En gång var jag övertygad om att någon hade brutit sig in i lägenheten, att någon tryckte ner mitt ansikte i kudden. Det kändes som att jag spärrade upp ögonen fullt ut och att jag försökte skrika allt vad jag hade. Kunde inte röra något.

Det har inträffat en del. Jag blir ganska skakig när jag vaknar till.

jag råkar mycket ofta ut för detta i situationer då jag är trött men absolut inte bör somna, tex på föreläsningar, när jag pluggar, eller vilar men har en tid att passa så jag inte får somna. Då brukar jag känna hur jag liksom sjunker in i drömlandskapet och får med viljekraft försöka kämpa mig tillbaka. Särskillt på föreläsningar kan det ge upphov till en del pinsamma situationer :-/

2 st som jag kan komma ihåg. I den ena så ligger jag helt stilla medan jag ser en skugga i köket. Jag fick på något sätt för mig att det var min kropp som har låst sig, vilket den iofs hade gjort. Skuggan kan ha vart katten, men jag var 100% säker på att det var en människa. Är ej rädd för katter.. Var rätt äckligt.

Här står också om sömnparalys:
http://www.aspergerforum.se/vem-knuffar-mig-om-natterna-t12262.html

Jag har råkat ut för sömnparalys ett par gånger. Har vaknat på rygg och försökt lyfta armarna samtidigt som det tryckt i huvudet och flimrat framför ögonen. Sedan har jag lika snabbt somnat om igen.
Detta har hänt två eller tre gånger, i samband med att jag varit utsatt för extra mycket psykisk stress och press.

Ett par gånger. Oftast så händer det om jag inte är trött men håller på att somna ändå. Inga ordentliga hallucinationer, men har kanske tyckt mig se eller höra folk och velat se efter men inte kunnat.

Jag brukar ofta hamna i tillstånd när jag ska sova då jag nästan håller på att somna, men är för spänd i hela kroppen för att somna. Då ligger jag och är halvt medveten vid hur jobbigt det är att inte kunna sova, men alldeles för död i kroppen för att kunna ta sig upp.
Jag vet inte om det är paralys, men jag känner ofta en maktlöshet av att inte komma upp, men jag är för trött för att tänka klart.

Sen har jag problem med myrkrypningar och diverse sömnproblem så det har säkert mycket med medicinerna att göra.

Ja, hela tiden. Med hallucinationer. Otroligt obehagligt. Jag hamnar i sådana tillstånd väldigt lätt om sömncykeln störs.

Jag läste någonstans (kan inte hitta var) att 1 av 4 någon gång under livet drabbas av sömnparalys. Jag undrar hur det stämmer mot verkligheten, om det verkligen är 1 av 4 eller mer..

Det har hänt mig lite då och då de senaste åren. Lyckligtvis hade jag läst om det första gången det inträffade. Lucida drömmar kan jag också få men det sker något mer sällan.

Jag tycker att det är fascinerande vad kroppen kan ställa till med.

Jag hade ofta sömnparalys och hypnagoga hallucinationer när jag var yngre. Nu har jag det så gott som aldrig. Jag saknar det faktiskt (hallucinationerna dvs).

Hallucinationerna var roliga. Mest en massa röster, som att gå på stan och höra alla människor prata. Tror bara jag hade synhallucinos vid ett tillfälle, hade däremot en hel del taktila hallucinationer också, en gång kändes det som att kroppen lämnade sängen och svävade mot fönstret, hade säkert kunna komma längre om inte min tanke som sa att man inte kan komma förbi ett stängt fönster hindrat mig...

Sömnparalysen upplevde jag faktiskt aldrig (konstigt nog eftersom jag har fobi för just situationer där min rörelsefrihet är allvarligt begränsad) som särskilt jobbig. Troligtvis eftersom jag visste att det går över väldigt snabbt.

För mig hjälpte det mkt att försöka slappna av, om jag gjorde det och bara "gled med" så släppte paralysen fortare. En annan grej som faktiskt hjälpte mig var att fast jag var totalt paralyserad i övrigt så kunde jag fortfarande vicka på tårna... när jag gjorde det så gick det också över fortare.

Har drabbats 2 gånger. Riktigt obehagligt faktiskt. Speciellt att man inte har någon kontroll över sin andning.

Jag får sömnparalys rätt ofta, och har haft det sedan tidig barndom.

Eftersom jag vet vad det är så tycker jag inte att det är obehagligt, mest tråkigt att ligga vaken inne i sitt eget huvud. Speciellt eftersom jag inte drömmer, utan bara har min vanliga visualiseringsförmåga att roa mig med. Jag kan dock kontrollera min andning i det här tillståndet, och om jag tar ett par djupa andetag så vaknar kroppen till av syreruschen, och jag kan röra mig tillräckligt för att generera stimuli så att jag "vaknar på riktigt".

Om jag somnar om i sömnparalysen så får jag alltid väldigt konstiga och obehagliga drömmar där det känns som om hela kroppen skakar; vad jag har läst online så ska det här vara ett säkert förstadium till vad folk refererar till som "astral projektion" (ett tillstånd tydligen skillt från vanliga "lucida drömmar", även om det naturligtvis är i grunden samma sak om man inte faller in i mysticism), men jag har aldrig orkat ta mig igenom det. Om jag får lite lugn och ro i livet nu så har jag bestämt mig för att experimentera med tillståndet.

Tips för dom som har det här: läs för allt i världen inte "För Tidigt Begravd" av E.A. Poe.

Den knuffande figuren, som jag har skrivit om och som Alien länkar till, är lyckligtvis den enda sömnparalys jag har stött på. Det var ganska äckligt. Tur att det inte är farligt.
En tonårskompis hade i alla fall tidigare oerhört kraftiga "anfall" när hon vaknade, gick omkring och tyckte sig sväva ovanför sig själv medan hon pratade med otäck och knarrig röst. Hennes mamma försökte väcka henne.

jag har råkat ut för såkallad sömnparalys 3 gånger..första gången blev jag skraj när jag inte visste vad det va.jag tog och kolla på internet vad det kunde vara.va med om det två gånger till varav den sista så hade jag en hörselhallucination.låg orörlig och hörde de va nån som banka hårt på ytterdörrens fönster.jag försökte röra på mig så jag kom över soffkanten.det kändes som kroppen rörde sig men jag låg kvar.är det nån som varit med om nåt liknande typ som att nerverna förflyttar sig men inte kroppen?vad kan sömnparalys bero på?

i mitt fall så har jag varit riktigt trött då jag varit med om detta o sovit kanske en timma på eftermiddan o det har skett vid uppvaknandet.varför tas det upp här på asbergersforumet. finns det nått samband med asbergers o vad är det i sådanna fall?

Ibland händer det mig, framför allt de senaste åren, att jag, när jag ligger och blundar och väntar på att somna, plötsligt ser någonting jättetydligt framför mig, som att jag tittar direkt på det, trots att mina ögon är stängda. Till skillnad från när man "ser något framför sig" för att man föreställer sig något, tänker på något, så är det alltså som att jag verkligen uppfattar det med synen. Jag brukar kunna flytta blicken runt på det jag ser och det är skarpt. En gång var det en tegelvägg jag såg och kunde granska noggrant. Det hela varar kanske 10 sekunder.

Kan detta vara någon sorts hypnagogt/hypnopompt hallucinationstillstånd? Jag har bara läst att de inträffar under sömnparalys, men jag har inte upplevt sömnparalys när det här har inträffat. Kanske lucid dröm eller ett närbesläktat tillstånd, men jag har upplevt mig som helt vaken fortfarande.

Tallerger skrev:Ibland händer det mig, framför allt de senaste åren, att jag, när jag ligger och blundar och väntar på att somna, plötsligt ser någonting jättetydligt framför mig, som att jag tittar direkt på det, trots att mina ögon är stängda. Till skillnad från när man "ser något framför sig" för att man föreställer sig något, tänker på något, så är det alltså som att jag verkligen uppfattar det med synen. Jag brukar kunna flytta blicken runt på det jag ser och det är skarpt. En gång var det en tegelvägg jag såg och kunde granska noggrant. Det hela varar kanske 10 sekunder.

Kan detta vara någon sorts hypnagogt/hypnopompt hallucinationstillstånd? Jag har bara läst att de inträffar under sömnparalys, men jag har inte upplevt sömnparalys när det här har inträffat. Kanske lucid dröm eller ett närbesläktat tillstånd, men jag har upplevt mig som helt vaken fortfarande.

Ja, jag tror att det är hypnagoga hallucinationer du upplever. Jag har upplevt liknande och bla sett eldsken och haft andra sorters hallucinationer under dessa (för mig mkt behagliga) tillstånd.

Jag har inte heller känt mig paralyserad när jag upplevt detta men jag tror att man ändå är det, man känner bara inte av det.

THC kan orsaka sånt här också.

Hej igen,

Jag har haft sleep paralysis två gånger i mitt liv. En gång för ca 1,5 år sedan och en gång natten till idag.

Första gången jag hade det drömde jag att någon ville döda mig. Jag "vaknade" och insåg att jag inte kunde röra mig vilket gjorde att jag fick panik. Jag provade att ropa på hjälp men min mun öppnades inte. Det kändes som att personen som ville döda mig var i rummet och det fick mig att få fullständig panik eftersom jag inte kunde röra mig eller ta mig därifrån. Jag vet inte hur lång tid det tog innan jag kunde röra mig (säkert inte mer än någon minut) men det kändes som flera timmar.

Natten till idag var annorlunda. Jag kommer ihåg att jag drömde att jag satt på en buss. Busschauffören pratade med en av hans vänner om någon bok. Jag kommer ihåg att jag var ensam på bussen (förutom chauffören och hans vän) och att jag irriterade mig på ett ljud jag hörde. Det var något slags lågt visslande/surrande/vasst ljud (svårt att förklara). Medan jag lyssnade på ljudet blev det högre och högre och högre (volymmässigt alltså). Ljudet förändrades. Nu var det istället ett mycket högt rytande/skärande/"kraschande" ljud som fick mina öron att göra mycket ont.

När jag hörde detta ljud "försvann" bussen och jag befann mig halvvaken eller helt vaken (jag vet inte) i min säng i mitt rum. Jag översköljdes av en extremt intensiv rädsla och jag ville vakna men det gick inte. Jag försökte verkligen vakna men det var omöjligt. Jag var väldigt rädd och jag försökte att ropa på hjälp men min mun öppnades inte (men jag skrek i mitt huvud). Ljudet blev högre och högre och det kändes som om mina trumhinnor skulle explodera. Efter ett tag vaknade jag på riktigt. Jag visste inte om ljudet jag hade hört var verkligt eller om jag hade drömt det och jag var rädd att jag höll på att bli galen. Det tog mig minst en timma att somna om efter det. Jag var väldigt rädd och jag blev lite "paranoid". Var rädd för att någon skulle komma in i mitt rum eller att jag skulle höra det där hemska ljudet igen. Nu har jag förstått att det var en hörselhallucination.

Klockan är nu 21.15 och jag börjar bli trött (vaknade totalt 6 gånger i natt). Tyvärr är jag ganska rädd för att gå och lägga mig. Jag är orolig för att det ska hända igen. Tänk om det händer igen? Har ni upplevt sleep paralysis? Om ja, hur hanterar ni det? Har ni några tips/råd?

Co-Admin: Förtydligade rubriken lite

Det där ljudet är en vanlig hörselhallucination när man är djupt sömnparalyserad.

Försök inte röra dig, då övertygar du din kropp om att du drömmer något och du blir bara mera paralyserad (försvarsmekanism så att man inte ska gå i sömnen). Slappna istället av och andas djupt. När man sover andas man på ett annat sätt och man kan snabbt bli sömnparalyserad av att börja "sömnandas". Om jag vill bryta paralysen brukar jag dra in mycket luft genom näsan och ha den i lungorna ett tag innan jag andas ut. Efter det brukar det gå att röra på tårna och fingrarna.

Önskar jag haft den här kunskapen första gången jag var paralyserad.. Det var inte trevligt att ha en mellanstadielärare som stod över en och skrek att man skulle sluta fåna sig och stiga upp efter att ha blivit omkullknuffad (vilket såklart inte gick eftersom jag inte kunde röra mig).

Meppe skrev:Det där ljudet är en vanlig hörselhallucination när man är djupt sömnparalyserad.

Försök inte röra dig, då övertygar du din kropp om att du drömmer något och du blir bara mera paralyserad (försvarsmekanism så att man inte ska gå i sömnen). Slappna istället av och andas djupt. När man sover andas man på ett annat sätt och man kan snabbt bli sömnparalyserad av att börja "sömnandas". Om jag vill bryta paralysen brukar jag dra in mycket luft genom näsan och ha den i lungorna ett tag innan jag andas ut. Efter det brukar det gå att röra på tårna och fingrarna.

Har du hört det ljudet också?

Ok. Problemet är bara att när jag väl får sömnparalyser så är jag inte medveten om att jag har dem. Jag kommer inte på att det var en sömnparalys förrän jag vaknat på riktigt. Därför är det väldigt svårt att inte få panik, att säga åt mig själv att slappa av samt andas djupt. Förstår du vad jag menar?

Neutrino skrev:

Meppe skrev:Det där ljudet är en vanlig hörselhallucination när man är djupt sömnparalyserad.

Försök inte röra dig, då övertygar du din kropp om att du drömmer något och du blir bara mera paralyserad (försvarsmekanism så att man inte ska gå i sömnen). Slappna istället av och andas djupt. När man sover andas man på ett annat sätt och man kan snabbt bli sömnparalyserad av att börja "sömnandas". Om jag vill bryta paralysen brukar jag dra in mycket luft genom näsan och ha den i lungorna ett tag innan jag andas ut. Efter det brukar det gå att röra på tårna och fingrarna.

Har du hört det ljudet också?

Ok. Problemet är bara att när jag väl får sömnparalyser så är jag inte medveten om att jag har dem. Jag kommer inte på att det var en sömnparalys förrän jag vaknat på riktigt. Därför är det väldigt svårt att inte få panik, att säga åt mig själv att slappa av samt andas djupt. Förstår du vad jag menar?

Jag brukar försöka ha lucida drömmar (när man vet att man drömmer) och då inleder jag med att bli sömnparalyserad. Brukar inte ha den där vanliga hörselhallucinationen (ännu?), men har plötsligt märkt att min hjärna spelar musik.

Vet tyvärr inte hur man gör för att märka att man har en sömnparalys om man vaknar i en. Jag brukar vara vaken före mina, inte sova (förutom den gången med mellanstadieläraren).

Det finns en tråd om sömnparalys här: somnproblem-paralyser-och-hallucinationer-t10189.html