Hej
Jag har märkt att många här (enligt vad jag har sett kan ha sett "fel" slags trådar) tror att dom kommer (måsta) ha aktivitets/sjukersättning resten av livet.
Själv tror jag definitivt inte det, delvis för att jag tror inte FK kommer tillåta det. Delvis för att jag vet att jag har gjort framsteg och jag tror jag kommer fortsätta göra framsteg och det borde og, även om man kanske inte gör jättestora framsteg, leda till att jag klarar av att jobba i framtiden.
sen vill jag ju jobba också för min man skulle passa så mkt bättre som hemma man än vad jag gör som hemmafru
Däremot kommer jag nog inte klara heltid men det vill jag inte heller, bara deltid.

Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

får man fråga varför du inte vill jobba?

jag valde : "Jag kommer inte kunna få jobb även om jag förlorar ersättningen".
Det finns ingen framtid, jobbmässigt. ( inte för mig iaf ).

rapchic skrev:

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

får man fråga varför du inte vill jobba?

Varför förutsätter du att Kanin inte vill jobba?

Jag har ju ingen diagnos och därmed ingen sjukersättning. Jag röstade "Ja, men bara deltid", och då menar jag jobba fulltid ett tag och sedan inte alls ett tag. Tur att Norge ligger nära så att det är lätt att hitta nytt jobb efter att man tvingats sluta för att man inte orkade längre. En viloperiod bara så är det nya tag.

Jag valde alternativet "Nej jag klarar nog inte av det" (även om jag måste påpeka att jag starkt ogillar att ordet "nog" finns med i den meningen).
Det är bevisat bortom allt rimligt tvivel att jag aldrig kommer att klara av ett arbete. Är jag nöjd med det? Nej. Jag skulle gladeligen arbeta om jag kunde, inte minst för att det skulle höja levnadsstandarden för mina barn. Det var inte precis som att jag planerade att bli sjukpensionär.

rapchic skrev:

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

får man fråga varför du inte vill jobba?

1. Jag kan inte jobba. Det har inte funnits några tvivel om att jag inte är arbetsför (läkaren och Försäkringskassan tog själva initiativet till sjukersättningen och jag behövde i princip bara säga ja), och jag har ingen anledning att tro att min arbetsförmåga kommer att öka, i någon väsentlig grad, i framtiden.
2. Jag trivs med att vara hemma, ensam i min bostad, hela dagarna och vill inte att min situation, i det avseendet, ska förändras. Jag har inte heller något uppenbart behov av högre inkomster.

tahlia skrev:

rapchic skrev:

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

får man fråga varför du inte vill jobba?

Varför förutsätter du att Kanin inte vill jobba?

delvis färgning av min situation delvis var det så jag läst svaret, delvis så kunde jag inte komma på nått bättre sätt att ställa frågan, därför frågade jag om jag fick ställa frågan.

Kanin skrev:

rapchic skrev:

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

får man fråga varför du inte vill jobba?

1. Jag kan inte jobba. Det har inte funnits några tvivel om att jag inte är arbetsför (läkaren och Försäkringskassan tog själva initiativet till sjukersättningen och jag behövde i princip bara säga ja), och jag har ingen anledning att tro att min arbetsförmåga kommer att öka, i någon väsentlig grad, i framtiden.
2. Jag trivs med att vara hemma, ensam i min bostad, hela dagarna och vill inte att min situation, i det avseendet, ska förändras. Jag har inte heller något uppenbart behov av högre inkomster.

ok, för mig är det ju lite annorlunda då jag har min man (och förhoppningsvis snart barn) jag måste erkänna att jag skulle känna mindre behov av att jobba och jag inte hade min man (eller liknande).

är det skönt att "veta" att du får sjukersättning i framtiden med? (jag tänker att FK och läkaren själv tog initiativet borde ju ge dig större chans att fortsätta få det) jag är ju ganska högfungerande och jag tror ju somsagt att jag nån gång i framtiden kommer jobba men jag klarar inte det nu vilket gör att jag hela tiden får oroa mig för om jag kommer få aktivitetsersättning nästa gång och om jag inte får det om jag kommer att ha utvecklats nog mkt för att kunna jobba.

tahlia skrev:Jag valde alternativet "Nej jag klarar nog inte av det" (även om jag måste påpeka att jag starkt ogillar att ordet "nog" finns med i den meningen).
Det är bevisat bortom allt rimligt tvivel att jag aldrig kommer att klara av ett arbete. Är jag nöjd med det? Nej. Jag skulle gladeligen arbeta om jag kunde, inte minst för att det skulle höja levnadsstandarden för mina barn. Det var inte precis som att jag planerade att bli sjukpensionär.

jag valde att skriva nog eftersom man inte evt hur framtiden kommer att vara, kanske så kommer nån slags superhabilitering som funkar på just personen som svarar. inget är ju skrivet i sten

Jag var först med att rösta annat, är det bara jag som är sån ?

Sen jag slutade gymnasiet 2004, har jag arbetat, till och med sedan 11-12 års åldern med vad en kunde då. Tyvärr fungerar det inte med vid behovs (tim.vikariat) för min del, då det är helt icke-strukturerat, men en har anpassat sig och gillat läget - dock inget som fungerar i längden, eftersom så mycket annat måste nano-manage:as i så fall.

Jag kan arbeta, om arbetssituation, arbetsplats, attityder var mer rättvisa - eftersom de inte är det, finns det vissa tecken som visar att heltid/vissa situationer/arbetsplatser/typer av kollegor är en svår utmaning.

Jag vill verkligen arbeta, helst i något som är mer i ens karaktär och kompetens, tyvärr finns det problem för min del att genomgå de utbildningar en alltid velat pga hur de är upplagda. Kunskapen finns där - tyvärr ska folk våga anställa en utan formell examen. Skit samhälle.

Just nu är jag inskriven på AF. Går en sådan "Förberedande Utbildning" (npf-människor), liknar allt mer ett dagis. Rastlös, begränsande.. skitkul. (ironi)

Jag kommer att jobba med flera olika saker, ytterst lite som anställd, mer med egna projekt som förhoppningsvis ger hyfsade inkomster så jag kan bli skuldfri och skapa en hyfsad ålderdom rent ekonomiskt!

Jag har redan gjort mitt på arbetsmarknaden. Det blir troligen sjukersättning tills ålderspensionen tar över. Det finns nämligen inget jobb på den nu aktuella arbetsmarknaden som passar mig. Och i mitt fall har det inte gjorts några framsteg den senaste tiden. snarare tvärtom.

Kanin skrev:Jag tror att jag kommer fortsätta ha hel sjukersättning resten av livet (eller rättare sagt tills jag får ålderspension) och jag är fullt tillfreds med det.

Samma här!