Kvasir skrev:Grundproblemet är väl som vanligt, de allra flesta människor är oförmögna att förstå NPF, och oförmögna att förstå att de inte förstår.

Jaa. Det är inte lätt det där. Människor tycks vara programmerade för att i hög grad "läsa tankar" hos varandra (nåja, inte tankar direkt, men ansiktsuttryck, gester, sammanhang osv) vilket NT verkar vara lika okunniga om som aspergare. Och det gör ju att när någon saknar denna "telepatiska" förmåga så förstår ingen, varken aspergaren eller NT-omgivningen, vad problemet egentligen är.

Jag tror att lösningen borde vara att informera alla som kommer i kontakt med människor (dvs i princip alla, men ffa personer som arbetar inom skola, vård etc) om olika typer av NPF och hur de kan yttra sig.

Gafsan skrev:

Kvasir skrev:Grundproblemet är väl som vanligt, de allra flesta människor är oförmögna att förstå NPF, och oförmögna att förstå att de inte förstår.

Jag tror att lösningen borde vara att informera alla som kommer i kontakt med människor (dvs i princip alla, men ffa personer som arbetar inom skola, vård etc) om olika typer av NPF och hur de kan yttra sig.

Fast när man gör så så fastnar i bästa (?) fall ända bara några grovt förenklade, och oftast felaktiga, klichébilder av NPF i deras minne. Den sorgliga sanningen är nog att NPF är så svårt att förstå för andra att det kräver mer tid och arbete än vad som är rimligt att lägga ner på bred front. Det bästa man kan hopas på att är att lyckas få ett tillräckligt antal lämpligt spridda personer att få tillräckliga insikter, och att de sedan lyckas övertyga sin oförstående omgivning. Se bara hur dåliga kunskaperna fortfarande är t.o.m. inom psykiatrin.

Kvasir skrev:Fast när man gör så så fastnar i bästa (?) fall ända bara några grovt förenklade, och oftast felaktiga, klichébilder av NPF i deras minne. Den sorgliga sanningen är nog att NPF är så svårt att förstå för andra att det kräver mer tid och arbete än vad som är rimligt att lägga ner på bred front. Det bästa man kan hopas på att är att lyckas få ett tillräckligt antal lämpligt spridda personer att få tillräckliga insikter, och att de sedan lyckas övertyga sin oförstående omgivning. Se bara hur dåliga kunskaperna fortfarande är t.o.m. inom psykiatrin.

Jag håller delvis med, men delvis tror jag att kunskap och information är enda vägen framåt. För barn med NPF finns ju om inte i varje klass, så definitivt i varje skola. Och hur hög tröskeln än är när det gäller att förstå den här typen av problem så tror jag att vi måste försöka kämpa oss över den, helt enkelt i brist på alternativ. För vad ska vi annars säga till barnen om deras "konstiga" klasskamrat? Något MÅSTE vi säga, för att tiga ihjäl problemet är aldrig någon lösning. Självklart kan vi inte räkna med att få någon djupare förståelse för NPF annat än hos "proffsen" men att plantera idén om NPF hos alla tror jag är bra, hur ytligt eller förenklat det än blir.

Gafsan skrev:Jag håller delvis med, men delvis tror jag att kunskap och information är enda vägen framåt. För barn med NPF finns ju om inte i varje klass, så definitivt i varje skola. Och hur hög tröskeln än är när det gäller att förstå den här typen av problem så tror jag att vi måste försöka kämpa oss över den, helt enkelt i brist på alternativ. För vad ska vi annars säga till barnen om deras "konstiga" klasskamrat? Något MÅSTE vi säga, för att tiga ihjäl problemet är aldrig någon lösning. Självklart kan vi inte räkna med att få någon djupare förståelse för NPF annat än hos "proffsen" men att plantera idén om NPF hos alla tror jag är bra, hur ytligt eller förenklat det än blir.

Jag menade absolut inte att man ska tiga, utan bara att det ibland känns fullständigt hopplöst att få andra människor att förstå ens en gnutta av vad det handlar om, oavsett hur många gånger man försöker förklara. Tack och lov finns det människor som förstår förvånsvärt bra också, men inte alltid på rätt ställen.

Om man lyfter blicken ytterligare så tror jag att både samhället och skolan idag lider av bilden vi har av att "alla barn (eller människor öht) har samma förutsättningar". Det finns ju så många skäl till att vi INTE har samma förutsättningar. Det finns barn (och vuxna) som har NPF av olika slag, som har ovanligt hög (eller låg) totalbegåvning, som har en annorlunda kulturell bakgrund än genomsnittet etc etc. När man då (i all välmening givetvis) försöker få det till att alla har samma förutsättningar, så stämmer det ju helt enkelt inte. Att blunda för olikheter kommer aldrig att få olikheterna att försvinna!

De socialdemokratiska ideologin har ju varit att alla är lika och om det förmodan är fel så..tada plattar vi till eleverna till de blir lika.

plåtmonster skrev:De socialdemokratiska ideologin har ju varit att alla är lika och om det förmodan är fel så..tada plattar vi till eleverna till de blir lika.

Fast jag vet inte ifall något av de andra politiska partierna har något bättre alternativ. "Valfriheten" som vissa säger sig förespråka verkar mest vända sig till problemfria föräldrar till problemfria barn.

passanger skrev:

TiredButHappy skrev:... Det känns återkommande som om jag befinner mig i Kafkas "Processen".

Är det detta som är Asperger?

Welcome!
Join the club.

+1

Stark igenkännandekänsla

(Din satir, TiredButHappy, gav mig ett gott skratt. Mycket träffande illustration!)

Gafsan skrev:Fast jag vet inte ifall något av de andra politiska partierna har något bättre alternativ. "Valfriheten" som vissa säger sig förespråka verkar mest vända sig till problemfria föräldrar till problemfria barn.

Alliansens alternativ är ju skolan åt de resursstarka.

Lite som att välja mellan två religiösa extremistpartier.

Jag har ju tidigare beskrivit mitt liv som att leva i en Kafka roman.
Samt att jag brukar säga att mitt liv består inte av moment 22 situationer utan hela mitt liv är en moment 22 situation...

Enligt min psykolog som är en relativt logiskt tänkande individ för att vara psykolog så hotas omgivningen av någon som förstår det som de jobbar med bättre än de gör själva...

Vilket gör att de känner sig hotade och gör allt för att sätt en på plats...

Detta har jag fått erfara i kontakter med vården, soc, fk , af, m.fl... Jag läser de lagar som reglerar deras verksamhet och frågar varför de inte följer dessa... Då får de spel för de har ingen aning, dom bara gör som dom alltid gjort... Och så länge man gör som alla andra gjort tidigare kan man ju inte göra fel, resonerar dom...
Eller så länge man inte gör någonting kan man inte göra fel...

Hursomhelst vad jag skulle komma till var att när jag fick min Asperger diagnos kände jag inte igen mig alls i de beskrivningar jag kunde läsa på olika håll.... Jag kunde inte heller känna igen mig i diagnos kriterierna så pass mycket så jag själv ansåg att jag hade Aspergers. Inte på något vis för att jag hade något emot själva diagnosen, utan bara för att jag inte kände ingen mig.

Detta beror på flera saker.
Dels finns det ett generellt behov av att generalisera för att saker och ting ska bli lättare att förstå. Så då gör man som man brukar man tar karaktäristikan för mitten gruppen av de som har diagnosen Asperger sedan vidgar man denna utåt lite åt varje håll. På så vis ger den generaliserade blid man skapat en bild som stämmer hyfsat på en majoritet av alla med diagnosen Asperger. Problemet är att man sedan använder denna bild bl.a. när man skapar behandlingsmodeller.

Det är först nu efter ett års sökande och läsande jag hittat beskrivningar av karakteristika som jag känner stämmer in på min personlighet och som kopplas samman med Asperger.

Därav att jag är motståndare till de generella beskrivningar av vad Asperger innebär för den som har diagnosen... Jag hoppas också att DSM V kommer att innebära en mer flexibel syn på den extremt varierande problematik som individer som idag ska trängas ihop under Asperger diagnosen kan ha. Samt att detta kommer att återspeglas i behandlingen av dessa individer.

Många med Asperger tillhör de "resurstarka" som skulle fungera bättre i den skola som förespråkas av Alliansen... Hade jag när jag gick grundskolan fått läsa mer avancerad matematik istället för att helt uttråkad lägga all kraft på att orka med alla långsamma klasskamrater så kanske jag gått till skola istället för att stanna hemma... Jag vet inte... Men en individuellt anpassad skolgång tror jag gynnar de flesta.

Det som är viktigt enligt mig är just att inte politisera frågorna. Så fort man gör det så hamnar man automatiskt i ett för eller mot läge som inte leder någonstans. Det viktiga är enligt mig att få det att fungera så bra som möjligt för så många som möjligt...
Men så fungerar ju tyvärr inte politiken, det spelar ingen roll hur mycket forskning det finns som visar att något är bättre än det andra. Går det inte att baka in i ideologin hos styrande politiker är det en omöjlighet hur som...

Rent krasst så blir de långsammare relativt bättre i samhällskonkurrensen om man lyckas hålla tillbaks de duktigare. Så det kanske är just poängen? det kanske inte ens är medvetet. Många ideologier får ju som konsekvens att just gynna en grupp och politik är mycket att kompromissa mellan grupper.