På tisdag kl. 22.00 visas handlar Ondska på TV3 om några som har Asperger syndrom och som har begått "bisarra" handlingar.

På programmets webbplats påpekar man dock att inte alla med Asperger gör sådant:
"De flesta personer med denna störning är varken kriminella eller farliga men när beteendet slår över i kriminalitet utför de ofta bisarra och till synes obegripliga vansinnesdåd."

Obegripliga vansinnesdåd låter lite märkligt.. Borde inte Aspergerbrott vara synnerligen logiska?

Själv bävar jag för den dag då jag eller någon i min familj blir utsatta för oprovocerat våld eller liknande.

Det är öga för öga som gäller och jag skulle inte lämna över till någon annan. Skulle garanterat få problem med rättvisan..

Thunderchild skrev:Obegripliga vansinnesdåd låter lite märkligt.. Borde inte Aspergerbrott vara synnerligen logiska?

Det är de nog.

Skillnaden ligger i väl framförallt i intellektuell kapacitet och hur långt man kan se egenyttan i att inte göra olika saker och lära sig att förstå empati.

Om man missar helhetsbilden så... varför inte?

Thunderchild skrev:Själv bävar jag för den dag då jag eller någon i min familj blir utsatta för oprovocerat våld eller liknande.

Det är öga för öga som gäller och jag skulle inte lämna över till någon annan. Skulle garanterat få problem med rättvisan..

Jag är nog lite i samma sits, förutom Asberger, så har jag en paranoid störning o blir extremt aggressiv o våldsam om jag blir provocerad eller i trängda situationer. Har flera gånger slutat i misshandel o polishämtning. Men en dag är jag rädd att jag går över gränsen o har ihjäl någon.

Hur som helst så ska det bli intressant att se dokumentären ikväll!

Jag blir ledsen över hur de framställer AS i tablån. Jag har tyvärr inte möjlighet att se programmet ikväll. Men jag tycker att det verkar vara smutsig sensationsjournalistik - till vilket pris som helst - bara den säljer.

De påstår att de flesta av oss är distansierade och emotionellt oförmögna. Den bilden av AS gör att jag tyvärr blir ännu mer säker på att aspies aldrig kommer att bli fullt accepterade, utan betraktas och uteslutas med förutfattade meningar om att vi skulle vara känslokalla och oförmögna till kärlek, vänskap och respekt.

Sen så finns risken att folk kommer att undvika aspies efter att de berättat om sin diagnos, dvs. varit öppen med den. Tankegången "Visst bara ett fåtal är jue farliga, men man vet ju inte vem så det är nog bäst att inte chansa..." kommer nog lätt upp i mångas huvuden.

Jag tycker att detta reportage gör mer skada än nytta. Både för aspies och deras omgivning. Aspies kan lätt bli uteslutna eller stämplade som totalt känslokalla och NT:s får lätt fördomar och/eller onödig rädsla.

Jag blir mer och mer säker på att jag aldrig kommer att berätta om min AS för andra än min familj och mycket nära vänner (förutom under "skyddad" forumidentitet som här då...). Mer och mer säker på att ingen "normal" tjej kommer att vilja ha mig. Om jag inte berättar ljuger jag ju, berättar jag blir hon ju, i onödan, rädd och flyr.

Jag själv kommer att se på den...

Med kritiska ögon/öron.

Och sen skriva brev till TV3 och klaga på allt som jag tyckte var fel.

Hoppas att andra också gör det. Vet att en redan "gnällt". Låt oss "kollektivt" gnälla

Själv valde jag att inte se på den, av samma anledning jag inte tittar på nyheterna osv.

Den informationen klarar jag mig utan, behöver inte veta om all skit som händer till ingen nytta.

Sen att det handlar om nån med Asperger är inte relevant för mig.

*edit*

Förtydligande.

Allså jag väljer att inte titta för jag vet att det kommer påverka mig negativt till ingen nytta.

JOR skrev:Hoppas att andra också gör det. Vet att en redan "gnällt". Låt oss "kollektivt" gnälla

Nej, låt oss kidnappa producenterna bakom nämnda program, avliva dem och gränsla passionerat med deras nedblodade organ.

Seriöst nu folk!

Fick höra en del faktafel och lite väl taskiga vridningar.

Det var väl inte bara jag som störde mig på att Hasse kallade A.S. för sjukdom TRE ggr.

Imorn skriver jag rent min kladdpapper och skickar till redaktionen. Sådana ferrrrbannade svin

"emotionellt oförmögen"
"Jag dödade henne inte tidigare av -OMTANKE- för barnen"

Dom säger emot sig själva hela tiden, nämner bara dom relevanta punkterna och ignorerar helheten.

Och han drack ju bort alla hämmningar. Fast det vågade dom inte nämna utom i text form. Folk kanske tror att dom har fel.

Det var det värsta programmet jag sett. Programmet borde inte få visas.
Det låter som om alla med Asperger är känslokalla och mördare i programmet. Hur kan de få visa sådan smörja?

Förbättrade ju knappast min vardag iaf

Budskapet som utannonserades genom hela programmet var att aspergermänniskan är psykiskt sjuk och lömsk.
Aspergermänniskan har inte några känslor utan tänker logiskt (logiskt nämndes med en speciell utdragen betoning) utifrån sitt egna smala perspektiv.
Man (Hasse Aro) ville vinkla det så att det skulle framstå som att det var aspergersjukdomen som fick mördarna i programmet att mörda, trots att det fanns en mängd andra omständigheter såsom psykopati inblandade.
'Experternas' generaliseringar och spekulationer var inte mycket trevligare att taga del utav.

Förmorrat också! Jag försökte skriva en kommentar till artikeln men får bara upp "Fel på sidan."

Efter att ha läst läsarkommentarerna på sidan blir jag oerhört knäckt. Nu vet(?) jag att jag aldrig kommer att berätta detta med AS för någon utom min familj. Jag har två alternativ.

- Berätta det och bli ansedd som sjuk-i-huvdet-bör-undvikas-eller-behandlas-som-om-han-vore-hospitaliserad.

- Inte berätta och bara bli ansedd som jobbig och knäpp

Jag väljer det senare. Hur skulle ni göra?

Just nu är jag trött på mitt liv. Kanske dags att AvSluta det...

Jag berättar för dom jag bryr mig om. Övriga får väl tänka vad de vill om en --> deras problem, inte mitt.

Försök att inte ta andras okunnighet personligt. Att avsluta livet bara för en sån här sak låter lite förhastat.

Inger skrev:Jag berättar för dom jag bryr mig om. Övriga får väl tänka vad de vill om en --> deras problem, inte mitt.

Försök att inte ta andras okunnighet personligt. Att avsluta livet bara för en sån här sak låter lite förhastat.

Deras tankar påverkar tyvärr även mig. För om dessa tankar/okunnighet väcks hos någon som jag berättar det för så visar det ju sig i hur de bemöter mig. Dvs. jag kommer med stor sannorlikhet att bli utesluten i många situationer.

Nej, inte för ett programs skull. Utan för att jag som helhet är trött på mitt jävla AS-liv. Det är som att leva till hälften. Dvs. inte kunna göra och utvecklas lika mkt som alla andra. Behöva ta allt i lugnare tempo - inte hinna med lika mycket. Förmodligen inte kunna göra ngåon karriär. Inte komma lika långt i livet utan få leva ett gråare och spartanskare liv, både materiellt men även upplevelsemässigt. (För att ta en jämförelse. Ska _inte_ tolkas bokstavligt. Mitt liv är som att åka i en gammal rostig volvo, vare sig jag vill eller inte. Ett liv utan AS ger möjligheten att byta fordon och kanske t.o.m kunna hoppa in i Ferrarin.)

Kärlek är bara att glömma.
Och familj kan jag helt skippa.

Förstår hur du menar. Jag kan också känna mig frustrerad ibland av att tänka på andra som orkar jobba heltid och ha familj mm och därmed ha ett så mycket rikare liv både socialt och materiellt.

Men samtidigt är jag glad att jag slipper eftersom jag skulle bli överansträngd på nolltid. Istället försöker jag anpassa mitt liv efter hur jag fungerar och har inte gett upp hoppet om att hitta en passande partner (som inte är för krävande) och ett kreativt deltidsjobb (som inte heller är för ansträngande).

Det jag är mest frustrerad över är att ha en massa talanger som jag inte får möjlighet att använda, och att jag skulle vilja åstadkomma nåt i den här världen så att jag kan känna mig nöjd när jag lämnar den sen.

Inger skrev:Jag kan också känna mig frustrerad ibland av att tänka på andra som orkar jobba heltid och ha familj mm och därmed ha ett så mycket rikare liv både socialt och materiellt.

Men samtidigt är jag glad att jag slipper eftersom jag skulle bli överansträngd på nolltid.

Fast jag kan inte glädjas åt att "slippa" för min del innebär det bara att det blir trist. Jag kan helt enkelt inte leva ett liv där mycket tid bara får ägnas åt vila, vilket innebär tidsfördriv där fördrivet är ett självändamål. Jag tycker att jag just nu går mot ett läge där jag inte längre kan ta detta. Därav min tankar att avsluta livet efter examen.

Det låter ändå förhastat. Antar att du inte är så gammal ännu? Då kan det fortfarande hända något som gör livet värt att leva, det kan man aldrig veta på förhand.

Jag är halvvägs till 50 om man säger så.

Men att bara vänta på att något ska hända tror jag inte på. Därför tycker jag inte att det är förhastat. Känns meningslöst att bara gå runt och inte göra ett skit och hoppas att något ska hända. Jeg tror tvärtom att det blir mindre och mindre sannorlikt med åren...

Alltså, man måste ju vanligen vara öppen och själv ta vissa steg för att nåt ska kunna ske. Men gör man det så kan saker hända.

Halvvägs till 50 är inte mycket. Du har säkert minst 50 år till på dig att få ditt liv att gå åt det håll du önskar. Ett jobb brukar ju vara en bra början (om du orkar).