varm och liksom heeet. Du ser rik ut. Köper du en glass till mig?"

*rappar lite latin king*

Jag säger Ahhh, jag har mer än halva inne
jag vill ha din glass å du vill ha min slickepinne
säger Ahhh, jag har mer än halva inne
jag vill ha din glass å du vill ha min slickepinne

halva inne, inne

Jag träffa dig första gången på en fest
du tog mig för test
jag fick ditt nummer - du tog mig för en dum en
det hela gick så fort - du tog mig för en, idiot!
Du sa du älskar mig, jag sa jag älskar dig
jag klädde av mig naken, dingel tangel
du kalla' mig benrangel men när jag tog fram slangen
ville du att jag skulle vattna på momangen
Du ville habbelibabbeli första kvällen
vi gick hem till dig.


Latin kings. DOM e pinsamma! Så pinsamma att dom är roliga!

Savanten Svante skrev:

Sabina skrev:Eller kanske "Guuud vad jag är varm och liksom heeet. Du ser rik ut. Köper du en glass till mig?"

*rappar lite latin king*

Jag säger Ahhh, jag har mer än halva inne
jag vill ha din glass å du vill ha min slickepinne
säger Ahhh, jag har mer än halva inne
jag vill ha din glass å du vill ha min slickepinne

halva inne, inne

Jag träffa dig första gången på en fest
du tog mig för test
jag fick ditt nummer - du tog mig för en dum en
det hela gick så fort - du tog mig för en, idiot!
Du sa du älskar mig, jag sa jag älskar dig
jag klädde av mig naken, dingel tangel
du kalla' mig benrangel men när jag tog fram slangen
ville du att jag skulle vattna på momangen
Du ville habbelibabbeli första kvällen
vi gick hem till dig.


Latin kings. DOM e pinsamma! Så pinsamma att dom är roliga!

Aha. Glass verkar vara Da Thing!!!

nallen skrev:

Alien skrev:Men för min del var ryggmärgsreaktionen att säga Nej. Dels är man s a s inte redo, om inte de andra stegen tagits. Man kan inte gå från 1 (pratstadium) till 10 (samlag) på en gång.

Förresten, som ett litet klargörande; jag menar egentligen inte att man skall hoppa över stegen 2-9. Bara att man direkt i steg ett skall kunna fatta ett uttalat beslut om att man avser att ta alla stegen (inom angiven tidsram).

Därefter frågar sig vän av ordning vilka stadierna 2-9 är egentligen...

En del NT-kvinnor vill tas med storm och känner därför på en gång om det går bra el inte. Men för den skull vill de inte säga det direkt, då skulle de gå miste om det romantiska, dvs flirt och uppvaktning.

En mer långsam, eftertänksam typ däremot kan inte säga direkt, eftersom hon behöver lång tid att bestämma sig.

Vilken kvinna (el man fördendelen) är förresten 100% rationell och känner sig själv och vet precis hur hon kommer att reagera el vilken tidsram hon behöver? Man kan vara tveksam först men bli mer och mer intresserad. Man kan vara intresserad först men sen upptäcka hur olika man är och tappa intresset. Man kan vara intresserad och ha bestämt sig för att "göra det" på nästa dejt. Men däremellan träffar man en annan man som man blir passionerat förälskad i, då måste man ju ändra tidigare beslut.

Jag drog till med just siffran tio. Men ett förslag skulle kunna vara:
2. Skratta och skoja tillsammans
3. Lägga handen på armen
4. Lägga armen om axeln
5. Krama
6. Kyssa
7 - 9. Hångel. Tänker inte bli mer specifik, nåt får du tänka ut själv.

I USA kör man med baseballmetaforer: first base, second base, third base och scoring.

I USA finns det också regler för kvinnor som "inget sex före tredje dejten", har jag läst.

Alien skrev:

nallen skrev:

Alien skrev:Alltså, på något sätt måste mannen förvissa sig om att kvinnan vill påsättas. Detta utan att fråga henne rent ut.

Alltså, varför är det så dj-a tabu att fråga rent ut? Det borde ju vara det smidigaste för båda parter.

Klart du kan fråga. Kanske finns moderna, frigjorda kvinnor som svarar Ja direkt också.

Men för min del var ryggmärgsreaktionen att säga Nej. Dels är man s a s inte redo, om inte de andra stegen tagits. Man kan inte gå från 1 (pratstadium) till 10 (samlag) på en gång.

Dels så sitter könsrollerna ofta fast. Kvinnan vill inte verka slampig. Hon föredrar alltså att bli förförd (manipulerad?) framför att öppet säga att hon vill.

En massa välformulerade tankar av Alien.

Tänkte också på att det kan finnas många kvinnor som "Vill vara" moderna och "frigjorda" (jävla ord) och som därför svarar ja direkt. För att behovet av att få "kärlek och bekräftelse" finns så starkt.

Många kvinnor kan lockas in i att visa upp den här bilden av sig själva. Kanske för att det är så förbaskat tröttsamt med att det fortfarande är så mycket jävla hora eller "madonna" - ful flicka eller fin flicka - över allmänna bilden, och att man blir så trött på det att man vill kräkas. Och bryta sig loss.

Dock handlar det väl också om hur det sedan går. Lite sorgligt med spelade orgasmer framför äkta.

Nej, man ändrar aldrig fattade beslut. Om inte samtliga inblandade parter är överens om ändringen.

nallen skrev:Nej, man ändrar aldrig fattade beslut. Om inte samtliga inblandade parter är överens om ändringen.

Jo det gör man. Om känslorna ändras ändras besluten.

Bjäbbmonstret skrev:Jo det gör man. Om känslorna ändras ändras besluten.

Då var de uppenbarligen inga beslut. Och personen var inte att lita på. Sånt hatar jag. Över allt annat tror jag.

nallen skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jo det gör man. Om känslorna ändras ändras besluten.

Då var de uppenbarligen inga beslut. Och personen var inte att lita på. Sånt hatar jag. Över allt annat tror jag.

Jag tror du har missat vad känslor är. Känslor är inte rationella beslut.

nallen skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jo det gör man. Om känslorna ändras ändras besluten.

Då var de uppenbarligen inga beslut. Och personen var inte att lita på. Sånt hatar jag. Över allt annat tror jag.

Det där tycks vara en vanlig missuppfattning bland AS-killar. Att de tror att andras inställning är oföränderlig. Men människor är inga saker och en relation måste erövras gång på gång och inte bara en gång för alla.

När en person i relationen inte gör tillräckligt för att relationen ska utvecklas på ett bra sätt så finns en risk för att den stagnerar och dör. Även underlåtenhetssynder är väsentliga i relationer, inte bara löftesbrott.

I en mer långvarig relation kan personerna utvecklas åt olika sätt och då gäller inte längre givna förutsättningar.

Nästa måndag, kommer PI Forum vetenskapsredaktionen att köra ett program om raggning. För den intresserade. 13.20 tror jag.

För övrigt kan man ju tänka sig att om känslorna ändras så bör också besluten ändras. Det vill säga slutar man tycka om den andra så bör man fatta ett nytt beslut om relationen. Och omvänt, om man börjar tycka om en annan så finns också möjligheter att fatta ett nytt beslut. Just på grund av att känslor inte är rationella.

Här finns en parallell till en tanke som ekonomen Keynes hade, nämligen att man inte bör fatta långsiktiga beslut om ekonomisk politik. (Man bör ha långsiktiga mål, men besluten bör vara kortsiktiga.) Just pga att omständigheter ändras.

Principen kunde vara att man bör ha tydliga beslut. Så att alla (eller båda) är med på tåget. Men att om omständigheter ändras (tex att kärleken tar slut eller att inflationen ökar oväntat) så bör man vara snabb med att fatta ett nytt beslut.

Och då kanske både nallen och Kvasir och Bjäbbis skulle vara nöjda.

Ganesh är som vanligt klartänkt i sin analys av läget. Jag sekonderar hans inlägg och tänkte bidra med en liten utveckling.

Jag är inte alltid så övertygad om känslornas irrationalitet. Snarare kan jag ibland tro att känslor bara är saker vi har kunskap om utan att vi vet det. Så när en känsla ändras, KAN det bero på att det har tillkommit ytterligare information i situationen. Informationen behöver däremot inte ligga på det medvetna planet utan uttryckas i form av en vag känsla.

Jämför det med raggningsförsöken som tidigare avhandlats. Att säga helt ärligt "Ska vi pöka?" är ingen bra idé. Den som säger det har nämligen sett offret för sina lustar och byggt sej en -känsla- för att den vill pöka personen (kalla den A). När person B då närmar sej person A och ställer denna fråga kommer den så överraskande att person A inte har någon information alls och därför naturligtvis säger nej!
Skulle person B däremot gå igenom Aliens tio punkter innan frågan ställs, har person A fått chansen att inhämta information om person B. Baserat på denna information kan då person A:s undermedvetna avgöra om person A har en -känsla- som antingen accepterar eller avvisar erbjudandet.

Att ragga skulle därför kunna ses som ett tillfälle att ge person A så mycket (positiv) information om person B som möjligt på så kort tid som möjligt.

Jag måste tillägga att jag misstänker starkt att ens personliga inställning till världen skiner igenom, även om den informationen bara lagras i mottagarnas undermedvetna. Har man en gammalmodig syn på kvinnan och försöker ragga på en kvinna med fri syn på könsroller så lär man ganska snabbt bli avpolletterad. Är man en sur och grinig typ som klagar på det mesta bör man inte vara förvånad när krogvändorna inte ger utdelning.

Vad betyder en "tease" för er?

En randanmärlning till Ganesh och Weasley (snart kan ni uttrycka det hela i logiska symboler? ):
"Beslut (att pöka, gänga osv. - eller inte - utan omöjliga utfästelser om framtiden; kortsiktiga)" okej.
Men i "mål" vill jag också ha in "moraliskt åtagande (att vara juste, i någon vettig mening ta ansvar för de spår (och sår) man lämnar i varandra, osv. - eller försumma eller skita i det; långsiktigt)".

Zombie skrev:En randanmärlning till Ganesh och Weasley (snart kan ni uttrycka det hela i logiska symboler? :wink: ):
"Beslut (att pöka, gänga osv. - eller inte - utan omöjliga utfästelser om framtiden; kortsiktiga)" okej.
Men i "mål" vill jag också ha in "moraliskt åtagande (att vara juste, i någon vettig mening ta ansvar för de spår (och sår) man lämnar i varandra, osv. - eller försumma eller skita i det; långsiktigt)".

Va?

Va? (ursäkta... förstår du inte (vad?)? eller håller inte med?)
Eller äh...
iaf. orkar jag inte försöka översätta tanken bättrre just nu. Kanske kan återkomma. Anknöt till Keynes > Ganesh om "kortsiktiga beslut" men "långsiktiga mål". Men saknade dimensionen "ens ansvar för sin del av varje relation man inleder med en annan levande varelse ~ människa" (ett ansvar man kan ta eller inte, men som jag tycker är såpass viktigt i modellen av det hela, att den bör ha en kolumn för det).

Ganesh skrev:Och då kanske både nallen och Kvasir och Bjäbbis skulle vara nöjda.

Nej, om inte det ursprungliga beslutet hade bäst-före-datum.

nallen skrev:

Ganesh skrev:Och då kanske både nallen och Kvasir och Bjäbbis skulle vara nöjda.

Nej, om inte det ursprungliga beslutet hade bäst-före-datum.

Det är väl underförstått.

Skulle du ta ett arbete där du aldrig kunde säga upp dig? Skulle inte tro det, och det är inte ens lagligt med sådana tjänster. Så varför skulle det vara annorlunda med förhållanden?

Jag har bara varit tidsbegränsat timanställd de senaste 7 åren, inget annat. D.v.s allt är synnerligen klart tidsbegränsat.
EDIT: Begränsat till kontrakt om en till sex månader.

Jo, men du har väl alltid haft rätt att säga upp dig innan dess, om än med viss uppsägningstid? Och det går ju alltid att gå direkt också, om man vill, fast det kanske får en del konsekvenser ekonomiskt och kanske för möjligheten att få framtida jobb. Det är det som är poängen. Man kan inte tvinga en annan människa att fortsätta leva i ett förhållande när den inte vill det längre. Sedan kan man förstås anse att man inte ska gå in i förhållanden alltför lättvindigt och heller inte avsluta dem alltför lättvindigt, men där finns ju uppenbarligen väldigt olika åsikter också, vilket naturligtvis komplicerar det hela ytterligare.