Varför kan inte folk fatta att "schyst" stavas med ett s, precis som "tyst", "fast" och "trist"?! "Schysst" vore ju en oregelbunden stavning.

(Om någon undrar varför "kasst" och "vasst" stavas med två s, så beror det ju på att de består av en stam med två s ("kass", "vass") plus ändelsen -t. Det finns dock inget "schyss" i svenska språket.)

Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

... och kysst är perfekt particip och supinum av kyssa.

Kanske ligger formerna med ändelse (kasst, vasst, kysst) närmare folks medvetande än de utan (tyst, fast trist) för den här konsonantgruppen i utljud (sist i ord)? Till det kanske hör att ordet är såpass nytt i språket eller har så låg stilvalör, vilket som nu är det mest relevanta.

Slangord kan få stavas litet oregelbundet annars med. Det är liksom inte så noga, de ska sticka ut. Dubbel-j brukar vi inte heller ha, men i majje (för magister) går det bra. För trött för att komma på fler exempel. När man vill vara litet "finare" finns ju också den franska originalstavningen juste.

Stavas det inte "juste" när det ska vara rätt?

Flia skrev:Stavas det inte "juste" när det ska vara rätt?

I svenskan importerar vi ofta uttalet och anpassar stavningen därefter (självklart kryllar det av undantag, annars vore det inte svenska), vilket nog är förklaringen till att schysst oftare stavas schysst än juste (som ju är lätt hänt att uttala som det stavas om man inte är bekant med ordet sen tidigare), det lustiga är dock att enligt SAOL stavas det faktiskt schyst men nästan ingen stavar det så.

Om man jämför med danskan så har de en totalt motsatt huvudregel (enligt en dansk vän som i det avseendet föredrar den svenska lösningen), de importerar stavningen och anpassar uttalet efter den (vilket gör att många danska ord har ett väldigt lustigt uttal som jag har svårt att visa i skrift, inte minst eftersom jag inte behärskar fonetik).

Jag tycker det är schyst att stava schyst just schyst.
(Kunde just inte låta blir. Brydde mig inte om markera eller lägga in adekvata tecken för preciseringen av hur ordet schyst förekommer i min schysta mening - eller för den delen här i denna kommentar.)

Schysst föredrar jag. Tycker det känns som att det saknas en bokstav när det står schyst.

Ännu ett ord man stavat fel på hela livet; senast igår. Jag har stavat schyst med två s fram till nu. Stavar det inte "juste" av samma anldning som jag skriver "mejl" hellre än "mail".

/Jester, dyselktiker

Jesters Tear skrev:Ännu ett ord man stavat fel på hela livet; senast igår. Jag har stavat schyst med två s fram till nu. Stavar det inte "juste" av samma anldning som jag skriver "mejl" hellre än "mail".

Jag bör nog tillägga att även jag skrivit "schysst", tills jag i någon tidigare tråd på detta forum blev uppmärksam på det som de inledande inläggen här redogör för. Har för mig att jag även skrivit "juste", förmodligen fler gången än "schysst".

Jag tillhör dem som tycker vi i görligaste mån ska stava inlånade ord på svenskt sätt och inte plocka in dem utan någon särskild anpassning. Så jag föredrar stavningar som "mejl" och "tejp".

TK skrev: Jag tillhör dem som tycker vi i görligaste mån ska stava inlånade ord på svenskt sätt och inte plocka in dem utan någon särskild anpassning. Så jag föredrar stavningar som "mejl" och "tejp".

Ja, precis, det är ju vad jag tycker också lite utförligare förklarat.

Sen tycker inte jag att orden juste och schysst är exakt samma ord. Finns en skillnad i hur och var dom används.

Moggy skrev:Sen tycker inte jag att orden juste och schysst är exakt samma ord. Finns en skillnad i hur och var dom används.

Jo, det kan även jag tycka. Fast jag skulle tro att detta varierar mellan olika personer, vilket väl heller inte skulle vara något unikt för det här fallet (?).

Jag kan (när jag nu är ohämmat i gång) lägga till att stavningen är "just" i en av de ordböcker jag använt mig av under livets gång, Bertil Molde (red): Illustrerad svensk ordbok, Andra reviderade upplagan. Natur och Kultur, 1958.

Inte för att detta i sig fäller något (definitivt) avgörande, lika lite som andra ordböcker, utan mer för att det kan ha ett visst intresse i sammanhanget.

Jag återger de betydelser som anges för ordet "just" i denna denna variant av ordet - hoppar över exemplen. (Ordet "just" hade förstås också då en helt annan betydelse, som adverb.):

1. rättvis
2. rättrådig, rättänkande
3. hederlig (särsk. i affärer)
4. om pris, arvode o. dyl.; billig, resonlig
5. som uppfyller den goda tonens, konvenansens fordringar, korrekt, oklanderlig, gentlemannamässig
6. utan fel o. misstag, överensstämmande med regel, föreskrift o. dyl., korrekt

Formuleringarna är självfallet färgade av den tidens språkbruk.

Man kan nog utifrån den uppräkningen anta att ordet "juste" (som i den här ordboken har fått försvenskad stavning till "just") rymmer de betydelser som måhända en och annan i dag mer knyter till ordet "schyst"/"schysst" än till ordet "juste".

Problemet med stavningen schyst som SAOL förordar är att enligt uttalsreglerna så borde y uttalas med långt y vilket jag tycker känns helt fel.

Jag tänker nog fortsätta att stava schyst schysst, det känns riktigt schysst att vara opportunist i den här frågan.

Miche skrev:Problemet med stavningen schyst som SAOL förordar är att enligt uttalsreglerna så borde y uttalas med långt y vilket jag tycker känns helt fel.

Får jag fråga dig hur du uttalar "tyst"?

Hrm, jag ska nog hålla tyst om det...

Enligt uttalsreglerna bör "schyst" uttalas med kort y, eftersom y:et följs av mer än en konsonant, av vilka båda hör till rotmorfemet. Samma sak gäller i stavningarna av vrist, list, höst, knyst, must, gäst och lust, liksom i påsk, läsk, salt, höft, syfte, akt, slakt. Skriver man "schysst" bör man alltså även skriva "lässk", "sallt", "ackt", "höfft" etc.

Blev så irriterad när jag såg "schysst" i TV-textning igår. De som jobbar med språket bör ju veta vad som gäller. Å andra sidan kan de knappt heller skilja mellan "de som" och "dem som".

Flia skrev:Stavas det inte "juste" [...]

Jo, det tycker jag.

De få gånger jag skrivit ordet har jag nog stavat det sjyst.
Schysst/schyst ser mer talspråksaktigt ut.
http://www.sprakradet.se/10677

Dagobert skrev:De få gånger jag skrivit ordet har jag nog stavat det sjyst.
Schysst/schyst ser mer talspråksaktigt ut.

Apropå det du säger så kom jag att tänka på att man i den ordbok jag refererade till i ett tidigare inlägg förklarade uttalet av "just" i den aktuella betydelsen (se tidigare inlägg) genom:
"just [sjyst]"

Nu säger det i och för sig inget om vad som är talspråksaktigt. Men jag fann det lite lustigt att (åsikter om) uttal (och i en viss mening talspråkighet) och skriftform (och utseende) kan "snurras runt" (i brist på bättre formulering) på det sättet.

(Detta kan nog av många uppfattas som en rätt knasig kommentar. Men låt gå för det i så fall.)

SAOL godkänner både juste (riktig, oklanderlig, korrekt; enligt reglerna) och schyst (korrekt, rättvis; bra, hygglig) så de är inte helt och hållet synonymer.

Dagobert skrev:De få gånger jag skrivit ordet har jag nog stavat det sjyst.
Schysst/schyst ser mer talspråksaktigt ut.
http://www.sprakradet.se/10677

Intressant länk för övrigt.

Dagobert skrev:De få gånger jag skrivit ordet har jag nog stavat det sjyst.

På sjyst står det på SAOL "variantform till schyst"

schyst är alltså huvudstavningen (eller vad det kallas, är inget bra på sånt)!

Tallerger skrev:Blev så irriterad när jag såg "schysst" i TV-textning igår. De som jobbar med språket bör ju veta vad som gäller. Å andra sidan kan de knappt heller skilja mellan "de som" och "dem som".

Som jag försökte förklara, man kan argumentera för att huvudregeln inte gäller här.

Jag föredrar att stava det reko eller bussig.

reko rekorderlig, rejäl, är ju inte riktigt en synonym det heller (bussig är enligt SAOL självförklarande).