Hej,

Vet knappt hur jag ska börja, men ska fatta mig kort så nån förhoppningsvis orkar läsa och ge lite input! Har haft ett förhållande med en tjej i 1,5 år snart som på ytan sett hur bra ut som helst nästan. Om det inte vore för den lilla detaljen som jag i nästa mening kommer in på skulle vi gott och väl kunna bli gamla tillsammans. Jag har aldrig haft några känslor för henne, eller vetefan ens vad som menas med känslor för har aldrig riktigt haft det med nån. Jag drivs istället av närhet, trygghet, gemenskap och sexuell närhet, men dessa trevliga inslag har inte att göra med just henne som person (nån här som känner igen sig eller ) och med varje tjej jag varit med tidigare har jag "tröttnat" när vi lärt känna varandra. Så även i detta fall, men håller god min av praktiska skäl och ser ju faktiskt fram emot när vi ska träffas. Men tänker på andra tjejer; inte som "vanliga" killar tänker på tjejer - fantiserar istället om förhållanden, om hur andra tjejer är och hur högt jag skulle kunna älska någon annan (vilken tjej det handlar om varierar med tiden).

Jag var otrogen inatt, men kände ingenting, inga skuldkänslor, nothing. Öppnade verkligen upp mig för den här tjejen jag var otrogen med inatt som om hon var väldigt speciell och fick gensvar - fast jag VET att det inte är något märkvärdigt med denna tjej så snart jag lärt känna henne bättre (om jag skulle göra det). Ljuger för mig själv och andra. Det är som om mitt objektiva jag vet men mitt subjektiva hoppas - hoppas på kärlek. Det objektiva jaget vet att jag inte kommer känna nåt sånt så som andra gör, men jag slutar aldrig hoppas och jag vet att detta låter trivialt men det är annorlunda i mitt fall. Jag har ingen direkt empati när jag väl tröttnat på en tjej. Men förnuftsmässigt vill jag absolut inte såra den tjejen jag är tillsammans med nu och sårad, rejält sårad, kommer hon bli om jag gör slut - så mycket vet jag.

Jag borde inte få involvera mig i förhållanden. Jag borde steriliseras så som jag fungerar i detta sammanhang. Hur ska jag göra med min nuvarande? Jag kan ju inte fortsätta så här. Jag lurar henne bara genom att titta på henne med min kärleksfulla blick. Samtidigt hanterar jag bara inte känslosvall från andra personer. Blir mest ställd och vet inte vad eller hur jag borde agera, vad jag borde säga. Jag vill inte såra henne! Vill inte att hon ska bli så ledsen för min skull. På detta sätt har jag en form av empati, men den är inte känslomässigt betingad. Hon kan aldrig förstå hur jag fungerar. Hur ska jag ta det med henne..?

Skriv till henne och berätta vad som hänt.

Mortalis skrev:Skriv till henne och berätta vad som hänt.

Menar du i ett sms eller?

Mail är nog bättre.

Berätta vad du har gjort. Säg att du är ledsen för att det blev så här.
Säg att du inte vet vad du ska göra nu. Vänta sen på hennes svar.

Mortalis skrev:Mail är nog bättre.

Berätta vad du har gjort. Säg att du är ledsen för att det blev så här.
Säg att du inte vet vad du ska göra nu. Vänta sen på hennes svar.

Låter rätt frestande, men det jag egentligen borde göra är ju att göra slut, för vi har inte samma känslor för varann alls. Tycker du man kan skriva det i mailet också och sen erbjuda att träffas när typ den initiala chocken lagt sig?

Detta känns sjuuuuukt. Fan vi snackar ju varje dag nästan..

Berätta inte om att du vill göra slut och om otroheten i samma mail.

Jag skulle först berätta om otroheten, och sedan vänta några dagar med att göra slut, helst vid ett möte.

På så sätt får hon tid att landa.


Edit: Det bästa är naturligtvis om du kan berätta om otroheten mellan fyra ögon och se hur hon reagerar. Blir hon arg? Blir hon ledsen? Behöver hon tröstas? etc.
Men då bör du veta att du är stark nog att klara känslostormarna.

Gör som du känner själv är bäst. Jag kan bara ge några förslag. Det kanske finns andra här som kan ge råd i den här tråden om du avvaktar ett tag.

Om du har bestämt dig för att göra slut oavsett, så tycker jag inte att du skall berätta om otroheten. Det kanske låter tokigt, men utgången av det hela blir ju densamma; och kvinnan ifråga lär knappast bli gladare av den informationen, inte sant?

Att stanna i en relation där man inte känner lika starkt för varandra känns destruktivt. Även om kvinnan ifråga har ett eget val, så är det svårt att rationalisera i sådana lägen; och det är synd om hon skall bli frestad till att "ta vad hon får" av rädsla för ensamhet.

Om du däremot vill fortsätta tillsammans med henne av någon anledning, så tycker jag att du skall lägga korten på bordet och berätta allt det som du har berättat för oss här, så att hon själv kan ta ställning till den för henne nya informationen/situationen.

Svarta skrev:Att stanna i en relation där man inte känner lika starkt för varandra känns destruktivt. Även om kvinnan ifråga har ett eget val, så är det svårt att rationalisera i sådana lägen; och det är synd om hon skall bli frestad till att "ta vad hon får" av rädsla för ensamhet.

Vad menar du med detta? Varför skulle hon "ta vad hon får"?

Mortalis skrev:Berätta inte om att du vill göra slut och om otroheten i samma mail.

Jag skulle först berätta om otroheten, och sedan vänta några dagar med att göra slut, helst vid ett möte.

På så sätt får hon tid att landa.


Edit: Det bästa är naturligtvis om du kan berätta om otroheten mellan fyra ögon och se hur hon reagerar. Blir hon arg? Blir hon ledsen? Behöver hon tröstas? etc.
Men då bör du veta att du är stark nog att klara känslostormarna.

Väldigt bra tips, men efter att ha tänkt igenom det kommer jag nog följa Svartas råd och inte berätta om otroheten för det kommer röra upp mycket mer än nödvändigt känns det som... Hade isf berättat om den för att "mjuka upp" henne inför bomben som kommer när jag väl gör slut, men detta tycks inte riktigt väga upp det negativa det för med sig tyvärr.

Vet inte om jag pallar att ta det mellan 4 ögon initialt. Kändes otroligt konstigt när hon grät en gång tidigare när jag berättade att jag nog inte hade samma känslor som hon, dock på ett mycket tidigare stadium i vårt förhållande då det inte ens var ett regelrätt förhållande. Ser det lite som att jag inte ska behöva utstå det. Träffar henne efter det att jag givit beskedet i mail, naturligtvis.

Jag menar att jag helt enkelt tycker att du skall göra slut. Det känns inte rätt emot kvinnan om du är tillsammans med henne utan att känna lika starkt för henne som hon gör för dig.

Jag menar också att hon kanske frestas till att bönfalla dig att stanna hos henne, trots att det varken är bra eller rätt p.g.a. att hon är rädd för att vara ensam...
...Och därför hellre är med någon som inte älskar henne än är utan en relation. Jag tror inte att det är sunt och bra i längden.

Vettigt sagt! Det som är bra med att bolla med er är att jag blir mer beslutsam och kommer till allt större insikt om att det enda vettiga faktiskt är att göra slut...

Skum_kille skrev:Jag vill inte såra henne!

.
det är onödigt att berätta om otrohet och samtidigt göra slut tycker jag. då blir hon dubbelt sårad.

Skum_kille skrev:Vettigt sagt! Det som är bra med att bolla med er är att jag blir mer beslutsam och kommer till allt större insikt om att det enda vettiga faktiskt är att göra slut...

Jag önskar dig lycka till, och hoppas att det går så bra det kan gå med tanke på omständigheterna.