Om jag får en asbergerdiagnos och aldrig lyckats jobba heltid, och idag inte klarar jobba alls hur ska jag försörja mig, det känns inte som ettt värsigt liv att leva på och vara beroende av min man. Vi snålar för att få pengarna att räcka till

Nervous skrev:Om jag får en asbergerdiagnos och aldrig lyckats jobba heltid, och idag inte klarar jobba alls hur ska jag försörja mig, det känns inte som ettt värsigt liv att leva på och vara beroende av min man. Vi snålar för att få pengarna att räcka till

Du får ansöka om Aktivitetsersättning och blir du beviljad det så har du rätt till bostadsbidrag oxå tror jag.

Är du över 30 år får du söka sjukersättning.

Jagers skrev:bostadsbidrag

Bostadstillägg.

Beroende på ålder, tidigare inkomster, hur hög bostadskostnaden är och storleken på partnerns inkomster (påverkar bostadstilläggets storlek), så bör trådskaparen totalt kunna få ut mellan 6500 och 9000 kr per månad efter skatt (förutsatt att sjuk-/aktivitetsersättning beviljas).

Vad bra, då blir jag inte helt utan om jag inte hittar tillbaka till arbetslivet, jagvär 27 år

Kanin skrev:Bostadstillägg.

Så hette det ja, kom inte på det riktiga ordet förlåt

Bostadstillägget är väll alltid 93% av hyran vad jag har hört, säkert olika i olika län.
Det gäller om man är ensamstående, så för din del borde bostadstillägget vara mindre.

Men tror inte jag har rätt till bostadsbidrag då min man tjänar väldigt bra och min syster är skriven på samma adress för att hon är hemlös och hon kan inte betala nåt för sig... Visst kan jag leva på min man om vi alla även han lever snålt men det känns så fel...
Men glad att verkar som jag kan få något att leva på om det nu viasr sig att mina svårighter beror på aspergers...
Får veta om en månad,,,
Om jag inte får diagnosen asperbers utan t,ex, add med autiskta drag eller dylikt, kan jag söka de där bidragen ändå? Nån som vet?

Vi bor i bostadsrätt där det både är lån och hyra. Baseras bostadsbidraget på både lån och hyra eller bara hyra? Hur gör de som bor i hus då? FÅr de inget bostadsbidrag?

Bostadstillägg beviljas för boendekostnader oavsett om det är hyresrätt, bostadsrätt eller hus. För bostadsrätt räknas avgift, värme och 70 procent av ränkekostnaden som boendekostnader.

Person som bor tillsammans med sambo eller make/maka kan högst få 2350 kr per månad. Inkomsterna räknas samman och delas med två. Av arbetsinkomster räknas enbart hälften. Om denna inkomst överstiger garantiersättningen för aktivitets-/sjukersättning (101 200 om du är 27-29 år) så minskar bostadstillägget årligen med 62 procent av det överskjutande beloppet. Det innebär att om din mans årsinkomst är högre än 315 000 kr så kan du inte få något bostadstillägg.

Bostadsbidrag beviljas barnfamiljer med mycket låga inkomster.

Sjuk-/aktivitetsersättning beviljas till personer som bedöms ha varaktigt (för aktivitetsersättning minst ett år, för sjukersättning för evigt) nedsatt arbetsförmåga på hela arbetsmarknaden (inklusive lönebidragsanställning, Samhall o.d.), oavsett diagnos. Läkarutlåtande och uttömda rehabiliteringsinsatser är ett krav.

Läs mer om aktivitets-/sjukersättning och bostadstillägg här:
http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/sjuk_lange_sa/

Kanin skrev:Bostadstillägg beviljas för boendekostnader oavsett om det är hyresrätt, bostadsrätt eller hus. För bostadsrätt räknas avgift, värme och 70 procent av ränkekostnaden som boendekostnader.

Person som bor tillsammans med sambo eller make/maka kan högst få 2350 kr per månad. Inkomsterna räknas samman och delas med två. Av arbetsinkomster räknas enbart hälften. Om denna inkomst överstiger garantiersättningen för aktivitets-/sjukersättning (101 200 om du är 27-29 år) så minskar bostadstillägget årligen med 62 procent av det överskjutande beloppet. Det innebär att om din mans årsinkomst är högre än 315 000 kr så kan du inte få något bostadstillägg.

Bostadsbidrag beviljas barnfamiljer med mycket låga inkomster.

Sjuk-/aktivitetsersättning beviljas till personer som bedöms ha varaktigt (för aktivitetsersättning minst ett år, för sjukersättning för evigt) nedsatt arbetsförmåga på hela arbetsmarknaden (inklusive lönebidragsanställning, Samhall o.d.), oavsett diagnos. Läkarutlåtande och uttömda rehabiliteringsinsatser är ett krav.

Läs mer om aktivitets-/sjukersättning och bostadstillägg här:
http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/sjuk_lange_sa/

Tack
Kan man få sjukersättning på 50%?



Moderator atoms - plockade ut text som hamnat inuti det citerade stycket.

Ja tack!

Jagers skrev:Bostadstillägget är väll alltid 93% av hyran vad jag har hört, säkert olika i olika län.

Nej, det beror på vad man har för övriga inkomster. Sen finns det väl ett hyrestak också.

Visst kan du söka men det krävs i regel stora svårigheter för att man ska få det beviljat.
Det är iaf vad jag har förstått...
Antagligen kommer de kräva att du ska arbetspröva för att se var din arbetsförmåga (där du fortf fungerar och mår bra) ligger på.
Bedöms du ha t ex 75% arbetsförmåga så ska ni också försöka hitta ett arbete i den graden och resten 25% får man väl hoppas att man får hjälp med...
Jag är själv i samma situation så jag vet inte än riktigt vad som kommer hända.
Även om man troligen i fixar ett "vanligt" jobb så ska man också prövas i "anpassade" jobb som det heter eller helst ett vanligt jobb med den anpassning som behövs.
I mitt fall strax över 30 så verkar det märkligt nog svårare att få deltissjukersättning än att få aktivitetsersättning för de under 30...
Förmodligen för att sjukersättning som beviljas skall vara permanent isfl och då måste väl man veta hyfsat säkert hur den framtida arbetsförmågan kommer se ut.
Men med AS + lite andra psykiska bieffekter och ökande ålder lär väl knappast iaf energin höjas så värst mycket på 5-10 år...

Nervous skrev:Vi snålar för att få pengarna att räcka till

Så måste de flesta göra i dagens samhälle...

KalleKus skrev:Visst kan du söka men det krävs i regel stora svårigheter för att man ska få det beviljat.
Det är iaf vad jag har förstått...
Antagligen kommer de kräva att du ska arbetspröva för att se var din arbetsförmåga (där du fortf fungerar och mår bra) ligger på.
Bedöms du ha t ex 75% arbetsförmåga så ska ni också försöka hitta ett arbete i den graden och resten 25% får man väl hoppas att man får hjälp med...
Jag är själv i samma situation så jag vet inte än riktigt vad som kommer hända.
Även om man troligen i fixar ett "vanligt" jobb så ska man också prövas i "anpassade" jobb som det heter eller helst ett vanligt jobb med den anpassning som behövs.
I mitt fall strax över 30 så verkar det märkligt nog svårare att få deltissjukersättning än att få aktivitetsersättning för de under 30...
Förmodligen för att sjukersättning som beviljas skall vara permanent isfl och då måste väl man veta hyfsat säkert hur den framtida arbetsförmågan kommer se ut.
Men med AS + lite andra psykiska bieffekter och ökande ålder lär väl knappast iaf energin höjas så värst mycket på 5-10 år...

Nä man får verkligen kämpa för sin rätt

Zima33 skrev:

Nervous skrev:Vi snålar för att få pengarna att räcka till

Så måste de flesta göra i dagens samhälle...

Jo å jag har alltid levt så, men min man har utbildat sig långt och då förtjänar han bättre. Känner mig som parasit på honom

Nervous skrev:

Zima33 skrev:

Nervous skrev:Vi snålar för att få pengarna att räcka till

Så måste de flesta göra i dagens samhälle...

Jo å jag har alltid levt så, men min man har utbildat sig långt och då förtjänar han bättre. Känner mig som parasit på honom

Vi är i exakt samma sits ser jag.
Min man har också bra utbildning (önskar såå att jag också varit frisk nog och orkat få det) och tjänar väl iaf ganska bra.
Men pga mina tillkortakommanden så får hela familjen lida och jag känner mig så jävla värdelös och hemsk pga detta..
Pga mitt psykiska funkrionshinder måste han försörja mig!

KalleKus skrev:

Nervous skrev:

Zima33 skrev:Så måste de flesta göra i dagens samhälle...

Jo å jag har alltid levt så, men min man har utbildat sig långt och då förtjänar han bättre. Känner mig som parasit på honom

Vi är i exakt samma sits ser jag.
Min man har också bra utbildning (önskar såå att jag också varit frisk nog och orkat få det) och tjänar väl iaf ganska bra.
Men pga mina tillkortakommanden så får hela familjen lida och jag känner mig så jävla värdelös och hemsk pga detta..
Pga mitt psykiska funkrionshinder måste han försörja mig!

Ååå känner precis likadant... Som om man inte hade nog med låg självkänsla utan att detta också

Men du kanske är värd det för honom?

Får väl hoppas det jag förstår hur ofrivilliga hemmafruar kände sig förr när männen stod för inkomsten

Personligen hadde jag struntat i hurvida en flickvän tjänar pengar. Det viktiga är omtanke och kärlek. Kanske att man inte går runt och köper dyra klänningar och skor förrän man kan köpa det för egna pengar. Men annars spela roll liksom
Sen är vi alla individer.

plåtmonster skrev:Personligen hadde jag struntat i hurvida en flickvän tjänar pengar. Det viktiga är omtanke och kärlek. Kanske att man inte går runt och köper dyra klänningar och skor förrän man kan köpa det för egna pengar. Men annars spela roll liksom
Sen är vi alla individer.

Om man har barn spelar det viss roll...
Sen mår man inte bra av att tvingas vara försörjd av sin man.
Man hamnar i en total beroendeställning och det är inte bra!
Jag vill ju "göra rätt" för mig och arbeta och tjäna egna pengar!
Men mina erfarenheter har visat att jag alltför lätt blir psykiskt sjuk (för att uttrycka det kortfattat) av för mycket "stimulans".
Jag måste ju hålla för att arbeta i 30-35 år. Inte i 3 mån...
Och det är så vidrigt att man liksom inte kan bevisa det här annat än att det märks på alla mina misslyckade projekt.
Ja och så psykologerna som vet om AS då.

När jag blir "sjuk" (deprimerad ångest) så isolerar jag mig hemma.
Jag går inte ut och visar mig direkt.

KalleKus skrev:

plåtmonster skrev:Personligen hadde jag struntat i hurvida en flickvän tjänar pengar. Det viktiga är omtanke och kärlek. Kanske att man inte går runt och köper dyra klänningar och skor förrän man kan köpa det för egna pengar. Men annars spela roll liksom
Sen är vi alla individer.

Om man har barn spelar det viss roll...
Sen mår man inte bra av att tvingas vara försörjd av sin man.
Man hamnar i en total beroendeställning och det är inte bra!
Jag vill ju "göra rätt" för mig och arbeta och tjäna egna pengar!
Men mina erfarenheter har visat att jag alltför lätt blir psykiskt sjuk (för att uttrycka det kortfattat) av för mycket "stimulans".
Jag måste ju hålla för att arbeta i 30-35 år. Inte i 3 mån...
Och det är så vidrigt att man liksom inte kan bevisa det här annat än att det märks på alla mina misslyckade projekt.
Ja och så psykologerna som vet om AS då.

När jag blir "sjuk" (deprimerad ångest) så isolerar jag mig hemma.
Jag går inte ut och visar mig direkt.

Känner igen mig