Jag tycker ögon är obehagliga och undviker därför ögonkontakt men kan se personen snabbt i ögonen ibland.

Tycker ni ögon är otäcka? Varför/varför inte?

Zima33 skrev:Jag tycker ögon är obehagliga och undviker därför ögonkontakt men kan se personen snabbt i ögonen ibland.

Tycker ni ögon är otäcka? Varför/varför inte?

Ja. Mycket obehagligt. Vet inte varför.
På film tittar skådespelarna aldrig (nästan aldrig) in i kameran, och då går det bra. Då kan jag studera deras ansikten. I smyg...

Det finns tillfällen då man måste se folk i ögonen. Då får man stålsätta sig och försöka tänka på något annat. T ex "undrar om det räcker nu?"

Kanske är det för att det innebär en kroppspråkskommunikation man har svårt att hantera. Framförallt att man vill ha sin interna sfär för sig själv?

Något som är väldigt läskigt är att se i andras ögon, är det så med er också?



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma sak.

AnneLinn skrev:Något som är väldigt läskigt är att se i andras ögon, är det så med er också?

Jadå, inte superläskigt men det är obehagligt, håller på att träna bort det i dagsläget.

Samma här.
Mitt problem är inte att det känns läskigt på ett medvetet plan, men däremot har jag svårt att både koncentrera mej på att kolla i ögonen och föra ett djupare samtal. Det är också svårare för mej att kolla en okänd person i ögonen än någon jag känner.
Dessutom känns det många gånger som att jag blir bländad av ögonvitan hos folk och att jag då instinktivt viker undan blicken, att titta någon i ögonen känns som att försöka para ihop två likadana poler i en magnet - det funkar inte.
Löser dock detta genom att inte titta direkt i ögonen utan fokusera på ansiktet istället.
Undantaget är min flickvän, henne kan jag titta djupt i ögonen utan problem.

Ögon är inte läskiga i sej tycker jag.
Men som jag skrev i en annan tråd med liknande ämne, att titta någon i ögonen är ibland som att försöka para ihop samma poler på två magneter, det blir en automatisk förflyttning bort. Detta beror på att jag tycker mej bli bländad av ögonvitan hos folk, vissa har så starkt sken att det är som att kolla rakt in i två framlysen på helljus.
Kan däremot titta i min flickväns vackra ögon djupt och länge, men då är det irisen som jag fokuserar på.

Nej, jag tycker inte ögon är otäcka. Möjligtvis om de är typ blodsprängda eller liknande

Inte för det har med just det här att göra, men jag tycker att just ögonen är en kroppsdel som faktiskt är fina hos (nääästan)alla människor, även om nu vissa människor har vackrare ögon än andra. Och de kan vara fina på olika sätt också; vissa är estetiskt tilltalande, andra är vackra för att de kan ge uttryck för en känsla(till exempel sorg - ibland även om personen för tillfället inte är sorgsen).

Med det sagt har även jag problem med att hålla ögonkontakt, men det är enklare med vissa personer än andra och beror även på vad vi talar om och vilket humör jag själv är på.

Ja, det blir oftast problem för mig med att prata om något djupare, allvarligt och liknande och samtidigt kolla någon i ögonen. Men jag tycker också att det kan kännas lite obehagligt när andra kollar i mina ögon och liksom läser av mig på det sättet.

Ögonkontakt för mig är inte okomplicerat heller men tycker inte att ögon är läskiga, däremot har jag hört att folk tycker det om mina. Inte lika ofta som att någon säger att de ser snälla ut dock.

Nej jag tycker inte att ögon generellt sett är läskiga eller obehagliga men tycker att det kan vara svårt att ha ögonkontakt och tittar oftast åt sidan eller fäster blicken på halsen eller halsgropen.

Ögon kan vara vackra och är ju själens spegel sägs det.

Ögonkontakt är ett sånt här test som människor använder för att bedöma andra.

Vi människor är konstruerade som sociala varelser. Det betyder t.ex. att vi besvarar leenden med leenden, och ögonkontakt med ögonkontakt. Gör vi inte det så är det nåt mackel.

Som sociala varelser är det en fundamental grej att kunna identifiera människor som tillhör vår grupp. Såna som vi kan slappna av med. Som inte är möjliga fiender, som man måste hålle extra koll på.

Lennart Frimodig

Tyckte det som yngre, men nu är det inte så farligt. Kan snarare stirra folk i ögonen för mycket.

Förut i tiden hade jag ihärdiga problem att titta in folks ögon. Nu för tiden har jag lyckats träna bort det och det känns väldigt skönt må jag säga.

Har på senare år blivit bättre med det men det är fortfarande obehagligt och jag kan inte kolla in folks ögon under en längre tid. Jag blickar gärna in i någon vägg eller tak istället eller ev. en bok eller mobilen. Jag kan i alla fall göra det med familj och pojkvän utan större problem.

Jag minns när jag gick i skolan... vissa lärare stod jätteofta och samtalade med ansiktena typ en centimeter ifrån varandra. Det fascinerade mig varje gång

Nej jag tycker inte det är läskigt. Men det är distraherande vid samtal. Därför tittar jag gärna i golvet eller så när jag talar även fast det ser ouppfostrat ut.

Jag kan lättare ha viss ögonkontakt när jag lyssnar. Men det har tagit många år att träna fram.

Jag har läst en vetenskaplig artikel om att autistiska hjärnor tolkar ögonkontakt som hotfullt, något om att den del av hjärnan som ska uppfatta hot stimulerades av ögonkontakt i hjärnorna på de autistiska testpersonerna. Detta förklarar varför många på spektumet har svårt för ögonkontakt, det känns obehagligt för att hjärnan inte tolkar det så som NThjärnor gör (självklart är det individuellt). Jag undrar så varför, om det ens finns ett skäl till detta.

Själv har jag nu lite svårt för ögonkontakt, brukade ha mkt större problem med det. Dock inte med människor jag känner mkt väl. Så en hundfull människor kan jag se i ögonen utan problem.

Här är en artikel på ämnet, dock inte den jag tänkte på. Men samma sak. http://www.scientificamerican.com/artic ... re&ref=rdf