Finns ingen anledning att proppa i sig saker man inte gillar.

Artighetsskäl faller bort, man måste ha respekt för sig själv och inte finna sig i att äta grejer man avskyr. De som lagar maten får se till att fixa ngt som passar alla.
Att avsky ngt är ett lika bra incitament som att vara allergisk.

Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Vitlök är bra, då får man mera personligt utrymme ute i trängseln bland folk

Huggorm skrev:

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Vitlök är bra, då får man mera personligt utrymme ute i trängseln bland folk

Är man mån om att göra ett dåligt intryck ska man helst tugga i sig tre-fyra klyftor ja.

Jag får ofta höra att jag är petig i maten. I perioder av mitt liv har jag försökt att vara duktig och artig. Prövar fortfarande en del nytt ibland, men det är ju det bästa med att vara vuxen man själv får bestämma sitt födointag.

Jag tror att jag uppfattar smaker, lukter och konsistenser lite annorlunda mot för folk flest. Visst kalla mig petig eller löjlig men jag har närmast ett sjätte sinne när det kommer till att spåra senap och koriander. Det brukar visa sig när någon för att bevisa hur löjlig jag är läser innehållsförteckningen att jag i regel har rätt.

Vägrar matlådor och rester. När jag var liten var det dagliga krig nellan min far och mig angående maten. I skolan åt jag mest hårdbröd eller müsli med mjölk. Nej om det här skulle jag kunna ta mig tid och skriva hur mycket som helst om. Det bara vräker ner över mig nu.

Min barndoms matkrig har lärt mig en sak och det är att man ska aldrig tvinga barn att äta. Inte heller förlöjliga dem över deras aversion mot viss mat. Nu äter mina små monster både broccoloi, blomkål och svamp. Jag fattar inte men låter dom ändå hållas trots att det är svinvidrigt att se.

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Om du skulle vara min matgäst och du inte tycker om lukten av vitlök skulle jag självklart respektera detta, själv älskar jag vitlök, det får gärna vara riktigt starkt, men det blir inte så ofta just pga lukten, men i perioder när jag känner mig hängig äter jag mer vitlök.

Angerboda skrev:Jag får ofta höra att jag är petig i maten. I perioder av mitt liv har jag försökt att vara duktig och artig. Prövar fortfarande en del nytt ibland, men det är ju det bästa med att vara vuxen man själv får bestämma sitt födointag.

Jag tror att jag uppfattar smaker, lukter och konsistenser lite annorlunda mot för folk flest. Visst kalla mig petig eller löjlig men jag har närmast ett sjätte sinne när det kommer till att spåra senap och koriander. Det brukar visa sig när någon för att bevisa hur löjlig jag är läser innehållsförteckningen att jag i regel har rätt.

Vägrar matlådor och rester. När jag var liten var det dagliga krig nellan min far och mig angående maten. I skolan åt jag mest hårdbröd eller müsli med mjölk. Nej om det här skulle jag kunna ta mig tid och skriva hur mycket som helst om. Det bara vräker ner över mig nu.

Min barndoms matkrig har lärt mig en sak och det är att man ska aldrig tvinga barn att äta. Inte heller förlöjliga dem över deras aversion mot viss mat. Nu äter mina små monster både broccoloi, blomkål och svamp. Jag fattar inte men låter dom ändå hållas trots att det är svinvidrigt att se.

Haha, härlig beskrivning.

Känner igen mig. Hela högstadiet blev det fil och hårdbröd till lunch. Senap har jag alltid ogillat. Och ost.

När jag var liten var jag en slasktratt som åt allt. Det enda jag ogillade var köttbullar och kokt korv om jag minns rätt. När jag blev tonåring blev jag däremot extremt petig. Nu är jag någonstans mittemellan extremerna. Jag äter det mesta men är ganska petig med kött.

Hade nog pica-syndrom när jag var liten. Det jag älskade mest av allt var oliver; jag kunde lätt äta en hel burk istället för bulle till fikat!

Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Om du skulle vara min matgäst och du inte tycker om lukten av vitlök skulle jag självklart respektera detta, själv älskar jag vitlök, det får gärna vara riktigt starkt, men det blir inte så ofta just pga lukten, men i perioder när jag känner mig hängig äter jag mer vitlök.

Ja, det är en fråga om respekt och hänsyn.
Alla jag känner respekterar min vitlöksaversion så det är aldrig några problem.

Jag får höra ofta att jag är petig med maten, men det är väl inte mitt fel om jag inte gillar det?
Jag kan inte övertala mig själv att det smakar gott när det inte gör det.

Tex. Så avskyr jag svamp, all svamp, jag står inte ut med lukten och verkligen inte smaken.
Men jag kan förstå att andra tycker det är gott, för det ser gott ut, men jag hatar smaken.

"VAAA!?!? GILLAR DU INTE SVAMP?!?!?!!!!"

Nej, vad är det som är så svårt att förstå?

Iridia skrev:Haha, härlig beskrivning.

Känner igen mig. Hela högstadiet blev det fil och hårdbröd till lunch. Senap har jag alltid ogillat. Och ost.

Jag är övertygad om att senap är ett nervgift!

Idiot skrev:Jag får höra ofta att jag är petig med maten, men det är väl inte mitt fel om jag inte gillar det?
Jag kan inte övertala mig själv att det smakar gott när det inte gör det.

Tex. Så avskyr jag svamp, all svamp, jag står inte ut med lukten och verkligen inte smaken.
Men jag kan förstå att andra tycker det är gott, för det ser gott ut, men jag hatar smaken.

"VAAA!?!? GILLAR DU INTE SVAMP?!?!?!!!!"

Nej, vad är det som är så svårt att förstå?

Jag har väldigt svårt för att ljuga men för att slippa den eviga svamphjärntvätten så händer det att jag säger att jag är allergisk mot svamp. Jag spyr ju om jag får skiten i munnen så det stämmer nästan.

Co-Admin: rättade till ett trasigt vitat

När jag är på restaurang är mitt största problem att det inte finns något som jag tycker om, medan resten vid bordet har motsatta problem: det finns ett så stort utbud att de har svårt att bestämma sig för vilken mustig maträtt de ska välja!

På restaurang blir det spagetti med köttfärs, plankstek, pizza och hamburgare... För en några veckor sedan åt jag spagetti med köttfärs en hel vecka, utan variering!

Jag äter varken fisk, kyckling, gris eller skaldjur, inte svamp, inte så många grönsaker, ja listan kan skrivas lång.

Men, problemet är att jag aldrig har smakat skaldjur eller någon fisk över huvud taget i mitt liv, för jag är nöjd, och jag har svårt för att pröva nya främmande saker... Därför har jag alltid ständig ångest när jag ska äta middag hos någon.

Rätt petig ja, kan inte äta mat som är det minsta stark det gör direkt ont i munnen om jag försöker, är konsistensen fel kan jag inte äta det även om jag gillar smaken.

KrigarSjäl skrev:

Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Om du skulle vara min matgäst och du inte tycker om lukten av vitlök skulle jag självklart respektera detta, själv älskar jag vitlök, det får gärna vara riktigt starkt, men det blir inte så ofta just pga lukten, men i perioder när jag känner mig hängig äter jag mer vitlök.

Ja, det är en fråga om respekt och hänsyn.
Alla jag känner respekterar min vitlöksaversion så det är aldrig några problem.

Jag håller med Miche till 100%. Skulle göra med vitlök men också utan vitlök för att tillgodose allas smaker för jag förmodar att det är ok att andra äter vitlök. En självklar grej för mig.

Jovars, bara det inte stinker vitlök i hela huset så.

På tal om det.
När jag var barn hälsade jag på hos en polare hemma hos hans morsa med respektive. Det formligen osade vitlök _överallt_ - typ torkad vitlök. I hela kåken utan undantag. Inte en plötslig vitlökslukt som vid matlagning utan en ingrodd lukt. Som om hela kåken var ingniden med vitlök.
Efter ett antal timmar fick jag något slags konstiga utslag i pannan vilket försvann så fort jag kom hem igen.
Någon allergi i somatisk mening är det inte tal om, jag har testat mig för allergier och det är negativt på allt.
Min egen teori är att det blev ett slags sensoriskt obehag och att det tog sig uttryck i utslag i pannan.

Äter det mesta utom inälvsmat och blodpudding. Skaldjur är jag också skeptisk mot, men jag kan acceptera räkor på en pizza. Vill ha kött ordentligt genomstekt, hellre lite svarta och mörkbruna fläckar på ytan än rött eller rosa inuti.

pga. matallergi äter / dricker inte : mejeriprodukter och ägg samt jag är vegan dock äter aldrig pga. luktaversion : oliver, vitlök,kapris,starka kryddor,groddar . känner också starkt motvilja mot synen på räkor. hatar när folk stinker vitlök och står bredvid mig.

Huggorm skrev:

KrigarSjäl skrev:Envisas folk med en massa vitlök lämnar jag bordet.

Vitlök är bra, då får man mera personligt utrymme ute i trängseln bland folk

Nuförtiden så luktar och smakar inte vitlök vitlök längre man kan hacka ner en hel lök utan att det händer så mycket.

Jag är petig med mat, men eftersom jag är sockerberoende (typ nykter sockeralkoholist) så har många svårt att förstå varför jag säger att jag inte äter kolhydrater och sedan ibland formligen vräker i mig desamma. Men i nuläget klarar jag faktiskt att frossa på en buffé med ingående kolhydrater en gång i veckan, och skärpa upp mig 100 % resten av veckan.

Efter att jag fick det bottenlösa suget efter att ha blivit anorektiker, bulimiker, och sedan anorexiperiodare, så har jag blivit mindre petig med vad som är äckligt. Suget överstiger allt.

Eller att jag fattat hur jobbigt det är att laga mat, då tar jag emot nästan vad som helst, bara jag slipper laga själv.

Som barn var jag löjligt petig, men åt inte enbart "barnvänlig mat", tvärtom. Och jag kunde inte ha sås på maten, eller blanda olika mat. Lite senare när jag lärt mig äta smörgåstårta, åt jag av den i skikt. Först nu äter jag den rakt av som normalt folk.

Flawed skrev:Nuförtiden så luktar och smakar inte vitlök vitlök längre man kan hacka ner en hel lök utan att det händer så mycket.

Jag äter vitlök nästan varje dag och svettas vitlöksdoft ibland (säkerligen oftare än jag lägger märke till) men det skulle inte förvåna mig om det är stor skillnad på olika sorter. Har för mig att det är det nyttiga som luktar.

Prova att tugga sönder en klyfta så ska du se.

Jag äter det mesta nuförtiden.
Är glad och tacksam bara det finns mat och särskilt om nån annan tillagat den!
Men när jag var barn så var jag väldigt noga med vad jag smakade på...
Luktade tydligen på allt innnan jag ev smakade/åt.

Min son som jag misstänker är som mig är sjukt petig med mat!
Han har alltid bara ätit en till tre olika slags föda och just nu är det endast pannkaka eller macdonalds (såklart) chickenmcnuggets som går att äta.
Allt annat, till och med sånt han gillade för 10 dagar sen, är äckligt och han vill spy... Går hellre hungrig tydligen.
Ofta är det bara viss frukt, gurka, mjölk, flingor, youghurt och tomtegröt som går ner. Men man får vara glad för det!

Alltså pannkaka och mcnuggets som duger som middag menar jag.
Det andra är ju inte riktigt mat på det sättet..
Mer mellanmål eller frukost/kvällsmål.

Jag har börjat upptäcka det här som brukar påpekas, att det vi kallar smak inte handlar så mycket om smak eller ens lukt, utan förbluffande mycket om synintryck, känsel och t o m hörsel! Det hjälper inte med en underbar arom om utseendet, känslan och ljudet när man tuggar säger en att det är exkrementer. Och det handlar inte om att man tappar aptiten utan helt enkelt att man genom associationer blir övertygad om att det ÄR exkrementer.
Jag är ganska säker på att även det omvända gäller - exkrementer som luktar skit kan man äta med god behållning (fast man lär inte få behålla det länge...) om det ser ut som något helt annat och inte känns eller låter som skit när man tuggar. Men av hälsoskäl tänker jag inte testa det.

Jag är rätt kräsen. Gillar inte vissa smaker men de är föda med "äcklig" konsistens som är vidrigt. Typ bönor o kikärtor :S Tillagade grönsaker funkar inte, de ska ätas råa. Allt som kommer ifrån vatten går bort och jag hatar när man blandar allt för mycket. Dessutom är de viktigt att maten ser ut på rätt sett. Bitarna i en sallad får tex inte vara för stora och på kött får de inte finnas något fett kvar. De är ut över detta viktigt hur man lägger upp maten. Om man tex äter en kycklingryta med ris så måste kycklingrytan ligga på riset inte brevid.

I övrigt har ja väldigt dåliga matvanor. Äter max 2 gånger om dagen och då ofta väldigt sent och är en periodare. Har precis haft en korvstroganoff period i några veckor o bara ätit det med undantag för något liten som typ en macka eller lite yoghurt. Nu har jag kommit in i en period där jag bara vill äta tekakor med isbergsallad och greveost som man stryker ett tunt tunt lager chilisås på.

Trots mina hemska matvanor har jag aldrig haft problem med vare sig undervikt eller övervikt utan alltid legat på normalvikt.

Har alltid haft tanken om att jag inte har några konstigheter när det gäller mat, men kom på mig själv idag att börja fundera...
Banan -åt en diet med min syster, som gick ut på att äta keso och banan
Kött- gillar inte brosk senor och rosa kött. Kan äta om det är mört och faller sönder pga av tillagning, och om det är älgkött. gillar fisk
Mjölk- har haft egna kor och mjölkat och nu kan jag inte dricka det, älskar kor
kall gröt- kall mat överhuvudtaget, enda kalla som jag gillar är glass.

Älskar varm mat!
Varm dryck- om det inte är jättevarmt ute, och om det inte är alkohol i för då är det gott med kallt