Ok, här har ni läget:

helvete på jobbet under lång tid (=sjuk arbetsplats, där "alla" mår skit)

resultat: ångest, depression

personliga egenskaper hos forden, som han dragit med länge: ångest, instabilitet, otrygghet os.v.

bakomliggande orsak: massa tidigare misslyckanden och krascher i bagaget


Idé: bättre fäkta än illa fly, för om jag tar mig igenom detta och lyckas vara kvar och få rätsida på alltihop kommer jag att komma ut på andra sidan, som en riktig karl och inte som någon liten pussy. Ni vet en riktig man= en sån som står pall för väder och vind, har pondus och en inre trygghet som gör så att han kan ta sig fram och övervinna hinder, så att han blir en trygg och stabil människa som reder sig själv.

Lite som förr i världen, när pojkar blev till män medan dom gjorde lumpen, eller när indianderna dansade soldansen.

Istället för att bryta ihop och sluta/gå i väggen (=misslyckas) kanske man skulle stanna kvar, bita ihop och få rätsida på situationen, med minsta möjliga hjälp och största möjliga beslutsamhet, för att på så vis kunna bli en starkare människa.

-Vad tror ni?

Inb4 "genus-anfall")


OT; jag tycker du ska stå på dig, det är lättare sagt än gjort kanske, men det är nog skönare känsla än att "mesa ur".

Folk som kallas "kärringar" (oavsett kön) brukar vanligen kallas så för att de är envisa och vägrar ge sig (när omgivningen tycker att de borde vika ner sig).

Så jag tycker att du ska vara en kärring i det här fallet. D.v.s. stå på dig, tro på dig själv och gör det som du själv tror är bäst i situationen.

Jag håller med Gafsan i det här fallet.

ford skrev:Istället för att bryta ihop och sluta/gå i väggen (=misslyckas) kanske man skulle stanna kvar, bita ihop och få rätsida på situationen, med minsta möjliga hjälp och största möjliga beslutsamhet, för att på så vis kunna bli en starkare människa.

Det där tror jag är relativt till hur man hanterat situationer i det förflutna. Jag är exempelvis en sådan som haft som regel att "illa fäkta" i allehanda ohållbara situationer, så för mig hade det starkaste varit att våga ge upp och fly. Jag är för mesig för att kasta in handduken, och skulle bli en starkare människa av att våga vara s.k. "svag" ibland.

Well, det är din psykiska hälsa grabben, det står dig fritt att göra vad du vill med den. Om du tycker det är värt att köra dig själv helt i botten, falla i delar och riskera att bli en skugga av ditt forna jag - go for it. En hel drös av de personer du kallar "riktiga karlar" är sanslöst trasiga individer med en snygg fasad.

Gafsan skrev:Folk som kallas "kärringar" (oavsett kön) brukar vanligen kallas så för att de är envisa och vägrar ge sig (när omgivningen tycker att de borde vika ner sig).

Konstigt nog är min erfarenhet av uttrycket precis tvärtom, en kille som är en kärring är en som inte vågar stå upp för sin sak.

I övrigt håller jag med er andra, stå på dig ford (annars gör någon annan det), du har rätt!

Om du känner att det är läge, möjligt att genomföra och risken för krasch inte är för stor, kör hårt!

Det beror på. Frågan är om en sjuk och destruktiv arbetsplats är värd att kämpa för. Många gånger är det helt rätt att kämpa och andra gånger är det klokare att komma därifrån med hälsan i behåll. En destruktiv arbetsplats är ändå ett sjunkande skepp...

Precis överväg om det faktiskt är mer fördelaktigt att jobba annorstädes. Det finns ett värde i att bevara sin hälsa hellre än att visa att man "hadde rätt".

Ja, om man insett eller snarare anser att alternativet är "bryta ihop" så finns väl inget alternativ egentligen. "Problem" löst. Ha det så kul i ekorrhjulet.

Jag kallar det sisu.

Ny arbetsuppgift "Blidka och offra till SISU guden" ..?

'Active copers' hanterar stress bättre. det finns andra sätt att slåss än att stå ut, du kan tex arbeta aktivt för en förändring och att skapa distans till problemen på jobbet tror jag oxå hjälper. Bara du vet hur viktig denna kamp är för dig och vilka dina resurser är, gå inte sönder bara om du missbedömt din styrka.

Stanna inte kvar för fightens skull, utan finns det hopp om arbetsplatsen...

Jag kan ingenting om sådana här problem på jobbet, men borde finnas någon man kan vända sig till som tex arbetsmiljöverket eller nåt annat.

Vad behöver du ändra för att det skall bli OK för dig där?
Kan du det?
Och i så fall hur?

tahlia skrev:Well, det är din psykiska hälsa grabben, det står dig fritt att göra vad du vill med den. Om du tycker det är värt att köra dig själv helt i botten, falla i delar och riskera att bli en skugga av ditt forna jag - go for it. En hel drös av de personer du kallar "riktiga karlar" är sanslöst trasiga individer med en snygg fasad.

+1

Snygg men benhård fasad skulle jag nog säga. Lite som att försöka skratta när ansiktet består av sten..

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."

I det här fallet kanske "acceptera att jag inte kan förändra så leta ett arbete som passar mig bättre".

plåtmonster skrev:Ny arbetsuppgift "Blidka och offra till SISU guden" ..?

Haha, ja, en själv. När något är i ens väg, nöt ut hindret.

Forden är en fitta, dessvärre. Blev tvungen att inse fakta och sjukskriva mig.

Skall försöka delta så lite som möjligt i denna tråd eftersom det jag behöver allra mest just nu är att inte tänka på det där förbannade jobbet.

Hursomhelst: det är en svårt sjuk arbetplats det handlar om, full av bråk, intriger,haverade arbetsgrupper, skitsnack och osämja.
Det råder en social norm, som går ut på att man skall vara omotiverad och tycka att det är ett skitjobb och ledningen har länge varit totalt ointresserad av den psykosociala arbetsmiljön men har nu fått upp ögonen, fast dom saknar kompetens att göra rätt saker för att folk skall må bättre på jobbet.

Så gott som alla mår dåligt, är omotiverade och skulle helst av allt vilja lämna stället.

-Är detta tillräckligt med info?

Fy fan, säger jag. Om din arbetsplats alltså.

Det påminner mig om Samhall i Mora. Där var det mobbing högt som lågt. Dålig arbetsledning och ingen jävel visste ett enda skit om nåt som hade med jobbet att göra. Man fick aldrig veta när man gjorde något bra utan det var bara när man missat göra något som man fick informationen om vad man borde ha gjort. Ofta berodde dom missade uppgifterna på att det fattades folk. Man har ju trots allt bara 2 armar och 2 ben. Och det skulle ibland behövas minst dubbla uppsättningar av dessa. Men arbetsledningen lät folk sjukskriva sig hur dom ville. vissa sjukskrev sig i ren protest. Barnrunpor.Och det fick dom tydligen göra oxå. Under tiden skulle vi med bättre förstånd jobba arlset av oss för att utföras skolkarnas uppgifterna. Äcklig! Men så mådde jag dåligt och panikflydde därifrån till en Lönebidrgsanställning på ett annat företag.

ford skrev:Hursomhelst: det är en svårt sjuk arbetplats det handlar om, full av bråk, intriger,haverade arbetsgrupper, skitsnack och osämja.

Någon brukar vara spindeln i nätet när det blir så. Kanske en psykopat. Har du någon aning om vem som är spindeln?

sugrövmanövern skrev:

ford skrev:Hursomhelst: det är en svårt sjuk arbetplats det handlar om, full av bråk, intriger,haverade arbetsgrupper, skitsnack och osämja.

Någon brukar vara spindeln i nätet när det blir så. Kanske en psykopat. Har du någon aning om vem som är spindeln?

Det finns flera spindlar, ca en i varje personalgrupp, men den största spindeln av alla har fått fackets förtroende att vara med om att utreda den sociala arbetsmiljön!