Innebär det också omvänt att kreativa personer oftare är bipolära? Enligt forskningen ligger det tydligen något i att genialitet är besläktat med galenskap.
"I vart fall har personer med kreativa yrken betydligt oftare än än andra vårdats för manodepressiv sjukdom. Men allra starkast är sambandet mellan författarskap och schizofreni.

Det visar forskare på Karolinska institutet, Uppsala universitet och Sahlgrenska akademin i en ny studie, som publiceras på nätet i facktidskriften Journal of Psychiatric Research.

- Eftersom kreativitet i allmänhet brukar betraktas som något positivt kan man hoppas att våra resultat kan bidra till att minska stigma som ofta är förknippade med psykisk sjukdom, säger Simon Kyaga vid Karolinska institutet." (UNT 2012-10-17)

Uppgifter om nästan 1,2 miljoner patienter och deras nära släktingar har analyserats.

"De flesta psykiska sjukdomar hade inget samband med ökad chans att ha något kreativt konstnärligt eller vetenskapligt yrke, snarare tvärtom.

Det viktiga undantaget var patienter med bipolär sjukdom eller manodepressivitet. Bland dem var yrken som dansare, forskare, fotograf och författare mer än dubbelt så vanliga som bland befolkningen i stort.

Dessutom fann forskarna starka samband mellan ett specifikt kreativt yrke, författare, och psykisk sjukdom. Framför allt schizofreni och manodeprepssiv sjukdom, men också alkohol- och drogmissbrk, ångest-syndrom och depression - och även självmord - var betydligt vanligare bland författare än bland befolkningen i stort."

Tidningsreportaget finns här:
http://mediaagent.infopaq.net/OpenMedia ... AA20591D10
Edit: Länken tycks upphöra att fungera efter ett tag men man kommer dit via denna: http://www.hjarnkoll.se/Om-psykisk-hals ... -kreativa/

Kanske studien finns här: http://bjp.rcpsych.org/content/199/5/373.short

Baserat på observationer i bland nära anhöriga kan jag endast glädjas åt att forskningen visar detta vara ett allmänt observandum.

Eftersom Aliens länk funkar rätt svajigt så lägger jag upp PDFen här:

En tanke som slår mig är att författande är en sysselsättning som man nog kan ägna sig åt även om ens psykiska hälsa hindrar en från de flesta andra yrken. Så det som ytligt sett ser ut som ett samband mellan psykisk ohälsa och fallenhet för författarskap, kanske i själva verket handlar om ett samband mellan å ena sidan den utestängning från arbetsmarknaden som psykisk ohälsa rimligen borde innebära och å andra sidan författarskap? D.v.s. skrivandet kan ses som ett sätt att rehabilitera/försörja sig i brist på andra möjligheter, snarare än någonting som man har en specifik fallenhet för.

EDIT: Jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför det skulle finnas en koppling mellan genialitet och konstnärskap? Jag tycker att rätt många utövare av konstnärliga yrken har rätt mycket kvar att bevisa när det gäller genialitet

Att man måste vara skärpt för att vara forskare tror jag isf mera på.

Forskning inbegriper en hel del funderande på rummet

plåtmonster skrev:Forskning inbegriper en hel del funderande på rummet

Jo, det är fler än en som har löst väldigt svåra problem som inte kommer till världens kännedom, troligen beroende på att många av oss har problem med att veta "vad gör man sen" när väl lösningen är utarbetad och pratar man med någon om att man har löst det eller det problemet så är svaret ofta "tror du på det där själv?"

För att vara riktigt kreativ så måste du tänka fel. Du måste fortsätta tänka fel trots all rim och reson.

Darwin är ett intressant exempel på fundamentalt feltänkande.

94 % av dem som tänker fel, tänker fel.

LF

Det händer att jag tycker Frimodig uttrycker något riktigt bra, och det här är ett sådant tillfälle.

Sedan det där med "genialitet" (vad nu det är, om det alls är en sak) och "skärpa" (dito) så ska man kanske akta sig för att underskatta vad som krävs för konstnärskap ifall man nu själv råkar vara mer vetenskapligt lagd (som de flesta aktiva här i varje fall tycks mig vara). Dels har de båda verksamheterna större likheter än vad många tror; dels är det också fråga om vilken nivå man är verksam på. Det finns gott om medelmåttiga och sämre vetenskapare; för att skapa stor konst måste du å andra sidan ha både mentala energireserver, emotionellt mod, intellektuell skärpa, skoningslös urskillning, överblick och arkitektonisk förmåga och inte minst arbetskapacitet som du inte direkt snyter ur rockärmen.

Så om vissa psykiska sjukdoms- och störningstillstånd skulle ha någon inre positiv korrelation med vissa konstnärliga yrken, förutom den yttre som Gafsan tänkvärt framkastade:

Gafsan skrev:En tanke som slår mig är att författande är en sysselsättning som man nog kan ägna sig åt även om ens psykiska hälsa hindrar en från de flesta andra yrken. Så det som ytligt sett ser ut som ett samband mellan psykisk ohälsa och fallenhet för författarskap, kanske i själva verket handlar om ett samband mellan å ena sidan den utestängning från arbetsmarknaden som psykisk ohälsa rimligen borde innebära och å andra sidan författarskap? D.v.s. skrivandet kan ses som ett sätt att rehabilitera/försörja sig i brist på andra möjligheter, snarare än någonting som man har en specifik fallenhet för.

kan jag tänka mig att de verkar både för och mot: att även om de skulle gå i lag med konstnärlig läggning hämmar de också den konstnärliga verksamheten genom att minska den nödvändiga energin, skärpan och struktureringsförmågan.

Zombie skrev:Det händer att jag tycker Frimodig uttrycker något riktigt bra, och det här är ett sådant tillfälle

Jag blir lätt nervös när jag läser nåt sånt. Jag måste ha missat nåt.

Jag blir nervös när männinskor håller med mig, nåt måste vara fel.
Det är en ryggmärgsreflex.

LF

Frimodig skrev:För att vara riktigt kreativ så måste du tänka fel. Du måste fortsätta tänka fel trots all rim och reson.

Ibland kläcker du ur dig sådana här fantastiska uttalanden som först gör att man tänker, gubben är inte riktigt klok, men så läser jag det igen, och igen och inser, gubben är ju riktigt klok, det här var en visdom som stämmer väldigt väl in på många av mina kreativa idéer!

Tack Frimodig, du har just hjälpt mig att hitta en viktig pusselbit i mitt liv.

Miche skrev:

Frimodig skrev:För att vara riktigt kreativ så måste du tänka fel. Du måste fortsätta tänka fel trots all rim och reson.

Ibland kläcker du ur dig sådana här fantastiska uttalanden som först gör att man tänker, gubben är inte riktigt klok, men så läser jag det igen, och igen och inser, gubben är ju riktigt klok, det här var en visdom som stämmer väldigt väl in på många av mina kreativa idéer!

Tack Frimodig, du har just hjälpt mig att hitta en viktig pusselbit i mitt liv.

Bra. Det gäller att förstå saker själv.

LF

Frimodig skrev:Bra. Det gäller att förstå saker själv.

Med hjälp av andra så kan man ofta hitta förståelsen lättare!

Det här forumet har hjälpt mig mycket på den punkten, jag har hittat massor av pusselbitar till mitt liv här, tack till alla som har bidragit till det!

Frimodig skrev:För att vara riktigt kreativ så måste du tänka fel. Du måste fortsätta tänka fel trots all rim och reson.

Skulle nog säga att man bör tänka fritt och självständigt samt inte låta sig störas av andras tankeideér men vara lyhörd. Men gärna ramla in på "fel" spår och fortsätta med det genom att låta nyfikenheten på svar driva dig frammåt. Men eftersom..

Frimodig skrev:94 % av dem som tänker fel, tänker fel.

Så bör man kolla med verkligheten t.ex experiment om ens föreställning stämmer med realiteten, dock inte med den "allmänna uppfattningen" osv..

Exempel, Dan Shechtman och hans Kvasikristaller som fick Nobelpris 2011.

Gafsan skrev:EDIT: Jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför det skulle finnas en koppling mellan genialitet och konstnärskap? Jag tycker att rätt många utövare av konstnärliga yrken har rätt mycket kvar att bevisa när det gäller genialitet

Däremot brukar de vara tämligen konstiga...

Manodeprissivitet borde väl inte öka kreativiteten hos individer utan egen kreativitet? Kan dock vara så att den ger kreativa mer inspiration. Precis efter en period av lidande vet en manodepressiv hur lidande känns och kan lägga in det i sitt skapande. Dessutom brukar de ofta få mycket idéer då de är uppe i varv.

Autismsmurfen skrev:Manodeprissivitet borde väl inte öka kreativiteten hos individer utan egen kreativitet? Kan dock vara så att den ger kreativa mer inspiration. Precis efter en period av lidande vet en manodepressiv hur lidande känns och kan lägga in det i sitt skapande. Dessutom brukar de ofta få mycket idéer då de är uppe i varv.

Min grova gissning är att såna här psykiska egenheter får människor att se lite andra saker, tänka sig lite andra saker och så. Vi lever delvis i en lite större värld, liksom.

Men, det mesta är smörja.

LF

Bump!

Med anledning av den uppmärksammade TV-serien Mina två liv * (med Ann Heberlein sm programledare) skriver vetenskapsjournalisten Karin Bojs:

DN Vetenskap skrev:En styrka med serien är forskaren Simon Kyaga, som både är intervjuad och medverkar i en informativ chatt på SVT:s hemsida. Han är en av dem som de senaste åren har kunnat bekräfta att det finns starka genetiska samband mellan bipolär sjukdom och kreativitet.
---
Simon Kyaga har visat att personer vars släktingar har schizofreni och manodepressiv sjukdom, oftare utmärker sig inom konst, litteratur, musik och liknande. Det gäller även personer som själva lider av manodepressiv sjukdom.

Hjärnforskaren Fredrik Ullén, också på Karolinska institutet, har undersökt sambandet med en helt annan metod. Med avancerad bildteknik har han visat att särskilt kreativa personer har en annorlunda fördelning av en viss typ av dopaminreceptorer, som är inblandade vid psykossjukdom.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/kari ... -oss-alla/

Redan år 1970 publicerande den isländske genetikern Jon Love Karlsson en studie om detta. Han jämförde patientregistret från Reykjaviks mentalsjukhus med Islands "Vem är det?" Just i släkter där det förekom psykossjukdom fanns det också särskilt många konstnärer och författare. Studien motsvarar möjligen inte dagens vetenskapliga krav men har alltså bekräftats av senare studier.

*Står mer om själva TV-programmet här: mina-tva-liv-om-bipolaritet-kanner-ni-igen-er-t44799.html

Frågan är om det blir någon bra konst av det också?

I DN intervjuas ännu en av dessa kreativa personer med bipolär sjukdom.

DN Insidan skrev:Redan som liten kände Kristofer att något ”inte stämde”. Men det tog många år innan han fick diagnosen bipolär sjukdom.

Kristofer är med i andra delen av SVT:s dokumentärserie ”Mina två liv” som sänds i kväll. I serien möter Ann Heberlein, som själv har diagnosen, andra med sjukdomen.

Kreativitet och skapande är ett av seriens teman. För journalisten Kristofer Andersson är det en viktig aspekt.

Trots att sjukdomen ibland varit riktigt jobbig skulle han inte vilja vara utan den. Den har också varit till nytta. Den lärde honom exempelvis att skriva, ”för att kunna uttrycka det jag inte kunde uttrycka”. Det beskrev han förra sommaren i krönikan “Till dig som mår dåligt” på bon.se, där han sedan några år är chefredaktör:

http://www.dn.se/insidan/jag-skulle-int ... sjukdom-1/

Här är krönikan Till dig som mår dåligt i Bon: http://bon.se/article/till-dig-som-mar-daligt/

Han led av depressioner och tvångstankar. Sedan han fått diagnos (bipolär typ 2) och medicin levde han ju ett bra liv och jobbade mycket som journalist och skrev artiklar om sina främsta intressen, musik och mode. Men medicindosen kan behöva höjas:

Då hade han i flera år skrivit för olika tidningar, framför allt om musik och mode. Nu fick han också ett erbjudande från Modernista om att skriva en bok om den nya generationen kulturutövare. Han tackade ja.

– Jag gjorde hundra intervjuer till boken, skrev manuset väldigt snabbt och effektivt, och arbetade parallellt med journalistiken som vanligt. Jag hade massor av energi och skrev varje kväll, det gick jättebra.

Kristofer blev klar med boken ”DIY” (do it yourself) och kände sig nöjd.

– Men så kom den starka oron för vad jag egentligen hade gjort. Hade jag missat saker, hade jag kollat alla faktagrejer, hade jag gjort fel? Jag var helt inne i det där, under den perioden lärde jag mig exempelvis allt om lagstiftningen kring förtal. Jag blev deprimerad och föll ned något oerhört, kunde knappt gå ur sängen.

Kristofer skulle inte vilja vara utan sin sjukdom, säger han. Just för att den samtidigt bidragit till hans kreativitet. Som utomstående tycker jag det verkar jobbigt, framför allt depressionen. Ökad risk för självmord. Hypomanin är den period då kreativiteten flödar. Samtidigt är det då man kan förköpa sig och göra dumheter som gör att man tvingas be många om förlåt senare.

Pendlar man mellan (hypo-) manier och depressioner så är ens känsloliv generellt sett ganska "rikt", och konst, passion, entusiasm och engagemang springer ju ofta ur just känslor; således är det väl inte särskilt märkligt att en har ett visst driv att uttrycka sig kreativt: både intellektuellt och känslomässigt, även om dessa "självklart" -- eller åtminstone enligt min mening -- inte är dikotomier utan snarare överlappar varandra.

Om jag tittar mig runt bland de i bekantskapskretsen så ser kreativiteten för bipolära ut som den för de med AS och/eller ADHD (båda varianterna) likadan ut. Det är bra precis 50/50.
Hur det ser ut på större skala vetefasen. Känns lite halvdåligt när sådant där börjar ta fart. Hur roligt blir det när man tillhör dem som inte är kreativa? Risken finns att det ger en känsla av att ha ramlat ned ytterligare ett pinnhål.

ajemen skrev:Pendlar man mellan (hypo-) manier och depressioner så är ens känsloliv generellt sett ganska "rikt", och konst, passion, entusiasm och engagemang springer ju ofta ur just känslor; således är det väl inte särskilt märkligt att en har ett visst driv att uttrycka sig kreativt: både intellektuellt och känslomässigt, även om dessa "självklart" -- eller åtminstone enligt min mening -- inte är dikotomier utan snarare överlappar varandra.

Fast egentligen pendlar man mellan (hypo)mani, depression och "normaltillstånd" (ett mellanläge då man är som de flesta andra). Medicinerna är till för att kapa topparna och höja dalarna. Och tydligen finns tillräckligt kvar av (hypo)manin för att inte kreativiteten ska försvinna.