Bror Duktig skrev:Såklart väljer jag fluoxetin när det fungerar, när jag vet att Sertralin och Paroxetin påverkar sköldkörtel, håravfall m.m. mer.

Gör det? Då förstår jag varför jag blev ohjälpligt tjock och slapp på Sertralin...
Har sedan fått Fluoxetin på egen begäran då jag vet att det fungerar sedan förut. Sedan är inga läkemedel biverkningsfria...

Tekniker:

Allmän och generell diskussion om SSRI-preparat återfinns här:

diskussion-om-ssri-generellt-t29318.html

Åt den förut, sömnen blev förstörd, var trött precis hela tiden så somnade mitt under lektioner och så. Hemskt. Jag ville inte sova utan lyssna och lära mig, men jag var ändå hela tiden så trött att jag somnade. Alla känslor stängdes av, saker var varken roliga eller tråkiga utan allt blev bara neutralt, vilket var jobbigt då jag inte kunde njuta av saker jag tyckte om. Märkte inte av någon viktuppgång baserat på medicinen.

Jag har läst att anti-depressiva endast fungerar på människor som har tillfällig depression, stämmer det? Själv har jag varit deprimerad sedan jag var sju år (började skolan) och dom här medicinerna är inte bara ineffektiva, dom har gett mig bestående pykiska skador som gör att jag blivit sämre. När jag började käka zoloft så blev jag likgiltig till allting, slutade spela gitarr, slutade programmera, satt bokstavligen i sängen och stirrade rakt fram hela dagarna, min flickvän bad mig sluta med dom till slut men tyvärr så gick inte allt tillbaka till vad det var innan.

Min läkare har skrivit ut antidepressiv medicin till mig, men har inte vågat ta den.
Dels pga att jag är osäker på om det verkligen hjälper (finns det egentligen evidens för att fluoxetin m.m. verkligen fungerar mot depression?) och dels det faktum att jag med stor sannolikhet kommer att må dåligt den dagen jag bestämmer mig för att sluta med medicinen.

Har läst att folk mår riktigt dåligt även vid sakta nertrappning..

jag tar gärna denna medicine om jag bara får ta den skälv litar inte på att vårdpersonal skall dela ut den till mig om de inte är utbildade för det.

har har inga problem med dessa medel.

thefilosofer skrev:Jag har läst att anti-depressiva endast fungerar på människor som har tillfällig depression, stämmer det?

Bevisligen inte eftersom det finns folk som går på konstant underhållsdos och blir allvarligt mycket sämre om de får den utsatt.

Joakoni skrev:Alla ssri jag provat funkar för mig som ett filter mot inre och yttre stimuli. Alltså mina "depressioner" är inga depressioner egentligen, utan överbelastning av känslor och intryck som "slår ut" systemet. Ssri gör att det "tystnar" vill jag säga. Utan det blir jag lätt "sprängfärdig".
Fluoxetin funkar bäst av alla jag provade, då den inte berövar mig på energi. 20 mg känns sunt, en högre dos gör mig lätt likgiltig.
Är jag "uppvarvad", så blir jag det utan medicin. Det är tack vare den jag varvar ner.

Sådär uppleverjag SSRI också. Nackdelen är att de känslor jag har dämpas av medicin, så jag känner mig lite som en zombie. Det är dock bättre än att vara ett vrak som inte kan ta sig upp ur sängen.

Just fluoxetin var inte bra för mig. Fick jobbiga biverkningar och tycker inte den var lika effektiv mot tvång som min nuvarande medicin Cipralex är. Att jag upplever det som att medicnen fungerar bättre nu kan i och för sig bero på annat som att jag är äldre och mognare och har lite mer distans till mina problem.

daniella skrev:Jag fick Fluoxetin 20mg utskrivet idag. Vet dock ej om jag kommer att börja ta dom. Har denna omgången varit tungt depremerad i ca 8månader. Har aldrig tidigare gått på antidepressiva.

Vad finns för åsikter/erfarenheter av denna medecin?

Moderator mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

Vet inte om du hunnit börja med medicinen och hur du känner dig, men jag tänkte att det kan vara bra att dela med mig av mina erfarenheter iaf!

Jag började min insättning av Fluoxetin Sandoz i slutet av förra sommaren. Sandoz är en tablett som man kan tugga eller låta smälta i munnen - och den både SMAKAR och LUKTAR RIKTIGT ILLA enligt mig. (Fick några månader senare ut Fluoxetin Stada som ska sväljas och inte alls har samma lukt och smak, antar att jag hade "tur" när jag hämtade ut det bara.)

Men lyckas man komma över DET hindret och ändå påbörja insättningen för att familj/behandlare/läkare ber en så kan man ju inte säga nej.

Jag började med 10 mg i 3-4 dagar och gick sedan upp till 20 mg.

Min läkare varnade mig för insättningssymtom. Och jag blir riktigt förbannad när jag får läsa om folk som inte fått denna information från sin läkare.

Läkarens väl valda ord:

- Det kan ta lång tid innan du känner av större förändringar, men vissa bör du märka efter 4-8 veckor.

- Känner du inga större förändringar efter 4-6 veckor kanske du behöver öka dosen. Behöver dosen ökas görs det allt eftersom, och det betyder att du då också bör känna av förändringar allt eftersom.

- I början av insättningen kan du känna dig mer nere än innan. Det kan också hända att självmordstankar dyker upp (särskilt om man haft det innan), och då bör du direkt kontakta vården.

Efter några månader (2-3 tror jag) ökade jag först dosen till 30 och sedan till 40 mg. Och jag ska försöka lista upp de förändringar jag (och andra) upplevde. Hoppas jag kommer ihåg det mesta.

- De runt omkring mig (som visste om att jag tog medicinen) såg en märkbar skillnad. De påstod att jag hade blivit lugnare i humöret och inte var arg och grät lika ofta.

- Jag tyckte till en början att det var skönt att inte behöva brusa upp för minsta lilla.

- Jag upptäckte att jag inte längre kunde skratta eller gråta till mina favoritfilmer, alltxså inte uppskatta dem på samma sätt som innan.

- Jag kände mig instängd i mig själv och kände inte riktigt igen mig själv längre.

- Jag ville minska dosen igen, men det ville inte min läkare. Konflikt! Jag blev mycket stressad över att inte veta vad jag skulle göra ifråga om detta.

- Jag började runt jul minska min dos ändå och det kändes mycket bättre, kanske var det bara det att stressen över att inte veta vad jag skulle göra som släppte.

För mig var alltså denna medicin inte den bästa. Jag har nu haft en lång utsättningsperiod på över 3 månader för att slippa eventuella biverkningar. Idag äter jag ingen medicin alls sedan ca. en vecka. Mitt humör är tillbaka, och det kan ju tyvärr förstöra en hel dag, men ni vet väl hur det är när saker inte går som det är tänkt osv... Det faktum att jag inte känner mig exakt lika deprimerad nu som innan kan bero på diverse saker, om medicinen är inblandad vet jag inte.

Läkaren och jag har inte haft samråd sedan hon ville att jag skulle fortsätta på 40 mg, men tydligen är det för att hon slutat utan att ha sagt något. Men jag hoppas att jag kan komma överens med min nya läkare och att vi kan prata så att vi förstår varandra.


Jag hoppas att den här informationen har varit till liten hjälp iaf.

Turtle, mina upplevelser liknar dina. Nu har jag slutat och fått mycket av livsglädjen tillbaka. Dock behövde jag medicinen en period när allt var "för mycket".

turtle skrev:

- Jag kände mig instängd i mig själv och kände inte riktigt igen mig själv längre.

Precis så upplevde jag med, blev antagligen gladare när jag slutade med medicinen efter 2-3 år än vad jag någonsin varit förrut. haha.

Det brukar kunna vara så ibland som du skriver, Joakoni, att man kan behöva medicinen när det är som tyngst. Sedan måste man ju själv få känna efter vad som är bra för just "mig".

Och visst (för att också relatera till det Crow_ skrev) känns det skönt att känna att man mår så mycket bättre utan medicinen än med den, bara det i sig gör ju att man ser ljusare på tillvaron!

Just det! Jag har ett tillägg på "Läkarens väl valda ord":

- Du kan gå ner i vikt av medicinen.

Detta märkte jag inte av särskilt mycket förrän vid jul- och nyårstiden (då man vanligen brukar kunna lägga på sig något kilo). Jag brukar kunna glömma att äta ibland, men har på senare år haft en ur läkarsynpunkt vettig vikt. Dock upptäckte jag efter nyår, och/eller under de första månaderna det här året, att jag tappat närmare 10 kilo.

LÄSKIGT, tycker jag. Var (och är fortfarande) rädd att jag ska få någon ätstörning och inte vilja äta till följd av denna viktnedgång, att vilja väga under 60 kg igen (jag är 179 cm lång), vilket ju inte är så hälsosamt.

Så detta är också något man bör överväga om denna medicin föreslås. Dock finns det självklart undantag, och vissa har gått upp av medicinen - den sägs ju också kunna förebygga bulimi.

Lite OT, men som en parentes vill jag också tillägga att det nu är rätt jobbigt att jag bara har ett par jeans som passar för att alla anrda är för stora!

Oh, ett område som jag känner igen mig i. Det vill säga har erfarenhet av Fluoxetin.

Jag har i hela mitt liv skulle jag faktiskt våga påstå haft mer eller mindre, det vill säga mildare eller djupare depressioner som har varat kortare perioder men främst längre perioder. Har även hela livet haft ångestproblematik och under vissa perioder SVÅR ångest! Det var väl först när jag faktiskt gick på gymnasiet som jag "smällde in i väggen" och litegrann bröt ihop under sista gymnasieåret. Då kom jag även för första gången i mitt liv i kontakt med ssri-preparat, med andra ord Fluoxetin. Då fick jag till en början 10 mg Fluoxetin Ratiopharm vilket så klart inte hade någon som helst verkan på mig (dosen var för låg).

När jag lagom till jul det året bröt ihop ännu lite till och faktiskt fick åka till Löwet och en avdelning där fick jag samma medicin men en högre dos, 40 mg varje dag. Efter denna höjning av dosen så började jag sakta men säkert att må mycket bättre! De panikångestattacker som jag hade börjat få under denna tid försvann och jag fick ihop min vardag betydligt bättre än innan. De enda direkta biverkningar jag fick var att min sexlust i princip nästan försvann och att jag började att gå upp i vikt. Sexlusten och vikten kan såklart! ha blivit påverkade av hur jag mådde just då (tröstäter ofta när jag mår dåligt och ja inte är man särskilt sugen på sex när man är deppad eller mår pyton) - detta förstår ju även jag.

Juni året efter jag "smällde in i väggen" (bröt ihop) så provade jag faktiskt att sluta med medicinen och det fungerade ett tag men till slut hann depressionen ifatt mig och jag började må dåligt igen. Har sedan efter det till och från försökt mig på att ta Fluoxetin i perioder för att jag tycker att den hjälpte mig och att den fungerar bra för mig men dock så sviker alltid min disciplin till slut. Som just nu skulle jag behöva äta den för att orka med vardagen men framförallt jobbet där det inte går särskilt bra nu - men tar jag mina Fluoxetin; Nej det gör jag ju såklart inte trots att jag VET att dom funkar för mig och att jag mår bättre av dom samt att jag BEHÖVER dom! Skulle behöva någon som varje dag nästan matade mig med dessa.

Jo en sak till; en anledning till att Fluoxetin alltid har funkat för mig är för att de finns som dispergerbara, eller med andra ord lösliga - enkelt förklarat så smälter de med vatten och man slipper svälja tabletten. Jag har stora problem just med att svälja tabletter, det går inte trots många herrans försök.

Har även provat på Zoloft som finns i dropp-form, det vill säga att man tar en pinpett och droppar ner några få små droppar i ett glas med vatten och löser upp i. Zoloft fungerade inte alls för mig, mådde nästan värre än innan Zoloft än vad jag gjorde med Zoloft.

Så det är med andra väldigt individuellt med hur mediciner fungerar för olika personer.

/Little J

Japp nu har jag börjat med 10mg löslig tablett Fluoxetin, ska ökas till 20mg efter en vecka. Jag har fått denna medicin då Voxra slutat fungera helt och gör mig ilsken. Jag hoppas inte insättningsbesvären blir för jobbiga med denna medicin, den ska tydligen inte påverka libidon så mycket heller. Någon som tar Fluoxetin och minns den första tiden hur det var vid insättningen?



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

I vanlig ordning bör påpekas att reaktionen på mediciner alltid är högst individuell. För att svara på frågan då. Insättningen av Fluoxetin innebar, för mig, två veckor av rejält ökad ångest som mattades av under tredje veckan. Behandlingen i sin helhet resulterade i en dubblering av min kroppsvikt under loppet av 12 månader och effekten medicinen i sig hade på mitt mående var inte direkt den tänkta. Jag mådde inte bättre, jag mådde inte alls, som jag brukar säga. Den berövade mig känslolivet helt enkelt.

Men, som sagt, det är individuellt. Viktproblemen som kunde uppstå och den ökade ångesten under insättningstiden var två saker läkaren varnade mig för innan jag började ta dem så det var jag medveten om.

marcooleo skrev:Japp nu har jag börjat med 10mg löslig tablett Fluoxetin, ska ökas till 20mg efter en vecka. Jag har fått denna medicin då Voxra slutat fungera helt och gör mig ilsken. Jag hoppas inte insättningsbesvären blir för jobbiga med denna medicin, den ska tydligen inte påverka libidon så mycket heller. Någon som tar Fluoxetin och minns den första tiden hur det var vid insättningen?

Good for you Behöver också börja med min igen.

Första gången jag åt Fluoxetin var år 2004 så det är ett tag sedan men jag tror att jag kanske först mådde lite sämre de första veckorna innan jag sedan inte mådde lika dåligt. Precis som Tahlia så gick jag upp i vikt väldigt mycket och det med att libidon inte skulle påverkas så mycket - stämde inte på mig då det vart precis tvärtom. Kan väl också säga att 10 mg som jag först åt en ganska lång period inte hjälpte ett shit för mig, utan det var först later on när jag började med 40 mg som jag började må bättre. Mina panikångestattacker försvann bland annat så.

Jaha ökad vikt och försämrad libido . I FASS står det viktnedgång. Få se hur det blir med min libido, Cipralex dödade den helt, tror denna är bättre vad gäller det iofs. Jag är på andra dan nu, känner ingen som helst effekt eller insättningsbesvär, men det lär väl snart sätta igång

Nu har jag läst igenom hela tråden och kan konstatera att Fluoxetin är i det närmaste rävgift, tror det fanns 1-2 positiva inlägg. Ja nu är jag på dag 2 och en konstant trötthet är över mig och jag känner lite krypningar och sänkt sinnesstämning. Jag hade Cipralex förut, den var rävgift för mig, blev impotent, personlighetsförändrad, avklippta känslor, likgiltig, inbunden. Jag har provat allt utom Seroxat (paroxetin) och ingen SSRI hittills har gett mig livskvalité. Nu är mitt sista hopp Fluoxetin....men efter vad jag läst här så hyser jag inte det minsta hopp vad gäller denna medicin, men jag får se några dagar om jag står ut, annars skiter jag i den och använder enbart Lyrica och iktorivil (behovsmedicin)

Nu har jag återgått till Fluoxetin. Det är faktiskt en lättnad. Jag känner mig sundare på alla plan.

Joakoni skrev:Nu har jag återgått till Fluoxetin. Det är faktiskt en lättnad. Jag känner mig sundare på alla plan.

Tackar för det! Får hoppas jag står ut med biverkningarna under insättningen bara

Obs: Vissa kan må bättre av att ta dessa preparat på kvällen. De ska tas på morgonen för att folk oftast blir pigga av dem, enligt min läkare. Och därför tyckte både hon och jag att jag skulle ta dem på kvällen.

Jag tar mina på kvällen - av bekvämhets skäl. Det är lättare att komma ihåg, jag tar dem tillsammans med sömnpillerna. Men det finns ett plus i det - på morgonen kunde jag vara småskakig efter dem - det sover jag mig igenom.

Sover som en häst, har sovit i tolv timmar, känner mig glad?? Inga andra biefeffekter än så länge, är detta normalt?