Ja då har jag fått min diagnos efter en lång och bitvis jobbig väntan.
Autism symptom blev domen. Jag hade hoppas på ett namn på mina problem så jag hade nått att ta på och en förklaring.
Det har pratats om asperger och det har jag nu hört ett par år så det skrämmande och hårda med det har bleknat lite med tiden.
SÅ kommer dom med Autism symptom, vilket var som en riktig hård dom, kändes jobbigt och som kall å hård norrlänning är det bara erkänna även jag fällde en tår.
Jag vet inte med det kändes som en hårdare diagnos men det kanske bara är inbillning. Har inte läst något alls om Autism symptom så jag har ingen koll alls, men känslan var hård!

Nu ska har på en träff med sjukan och lite olika alternativ för min framtida vård kontakter. Jag antar jag då får lite mer info om vad det är. Hittills har jag fått information av hon som gjorde testerna men då var jag lite som i chock eller hur jag ska beskriva det.
Känns lite skönt att jag var normalbegåvad och godhjärtad, eller var det som dom säger som tröst tro.

Jag har nog stänkt av mina känslor lite och det känns lite som jag sitter i en bubbla, tyvärr kan man ju inte sitta där i längden.
Får nu försöka komma på hur man går vidare.

Jag är ledsen.

Varför skriver jag, ja någonstans ska det ut och jag har väl inga andra att prata med så ni får lyssna.

Du är samma person med eller utan den stämpeln..

Jag säger grattis till diagnosen, för även om det känns jobbigt just nu så tror jag att den värsta biten är att vänta och undra och inte veta. När man väl har fått en diagnos så har man ju fått en hel massa information om sig själv och då kan man sätta igång och göra det bästa av situationen. Och oftast är ju inte allt negativt - att du är normalbegåvad och godhjärtad är väl jättebra? (nej, jag tror absolut inte att det är "bara som de säger").

Som Radix säger, så är du ju samma person med eller utan "stämpeln" men nu vet du mer om dig själv än du gjorde förut.

Jag fick själv diagnos i vuxen ålder och jag tyckte att det var väldigt jobbigt just då. Men nu efter ett par år känns diagnosen som en självklar del av mig själv. Att man blir ledsen när man får en diagnos är nog ganska naturligt, men livet går ju vidare. Du är den du är men med lite mera självkännedom, bara.

Tack för att du delade med dig , det är väl det sådana här forum är till för, att få stöd och tröst när man behöver det som bäst !
Jag ska träffa psykolog den 29/ 10 och göra test,
Så jag förstår dig. Det är mycket att bearbeta. Var rädd om dig!
Och som sagt du är samma person som förut, men får förhoppningsvis mer redskap att jobba med så livet blir lättare. / kattmamma

För mig var det en lättnad, efter att i alldeles för många år ha pressat mig över min förmåga för att jag försökt mäta mig med samma måttstock som "alla andra" (då det var vad som förväntades av mig, från myndigheter, familj, samhället i allmänhet m.m.).

Nu tänker jag sällan på diagnosen i sig, utan fokuserar på att jobba med det jag vill bli bättre på, ex. hantera sociala situationer. Jag försöker också identifiera och därefter minska på antalet stressmoment. Jag fick t.ex. en stor uppenbarelse när jag insåg hur mycket som kunde härledas till min känslighet för visuella intryck och ljud.

Genom att läsa böcker om AS och prata med folk här så har jag kunnat konkretisera alla de svårigheter som förut mest bara känts som ett enormt abstrakt moln av jobbighet.

Ett bra fora också Jag mena, inte lätt att alltid bli förstådd annars med sådan diagnos. Ska inte babbla saker men vad jag kan förstå har de flesta den potentialen till b.la. autistiska symptom och de kan framkomma då det passar, i "rätt läge" så att säga.

Ellak skrev:Ja då har jag fått min diagnos efter en lång och bitvis jobbig väntan.
Autism symptom blev domen. Jag hade hoppas på ett namn på mina problem så jag hade nått att ta på och en förklaring.
Det har pratats om asperger och det har jag nu hört ett par år så det skrämmande och hårda med det har bleknat lite med tiden.
SÅ kommer dom med Autism symptom, vilket var som en riktig hård dom, kändes jobbigt och som kall å hård norrlänning är det bara erkänna även jag fällde en tår.
Jag vet inte med det kändes som en hårdare diagnos men det kanske bara är inbillning. Har inte läst något alls om Autism symptom så jag har ingen koll alls, men känslan var hård!

Nu ska har på en träff med sjukan och lite olika alternativ för min framtida vård kontakter. Jag antar jag då får lite mer info om vad det är. Hittills har jag fått information av hon som gjorde testerna men då var jag lite som i chock eller hur jag ska beskriva det.
Känns lite skönt att jag var normalbegåvad och godhjärtad, eller var det som dom säger som tröst tro.

Jag har nog stänkt av mina känslor lite och det känns lite som jag sitter i en bubbla, tyvärr kan man ju inte sitta där i längden.
Får nu försöka komma på hur man går vidare.

Jag är ledsen.

Varför skriver jag, ja någonstans ska det ut och jag har väl inga andra att prata med så ni får lyssna.

Okej, välkommen!

Vad har du haft för svårigheter, som de menar har att göra med autistiska drag?

God kväll

Tack för alla svar.
Jo jag vet jag är samma nu som förr men känslan är inte den samma och det är väl den som får en att må mindre bra.

45 år och en rejäl käftsmäll är vad det känns som. Men samtidigt blir man ju lite ledsen att ingen har uppmärksammat mina problem tidigare. Jag är uppvuxen i en jätte liten by i Norrland så det kan ju vara lättare där kanske.
Hoppas jag inte skrämmer Kattmamma nu när jag berättar hur jag kände. Jag tror trotts allt det är bra att få veta vad problemet är så man kan lösa det, även om det känns förbannat hopplöst till och från.

Lite trött och sliten men jag förstår inte vad Colours menar ?

Skrev så här i ett annat inlägg om symtom jag har
Här är några jag har

Svårt att behålla kontakten med folk.
Gillar inte telefon, byter nummer ofta för att inte mitt nummer ska spridas.
Tystlåten i nya miljöer
Mitt stora intresse foto men det har varierat lite genom åren
Jag har svårt att hålla igång ett samtal
Tolkar ofta vad andra säger bokstavligt och övertolkar människor i allmänhet
Svårt att läsa folk
Känslig för ljus
Känslig för ljud
Gillar fasta rutiner
Avskyr att bli avbruten
Detaljseende
Tystlåten eller väldigt pratsam med vissa
Gillar samma kläder
Glömmer ofta artighetsfraser, de inte kommer automatiskt, utan måste tänkas ut i förväg
Ogillar att någon tar på mig när jag inte är beredd
Ogillar att blanda maten
Blir lätt stressad om det händer för mycket
Blir trött av att det händer för mycket runt mig
mycket svårt att ljuga

Men det var lite fler tror jag som dom såg i testerna.

Nu försöker jag bara ta en dag i taget och kämpar mig fram. Får hoppas det börjar klarna när man får mer info om detta.