Khaddafi, den mytomspunne, såg sig gärna som kvinnornas fri­görare. Hans fiender och kritiker såg honom hellre som en cynisk förbrukare av kvinnor, bakom vars jämlikhetspatos doldes en glupande och bisarr sexuell aptit.

Kvinnliga livvakter har berättat att rekryteringen till kåren skett via utpressning. Fäder eller bröder som dömts för brott har erbjudits slippa påföljd om de levererade en kvinnlig släkting till livvakten. Ett par av livvakterna har vittnat om att de har våld­tagits av Khaddafi, som sedan har över­låtit offren åt sina söner. De libyska traditionerna i fråga om kvinnoheder gör det troligt att endast en liten del av dem som drabbats av sådana övergrepp kommer att träda fram.

Khaddafis jämlikhetsprojekt gjorde honom inte populär bland Libyens traditionellt sinnade. Han sade ofta att landets kvinnor var dess styrka, och uppmanade dem att ta svarta afrikanska män, eftersom libyerna var försvagade. Ibland for han ut mot sina kvinnliga under­såtar, och anklagade dem för att vara bakåtsträvare:

– Här anstränger vi oss för att ge dem dyra utbildningar och oberoende, och så gifter de sig ändå med män som betraktar dem som skurkärringar!

– Våldtäkt och sex var en del i ett system. Ingen vågar prata om det. Diktatorns offer lider ett dubbelt straff, säger journalisten Annick Cojean, som skrivit en bok i ämnet.

I en av de många betonggångarna i Muammars Khaddafis lägerliknande palats Bab al-Azizia fanns små, fuktiga sovrum. I ett av dem låstes Soraya in när hon var femton år.

Ovanför hennes lilla rum ledde en liten trappa direkt till diktatorns sovrum. Där våldtogs och misshandlades hon regelbundet efter Khaddafis behag.

Sorayas familj var maktlös när deras dotter fördes bort. Diktatorn hade sett henne vid en ceremoni i hennes skola i staden Sirte. Soraya, som egentligen heter något annat, fick äran att ge en blomsterbukett till diktatorn. Då lade han handen på hennes hår och smekte det i en liten gest. Det var en signal till medarbetarna.
Ett par timmar senare kom en officiell kortege och förde bort flickan för tjänst hos Ledaren.

– I dag är Soraya 22 år. Hon är helt trasig som kvinna och individ. Hon bor på ett hotell i Libyen. Hennes bröder vill döda henne för att tvätta bort vanhedern. Hennes mor vill inte kännas vid henne. Det vill inte heller regimen, säger Annick Cojean, journalist på den franska dagstidningen Le Monde.

Mansour Daw, en av Khaddafis överstar, berättar i boken att han gjorde allt han kunde för att hålla sin familj undan diktatorns blickar.

– Jag ville inte att min respekterade familj skulle falla offer för hans gärningar. Min sons bröllop firade vi hemma hos oss eftersom jag var rädd för hotellens övervakningskameror. Det var bara kvinnor i orkestern och bland de inbjudna, förutom min son. Vi förbjöd mobiltelefoner för att ingen bild skulle läcka ut, berättar översten i sin fängelsecell i staden Bani Walid.

Precis som den nuvarande regimen talar översten ogärna om diktatorns skamliga agerande. Skammen – liksom offren – tigs hellre ihjäl.

424stil skrev:Jag har aldrig förstått det här i vissa kulturer att man får "skam" om man blir våldtagen. Det är ju inte tjejens fel.

plåtmonster skrev:Det är nog ett rätt typiskt Neuro-typiskt sätt att betrakta människor. Fullt med status, ära och "passa in".

424stil skrev:Jag har aldrig förstått det här i vissa kulturer att man får "skam" om man blir våldtagen. Det är ju inte tjejens fel.

KrigarSjäl skrev:En maktfullkomlig psykopat med oändliga resurser. Varför blir jag inte förvånad?

Men man kan i vart fall konstatera att han fick det slut han förtjänade. Liksom Saddam Hussein.