Bara en fråga?
108 inlägg
• Sida 5 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Men jag trodde du ville diskutera? Jag är då inte arg.Dunderbar skrev:Jaja, skit samma....
Jag ska sluta försöka ge er råd och hjälpa er.
Men jag har inte sett dig ge några råd, du beordrar folk att sopa sina problem under mattan. Därför ifrågasätter jag och undrar om du har förmågan att tänka utanför boxen så att säga.Jag vet att folk måste själva vilja ha råd innan de kan ta emot dem.
Ibland vill jag för väl, om man säger så.
Att bli ifrågasatt är inte detsamma som att folk är arga på en. Man måste ju få ifrågasätta utan att du muppar loss och börjar skylla på Asperger och blir emo samt kör med offermentalitet om hur synd det är om dig för att folk inte följer dina så kallade råd?Att jag kanske betett mig illa mot någon av er ber jag om ursäkt för, jag blev bara så ställd när jag såg att folk började bli arga på mig igen.
- Vill du diskutera?
- Eller vill du bli dyrkad och hyllad men aldrig ifrågasatt?
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Det framförallt viktigaste om man vill ge folk råd är att först förstå vad problemet är. Om man försöker ge råd som inte är lösningar på det aktuella problemet så kommer folk inte vara intresserade. Och om det, som i det här fallet, är något som de flesta dessutom har hört till leda redan från folk som inte orkar försöka förstå problemen så blir de irriterade. Det är en sak om folk i allmänhet ute i samhället inte förstår och har svårt att sätta sig in i problemen, och därför ger idiotiska råd. Det är irriterande men begripligt. Däremot hade nog de flesta hoppats slippa sådana kommentarer på ett sådant här forum.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Mystiqa skrev:Haha Dunderbar försöker du vara nya Jesus eller vad är frågan?
Man ber om råd om man vill ha det, kasta inte ut en massa livsfilosofier utan att folk vill det. Hmm undrar hur du är mot folk i din närhet, försöker du bättra på dom? (dom kanske redan är lyckliga, inte tänkt på det?)
Stoppa in din tumme i munnen och var tyst!
Senast redigerad av Dunderbar 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Tack för de orden! Det var det bästa jag har läst idag. Det finns någon som ser... Någon som inte bara ser att vi är deppiga utan också ser att vi faktiskt försöker...Ganesh skrev:Tittar man litet noga på vad folk skriver så finns det en väldig kampvilja. Folk fär en daglig strid för ett bättre liv. Det kan vara folk som utbildar sig. Folk som söker få jobb. En del kämpar för att överleva. För många av oss är varje dag en strid på bokstavligen liv och död.
Senast redigerad av Mats 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Dunderbar skrev:Jag vill be om ursäkt till er alla om jag sårat er eller kränkt er på något sätt.
Mitt inlägg var tänkt att hjälpa er att tänka positivt.
Jag ber så mycket om ursäkt till att det blev fel.
Det kan mycket väl vara med min drag av Asperger att göra.
Jag har ingen koll på det själv.
Har aldrig upplevt detta sätt att se på vad jag säge förrän jag kom till detta forumet.
Jag har ändå skrivit en bok, hemsida med mer.
Jaja, skit samma....
Jag ska sluta försöka ge er råd och hjälpa er.
Jag vet att folk måste själva vilja ha råd innan de kan ta emot dem.
Ibland vill jag för väl, om man säger så.
Att jag kanske betett mig illa mot någon av er ber jag om ursäkt för, jag blev bara så ställd när jag såg att folk började bli arga på mig igen.
//Christian
Jag undrar vad som får dig att tro att alla vill ha dina så kallade råd eller hjälp. Eller vad som får dig att tro att du är kvalificerad att ge råd angående deppressioner när du säger att det bara är att "rycka upp sig".
Senast redigerad av Pontus 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Hm. Hänger ilska och depresion ihop? Jag har uhm observerat att jag ibland eller rättare sagt jag uttrycker väldigt sällan ilska. Vad e poängen frågar jag mig. Kan man räkna sitt mående i poäng?
Senast redigerad av Isse 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Hej på er!! Visst ska man acceptera sej själv och andra som man är. Vissa är positiva, vissa är negativa men dom allra flesta är väl lite av båda??? Acceptera mej själv vet jag inte om jag vill för jag har sidor som jag inte är nöjd med och som jag jobbar med att bli av med. När jag mår som sämst så varken vill eller behöver jag nån som säjer :det löser sej!!!! Jag vill ha nån som lyssnar och kanske till o med förstår. Även om man accepterar t.ex sin diagnos så är det väl inte sagt att man inte kan tycka att det är jobbigt o att man vissa dagar behöver få prata om det man tycker är jobbigt. Oj oj,jag är väldigt dålig på att få fram det jag menar så om ni inte förstår vad jag menar så hörav er. Jag är van vid att misstolkas!! Sköt om er
Senast redigerad av rebecca 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Hej igen! Nu har jag kommit på en grej till......! Visst tror jag på att man har ett val men det valet måste inte vara positivt el negativt. Har ett exempel: Jag förlorade en dotter för några år sedan. Då kunde jag inte se nåt positivt men om jag inte hade förlorat henne så hade ju aldrig hennes lillasyster fötts (det vet jag) och jag har fått erfarenheter som jag kan göra till nåt positivt men ändå så finns det mycket negativt i mina tankar ang hennes död iaf. Det är väl sällan livet eller svaret är svart eller vitt, oftast nyanser av båda.....!? Detta kanske inte gjorde saken så mycket klarare men det var ett försök iaf
Senast redigerad av rebecca 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Rebecca
Nog tyckte jag att jag fick möta en människa i dina inlägg. Levande, seriös och klok. Verkligen inga problem att förstå!
Och det andra är gripande.
Sådana saker är det för mig också att "vara positiv". Svart -> alla färger -> vitt -> ta in och växa.
Nog tyckte jag att jag fick möta en människa i dina inlägg. Levande, seriös och klok. Verkligen inga problem att förstå!
Och det andra är gripande.
Sådana saker är det för mig också att "vara positiv". Svart -> alla färger -> vitt -> ta in och växa.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Isse skrev:Hm. Hänger ilska och depresion ihop? Jag har uhm observerat att jag ibland eller rättare sagt jag uttrycker väldigt sällan ilska. Vad e poängen frågar jag mig. Kan man räkna sitt mående i poäng?
Jag vette katten om mitt nu och då förekommande dåliga mående kan kallas depression eller ej, men när jag är down får jag oerhört mycket kortare stubin på alla sätt, bland annat för att jag blir ljudkänslig, känsligare för förändringar/oplanerade ändringar, ljud och annat. När jag är down har jag alltså lättare att reagera mycket snabbare och mer extremt, än då jag är på hufsat okej humör.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 14:00:06, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor