Välkommen till forumet, IzzyLane!

Som du ser är du inte ensam om att hålla på med musik. Själv spelar jag piano och har ett mycket musikrelaterat jobb.

Kan känna igen mig i en hel del av det du skriver. Småprat är svårt men kan på sätt och vis vara intressant som ett sätt att försöka underhålla de sociala relationerna på jobbet.

Tjena.

Man 22år
Fick min Asperger diagnos för någon månad sen.
Och jag kan inte sätta fingret på exakt vad, men det känns
fortfarande skumt. Jag har alltid vetat att jag har varit annorlunda
då man fått höra det ena och det andra. Blir ganska ofta missförstådd eller
så får man höra att man har dålig / konstig humor tex.

Bor fortfarande "hemma" men jag hoppas på att kunna flytta när
jag mår bättre. för just nu är jag inne på en ganska mörk plats.
Man kan säga att de senaste åren har blivit för mycket. Fick pressa mig till 110% för att klara av gymnasiet, visst jag klarade det. och jag vet att jag klarar saker.
men det är något som får bägaren att rinna över hela tiden efter ett tag.

Och dessutom så är jag en cynisk jävel .
Har svårt att se det positiva i saker,
ser det oftast först flera år efter.
vilket gör att nostalgi gör fruktansvärt ont.

Annars så är jag riktigt intresserad av datorer och hårdvara.
Så spenderar oftast nätterna med att hjälpa människor som har problem med sina datorer.
Nästan så att jag jobbar, fast på mina villkor.

Är även intresserad av musik.
Det får mig ofta att slappna av lite i huvudet om det är rätt sorts musik.
(House, dubstep(inte skrillex!), hardstyle))

Tror jag fått med ganska mycket nu.
Tack för mig

Är nyreggad så... tänkte att jag postar här. Då kanske någon undrar, vem är jag? Jo, det ska vi försöka ta reda på.

Kille på 24 år, fast fyller 25 ganska snart.
Fick min diagnos tidigare i somras, ungefär fyra-fem månader efter att jag kontaktade vårdcentralen där jag bor. Trodde då att jag hade någon form av depression (närmare bestämt dystymi) men det uteslöt dom rätt så fort. När allt var klart så fick jag veta att det var "rätt så uppenbart" att jag hade asperger. Har fortfarande inte riktigt förstått om det är bra eller dåligt..?

I vilket fall så är jag en riktig nattuggla, och jag är i huvudsak intresserad av datorer, historia och öst-Asien. Mina intressen går lite hand i hand, jag spelar gärna historia-baserade strategispel eller asiatiska rollspel. Intresset för Asien speglar också av sig på både film- och musiksmaken... sen gillar jag små, söta asiatiska tjejer också, men det hör kanske inte hit. Har bott två år i Asien (läste kinesiska där) och gillar den världsdelen något enormt, så jag hoppas kunna flytta dit igen.

Jag har också skrivit en kort presentation som ni kan kolla på om ni går in på min användare. Det var allt för mig.

Ursäktar ifall det har smugit sig in något stavfel, jag skriver på mobilen så det är inte alltid det blir rätt

Kille på 26 som är "ny" inom detta, ska precis påbörja min utredning och är 99% säker på vad den kommer säga.

Vet inte hur jag ska hantera detta än då jag aldrig tänkt på att jag kunde haft detta och hade knappt någon kunskap om AS. Hade hjälpt mig oerhört i skolan om jag hade fått detta konstaterat på den tiden men tyvärr var jag väldigt bra på att fejka och klara för det mesta av det sociala kontakterna även om jag ansågs udda och någon som gick sin egen väg som sa vad han tyckte. Tror mycket att min dyslexi som jag mycket tidigt fick konstaterad tog för mycket fokus och dom runt en missa och skyllde på det helt enkelt.Trodde ju själv att jag bara var lite udda och kanske lite smått galen så på nåt sätt blir det skönt om man kan få svar på varför man tyckt livet varit så konstigt fram tills nu.

Lite annat om mig nu. Är sjukskriven (höft och ledproblem som jag hoppas fixas en vacker dag) så är hemma för det mesta. Ett av mina stora intressen är hundar och har just nu en schäfer och en husky, så blir mycket med dom och blir tvingad ut tack var dom vilket är skönt. Jag gillar film och ser på det mesta (kärleksfilmer brukar dock inte stå högt i kurs) och läser rätt mycket, ju tjockare böcker ju bättre och är där också en allätare. Gillar att samla på mig så mycket fakta och information som möjligt för att få en större och klarare bild av världen. Jag lyssnar på rätt mycket blandat musik samt fotar en del när jag är på det humör och då mest hundar och natur. Älskar att diskutera samhällsfrågor och problem runt oss och ser gärna dokumentärer med vänner (låter väldigt tråkigt när man säger det haha)

Det var kort om mig, får se vart allt detta leder till.

Jag är en kille som snart blir 21...

Har varit arbetslös under en längre tid, ända sedan jag gick ut gymnasiet. Har varit med om jobbcoacher, praktiker som inte leder nånvart och så vidare.

Har spenderat över 2 år med att klandra mig själv och tro jag är helt hum i huvudet, att jag är en belastning, har känt mig trött på livet och allt vad det innebär att vara deprimerad.

När jag fick min diagnos nyligen ändrades min attityd lite, för mig kändes det som att för första gången på länge bli tagen på allvar, att jag faktiskt har högst verkliga svårigheter och inte är sinnessjuk.

Mitt dilemma just nu är vad jag kan göra för att ta tag i mitt liv, om det nu finns något hopp .

Blev missförstådd väldigt ofta under uppväxten, var mobbad, fick för mig ett tag att alla bara ville driva med mig, och trots att jag vet att det inte är sant nu sitter det fortfarande kvar, den där känslan av att alla bara driver med en...

Jag är egentligen inte så ny här, har varit inne och läst i månader. Jag har aldrig presenterat mig eller deltagit i diskussionerna, men känner att det kanske är dags för det nu.

Jag är kvinna, i 25-årsåldern, och har fått en rad diagnoser genom åren (depressioner, fobi, OCD, bipolär) och står nu i kö för aspergerutredning, vilket jag tror egentligen är rätt diagnos för mig. Har läst otroligt mycket i ämnet och är rätt säker på detta, så utredningen blir mest som någon slags bekräftelse, och för att kunna få rätt hjälp såklart.

I dagsläget så bor jag ensam, vilket fungerar någorlunda med en del hjälp från familjen. Har aldrig arbetat och har svårt för att styra upp mitt sociala liv så jag spenderar större delen av min tid på egen hand, vilket i mångt och mycket är ok men jag saknar mer socialt umgänge. Funderar på att gå på någon aspieträff framöver (om jag vågar..) och tänker att en bra början är väl kanske att skriva lite här i forumet.

Jag är i regel en väldigt positiv tjej, kreativ och öppensinnad. Lätt att vara med när jag väl tar mig iväg och träffar någon. Brinner för att läsa och lära och snöar in totalt i mina specialintressen, ett i taget..

De orden får räcka för nu, tror jag.

Kvinna, 44 år
2 vuxna barn
Sambo med Greta (katt) o Agnes (hund
Bor i Götet

Har As, Adhd komb typ o Bipolär

Tvåbarnspappa (2år och 5år), snart 32 år, singel och bosatt i Jönköpingstrakten. Fick diagnosen Asperger någon gång mellan 93-95. Känner mig rätt så ensam, tappar kontakten med människor när de får veta om min diagnos.

Känner mig fortfarande som 20-årig, har levt rätt så hårt liv med åren, även politiskaktiv.
Jag gillar musik, filmer, fotboll, friluftsliv, litteratur och mycket annat

Helt såld på bandet Cock Sparrer och skinheadsubkulturen (Opolitiska).

Kul att man hittade hit, trodde nästan att jag var helt själv med den här diagnosen

OiOiOi skrev:Helt såld på bandet Cock Sparrer och skinheadsubkulturen (Opolitiska).

Typ original skins eller SHARP?

slackern skrev:

OiOiOi skrev:Helt såld på bandet Cock Sparrer och skinheadsubkulturen (Opolitiska).

Typ original skins eller SHARP?

Original

OiOiOi skrev:Tvåbarnspappa (2år och 5år), snart 32 år, singel och bosatt i Jönköpingstrakten. Fick diagnosen Asperger någon gång mellan 93-95. Känner mig rätt så ensam, tappar kontakten med människor när de får veta om min diagnos.

Känner mig fortfarande som 20-årig, har levt rätt så hårt liv med åren, även politiskaktiv.
Jag gillar musik, filmer, fotboll, friluftsliv, litteratur och mycket annat

Helt såld på bandet Cock Sparrer och skinheadsubkulturen (Opolitiska).

Kul att man hittade hit, trodde nästan att jag var helt själv med den här diagnosen

Skulle skriva "även varit politiskaktiv"

OiOiOi skrev:

slackern skrev:

OiOiOi skrev:Helt såld på bandet Cock Sparrer och skinheadsubkulturen (Opolitiska).

Typ original skins eller SHARP?

Original

Coolt många som glömmer bort ursprunget.

Louka skrev:Säger jag INTE. Är inte intresserad av att en massa Asperger eller med en annan synonym "onormalt folk" ska leta upp mig..

Vad gör du då på detta forumet?

Vet inte vad jag ska skriva här, är inte så mycket för att just skriva om mig själv.
Är i alla fall en kille på 40 som bor i Stockholm, har inte jobbat på ca 15 år men har fått det att fungera ändå.
Känner inte igen mig hos dom flesta här då jag gillar närhet men har märkt att jag har blivit mer o mer enstöring, har väldigt lätt för att umgås med tjejer men desto svårare för killar, vem vet kanske föddes i fel kön
Jag har barn också, olika sorter till o med
Har väldigt många intressen, men inga som jag specifikt utövar.
Går aldrig på krogen då jag inte tycker om fulla människor, går heller aldrig på bio men ser gärna på film hemma. Därimot så går jag gärna ut o äter.
O nu får det nog vara slut, men om det är någon som undrar något så hör gärna av er, både tjejer och killar

Tjej på 30 år. Bor med två katter. Arbetslös och lever på socialbidrag + hjälp från mamma sedan flera år tillbaka. Har haft några sommarjobb och vikariat men har svårt med den sociala delen och ansvar så jag vågar inte söka jobb. Skulle ev bli utredd för Aspberger men jag skippade för många möten med psykologen pga ångest och att jag tyckte det var meningslöst för hon verkade inte veta vad hon gjorde så de gav upp på mig.

Spenderar mestadels tid hemma framför datorn. Har en vän men vi umgås sällan. Lyssnar mycket på musik, tycker om att titta på konst, lära mig om sociala ämnen och försöka bli en bättre medmänniska. Dagdrömmer mycket (särskilt till musik), det är min flykt så att säga. Annars tycker jag väl om det vanliga: film, TV, literatur, djur, mode (att titta på, har stora problem med att kläder inte är bekväma nog) etc. Har studerat lite psykologi, sociologi, och literatur via distans men har ingen "riktig" utbildning. Har blivit diagnosierad med depression och ätstörning. Har även opererats ett flertal gånger pga medfödd åkomma.

Tjej, 19 år.
Har hundar, akvarium, gillar djur och allt omkring (t.ex. foder, djurrätt, psykologi, inlärning). Gillar även mat (näringslära, kost, tillagning....äta! )
Fick min aspergerdiagnos i somras. Min tvillingbror har samma diagnos men fick den tidigare.

Man, farligt nära 40-strecket
Gift och har två barn i vildsint ålder
Fast anställd men sjukskriven sen juni pga utmattningsdepression
Står i kö för utredning - Asperger och ADD är väl det jag riktar på
Spelar bas i ett band, gillar nästan allt hemmapyssel, kanske lite väl mycket ibland?

Kvinne, 37 år. Diagnose AS i august i år. Samboende med to børn (3 og 5 år) To hunde og to katte.
Er sjukskreven siden mars 2011.

Registrerade mig för flera år sedan, då för att jag utreddes för AS, vilket resulterade i att man tog beslutet att det inte fanns tillräckligt stöd för diagnos. Dock var de inte nöjda med remissvaret från psyk, varför de beställde en ny utredning och nu kunde man fastslå att det fanns stöd för diagnosen "autismliknande tillstånd" eller "atypisk autism". (Kärt barn har många namn.)

Så härmed presenterar jag mig enligt följande:

Man, 40 år.
Diagnos: Autismliknande tillstånd
Intressen: Religion och teater. Samlar på skräckfilmer och är speciellt fascinerad av långa serier av uppföljare. (Självklart står jag inte ut med annat än att ha samtliga delar i en serie och i ordningsföljd i hyllan, även om jag skulle råka hata någon av filmerna.)

Detta om detta. Jag tänker nog fortsätta hänga här, det verkar trevligt och lärorikt.

Hej, jag är ny här. Kvinna 29 år. Bor i hus på landet med min fästman och våra katter, vår älskade hund somnade in i början på året. Jag och min fästman har varit tillsammans i snart 5 år, förlovade i 2 år och sambos i 1 år. Vi har inga barn än. Vet inte om vi vågar skaffa barn med tanke på all mobbning som finns i skolorna. Vi har båda varit mobbade under skoltiden så vi vet vilken skada det gör.

Mina intresse är djur,titta på filmer,lyssna på musik som hårdrock,tatueringar,laga mat och baka.
Är arbetslös, har alldrig klarat av att jobba pga psykisk ohälsa och sociala problem,svårigheter. Var deprimerad, hade panikångest när jag var yngre. Fick diagnosen social fobi när jag var 22 år. Har inte genomgått utredning för asperger men känns som jag har asperger. Har inte varit deprimerad och har inte haft panikångest på många år nu. Men mitt stora problem är det sociala, känns som det sociala alltid kommer vara svårt för mig. Har alltid känt mig annorlunda, udda. Är väldigt tystlåten och har alltid haft svårt att få vänner. Mina bästa vänner är min fästman och min storasyster. Med mina närmaste är jag inte tystlåten. Men pratar jag med nån jag inte känner så säger jag inte så mycket, folk har ganska ofta svårt att höra vad jag säger. Vill helst bara vara hemma, vill inte vara ute bland folk.

Har börjat söka jobb men känner att jag aldrig kommer klara av att jobba mer än 50%. För jag blir trött av att vara i sociala situationer, det sociala är ansträngande för mig för det är inget som kommer naturligt. Har tränat på det sociala i många år, tränat på att klara av det så pass bra så jag klarar av att jobba 50%.
Jag gillar rutiner, har svårt för förändringar. Jag har svårt för ögonkontakt, gillar inte när främmande folk kommer för nära mig. Fast jag klarar av ögonkontakt med mina närmaste och inga problem med att ha dom närma mig.

Bazzoka här,

50 år, har en supersocial familj, jag tråkmånsen. Har jobbat i IT-branschen både med teknik o med folk i hela mitt vuxna liv. Men har hittills aldrig uppskattat en fest, aldrig en fikapaus. Funkar bra med en person, men finns tre i rummet funkar det bara inte. Trodde jag hade Social fobi, tills KBT-tanten fattade åt vilket håll det lutade åt. Pratade med en expert, jag har alla de sociala delarna av diagnosen, inte så mycket de andra, förutom att jag trivs med en rätt väl inrutad tillvaro. Resa och sånt klarar jag mig utan.

Heter Maxim (och MaximTheBeast som stagename/nick på nätet)

Jag är 20 år, man, har flickvän som jag har varit tillsammans med i snart 1 år.
Jag blev först diagnoserad autism när jag var riktigt liten (si sådär 6 år gammal).

När jag fyllde 15 fick jag en ny diagnos, asperger. Jag tror jag har någon form av blandning, (inte omöjligt).

Hela mitt liv har mamma varit överbeskyddande (pga detta), vilket jag tyckte som liten var oerhört bra men just nu störande och jobbigt. Jag bryr mig mycket om andras tillstånd och är väldigt naiv samt optimistisk. jag gillar definitivt inte sociala stunder men jag kan gå ut och festa om det så skulle bli läget. Min ockupation just nu är en yrkesutbildning som IT-tekniker, men så småningom tänkte ja utnyttja arbetsförmedlingen för att hjälpa mig hitta jobb som jag kan trivas med en större del av livet.

Jag fick reda på hemsidan samma dag som jag bestämde mig för att registrera mig. Tyckte de var intressant att läsa forumtrådar, speciellt där frågor som jag bland annat själv tänkt på dyker upp!

22årig kille från Stockholm, hittade hit pga lite vänner har mild autism o borderline och nerdiga intressen

- Kvinna
- 40 år
- Bor i Västerås
- Gift och har 1 barn
- Barnsligt
- Impulsiv
- Rastlös
- Lär mig snabbt om jag vill
- Jobbar med IT och gillar webb
- AS diagnos pågår