Asperger och kärlek - någon som kan hjälpa?
37 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Re: Asperger och kärlek - någon som kan hjälpa?
Deadly_Nightshade skrev:Tja det absolut viktigaste som jag själv tycker att ni (NT's - neurotypiska (aka normala)) bör komma ihåg om ni har ett förhållande med en aspie är:
-Lyssna på VAD personen säger, inte HUR dom säger det.
Nästan alla kommunikationsmissar kommer just från att den ena parten misstolkar den andre.
Aspies lyssnar alldeles för mycket på vad som sägs - och för lite på hur det sägs. Med NT's är det tvärtom. Hos er är det helt naturligt att börja tolka tonlägen, kroppsspråk med mera (i detta fall skriver du att du tycker han lät kall och sur när han meddelade det där om att tentan skulle in 2 veckor tidigare). Så övertolka inte - lyssna på VAD som sägs inte hur det sägs.
Och vänder man på myntet så är våran problematik att vi hela tiden ska övertolka det som sägs, och att vi ofta missar hur det sägs... +alla annan icke-verbal kommunikation.
Vill även påpeka att jag personligen har det svårare med just tonfall, hastighet på orden, mm när jag är väldigt stressad. Folk uppfattar det då som att man är arg, irriterad eller kall när så inte är fallet. Energin läggs liksom på annat och det blir inget över för att paketera in mina ord i ett snyggt paket om du förstår vad jag menar.
Detta tror jag är mycket viktigt att ha i åtanke.
I går när fästmannen och jag promenerade och vi var på väg hem (vi bor ganska nära så samma väg hemåt) så frågade han:
Han: "Jag tycker att du låter aggressiv på tonläget. Är du arg?"
Jag: "Nä, jag har en spänningshuvudvärk från helvete och sovit för lite så är bara allmänt grinig av smärta."
Han: "Ah. Okej, då vet jag det."
Har personligen också en tendens att dra upp på tempot, speciellt när jag är sönderstressad vilket andra ofta tolkar som aggressivitet.
Pojkvän med AS
Har dejtat en kille nu i ca 3 månader som nyligen berättade för mig att han har ett flertal problem, bland annat asperger.
Det är flera saker jag inte förstår med honom, och jag har försökt läsa mig till det tidigare men hittar inga direkta svar. Alla människor är individer, men tänkte jag skulle försöka här om det kanske är någon som kan ge mig några råd/svar.
Det som oroar mig mest är att i början så var han väldigt känslomässig mot mig, nästan till överdrift. Detta var ändå något jag blev van vid och som jag började tycka om till viss del. För 2 veckor sedan slutade han dock mer eller mindre med det. Han berättar för mig varje dag att han tycker om mig, att han tänkt på mig osv, men han gör det inte på samma sätt som han gjorde innan. Detta har lett till att jag börjat bli osäker om han verkligen fortfarande tycker om mig så mycket. Hans svar när jag frågar honom om det är att han bara tycker mer och mer om mig.
Han har även slutat vilja ha så mycket kroppslig kontakt, vilket han förklarar med att han är stressad på sitt jobb och att det påverkar detta.
Han kan säga saker till mig som känns otrevliga och gör mig ledsen. Detta verkar han inte förstå alls utan tycker att eftersom jag sagt en sak om detta tidigare så är det väl okej att ta upp och påpeka med jämna mellanrum. Bland annat var det en gång när jag nekade honom att komma hem till mig eftersom jag var deprimerad och inte orkat städa i början när vi träffades. Trots att han varit hemma hos mig ett flertal gånger efter detta (och det varit städat) så kommer det med jämna mellanrum kommentarer om just det tillfället, som att han vägrar släppa det alls. Samtidigt så kan han prata om att i framtiden flytta ihop och hur vi skulle dela upp arbetet hemma. Jag blir så förvirrad, hur kan han ens vilja ha mig om han hela tiden känner att han måste diskutera min städning (han är väldigt noga med att allt ska ha sin plats).
Han har flera gånger glömt bort att han ska komma till mig, vilket gjort mig sårad. En gång hade vi ett gräl om detta (vi grälar vanligtvis aldrig), vilket resulterade i att han tog bort mig från facebook med mera samt svarade inte i telefon. När jag till slut fick tag i honom och frågade honom varför han gjorde detta började han med att säga att det inte finns plats för mig i hans liv, och att han måste koncentrera sig på sitt jobb. Jag blev förstås väldigt ledsen och undrade hur han menade, och då förklarade han det med att han var rädd att såra mig, för förändringar och att han var ledsen. Efter det sa han att han inte alls menade det han sagt och att det visst finns plats för mig i hans liv, men att hans jobb är hans stora trygghet eftersom där vet han hur allt ska göras, och han bad om ursäkt för det han sagt. Det var då han berättade om att han har asperger.
Jag vet inte alls hur jag ska tolka det han säger och gör. Samtidigt som han kan göra mig väldigt ledsen ibland, så gör han mig oftast väldigt lycklig. Jag tycker att han är underbar, intelligent och rolig. Känner en osäkerhet för vad han tycker om mig och om hans känslor börjar avta. Jag är helt enkelt mycket förvirrad och rädd just nu för att jag håller på att förlora honom, samtidigt som jag ibland blir upprörd över hans kommentarer. Vill förstå honom, men det är svårt. Jag vet inte vad han vill.
Borde jag ge upp?
Moderator: Förtydligade rubriken.
Moderator: Slog senare ihop med tidigare liknande tråd.
Det är flera saker jag inte förstår med honom, och jag har försökt läsa mig till det tidigare men hittar inga direkta svar. Alla människor är individer, men tänkte jag skulle försöka här om det kanske är någon som kan ge mig några råd/svar.
Det som oroar mig mest är att i början så var han väldigt känslomässig mot mig, nästan till överdrift. Detta var ändå något jag blev van vid och som jag började tycka om till viss del. För 2 veckor sedan slutade han dock mer eller mindre med det. Han berättar för mig varje dag att han tycker om mig, att han tänkt på mig osv, men han gör det inte på samma sätt som han gjorde innan. Detta har lett till att jag börjat bli osäker om han verkligen fortfarande tycker om mig så mycket. Hans svar när jag frågar honom om det är att han bara tycker mer och mer om mig.
Han har även slutat vilja ha så mycket kroppslig kontakt, vilket han förklarar med att han är stressad på sitt jobb och att det påverkar detta.
Han kan säga saker till mig som känns otrevliga och gör mig ledsen. Detta verkar han inte förstå alls utan tycker att eftersom jag sagt en sak om detta tidigare så är det väl okej att ta upp och påpeka med jämna mellanrum. Bland annat var det en gång när jag nekade honom att komma hem till mig eftersom jag var deprimerad och inte orkat städa i början när vi träffades. Trots att han varit hemma hos mig ett flertal gånger efter detta (och det varit städat) så kommer det med jämna mellanrum kommentarer om just det tillfället, som att han vägrar släppa det alls. Samtidigt så kan han prata om att i framtiden flytta ihop och hur vi skulle dela upp arbetet hemma. Jag blir så förvirrad, hur kan han ens vilja ha mig om han hela tiden känner att han måste diskutera min städning (han är väldigt noga med att allt ska ha sin plats).
Han har flera gånger glömt bort att han ska komma till mig, vilket gjort mig sårad. En gång hade vi ett gräl om detta (vi grälar vanligtvis aldrig), vilket resulterade i att han tog bort mig från facebook med mera samt svarade inte i telefon. När jag till slut fick tag i honom och frågade honom varför han gjorde detta började han med att säga att det inte finns plats för mig i hans liv, och att han måste koncentrera sig på sitt jobb. Jag blev förstås väldigt ledsen och undrade hur han menade, och då förklarade han det med att han var rädd att såra mig, för förändringar och att han var ledsen. Efter det sa han att han inte alls menade det han sagt och att det visst finns plats för mig i hans liv, men att hans jobb är hans stora trygghet eftersom där vet han hur allt ska göras, och han bad om ursäkt för det han sagt. Det var då han berättade om att han har asperger.
Jag vet inte alls hur jag ska tolka det han säger och gör. Samtidigt som han kan göra mig väldigt ledsen ibland, så gör han mig oftast väldigt lycklig. Jag tycker att han är underbar, intelligent och rolig. Känner en osäkerhet för vad han tycker om mig och om hans känslor börjar avta. Jag är helt enkelt mycket förvirrad och rädd just nu för att jag håller på att förlora honom, samtidigt som jag ibland blir upprörd över hans kommentarer. Vill förstå honom, men det är svårt. Jag vet inte vad han vill.
Borde jag ge upp?
Moderator: Förtydligade rubriken.
Moderator: Slog senare ihop med tidigare liknande tråd.
Re: Pojkvän
Han är helt enkelt socialt och känslomässigt omogen skulle jag summera. Inte speciellt medveten om vad han gör för fel etc. Tror inte han är illasinnad bara rädd och osäker på hur mycket han vågar satsa på relationen. Säkerligen har han Asperger och det blir upp till dig om du vill lära upp han hur man uppför sig. Lär bli en lång uppförsbacke men kan finnas kvalitéer där som gör det värt. Som generellt tips hade jag gett upp.
Re: Pojkvän
Ja. Han får dig att må dåligt redan efter så kort tid som tre månader. Tänk då hur du kommer känna dig efter ett år! Han låter tämligen empatistörd och egocentrerad.Annasan skrev:Borde jag ge upp?
Låt honom sitta där och fisa på sitt jobb, eller stå eller gå whatever han nu gör. Kan man inte prioritera sin flickvän och behandla henne med respekt skall man inte ha någon.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Re: Pojkvän
Tycker också att du borde ge upp. Oavsett vad han skulle ha för diagnos så ska du inte behöva ta någon skit.
Re: Pojkvän med AS
Som den självständiga kvinnan du är. Dumpa honom du behöver inte ta första bästa.
Re: Pojkvän med AS
Låter som han tröttnat, gå vidare.
- dasunbedingte
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2690
- Anslöt: 2012-07-23
- Ort: Kibbutz.
Pojkvän med AS
Mitt X uppvisade samma syndrom. Det är bara att gilla läget å gå vidare. His loss. Höj ditt egenvärde och acceptera inte ett dåligt bemötande från killar. Aspie eller ej, för det är ingen utvecklingsstörning.
Re: Pojkvän med AS
Tack för era svar, och ni har troligen rätt. Det var väl det jag också kände innerst inne, kunde bara inte förstå varför han fortsätter ringa och vill träffas. Senast igår kväll ringde han och sjöng för mig efter han slutat jobba. Om jag somnat när han slutar jobba eller dylikt så skickar han alltid flera meddelanden till mig på skype(telefonen), så han verkar ju vilja ha kontakt ändå.
Skulle aldrig fortsatt att gå ut med honom om han visat dessa tendenser tidigare så det handlar inte om att jag valde "första bästa", utan att jag helt enkelt blev kär i honom. Givetvis accepterar jag inte ett beteende som detta, men ville inte döma förrän jag hade all information. När allt började för 2 veckor sedan så hände något i hans liv som var mycket stressigt för honom. Som jag skrev innan så har han inte bara AS utan en slags kombination av olika saker, och som han förklarade var det just därför arbetet blev som en slags extra trygghet för honom då han var van vid den miljön.
Givetvis ger det inte honom rätt att behandla mig illa, men anledningen till att jag stått ut nu i 2 veckor är just för att jag ville se om det blev bättre med tiden när han slutat vara så stressad.
Tror dock att vi får ta en paus nu så får vi se hur det blir i framtiden.
Skulle aldrig fortsatt att gå ut med honom om han visat dessa tendenser tidigare så det handlar inte om att jag valde "första bästa", utan att jag helt enkelt blev kär i honom. Givetvis accepterar jag inte ett beteende som detta, men ville inte döma förrän jag hade all information. När allt började för 2 veckor sedan så hände något i hans liv som var mycket stressigt för honom. Som jag skrev innan så har han inte bara AS utan en slags kombination av olika saker, och som han förklarade var det just därför arbetet blev som en slags extra trygghet för honom då han var van vid den miljön.
Givetvis ger det inte honom rätt att behandla mig illa, men anledningen till att jag stått ut nu i 2 veckor är just för att jag ville se om det blev bättre med tiden när han slutat vara så stressad.
Tror dock att vi får ta en paus nu så får vi se hur det blir i framtiden.
Re: Pojkvän med AS
Du gör helt rätt i som gör en Paus.
Då jag blir så himla förbannad då jag själv varit med om lite liknande situationer (fast me tjejer..) jag blir så att jag bara struntar i dom.
Då jag blir så himla förbannad då jag själv varit med om lite liknande situationer (fast me tjejer..) jag blir så att jag bara struntar i dom.
- aalexanderr
- Inlägg: 45
- Anslöt: 2010-04-16
- Ort: Järna/södertälje
Re: Pojkvän med AS
Paus är bra. Om det har hänt något stressande och han går igenom en jobbig period så kan det ju faktiskt vara det som är orsak till hans beteende. Det kan ju exempelvis vara så illa att han inte klarar av sitt jobb om han inte fokuserar väldigt mycket på det men att han har ett mycket klantigt sätt att uttrycka det på.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Pojkvän med AS
Jag tycker tvärtom att du inte ska ge upp.
Det låter som att killen inte fått tillräckligt social träning i sitt liv och att ge upp en relation pga det är för mig ganska konstigt. Det är ju inte hans fel. En person med AS har "problemet" med att i princip alla sociala kontakter är extremt energikrävande och tidvis fungerar det jättebra och kan göra så under flera månader. Man ligger på topp. Men så kommer man till en punkt då även energireserverna är slut och man har "låga" perioder då man inte orkar umgås med någon egentligen. De låga perioderna kan variera i tid allt ifrån någon/några dagar till några månader. Av det du beskriver låter det som att han gått in i en låg period, men inte riktigt kunnat förklara det för dig. Kanske har han inte orden för att förklara det på ett bra sätt. Det kan också vara bra för dig att veta att en person med AS väldigt ofta har problem med allt abstrakt såsom känslor o dyl.
Du skriver att han oftast gör dig lycklig. Håll fast vid det. När han sårar dig är det viktigt att du talar om det för honom lugnt och sakligt. Detta hjälper honom att förstå. Likadant när han gör sådant som du tycker extra mycket om, berätta det för honom. Har han AS så hjälper det honom att lära sig hur du fungerar, då han med stor sannolikhet har liten eller ingen intuitiv förmåga och därmed behöver lära sig intellektuellt istället.
Hoppas att du blivit lite hjälpt av detta...
Det låter som att killen inte fått tillräckligt social träning i sitt liv och att ge upp en relation pga det är för mig ganska konstigt. Det är ju inte hans fel. En person med AS har "problemet" med att i princip alla sociala kontakter är extremt energikrävande och tidvis fungerar det jättebra och kan göra så under flera månader. Man ligger på topp. Men så kommer man till en punkt då även energireserverna är slut och man har "låga" perioder då man inte orkar umgås med någon egentligen. De låga perioderna kan variera i tid allt ifrån någon/några dagar till några månader. Av det du beskriver låter det som att han gått in i en låg period, men inte riktigt kunnat förklara det för dig. Kanske har han inte orden för att förklara det på ett bra sätt. Det kan också vara bra för dig att veta att en person med AS väldigt ofta har problem med allt abstrakt såsom känslor o dyl.
Du skriver att han oftast gör dig lycklig. Håll fast vid det. När han sårar dig är det viktigt att du talar om det för honom lugnt och sakligt. Detta hjälper honom att förstå. Likadant när han gör sådant som du tycker extra mycket om, berätta det för honom. Har han AS så hjälper det honom att lära sig hur du fungerar, då han med stor sannolikhet har liten eller ingen intuitiv förmåga och därmed behöver lära sig intellektuellt istället.
Hoppas att du blivit lite hjälpt av detta...
- MassesAngel
- Ny medlem
- Inlägg: 11
- Anslöt: 2012-10-28
Pojkvän med AS
Det låter definitivt som att han fungerade normalt i början men sedan drabbats av någon belastning som gjort att orken tryter. Kanske du kan fråga vad det är som orsakat denna belastning?
Att personer med AS vill vara själva beror på att det är svårt att bringa reda i huvudet med sensorisk överlastning under tiden. Lite som att städa medan en förskoleklass springer,ryker och drar i allt. Men det som förvånar mig är att kroppslig kontakt borde ge mer energi. Kanske finns det osäkerhet om det är "okej" att ta i dig? eller ovana, t.ex att han är oskuld?
De bortglömda träffarna beror antagligen på att han blivit överlastad och inte fungerat nog bra för att hålla ordning på planeringen.
Vad är det för slags jobb det rör sig om?
Att personer med AS vill vara själva beror på att det är svårt att bringa reda i huvudet med sensorisk överlastning under tiden. Lite som att städa medan en förskoleklass springer,ryker och drar i allt. Men det som förvånar mig är att kroppslig kontakt borde ge mer energi. Kanske finns det osäkerhet om det är "okej" att ta i dig? eller ovana, t.ex att han är oskuld?
De bortglömda träffarna beror antagligen på att han blivit överlastad och inte fungerat nog bra för att hålla ordning på planeringen.
Vad är det för slags jobb det rör sig om?
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Återgå till Övriga Aspergerfrågor