Neutrino skrev:
Har du hört det ljudet också?

Jag kan höra smällar och dunsar när jag ligger halvvaken på morgonen och glider in i en dröm. Ibland har jag vaknat och trott att nån bankade på dörren.

Det är vanligt att man hör den typen av ljud i drömmar. Tror det finns nån förklaring till det som låter rimlig men orkar inte googla det..

Märkligt, jag drömde också om extremt starkt ljud just i natt, som en nära åskknall men ännu mycket starkare.
Tidigare drömt att jag tittar på ett jetplan - det kan vara jävligt nog med ljud i verkligheten, men här ökar det in absurdum så att man tror att hela universum ska explodera, fantastisk men skräckfylld upplevelse, som om luftens statiska tryck höjdes för att ljudnivån ska kunna bli över 194 dB...
Jag tycker det verkar som att ljud man vaknar av inte kommer ur verkligheten utan är inbillade/drömda, t ex att telefonen ringer, medan ljud som man INTE vaknar av ofta kommer ur verkligheten fast förstoras upp våldsamt i drömmen.

Är detta besläktat med hypnogoga och hypnopompa hallucinationer? Dvs inte alls så allvarligt som riktiga hallucinationer, bara ett tillstånd när man håller på att somna eller vakna, det är som en dröm men man vaknar aldrig ur den, till sist är man bara vaken. Jag har bara haft det någon enstaka gång för länge sedan, förmodligen inducerat av medicin. Då upplevde jag starkt att någon stod bredvid sängen.

Som all ångest handlar det otäcka här helt och hållet om vad man tänker. Om man spjärnar emot så ökar man anspänningen och ångesten kan öka till panik. Om man bara låter det passera så kan ångesten mycket väl upphöra på en gång.

Jag har haft sömnparalyser så länge jag kan minnas, ofta med hallucinationer men jag har aldrig upplevt dem som skrämmande. Däremot har jag ofta varit medveten om mitt tillstånd, och blivit uttråkad av att inte kunna vakna ordentligt (det kan kännas som om det håller på i evigheter).

Jag upplever det som att delar av hjärnan är vaken medan kroppen sover, och det jag behöver då för att väcka upp resten är något som får kroppen att reagera. Jag vet inte om det fungerar för någon annan, men det här vad jag brukar göra:

Att ramla ur sängen. Oftast kan jag röra mig lika mycket som under sömnen, dvs. vända mig om. Och då kan jag även vända mig om några gånger tills jag ramlar ur sängen. När jag gör det vaknar kroppen, ibland kan jag tom. ta emot mig med händerna innan jag når golvet. Fast oftast landar jag på axeln.

Tips: Se till redan på kvällen att det inte finns något på golvet du kan skada dig på när du ramlar (eller vassa hörn på sängbord etc). Och ramla med benen först, så att överkroppen glider ner sist. I flera år gjorde jag detta varje morgon. Det var det enda sättet jag kunde vakna på.

Det förutsätter såklart att man är medveten om tillståndet man befinner sig i. Det kanske är svårare om man samtidigt är rädd, och det är såklart risk att man skadar sig, men det kan vara värt att försöka.

Jag har också sömnparalyser (visste inte att det kallades så) rätt ofta.

Det har i princip kommit efter att jag började med SSRI (Sertralin).

Det är i alla fall inget farligt. Inget kan hända en eftersom det bara är hallisar på gränsen mellan dröm och vakenhet. Kanske det hjälper att inpränta det i hjärnan innan man somnar så att man inte blir rädd för att bli rädd?

Tror jag har upplevt något liknande, i samband med lucida drömmar. Men jag har inga starka minnen av det och jag kände med mig att det är ett övergående tillstånd som det bara är att vänta ut. De flesta tillstånden har den karaktären förresten, man väntar ut dem och sen är det över.

Lucida drömmar vet jag mer om.

Större delen av min ungdom hade jag sömnparalyser har även hänt några enstaka gånger de senaste åren. Det är fruktansvärt! Jag har aldrig stött på folk irl som har haft det. Ska tydligen aspergerforum till för att möta fler.

Meppe skrev:Det där ljudet är en vanlig hörselhallucination när man är djupt sömnparalyserad.

Försök inte röra dig, då övertygar du din kropp om att du drömmer något och du blir bara mera paralyserad (försvarsmekanism så att man inte ska gå i sömnen). Slappna istället av och andas djupt. När man sover andas man på ett annat sätt och man kan snabbt bli sömnparalyserad av att börja "sömnandas". Om jag vill bryta paralysen brukar jag dra in mycket luft genom näsan och ha den i lungorna ett tag innan jag andas ut. Efter det brukar det gå att röra på tårna och fingrarna.

Önskar jag haft den här kunskapen första gången jag var paralyserad.. Det var inte trevligt att ha en mellanstadielärare som stod över en och skrek att man skulle sluta fåna sig och stiga upp efter att ha blivit omkullknuffad (vilket såklart inte gick eftersom jag inte kunde röra mig).

Ska lägga det här tipset om andning på minnet. När jag får sömnparalys så inleds det med konstiga ljud en känsla av närvaro och sedan ofta följs det hela av läskiga hallisar.
Jag får sådan panik att jag aldrig känner mig mer vaken än under en sömnparalys.

Är detta vanligt bland aspies?

När jag var i tonåren så mediterade jag mycket för att lugna ner min speedade hjärna och för att lära mig självkontroll och ta bort ångest. Men det var under meditation som jag fick min första sömnparalys och till slut var jag tvungen att lägga av att meditera. Hände för ofta att det övergick till sömnparalys, sedan blev det så även automatiskt när jag höll på att somna.

Sjukt intressant att läsa om andras erfarenheter om detta då jag annars brukar stå ut som ett tämligen unikt freak när jag pratar om det.
När det begav sig i tonåren fanns inte internet på samma sätt som nu och jag hade två teorier om vad mina "anfall" berodde på 1. Det var övernaturligt, 2. Jag var på väg att bli schizofren.

Jag hade en obehaglig upplevelse för typ nåt halvår sedan av att det var några som stod vid sängänden (vilket är omöjligt eftersom det är en vägg där) och försökte ta med mig någonstans. Jag var mycket bestämd på att jag inte ville följa med så jag försökte säga till dem att jag tillåter inte detta. Men jag kunde inte röra munnen och uttala orden, vilket var mycket frustrerande. Dock var jag så pass bestämd ändå att det räckte med min tydliga vilja för att tvinga dem att ge upp försöket.

Är osäker på om detta var en sömnparalys eller bara vanlig mardröm, men det kändes lite jobbigt i alla fall. Annars är det sällsynt att jag har vare sig mardrömmar, klardrömmar eller något ovanligt, mest vanliga roliga eller röriga drömmar.

Har haft sömnparalyser sedan tidiga tonåren. Det är alltid något skrämmande eller äckligt jag hallucinerar om, typ inbrottstjuvar eller insekter.

Nu vet jag när det händer vad det är och kan oftast väcka mig själv genom att röra ögonen snabbt och försöka öppna och stänga dom. Efter jag vaknat måste jag röra på hela kroppen och helst gå upp nån minut för att inte bara hamna i en ny hallucination.
Ibland fejkvaknar jag och tror att jag vaknat men det är bara en ny hallucination och det kan fortsätta med flera på rad.

För min del händer det oftast när jag inte kunnat somna och när jag väl somnar blir det en paralys.

En sak jag märkt med paralyserna är att det alltid händer när man sover på rygg. Så att lägga mig på mage hjälper iaf mig när jag har en natt med återkommande paralyser. Så det är det bästa tipset jag har, sov aldrig på rygg.

Iridia skrev:Jag hade en obehaglig upplevelse för typ nåt halvår sedan av att det var några som stod vid sängänden (vilket är omöjligt eftersom det är en vägg där) och försökte ta med mig någonstans. Jag var mycket bestämd på att jag inte ville följa med så jag försökte säga till dem att jag tillåter inte detta. Men jag kunde inte röra munnen och uttala orden, vilket var mycket frustrerande. Dock var jag så pass bestämd ändå att det räckte med min tydliga vilja för att tvinga dem att ge upp försöket.

Är osäker på om detta var en sömnparalys eller bara vanlig mardröm, men det kändes lite jobbigt i alla fall. Annars är det sällsynt att jag har vare sig mardrömmar, klardrömmar eller något ovanligt, mest vanliga roliga eller röriga drömmar.

Jag har haft liknande tänker de nu i skuggan av mina överdjävulskt jobbiga sömnparalyser som lättare SP. När jag var yngre och väldigt insnöad på övernaturliga grejjer så trodde jag att det var andar.
Det verkar vara rätt typiskt för sömnparalyser med hallisar som antingen uppträder hotfullt eller verkar kommunicera. En gång hade jag ett kåpklätt pampigt mystiskt följe runt hela min säng som stod mot väggen. Dom var inte hotfulla och skrämmande som de vanliga hallisarna jag brukade ha utan som förmanade. *knäppt*

KrigarSjäl skrev:Tror jag har upplevt något liknande, i samband med lucida drömmar. Men jag har inga starka minnen av det och jag kände med mig att det är ett övergående tillstånd som det bara är att vänta ut. De flesta tillstånden har den karaktären förresten, man väntar ut dem och sen är det över.

Lucida drömmar vet jag mer om.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med lucida drömmar. Är det när man är medveten om att man drömmer och kan bestämma vad man ska göra i drömmen? Jag har ibland liknande drömmar fast jag uppnår inte exakt de där två kriterierna. Sist jag drömde något liknande så drömde jag att jag gjorde massor av val vilket fick hemska konsekvenser (folk dog osv) så jag stannade upp i drömmen och tänkte "nej, så här kan det inte vara. Nu börjar vi om." Drömmen började om och jag gjorde då andra val som ledde till bättre konsekvenser. Tror dock inte att jag var medveten om att jag drömde.

Sedan har jag oftare haft drömmar då jag drömt samma sak som jag någon gång tidigare. En dröm som utspelar sig på exakt samma sätt som förut bara att jag nu stannar upp mitt i drömmen och tänker "hallå, det här har jag drömt förut. Jag drömmer." Sedan fortsätter drömmen precis som den gjorde förra gången bara att jag är medveten om att jag drömmer.

Ibland får jag även deja vu i mina drömmar. Ser vissa objekt som jag i drömmen vet att jag drömt om tidigare (fast jag kanske inte gjort det på riktigt).

Klassas de där exemplen som lucida drömmar?

sparven skrev:Har haft sömnparalyser sedan tidiga tonåren. Det är alltid något skrämmande eller äckligt jag hallucinerar om, typ inbrottstjuvar eller insekter.

Nu vet jag när det händer vad det är och kan oftast väcka mig själv genom att röra ögonen snabbt och försöka öppna och stänga dom. Efter jag vaknat måste jag röra på hela kroppen och helst gå upp nån minut för att inte bara hamna i en ny hallucination.
Ibland fejkvaknar jag och tror att jag vaknat men det är bara en ny hallucination och det kan fortsätta med flera på rad.

För min del händer det oftast när jag inte kunnat somna och när jag väl somnar blir det en paralys.

En sak jag märkt med paralyserna är att det alltid händer när man sover på rygg. Så att lägga mig på mage hjälper iaf mig när jag har en natt med återkommande paralyser. Så det är det bästa tipset jag har, sov aldrig på rygg.

Jag önskar att jag visste att det händer när det väl händer. Men jag är inte medveten om att jag har sömnparalyser när jag har dem. Blir inte medveten om det förrän jag vaknat på riktigt.

Det där med att man "fejkvaknar" har jag aldrig varit med om under sömnparalys men däremot har jag varit med om det i vanliga drömmar. Lite som Inception (om du sett den filmen). En dröm inom en dröm.

Måste säga att jag finner det här med drömmar mycket intressant.

Angerboda skrev:När jag var i tonåren så mediterade jag mycket för att lugna ner min speedade hjärna och för att lära mig självkontroll och ta bort ångest. Men det var under meditation som jag fick min första sömnparalys och till slut var jag tvungen att lägga av att meditera. Hände för ofta att det övergick till sömnparalys, sedan blev det så även automatiskt när jag höll på att somna.

Sjukt intressant att läsa om andras erfarenheter om detta då jag annars brukar stå ut som ett tämligen unikt freak när jag pratar om det.
När det begav sig i tonåren fanns inte internet på samma sätt som nu och jag hade två teorier om vad mina "anfall" berodde på 1. Det var övernaturligt, 2. Jag var på väg att bli schizofren.

Enligt Robert Monroe (som enligt sina självbiografiska böcker upplevt det själv i medvetet tillstånd och senare kunnat framkalla det hos andra), teosofen CW Leadbeater (som ska ha varit klärvoajant), neoteosofen Vera Stanley Alder (som enligt sin självbiografi blev guidad av en lärare) m fl så lämnar alla kroppen när de sover. En del bara en aning (för att kroppen ska få återhämta sig helt ifred), andra på längre utflykter och äventyr.

Om sömnparalysen skedde när du mediterade så skulle det, om man accepterar ovanstående som en möjlighet, kunna vara så att du då råkade lämna kroppen en smula (en del kan ha lättare för det än andra p g a lösare förbindelse redan från början). Det behövs inte mer än pyttelitet glapp för att helt bryta förmågan att använda kroppen, jmfr med en strömbrytare.

Alt att det blir glappkontakt mellan synapserna i hjärnan av någon anledning. För mig kan det bli så av vissa starka kemikalier.

Fick du hallisar/mardrömsupplevelser i samband med meditationen också, eller bara paralys?

Neutrino skrev:Jag har aldrig riktigt förstått det där med lucida drömmar. Är det när man är medveten om att man drömmer och kan bestämma vad man ska göra i drömmen? Jag har ibland liknande drömmar fast jag uppnår inte exakt de där två kriterierna. Sist jag drömde något liknande så drömde jag att jag gjorde massor av val vilket fick hemska konsekvenser (folk dog osv) så jag stannade upp i drömmen och tänkte "nej, så här kan det inte vara. Nu börjar vi om." Drömmen började om jag och gjorde då andra val som ledde till bättre konsekvenser. Tror dock inte att jag var medveten om att jag drömde.

Kul! Påminner om filmen The Butterfly Effect.

Sedan har jag oftare haft drömmar då jag drömt samma sak som jag någon gång tidigare. En dröm som utspelar sig på exakt samma sätt som förut bara att jag nu stannar upp mitt i drömmen och tänker "hallå, det här har jag drömt förut. Jag drömmer." Sedan fortsätter drömmen precis som den gjorde förra gången bara att jag är medveten om att jag drömmer.

Då är det en klardröm. Har hänt mig några ggr, det är alltid intressant när det händer.

Ibland får jag även deja vu i mina drömmar. Ser vissa objekt som jag i drömmen vet att jag drömt om tidigare (fast jag kanske inte gjort det på riktigt).

Det går inte att veta. Man drömmer ju oerhört mycket mer än man normalt kommer ihåg. I vissa studier har man väckt försökspersonerna under natten och bett dem berätta sina drömmar och sedan somna om. De flesta kommer inte ihåg ett dugg av de drömmarna sedan när de vaknar på morgonen och många inte ens att de blivit väckta. Normalt kommer man bara ihåg de allra sista drömmarna precis innan man vaknar för dagen, och ofta inte ens det.

Jag drömmer ibland om ett alternativt Stockholm som inte finns men som återkommer i mina drömmar.

Klassas de där exemplen som lucida drömmar?

Ja, kriteriet tror jag bara är att man blir medveten om att man drömmer, vet inte om man måste kunna styra sina drömmar också. Det är väl mer att många försöker göra det när de fattar att de drömmer (jag har själv gjort det några gånger).

sparven skrev:En sak jag märkt med paralyserna är att det alltid händer när man sover på rygg. Så att lägga mig på mage hjälper iaf mig när jag har en natt med återkommande paralyser. Så det är det bästa tipset jag har, sov aldrig på rygg.

Det har inte att göra med om man sover på rygg eller inte. Jag ligger alltid på sidan och kan på några sekunder få min kropp att somna.

Neutrino skrev:Det där med att man "fejkvaknar" har jag aldrig varit med om under sömnparalys men däremot har jag varit med om det i vanliga drömmar. Lite som Inception (om du sett den filmen). En dröm inom en dröm.

Det har hänt mig också ibland. Ganska obehagligt när man försöker vakna och tror att man lyckats men så är det bara en ny dröm.

Iridia skrev:

Neutrino skrev:Sedan har jag oftare haft drömmar då jag drömt samma sak som jag någon gång tidigare. En dröm som utspelar sig på exakt samma sätt som förut bara att jag nu stannar upp mitt i drömmen och tänker "hallå, det här har jag drömt förut. Jag drömmer." Sedan fortsätter drömmen precis som den gjorde förra gången bara att jag är medveten om att jag drömmer.

Då är det en klardröm. Har hänt mig några ggr, det är alltid intressant när det händer.

Är inte lucida drömmar och klardrömmar samma sak?

Jo, klardrömmar är det svenska ordet för lucid dreaming. Lucid betyder klar.

Iridia skrev:

Angerboda skrev:När jag var i tonåren så mediterade jag mycket för att lugna ner min speedade hjärna och för att lära mig självkontroll och ta bort ångest. Men det var under meditation som jag fick min första sömnparalys och till slut var jag tvungen att lägga av att meditera. Hände för ofta att det övergick till sömnparalys, sedan blev det så även automatiskt när jag höll på att somna.

Sjukt intressant att läsa om andras erfarenheter om detta då jag annars brukar stå ut som ett tämligen unikt freak när jag pratar om det.
När det begav sig i tonåren fanns inte internet på samma sätt som nu och jag hade två teorier om vad mina "anfall" berodde på 1. Det var övernaturligt, 2. Jag var på väg att bli schizofren.

Enligt Robert Monroe (som enligt sina självbiografiska böcker upplevt det själv i medvetet tillstånd och senare kunnat framkalla det hos andra), teosofen CW Leadbeater (som ska ha varit klärvoajant), neoteosofen Vera Stanley Alder (som enligt sin självbiografi blev guidad av en lärare) m fl så lämnar alla kroppen när de sover. En del bara en aning (för att kroppen ska få återhämta sig helt ifred), andra på längre utflykter och äventyr.

Om sömnparalysen skedde när du mediterade så skulle det, om man accepterar ovanstående som en möjlighet, kunna vara så att du då råkade lämna kroppen en smula (en del kan ha lättare för det än andra p g a lösare förbindelse redan från början). Det behövs inte mer än pyttelitet glapp för att helt bryta förmågan att använda kroppen, jmfr med en strömbrytare.

Alt att det blir glappkontakt mellan synapserna i hjärnan av någon anledning. För mig kan det bli så av vissa starka kemikalier.

Fick du hallisar/mardrömsupplevelser i samband med meditationen också, eller bara paralys?

Jag fann detta väldigt intressant då jag var yngre och läste en del liknande förklaringar. Redan innan jag hade sömnparalyser så hade jag några UUK-upplevelser. Jag hade angående hallisar enligt min nuvarande valda tolkning de även vid andra tillfällen. Mediala och new agare samt flumlitteratur förklarade det med att jag var öppen/känslig/medial. Var med om några saker som faktiskt är svåra att förklara men jag väljer och nöjer mig med att det var min hjärna som spökade och inte spöken.

Jag såg saker när jag mediterade även utan att vara paralyserad. Men det blev allt oftare att meditationen övergick till SP.
Som sparven ovan beskriver så fick jag oxå ofta det där att jag fejkvaknade flera gånger innan det släppte riktigt. Det är nästan det mest obehagliga med SP, att man tror att det gått över och allt är normalt och så eskalerar hallisarna och paralysen.

Jag får även i SP ibland "smutsiga" UUK-upplevelser. Svårt att förklara men jag hamnar som på sidan av och kan se mig själv fragmentariskt från ett ovan/sidanperspektiv.

Hade min senaste SP i våras. Mådde väldigt dåligt och tänkte försöka meditera för att uppnå lugn och kontroll. Var ju flera år sedan jag sist hade gjort det och tänkte på fördelarna och att det var så länge sedan jag haft SP. Det gick åt helvete, gled snabbt in i sömnparalys. Så mina planer om att testa mindfullness gick i stöpet.

Meppe skrev:

sparven skrev:En sak jag märkt med paralyserna är att det alltid händer när man sover på rygg. Så att lägga mig på mage hjälper iaf mig när jag har en natt med återkommande paralyser. Så det är det bästa tipset jag har, sov aldrig på rygg.

Det har inte att göra med om man sover på rygg eller inte. Jag ligger alltid på sidan och kan på några sekunder få min kropp att somna.

Det är väl olika för alla men enligt dom studier jag har läst så är paralyser vanligast när man sover på rygg. För mig stämmer det iaf då jag aldrig fått det annars. Kan vara värt att testa iaf om man är rädd för paralyser. Ville bara försöka hjälpa men självklart kan jag inte vara säker på att det funkar på alla.

sparven skrev:

Meppe skrev:

sparven skrev:En sak jag märkt med paralyserna är att det alltid händer när man sover på rygg. Så att lägga mig på mage hjälper iaf mig när jag har en natt med återkommande paralyser. Så det är det bästa tipset jag har, sov aldrig på rygg.

Det har inte att göra med om man sover på rygg eller inte. Jag ligger alltid på sidan och kan på några sekunder få min kropp att somna.

Det är väl olika för alla men enligt dom studier jag har läst så är paralyser vanligast när man sover på rygg. För mig stämmer det iaf då jag aldrig fått det annars. Kan vara värt att testa iaf om man är rädd för paralyser. Ville bara försöka hjälpa men självklart kan jag inte vara säker på att det funkar på alla.

Jag har också läst att det är vanligast när man sover på rygg. Dock har jag sovit på sidan de gånger det hänt (somnar alltid på mage men vaknar ganska ofta på sidan).

Neutrino skrev:

sparven skrev:

Meppe skrev:
Det har inte att göra med om man sover på rygg eller inte. Jag ligger alltid på sidan och kan på några sekunder få min kropp att somna.

Det är väl olika för alla men enligt dom studier jag har läst så är paralyser vanligast när man sover på rygg. För mig stämmer det iaf då jag aldrig fått det annars. Kan vara värt att testa iaf om man är rädd för paralyser. Ville bara försöka hjälpa men självklart kan jag inte vara säker på att det funkar på alla.

Jag har också läst att det är vanligast när man sover på rygg. Dock har jag sovit på sidan de gånger det hänt (somnar alltid på mage men vaknar ganska ofta på sidan).

Ok då funkar inte det tipset För mig är det sambandet mellan dålig sömn och sovande på rygg som triggar det. Försök hitta vad som triggar det för dig så kanske det går att få det att sluta med ändrade rutiner eller nåt.