Det slog mig plötsligt att alla upplevelser som man njöt av som barn - och som inte längre betyder något för en - förutsätter en varm famn att krypa ihop i efteråt, barn eller vuxen, och det har många av oss inte haft sedan vi var barn (somliga inte ens då). Aldrig tänkt på det förr!

gadas skrev:Det slog mig plötsligt att alla upplevelser som man njöt av som barn - och som inte längre betyder något för en - förutsätter en varm famn att krypa ihop i efteråt, barn eller vuxen, och det har många av oss inte haft sedan vi var barn (somliga inte ens då). Aldrig tänkt på det förr!

Det är det enda jag söker och vill ha men som jag inte tycks kunna få.

Jepp, vill också ha en sån

Instämmer. Jag märker dock att jag i egenskap av man i dagens samhälle absolut inte får ge uttryck för sådant. En man ska inte behöva något, och gör man det ska man hålla tyst om det. Behöver man prata så får man betala för sig ( = psykiatrin)
På nätet är det minst lika tydligt. Folk sitter skyddade vid sin dator och snickrar ihop kommentarer på forum, distanserade på alla sätt och vis från sin nästa.

Folk har blivit så konstiga idag. Jag har ju burit på min Asperger hela livet men inte fasen var det lika svårt att förstå sig på folk när jag var tonåring. Idag är folk så sex och spritfixerade att om man inte har nåt intresse av dessa ämne så är man automatiskt utanför. -jag har svårt att förstå vad glädje ligger i att supa bort skallen varje helg. Helt obegripligt.

Ok intressant tråd... Närhet och till och med kramar har det varit sparsamt med sen man va barn och funderat genom åren.. varför har man hamnat i denna situation och inte heller själv ser en lösning på det? Ser mej mindre autistisk nu på senare tid men när det just gäller närhet så kommer tanken tillbaka då och då... för mej kommer det inte spontant med kramar ens med såna man känt en tid utan känner snarare rädsla att det ska misstolkas om man tar det steget.. och i första hand om det gäller en kvinna eftersom jag själv är en karl, vet inte om man visar fel signaler omedvetet och då är jag åter tillbaka till autism... kan det va det som sätter käppar i hjulet angående närhet? som är så oerhört komplicerat tycker jag.. för egen del har jag aldrig ens varit i närheten av en relation (närhet och så) och haft någon att krypa upp i soffan med, men men har vant sej nu så ser det inte som ett allvarligt problem, för bli desperat är definitivt ingen bra lösning.. vinner inget på det plus att man bara tröttar ut sej själv.

Ska väl va glad för varje morgon man kan kliva upp ur sängen utan smärta om det är till någon tröst.. men smärta inom sej är på sitt sätt jobbigt det med och som ingen kan fatta eller vill ens visa förståelse för.. därför att det syns ju inte!

.. men smärtan inom sej går inte att jämföra med cancer nä vet! ska jag va ärlig går det bra nu utan närhet och tack och lov för det ska jag säga.. man får hitta annat att fördriva tiden med och det har man börjat göra nu istället för att grubbla och tycka synd om sej själv från morgon till kväll.. man lär sej mer och mer ju äldre man blir...att hålla tyst är nåt att tänka på! vinner inget på att va som en öppen bok om sina beskymmer inför andra utan gör sej själv bara till åtlöje snarare.. så säger bara sååå dumt. Man är ju den man är ja!

Så fort jag utrycker mig positivt om någon tjej eller råkar komma för nära (klapp på axeln, ta i armen osv osv) så verkar hon tro att jag vill något av sexuell karaktär. Blir missförstådd konstant.

Därför livet känns extra tungt när jag som idag gett upp hoppet. Vill ha en kram. Vill känna trygghet. Vart får man det

Kanaljen skrev:Så fort jag utrycker mig positivt om någon tjej eller råkar komma för nära (klapp på axeln, ta i armen osv osv) så verkar hon tro att jag vill något av sexuell karaktär. Blir missförstådd konstant.

Det är alltid jobbigt att bli missförstådd

Men jag tror att när män/killar rör vid tjejer/kvinnor (eller ger komplimanger) så handlar det faktiskt oftast om att de är attraherade av tjejen ifråga. Så har man inget romantiskt intresse av en tjej bör man vara försiktig med kroppskontakt eller komplimanger tror jag. Min erfarenhet av män är att de gånger en manlig bekant/kollega/annat klappat mig på axeln, tagit mig i armen etc så har det senare visat sig att de velat vara mer än vänner, och jag gissar att andra kvinnor har liknande erfarenheter, och då är det ju inte konstigt om du blir missförstådd när du gör sådant (om du inte är intresserad av mer än vänskap).

Kanaljen skrev:Vill ha en kram. Vill känna trygghet. Vart får man det

Funderar men har inget bra svar. Jag tror att det kanske är lättare som kvinna eftersom det är vanligare att kvinnor är mera fysiska sinsemellan. Vi kan krama tjejkompisar, systrar osv. Jag tror inte att män är lika fysiska mot varandra. Ett alternativ om man vill ha kroppskontakt är ju att skaffa ett husdjur. En hund eller en katt kanske? Förstå mig rätt nu, jag menar verkligen inte att ett husdjur kan ersätta kontakten med andra människor, men just den fysiska närheten kan ändå vara välgörande. Ungefär som att ha småbarn, det är klart att de inte kan ersätta andra relationer, men man blir åtminstone "mätt" på kroppskontakt när man har en bebis.

Gafsan skrev:

Kanaljen skrev:Så fort jag utrycker mig positivt om någon tjej eller råkar komma för nära (klapp på axeln, ta i armen osv osv) så verkar hon tro att jag vill något av sexuell karaktär. Blir missförstådd konstant.

Det är alltid jobbigt att bli missförstådd

Men jag tror att när män/killar rör vid tjejer/kvinnor (eller ger komplimanger) så handlar det faktiskt oftast om att de är attraherade av tjejen ifråga. Så har man inget romantiskt intresse av en tjej bör man vara försiktig med kroppskontakt eller komplimanger tror jag. Min erfarenhet av män är att de gånger en manlig bekant/kollega/annat klappat mig på axeln, tagit mig i armen etc så har det senare visat sig att de velat vara mer än vänner, och jag gissar att andra kvinnor har liknande erfarenheter, och då är det ju inte konstigt om du blir missförstådd när du gör sådant (om du inte är intresserad av mer än vänskap).

Kanaljen skrev:Vill ha en kram. Vill känna trygghet. Vart får man det

Funderar men har inget bra svar. Jag tror att det kanske är lättare som kvinna eftersom det är vanligare att kvinnor är mera fysiska sinsemellan. Vi kan krama tjejkompisar, systrar osv. Jag tror inte att män är lika fysiska mot varandra. Ett alternativ om man vill ha kroppskontakt är ju att skaffa ett husdjur. En hund eller en katt kanske? Förstå mig rätt nu, jag menar verkligen inte att ett husdjur kan ersätta kontakten med andra människor, men just den fysiska närheten kan ändå vara välgörande. Ungefär som att ha småbarn, det är klart att de inte kan ersätta andra relationer, men man blir åtminstone "mätt" på kroppskontakt när man har en bebis.

Du har så rätt, så rätt

gadas skrev:Det slog mig plötsligt att alla upplevelser som man njöt av som barn - och som inte längre betyder något för en - förutsätter en varm famn att krypa ihop i efteråt, barn eller vuxen, och det har många av oss inte haft sedan vi var barn (somliga inte ens då). Aldrig tänkt på det förr!

Vilket oväntat, om än så fint, inlägg.

Ja, varför är detta inte mer framträdande i dag, i t.ex. populärkultur (sitcoms, böcker, musik etc.). D.v.s. varför bortser man så ofta från detta fundamentala behov av intimitet, i jämförelse med materialism, droger, passion och Sex?

Och det här med "män och intimitet" är också något som man borde prata mer om!

MolkomAnnor skrev:

gadas skrev:Det slog mig plötsligt att alla upplevelser som man njöt av som barn - och som inte längre betyder något för en - förutsätter en varm famn att krypa ihop i efteråt, barn eller vuxen, och det har många av oss inte haft sedan vi var barn (somliga inte ens då). Aldrig tänkt på det förr!

Vilket oväntat, om än så fint, inlägg.

Ja, varför är detta inte mer framträdande i dag, i t.ex. populärkultur (sitcoms, böcker, musik etc.). D.v.s. varför bortser man så ofta från detta fundamentala behov av intimitet, i jämförelse med materialism, droger, passion och Sex?

Och det här med "män och intimitet" är också något som man borde prata mer om!

Jag kramar gärna om mina killkompisar (jag är kille) när vi träffas och de tillbaka, fast när man är ledsen? Mamma känns sådär i min ålder.

Kanaljen skrev:varför bortser man så ofta från detta fundamentala behov av intimitet, i jämförelse med materialism, droger, passion och Sex?

Kanske just för att intimitet är så kopplat till sex som handlar om fortplantning och den vill samhället styra för att det får konsekvenser för samhället. Då blir det såklart laddat.

Ja... Kan bara instämma...
Tack för den tanken!

Jag Har nu min pojkvän men vänner har jag väldigt få av.

Vi som har möjlighet att gå på träffar borde vara lite duktigare på att krama varandra (åtminstone de som vill ha kramar), själv är jag en kille som gärna kramar och kramas och det spelar ingen som helst roll om mottagaren/avsändaren av kramen är kille eller tjej, inte heller har kramen några sexuella känslor inblandade.

Ni som inte har den möjligheten är det kanske tuffare för, men det kanske går att få/ge en kram till/av boendestödjare, kontaktperson, personal (på boendet, DV) eller liknande.

En kram betyder väldigt mycket för kroppen (tack gadas för att du tog upp ämnet), brist på kramar kanske inte är så bra för oss. Husdjur kramas ju inte (vissa ormar undantagna) även om många husdjur kan kramas om, men nog är det bra för oxytocinet att klappa husdjur (eller andra djur). Det kanske funkar med ett gosedjur t.o.m. om inte annat kan det vara värt att prova om man mår bättre av det.

Tack för bekräftande svar !!

Då kommer vi in på tekniken , ursäkta om jag plötsligt blev oromantisk...

Om man utgår från att det säkert någonstans bland jordens fyra miljarder invånare av motsatt kön och förmodligen redan bland Sveriges fem miljoner finns någon som verkligen vill ha en i sin famn, så blir det ju egentligen bara en fråga om att hitta rätt - bara...

Vad skulle man kunna göra tillsammans eller med hjälp av NT (för just här är dom väl ändå bäst...)?

"Singelträffar" för AS? Och hur ska vi i så fall få rimligt många att våga sig dit? Själv tror jag hoppet om att lyckas kan vara avgörande - eller farhågan att misslyckas, bli över eller bara inte hitta någon som är 'min typ' (så brukar jag uttrycka det, känslig för utseende, röst och personlighet förstås).

Jag tror det vore ännu bättre med singelträffar med AS-inriktning men öppen för NT som kan tänka sig att söka även bland AS - efter lite upplysning Man kanske rentav skulle göra lite reklam: Dejta snygga(? ) , lugna, pålitliga människor med det enda felet att de inte kan hitta någon...? (och att du inte får någon ögonkontakt , ursäkta min galghumor)

Det viktiga är inte att genast få fram en hållbar lösning utan att diskutera olika möjliga idéer.

Nu avvek jag nästan från ämnet, det var inte meningen att det skulle bli så långt och kreativt och wink-tätt.

MEN GUD !!!
Jag trodde jag svarade på 2 inlägg...
Härligt med så många plötsligt!
Hinner inte svara ordentligt nu, men tack alla !!
Tänk att jag kom in på detta med träffar INNAN jag fick syn på era inlägg!
Kanske finns dolda kontaktmöjligheter i alla fall...

Vill bara passa på att kommentera detta med kramar. Jag respekterar naturligtvis, för att inte säga gläds åt, alla inställningar. De som blir livrädda, de som bara inte behöver, de som vill ha vardagliga vänliga kramar (det får jag ändå ibland men det känns inte som "en famn"), de som vill ha sensuella kramar (tänkte komma till det... det är nog det jag längtar till) och så de som vill ha "sexuella kramar" - vilket nog än så länge är lite för avancerat för mig - men jag kan utvecklas!

Varför inte lika gärna skriva 3 inlägg i rad? och massor av smileys (i brist på kramar )

Ett konkret fall där jag inte kan avgöra betydelsen av en kram (nej, den var inte felstavad, jag VAR förvirrad )- om jag är ute och dansar (bugg och fox eller så - det tog mig 40 år att våga) och tjejen efteråt ger mig lite mer kram eller säg MYCKET mer kram än vad som behövs för fox... eller mycket hårdare och kramande tag om min hand än vad som behövs för att ta sig av dansgolvet tillsammans...
Hur mycket och vilken betydelse om någon ska jag läsa in i detta? Artigt, vänligt, sensuellt eller sexuellt(inbjudande) ??? Tills jag vet bättre så tvingas jag nästan strunta i det... Jag frågade någon en gång lite tufft hur man dejtar på ett dansgolv. - Det GÖR man inte... Nästa gång jag frågade någon nämnde jag detta avhållsamma svar. - Jo för sjutton - hon där har jag redan fått telefonnumret av!

Krama tillbaka, det kan bli riktigt innerligt om du har tur och mer!

Själv har jag oerhört svårt att fatta enternas (alltså NT-folkets) signaler och har säkerligen missat massor av inviter från tjejer.

En del kanske bara har behov av närhet mellan varven av specialintresse zonen ..?

Jag vill slå ett slag för kramar!
Kramar är jätte mysiga och de behöver inte komma från, eller vara ämnat för, någon man är sexuelt attraherad av.
I dagens läge så misstolkas kramar lätt vilket är tråkigt...

wohooo för kompis kramar!

iaTan skrev:Jag vill slå ett slag för kramar!

Nej inte slå, bara kramas!

Jag håller med, kramar är ovärderliga och fungerar alldeles utmärkt vänner emellan (så länge motparten klarar av den typen av beröring, vilket inte alla inom autismspektrum gör)!

På dansgolvet - Men sen då? Ska vi krama ihjäl varann? Eller jag trycka sönder hennes hand - det har hänt i vardagliga sammanhang att folk står och masserar handen efter att vi hälsat... När vågar hon göra något mer (inte för sin hands skull menar jag )? För jag vågar ju inte och jag har ju AS att skylla på...

En sak som jag otroligt nog lärt mig och blivit riktigt NT-bra på är att känna av om tjejen vill dansa kind mot kind eller inte, det funkar jättebra! Dessutom vill hon ofta det... Konstigt, det är sånt där jag inte borde kunna och inte kan i något annat sammanhang!