@Nervous, många (inte alla) beskrivningar i inläggen ovan skulle lika gärna kunna gälla mig, jag fick diagnos genom en professionellt utförd utredning (det är inte alla som får det idag), de kompensationsstrategier jag hade utvecklat såg de igenom, att jag kunde hitta existerande samband spelade inte heller någon roll.

Jag tolkar dina problem som att du även har ADHD (liksom jag), vilket hjälper till att vara social, men misstolkningarna finns där ändå från autismen.

Din nuvarande trötthet gissar jag beror på att du inte hushållar med den energi du har tillgänglig, du utsätter dig troligen för alldeles för många aktiviteter under dagen som stjäl energi och för få som ger energi. Du måste lära dig att identifiera vilka aktiviteter som gör vad och minska på energitjuvarna så mycket det går, det kan vara att skippa dom helt eller kanske förändra något i rutinen kring de aktiviteterna.

Miche skrev:@Nervous, många (inte alla) beskrivningar i inläggen ovan skulle lika gärna kunna gälla mig, jag fick diagnos genom en professionellt utförd utredning (det är inte alla som får det idag), de kompensationsstrategier jag hade utvecklat såg de igenom, att jag kunde hitta existerande samband spelade inte heller någon roll.

Jag tolkar dina problem som att du även har ADHD (liksom jag), vilket hjälper till att vara social, men misstolkningarna finns där ändå från autismen.

Din nuvarande trötthet gissar jag beror på att du inte hushållar med den energi du har tillgänglig, du utsätter dig troligen för alldeles för många aktiviteter under dagen som stjäl energi och för få som ger energi. Du måste lära dig att identifiera vilka aktiviteter som gör vad och minska på energitjuvarna så mycket det går, det kan vara att skippa dom helt eller kanske förändra något i rutinen kring de aktiviteterna.

Tack! Jag känner så igen mig i dig. Jag hoppas verkligen de ser igenom mina kompensationstrategier. de är faktiskt inne på adhd också men som barn stämmer jag mer på aspergers och var duktig på att koncentrera mig på intressanta saker så som utmaningar och skola gillade jag. Hatade dock raster och tid man inte kunde göra nåt på

Jag är dålig på att hushålla med energin speciellt efter jag fick barn, han är snäll men tar enormt med kraft. Stort ansvar. Men det värsta är väl att min energi har minskat och nu orkar jag nästan inget.

Förr älskade jag andra människor men det var före jag upptäckte hur illa folk kunde tycka om mig, nu drar jag mig ifrån dem, för jag kan inte avgöra vilka som gillar och inte gillar mig men för de allra flesta kan jag lätt bli för mycket och trampar alltid förr eller senare alla på tårna, de enda jag umgås med är syskon familj och förälder men även dessa har ibland ömma tår... Men de förlåter mer.

Nervous skrev:som barn stämmer jag mer på aspergers och var duktig på att koncentrera mig på intressanta saker så som utmaningar

När det gäller ADHD/ADD så verkar det som om H-et (hyperdelen) kan komma och gå under livet (jag tror det bl.a. hänger ihop med kosthållningen, kolhydrater, dvs socker triggar hyperdelen).

Nervous skrev:Förr älskade jag andra människor men det var före jag upptäckte hur illa folk kunde tycka om mig

Klassiskt, man tror gott om människor eftersom man inte kan läsa av deras signaler när de inte längre är goda mot en, sen kommer bakslagen och man blir väldigt rädd gentemot alla istället!

Miche skrev:

Nervous skrev:som barn stämmer jag mer på aspergers och var duktig på att koncentrera mig på intressanta saker så som utmaningar

När det gäller ADHD/ADD så verkar det som om H-et (hyperdelen) kan komma och gå under livet (jag tror det bl.a. hänger ihop med kosthållningen, kolhydrater, dvs socker triggar hyperdelen).

Nervous skrev:Förr älskade jag andra människor men det var före jag upptäckte hur illa folk kunde tycka om mig

Klassiskt, man tror gott om människor eftersom man inte kan läsa av deras signaler när de inte längre är goda mot en, sen kommer bakslagen och man blir väldigt rädd gentemot alla istället!

Låter klokt, du borde jobba med sånt här du kan så mycket

Det kanske vore något. Att vi hjälpte varann och fick betalt för det..

Jag menade att kunskaper hos dem som sätter diagnos borde finnas om hur bipolär påverkar symtomen hos folk med bipolär och aspergers /adhd

Det känns inte anpassat idag

Nervous skrev:Låter klokt, du borde jobba med sånt här du kan så mycket

På sätt och vis ska jag faktiskt göra det, jag håller på att utbilda mig till föreläsare (jag ska bli attitydambassadör för (H)järnkoll och föreläsa om hur det är att ha ett osynligt handikapp som vårt).

Miche skrev:

Nervous skrev:Låter klokt, du borde jobba med sånt här du kan så mycket

På sätt och vis ska jag faktiskt göra det, jag håller på att utbilda mig till föreläsare (jag ska bli attitydambassadör för (H)järnkoll och föreläsa om hur det är att ha ett osynligt handikapp som vårt).

Oh, dem föreläsningarna vill jag komma på!! =)

Jag hoppas jag kan ordna några gratisbiljetter då och då för att bjuda in folk härifrån när jag ska ut och föreläsa på olika platser, de flesta föreläsningarna blir knappast gratis eftersom de som arrangerar föreläsningen måste stå för min lön.

Miche: Tror du kommer passa suveränt till föreläsare.

Nervous: Jag har inte heller några tics. Tror det är vanligare hos dom som har diagnosen Tourettes. Jag har väldigt gärna rutiner och detta pga att jag kommit på att jag lättare eliminerar energitjuvarna då. Att gå och handla mat varje dag är inte att tänka på men en gång i veckan kan funka. Har mer energi på förmiddagen än eftermiddagen så beroende på vad jag ska göra så anpassar jag mig efter det.

Jag har reflektrerat å tror att jag nog är mer bunden vid rutiner än jag vill erkänna. Jag är lugnare idag än igår men ska ändå försöka ringa dem på utredningen imorgon för att se om de uppfattat detta. Även poäntera att någon med bipolär inte alltid har samma bild som en som inte har bipolär, tex därför jag kan problemlösa så bra. Men det låter lite viktigpettrigt... Hm det senare kanske de bara tar illa upp på..... Usch varför kan man inte bara vara sig själv várför måste det finnas människor som tar illa vid sig

Miche skrev:Jag hoppas jag kan ordna några gratisbiljetter då och då för att bjuda in folk härifrån när jag ska ut och föreläsa på olika platser, de flesta föreläsningarna blir knappast gratis eftersom de som arrangerar föreläsningen måste stå för min lön.

Vad roligt, det kommer nog att passa dig mycket bra

Tack Tiblan och Nervous!

Min son fick inte AS-diagnos för att han saknar specialintresse och inte var tillräckligt rigid. Pga sin ADD kan han dock inte hålla intressena, och vad gäller det rigida så valde utredarna att lyssna mer på pappan som medvetet tonar ned problemen, och till mig sade de att jag kanske bara tyckte att det var mer problem än det var pga egen diagnos.

Så det kan gå till lite hur som helst.

Kritirierna borde vara specialanpassade för om man har add/adhd samtidigt tycker jag då kan väl symtombilden ibland se lite olika ut för ymtom borde ta ut varandra på vissa ställen

De flesta som utreder känner nog till det där, men ibland samverkar många detaljer så att det ändå blir fel, eller "inte tillfredställande".

Jag har aspergers men jag tycker inte att jag har något egentligt special-intresse dvs. inget jag besitter några särsilda kunskaper i. Jag har ett ytterst ordinärt jobb på deltid och fritiden ägnar jag mest åt att spela data-spel. (bara single-play, aldrig online) Jag betraktar mig inte som någon "nörd" utan rätt och slätt som en medelmåtta. Det känns inte kul att inte vara bra på nåt, känns som att min asperger inte gett mig några fördelar, bara nackdelar.

Någon som känner igen sig i den här beskrivningen?



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

Jag har inte heller något specielintresse och hatar att fördjupa mig i saker. Pluggar aldrig o när jag tog körkort öppnade jag inte ens teoriboken.

Har alltid haft lätt för att lära mig om jag får de berättat för mig och fördjupningar har aldrig varit intressant.

Testar gärna nya saker men aldrig på någon hög nivå och jag är aldrig "bäst" på något.

Dock visar sig min asperger på så sätt att jag är fruktansvärt nyfiken av folks vardag och liv. Inte nödvändigtvis att jag vill sitta i timmar o prata med okända men jag skulle gärna vara en fluga på väggen. På sommaren kan ja sitta på stan i timmar o bara "glo" på folk. Om mina vänner tex skriver på FB att de skall äta blir ja frustrerad för att de inte skriver vad de skall äta så de är liksom inga superhemliga saker jag vill ha reda på bara de där vardagliga.

Jag är lite lik, men har iofs tendenser till specialintressen. I mitt fall är det snarare så att jag har en tendens att fördjupa mig och försjunka i saker så att allt annat blir oviktigt. När jag gör sådant som intresserar mig (läser, dansar, städar!, ser tv-serier, spelar spel osv) blir jag så försjunken i det att jag struntar i att äta, sova, umgås med andra osv. Jag kan inte avbryta det eller göra det på en rimlig nivå.

Så förklarades det för mig under min utredning.

Mina specialintressen går verkligen upp och ner.
Under vissa perioder intresserar jag mig enormt för Estoniakatastrofen - har ett eget museum med resebroschyrer, vykort och annat.

Under en tid satt jag och skrev omfattande tågtidtabeller, och det var skönt - för jag kunde verkligen tänka på annat ett tag.

Jodå, jag har nästan alltid något specialintresse att snöa in på. Kan vara film, näringslära, marina djur mm, mm. Det är alltid något

mitt special intresse var musik, det var något jag verkligen brann för. Men jag pressade mig själv på tok för mycket vilket gjorde att jag tillslut inte klarade av att fortsätta. Musiken är fortfarande något jag drömmer om men håller på is. Annars kan jag inte påstå att jag har andra intressen förutom vissa spel men jag hatar att fördjupa mig och "kämpa" detta ger mig ångest.

Skickat från min GT-I9000 via Tapatalk 2

blodigfisk skrev:mitt special intresse var musik, det var något jag verkligen brann för. Men jag pressade mig själv på tok för mycket vilket gjorde att jag tillslut inte klarade av att fortsätta. Musiken är fortfarande något jag drömmer om men håller på is. Annars kan jag inte påstå att jag har andra intressen förutom vissa spel men jag hatar att fördjupa mig och "kämpa" detta ger mig ångest.

Wow känner verkligen igen mig i det du skriver. Dock så håller jag fortfarande på med musik, men kan bli väldigt deprimerad när det inte går som jag vill för att jag brukar lära mig så snabbt, och när jag ser folk som göra saker med gitarren nu då som är mitt instrument, som jag tycker borde näst intill vara omöjliga så kan jag ibland ge upp hoppet.

Som jag förstår det så är ju en del av asperger/autismproblematiken att man har lätt att "fastna" i olika intressen eller aktiviteteter. Vi har helt enkelt svårt att skifta fokus.

Däremot är det inget som säger att man måste bli väldigt kunnig eller framgångsrik inom sitt intresseområde. Dels beror det ju på hur begåvad man råkar vara på just det området och dels på hur mycket tid och energi man ägnar åt det.

Mitt "specialintresse" är förmodligen socialt samspel. Jag är hyfsat intelligent men har de typiska "aspiga" svårigheterna, så sammantaget är jag antagligen ungefär lika duktig som en NT, fast ojämnare.