Möjligen, men jag tror vi är för jäviga för att bedöma vad som är kufiskt.

Ja visst ja, ämnet är ju kufforskning. Och det kommer tråden att bli ett lysande studiematerial om med tiden...

nallen skrev:Korrekt... möjligen kan man anse det ganska kufiskt att diskutera mitokondriskt-DNA på ett forum klockan halv-tolv en måndag kväll. Men då är det väl snarare debattanterna som är kufar än deras gener

När tycker du man ska diskutera det då för att inte vara kuf?

Jag skulle tro att man som icke-kuf endast skulle diskutera såna frågor på föreläsningar och seminarier i evolutionsbiologi, genteknik eller cellbiologi. Men, what the hell, jag är både nerd och kuf, så jag får diskutera när som helst

Hehe... ja, det är en intressant fråga!

Jag sysslar ju med hundavel och vi har i alla fall den bestämda uppfattningen att modern har större betydelse än fadern även på individnivå och att det inte bara är genom den prägling som sker under valptiden utan att det är ett faktiskt genetiskt arv som slår igenom.

Nördar är bra. Och kufar. Så länge inte kufarna går till fysiskt angrepp på folk. Av någon anledning känns det faktiskt som om en kuf kan puckla på någon, men inte en nörd.

"Bumpar" den här tråden eftersom jag inte får skapa nya trådar [sic].

Nu har jag kommit igång på allvar med kufforskningen. Nåja, iaf med släktforskningen. Har fått tag på befintligt material på min mors sida, och utifrån det kommit vidare en bra bit på olika grenar. Jag kommer inte att göra "matrilinjär" eller "patrilinjär" forskning, utan kommer att gå vidare med alla grenar ist så långt bak som möjligt. Morfars sida verkar mest spännande. Där finns en hel del kufar, verkar det som. Bland annat finns en kvinna som aldrig fick några barn och som dog ogift i 80 års åldern. Hennes två tvillingsystrar har i olika undersökningar antingen antagits som döda eller utvandrade. Ytterligare en syster dog i späd ålder, medan en enda av de fem fortplantade sig. Dessa var barn till Maria Hintze men fick namnet Lindblom.

Iaf, så har jag nu kommit till 1688 med släkten Hintze och i slutet av 1700-talet / början av 1800-talet med de flesta av de andra grenarna.

Dessutom verkar det iaf på min mors sida av släkten som forskning baserat på efternamn skulle vara meningslöst. Om man undantar släkten Hintze, deras barn som fick heta Lindblom och de två sista generationerna, så har man valt efternamn genom att ta faderns namn + "son" eller "dotter". Om fadern då hette Jöns, så kan man vara nästan säker på att en son skulle heta Jönsson i efternamn och en dotter Jönsdotter. Dessutom så återanvändes namnen flitigt från tidigare generationer.

Hade missat lite mitokondrier här. Om arv: kvinnor ärver en x från mamma och en från pappa = ingen skillnad i nedärvd info, män ärver förvisso en större kromosom från mor än från far. Att det skulle vara så att arv från mor har mer genomslag är något jag aldrig hört talas om (vilket inte säger så mycket men jag har åtminstone läst några poäng genetik). Mitokondrier innehåller några få gener för mitokondriens behov. Om dessa även påverkar individen i stort vet jag inte.

Om jag skulle ägna mig åt släktforskning borde det bara bli mor, mormor, mormorsmor etc. Med tanke på allt jag läst om att många inte har de pappor de tror att de har.

Iaf på min fars sida verkar alla ha gift sig och fått barn, förutom en faster som gifte sig så sent att det inte blev några barn. På min mors sida finns några män som aldrig gift sig. Kan vara AS, men kan också vara vanlig blyghet/social fobi. På landet fanns ju heller inte så många möjliga partner, särskilt inte när man levde på gården.

Som jag läste i "Mozart och valen" så har AS-kvinnor det lättare partnermässigt enligt gamla könsnormer. En någorlunda söt kvinna som verkade tyst och blyg hade lättare att "bli gift" än en motsvarande man, eftersom passivitet inte tillhör den manliga könsnormen.

På den tiden då föräldrar gjorde upp partierna kan det haft mindre betydelse.

rdos skrev:Kom in på ämnet släktforskning och tänkte det vore väl något att se hur många kufar det finns i släkten?

För ett centralt problem med ärftlig NPF är ju just hur våra förfäder kunde klara sig så bra så att vi nu finns.

Utifrån vanlig släktforskningsmetodik skulle man ju kunna få en hel del svar:
1. Hur många barn dog tidigt och varför?
2. Hur många skaffade inga barn?
3. Hur många hade barn utom äktenskapet?
4. Vad jobbade NPFare med förr i tiden?
5. Hur ser statisk kring mentalvård, häxprocesser och kriminalitet ut?

Några flera som hänger på och gör lite kufforskning? Jag funderar på att gå en kurs i släktforskning i höst för att komma igång.

Det låter intressant... Kan säkert vara roligt trivia för somliga... som jag då. Enda är att jag är vansinnigt dålig på strukturerad informationssökning...

Alien skrev:Om jag skulle ägna mig åt släktforskning borde det bara bli mor, mormor, mormorsmor etc. Med tanke på allt jag läst om att många inte har de pappor de tror att de har.

Vet inte hur du skulle kunna ta reda på något sådant. Visserligen står det ibland "oäkta" om barn man vet fötts utanför äktenskapet, men om kvinnan lurat sin make så vet ju ingen något om detta, och speciellt förr när det var en stor synd att skaffa oäkta barn lär ju alla ha mörkat detta så långt det gick.

F.ö. tycker jag det är lika illa att begränsa sig till kvinnolinjen som till manslinjen.

Alien skrev:Iaf på min fars sida verkar alla ha gift sig och fått barn, förutom en faster som gifte sig så sent att det inte blev några barn.

Så ser det inte ut i min släkt. Förutom de som dött tidigt, och därför inte kunnat skaffa sig barn, så finns en hel del (av båda könen) som inte skaffat barn. Det finns oxå exempel på de som adopterat för att de inte kunnat få barn.

Alien skrev:På min mors sida finns några män som aldrig gift sig. Kan vara AS, men kan också vara vanlig blyghet/social fobi. På landet fanns ju heller inte så många möjliga partner, särskilt inte när man levde på gården.

Såklart att det fanns tillgång till partner. Kanske inte med dagens syn att "hitta den perfekte", men med den tidens krav så var det såklart möjligt. Som jag skrev innan så är i stort sett hela min släkt koncentrerad till ett par socknar. Man valde helt enkelt att ta det som erbjöds istället för att ge sig av på annat håll.

Alien skrev:Som jag läste i "Mozart och valen" så har AS-kvinnor det lättare partnermässigt enligt gamla könsnormer. En någorlunda söt kvinna som verkade tyst och blyg hade lättare att "bli gift" än en motsvarande man, eftersom passivitet inte tillhör den manliga könsnormen.

För män så kompenserade typisk aspig arbetsamhet & flit i mångt och mycket passivitet. Med ett litet urval så kunde inte heller kvinnorna dra någon annanstans utan fick hålla till godo med det som fanns om de inte ville förbli ogifta.

Alien skrev:Som jag läste i "Mozart och valen" så har AS-kvinnor det lättare partnermässigt enligt gamla könsnormer. En någorlunda söt kvinna som verkade tyst och blyg hade lättare att "bli gift" än en motsvarande man, eftersom passivitet inte tillhör den manliga könsnormen.

Min erfarenhet hittills säger mig annars att livet med AS på många sätt hade varit enklare som man än som kvinna. Acceptansen för att en man är lite egen och udda är mycket större än för en kvinna, i vart fall enligt dagens norm och jag tror det gällde förr också.

"Alla vet väl hur karlar är..." är ju ett välbekant uttryck för att ursäkta den som är lite osocial, snöar in på sina specialintressen, saknar lyhördhet mot andra i samtal, har svårt att se saker ur andras perspektiv etc.

Möjligen hade en söt men blyg kvinna lättare att bli gift så länge hon nöjde sig med det. Men hade hon anspråk på något mer än så var det kanske inte så enkelt.

Lite uppdatering kring intressanta uppgifter på min mormors sida.

En i släkten (Anna Svensdotter, född 1791 i Billeberga) gifter sig med en torpare och får tre barn (inte så många på den tiden). Maken dör 1847 och strax därefter så har alla barn oxå flyttat ut. Fram till 1861, då hon avlider, bor hon alldeles för sig själv. Tydligen är man oxå misstänksam mot hennes "sjukdom", för i husförhörslängden står först att hon "har fallandefel", och sedan att hon ska "utredas" för fallandefel. Om jag inte misstar mig så är fallandefel det vi idag kallar för Epilepsi.

Ett annat exempel är ett syskon som heter Pernilla Andersdotter, född 1804 i Billeberga). Enligt en mängd olika husförhörslängder ända sedan hennes ungdom så beskrivs hon som "sjuklig & fattig". Hennes föräldrar beskrivs dock inte som fattiga. Pernilla verkar aldrig skaffa några barn och bor kvar hos sin mor ända tills hennes död 1837. Vad som händer sedan vet jag inte riktigt.

En annan observation som jag tycker är intressant är att i stort sett alla på min mors sida bott för sig själva som torpare, hemmansägare eller liknande. På stataretiden verkade de dock haft det extra svårt med en massa flytter hit och dit och barn som splittrats tidigt från sina familjer för att tjäna som drängar eller pigor. Det där med att splittra familjer verkar m.a.o. inte vara bara ett nutida problem

rdos skrev:

Alien skrev:Om jag skulle ägna mig åt släktforskning borde det bara bli mor, mormor, mormorsmor etc. Med tanke på allt jag läst om att många inte har de pappor de tror att de har.

Vet inte hur du skulle kunna ta reda på något sådant. Visserligen står det ibland "oäkta" om barn man vet fötts utanför äktenskapet, men om kvinnan lurat sin make så vet ju ingen något om detta, och speciellt förr när det var en stor synd att skaffa oäkta barn lär ju alla ha mörkat detta så långt det gick.

Jag har hört att det var väldigt vanligt förr, i alla fall om man går minst 150-200 år bakåt att prästen fuskade med anteckningarna om oäkta barn för att de inte skulle behöva stå som sådana i kyrkböckerna. Det fanns i samband med det också en uppskattning att ungefär 10 % av alla barn på 1700-talet hade annan far än den som står i kyrkboken. Ni som är släktforskare har säkert bättre info om detta.

Uppdatering kring farfars sida av släkten. Här verkar de verkliga kufarna finnas

Farfars farfar var en kuf som bodde hemma med sina gamla far när han var 30 år. En tillfällig förbindelse råkar resultera i ett oäkta barn. Fader och moder tvingas gifta sig, men ett år senare försvinner de mystiskt ifrån församlingen där barnet föddes. Senare anteckningar antyder att de flyttar till Danmark, där modern "rymmer" till Amerika. Troligen ett sätt för henne att komma ifrån tvångsäktenskapet. Hon verkar inte heller ha något intresse för barnet, som tydligen blir kvar i födelseförsamligen till 21 års ålder. Fadern, däremot, bosätter sig intill sin son när han fyllt 60. Tre år senare dör sonen i en olycka i en gödselbrunn i Örtofta (enligt muntliga källor, enligt officiella källor av "lungsot").

nallen skrev:

Titti skrev:Speciellt som det torde vara klarlagt att barn ärver mer från sin mor än från sin far...

Japp, kromosomerna korsas ju så att halva antalet kommer från modern och halva från fadern. Y-kromorsomen är såvitt jag förstått det något mindre och torde därför innehålla lite mindre information (rätta mig gärna om jag har fel). Redan här "leder" modern lite...

Mitokondrie-DNA ärvs däremot helt och hållet från modern. Vilket alltså ökar på hennes "ledning".

Hur ovanstående resonemang påverkas om man börjar räkna aktiva gener i.st.f bara informationsinnehåll, det törs jag inte uttala mig om. Men nu har jag kanske spårat ur väl ordentligt.

Om Y-kromosomen bär så liten information så borde sönerna relativt sett få mer från modern (endast hennes X-kromosom), medan döttrarna får lika mycket från båda (X-kromosomer från bägge föräldrarna). Men de övriga 22 kromosomerna får vi väl lika mycket av från bägge sidor?

Detta kanske borde tas upp i en genetiktråd, men jag hittar ingen lämplig.

Det hade varit roligare med kukforskning som jag först läste... Eller kanske inte.

Förundras dock över att det dyker upp många väldigt gamla trådar på sistone.

Tja, vi som lever i det förflutna (åter)upptäcker gamla intressanta trådar och vill kommentera. Något fel med det?

Man kan alltså via mitokondrieforskning komma fram till vilken urmoder man härstammar ifrån:

De sju ”klanmödrar” som nämns av Bryan Sykes som ursprunget för dagens Européer hör ihop med en eller flera haplogrupper av mitokondrietyp.

Helenas klan, hör ihop med Haplogroup H. Folkgruppen slog sig ner i Pyrenéerna, flyttade till England i slutet av sista istiden och flyttade sedan ut i resten av Europa. Den vanligaste i Europa.
Jasmines klan, hör ihop med Haplogroup J. Folkgrupp som tidigt utvecklade jordbruk och tämjde djur till boskap i Syrien. Senare flyttade de ut i resten av Europa. Ganska vanlig i Europa.
Katrines klan,hör ihop med Haplogroup K. Folkgrupp som fanns i Venedig för cirka 10 000 år sedan. Senare flyttade de ut till Alperna i Europa. Ganska vanlig i Europa. Ötzi var av typ K.
Taras klan, hör ihop med Haplogroup T. Folkgrupp som fanns i Toscana (norr om Rom) för 17 000 år sedan. Nu finns de i England. Ganska vanlig i Europa.
Ursulas klan, hör ihop med Haplogroup U (utom subgrupp K). Stenåldersfolk som fanns i hela Europa.
Valdas klan, hör ihop med Haplogroup V. Folkgrupp som fanns i Spanien för 17 000 år sedan. Nu finns de också i Finland och i Norge. Ganska vanlig i Europa.
Xenias klan, hör ihop med Haplogroup X. Folkgrupp som fanns i Kaukasus för 25 000 år sedan. Senare finns de i hela Europa. Inte så vanlig i Europa.

http://www.genealogi.se/wiki/index.php/DNA-genealogi

Med vanlig släktforskning brukar i bästa fall man komma fram till 1600-talet. Fast det är väl de som känns intressantast ur kufsynvinkel. Urmödrarnas personligheter och öden vet vi ju inget om.