ALLT du någonsin velat berätta om ditt stora intresse!
av Kristofer » 2008-01-02 17:16:12
Tror att det är dags för bokinköp också:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0760308012
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0760317569
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0896894339
Den sista är en katalog och utan den vore det väl inte aspigt?
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0760308012
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0760317569
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=0896894339
Den sista är en katalog och utan den vore det väl inte aspigt?
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-04 10:52:07, redigerad totalt 1 gång.
av Matilda » 2008-01-09 15:58:26
Holografi är ett fantastiskt ämne tycker jag! Här kommer en kort sammanfattning:
Ordet hologram har sitt ursprung i de grekiska orden holos, som betyder fullständig och gram som betyder budskap. Ett hologram är ett medium som innehåller all den information som krävs för att vid belysning av rätt ljuskälla återskapa en tredimensionell bild.
Grundtanken i holografi är registreringen av en ljusbild av ett objekt. När vi tittar på saker är det som verkligen händer att ljuspartiklar, fotoner, som har studsat mot saken träffar vår näthinna och reagerar med tappar och stavar. Men dessa kan bara registrera hur mycket ljus som kommer in (och i tapparnas fall hur mycket ljus som kommer in av en viss färg). Vid upptagningen av en holografisk bild registreras även när ljuset från bilden anländer. Det är detta som gör att man kan få en information om djupet i bilden. Ljus som kommer längre bort ifrån tar längre tid på sig för att nå fram, enkelt uttryckt.
För att man ska kunna få denna tidsinformation krävs att man gör ett hologram med hjälp av laser. Laserljus har den speciella egenskapen att alla fotoner ”startar” från ljuskällan samtidigt, till skillnad från ljuset i en glödlampa eller från solen, där fotonerna kommer lite hipp som happ. Detta kallas att ljuset är i fas.
Ett hologram av klassisk typ registreras ofta på en glasplatta och framkallas i framkallningsvätska och fixering, precis som gamla tiders negativ. Hologramplåten kräver dock många gångers högre upplösning hos den ljuskänsliga emulsionen än den på vanliga negativ. Själva glasplattan i sig innehåller ingen bild, som ett fotografi gör, utan det är endast när man åter lyser på plattan med samma ljus som då det registerades, som man uppfattar bilden. För att kunna se ett hologram måste man belysa det med ljus av samma typ och riktning som det belystes med när det registrerades. Hologrammet formar då det inkommande ljuset så att det ser ut som om det urspringliga objektet befunnit sig på plats bakom eller framför hologramplåten. Ett hologram kan ses som en avancerad lins med förmågan att böja det inkommande ljuset till en viss form, och därmed återskapa en specifik ljusbild. När våra ögon sedan ser en ljusbild, ser hjärnan ingen skillnad på denna ljusbild och den från ett verkligt objekt.
När hologrammet väl är registrerat innehåller varje del av den information om hela bilden. Varje punkt i plåten innehåller istället all information, sedd ur en viss synvinkel. Om man knäcker ett hologram kommer man alltså fortfarande att kunna se hela sitt objekt, men inte ur alla vinklar.
Det finns många olika uppställningar för att tillverka hologram. Vanligast i vardagen är kanske att man ser reflektionshologram, som fungerar som en spegel. Det är den här typen som ofta finns på ID-kort mm.
En del hologram kan man ju som bekant betrakta i vitt ljus. Detta beror på att man använder en emulsion som är tillräckligt tjock för att också kunna fungera som ett filter, och därmed plocka bort alla färger utom den färg som lasern som registerarde det hade. När man lyser på ett sådant hologram måste man använda en kraftigare ljuskälla, eftersom mycket av ljuset försvinner i filteringen.
Ordet hologram har sitt ursprung i de grekiska orden holos, som betyder fullständig och gram som betyder budskap. Ett hologram är ett medium som innehåller all den information som krävs för att vid belysning av rätt ljuskälla återskapa en tredimensionell bild.
Grundtanken i holografi är registreringen av en ljusbild av ett objekt. När vi tittar på saker är det som verkligen händer att ljuspartiklar, fotoner, som har studsat mot saken träffar vår näthinna och reagerar med tappar och stavar. Men dessa kan bara registrera hur mycket ljus som kommer in (och i tapparnas fall hur mycket ljus som kommer in av en viss färg). Vid upptagningen av en holografisk bild registreras även när ljuset från bilden anländer. Det är detta som gör att man kan få en information om djupet i bilden. Ljus som kommer längre bort ifrån tar längre tid på sig för att nå fram, enkelt uttryckt.
För att man ska kunna få denna tidsinformation krävs att man gör ett hologram med hjälp av laser. Laserljus har den speciella egenskapen att alla fotoner ”startar” från ljuskällan samtidigt, till skillnad från ljuset i en glödlampa eller från solen, där fotonerna kommer lite hipp som happ. Detta kallas att ljuset är i fas.
Ett hologram av klassisk typ registreras ofta på en glasplatta och framkallas i framkallningsvätska och fixering, precis som gamla tiders negativ. Hologramplåten kräver dock många gångers högre upplösning hos den ljuskänsliga emulsionen än den på vanliga negativ. Själva glasplattan i sig innehåller ingen bild, som ett fotografi gör, utan det är endast när man åter lyser på plattan med samma ljus som då det registerades, som man uppfattar bilden. För att kunna se ett hologram måste man belysa det med ljus av samma typ och riktning som det belystes med när det registrerades. Hologrammet formar då det inkommande ljuset så att det ser ut som om det urspringliga objektet befunnit sig på plats bakom eller framför hologramplåten. Ett hologram kan ses som en avancerad lins med förmågan att böja det inkommande ljuset till en viss form, och därmed återskapa en specifik ljusbild. När våra ögon sedan ser en ljusbild, ser hjärnan ingen skillnad på denna ljusbild och den från ett verkligt objekt.
När hologrammet väl är registrerat innehåller varje del av den information om hela bilden. Varje punkt i plåten innehåller istället all information, sedd ur en viss synvinkel. Om man knäcker ett hologram kommer man alltså fortfarande att kunna se hela sitt objekt, men inte ur alla vinklar.
Det finns många olika uppställningar för att tillverka hologram. Vanligast i vardagen är kanske att man ser reflektionshologram, som fungerar som en spegel. Det är den här typen som ofta finns på ID-kort mm.
En del hologram kan man ju som bekant betrakta i vitt ljus. Detta beror på att man använder en emulsion som är tillräckligt tjock för att också kunna fungera som ett filter, och därmed plocka bort alla färger utom den färg som lasern som registerarde det hade. När man lyser på ett sådant hologram måste man använda en kraftigare ljuskälla, eftersom mycket av ljuset försvinner i filteringen.
Senast redigerad av Matilda 2011-05-04 10:52:09, redigerad totalt 1 gång.
av Kvasir » 2008-01-09 22:41:14
weasley skrev:Oh vad spännande om hologram!
Jag var inte riktigt med på förklaringen om hur de framställdes... snälla, ta det en gång till om du orkar?
Matilda kanske blev trött, men om du trycker på citera och sedan på skicka, så får du det en gång till.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 10:52:09, redigerad totalt 1 gång.
av Matilda » 2008-01-10 11:58:54
Om man ser ljuset som en vågrörelse kan egenskaperna illusteras så här (sinusvåg i detta fallet):
Vågen har tre egenskaper:
1. Intensitet (höjd)
2. Våglängd (färg)
3. Fas (bestämmer var på vågen vi befinner oss – på toppen, på väg upp, i en vågdal...)
Ett svartvitt fotografi registrerar endast intensiteten, medan ett färgfotografi också kan registrera färgen genom att ta samma bild genom tre olika filter för olika färg. Fasen är det enda vi aldrig kan urskilja med ögon eller fotografering. Att vi inte kan urskilja den beror på de små avstånden (solljus har en våglängd på en halv tusendels millimeter) och att ljuset rör sig så fort. Men om man lägger ihop två vågor, så kommer de att interferera med varandra. Det betyder att de ibland förstärker varandra (när två vågtoppar hamnar ovanpå varandra) eller släcker ut varandra (när en vågtopp hamnar på en vågdal). Man kan göra samma sak med vattenvågor i badkaret:
Det mönster som bildas kallas ett interferensmönster. Topparna och dalarna i det mönstret hamnar alltid längre isär än topparna och dalarna i de två ursprungliga vågorna. Därför kan man, om man har en fotografisk plåt där den fotografiska emulsionen (den ljuskänsliga substansen), har tillräckligt hög upplösning, registrera detta interferensmönster.
I holografi låter man då den ena strålen komma från sitt objekt (kallas ibland objektljus), och den andra direkt från ljuskällan (lasern). Det här kallas ibland för referensljus. Här är ett exempel på uppställning:
[img]http://img181.imageshack.us/img181/6674/principox3.jpg[/img]
Efter framkallning finns bara interferensmönstret på plåten, vilket gör att man inte kan se någonting i den om man inte tittar i rätt ljus (våra ögon har helt enkelt inte tillräckligt bra upplösning för att se det, men om vi kunde se det, skulle vi se ett mönster av mörka och ljusa ränder.
Om man istället belyser hologrammet med ”rätt” ljus, framträder bilden på samma plats som objektet stod när bilden registrerades. Rätt ljus är i det här fallet referensljuset (alltså ljus av samma våglängd och riktning som när bilden togs). När detta ljus träffar interferensmönstret på plåten, böjs det och formas av mönstret, så att den ljusvåg som kommer ut är en exakt kopia av ljusvågen från objektet. Och när vi tittar på ser vi det som om ljusvågen kom från ett riktigt objekt.
Plåten framkallas på samma sätt som ett gammaldags fotografi i mörkrum. Eftersom plåten kräver hög upplösning för att kunna registrera interferrensmönstret, blir dyrare än den på ett vanligt negativ. Framställningsprocessen med laser och kostnaderna gör att de flesta hologram framställs av industrin för att försvåra förfalskning av tex ID-kort eller bara som flashig grej.
Det fanns ett tag ett ganska bra analogt holografilab här på universitetet (i Lund), men de har plockat ner det pga besparingar
, men det finns några eldsjälar kvar, nästan alla 60+ (förstås) som brukar ställa ut i källaren under kulturnatten.
Forskarvärlden numera tittar mycket på möjligheten till minneslagring (eftersom en liten bit rymmer hela informationen), men arbetar också med digitala holgram, som utarbetas med hjälp av en dator. Där har den fotografiska plåten ersatts av en CCD-kamera.
Star Trek är väl inte riktigt verklighet än, men kanske inte så långt borta. Här är några grejer:
http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.119925
http://techworld.idg.se/2.2524/1.97894
Vågen har tre egenskaper:
1. Intensitet (höjd)
2. Våglängd (färg)
3. Fas (bestämmer var på vågen vi befinner oss – på toppen, på väg upp, i en vågdal...)
Ett svartvitt fotografi registrerar endast intensiteten, medan ett färgfotografi också kan registrera färgen genom att ta samma bild genom tre olika filter för olika färg. Fasen är det enda vi aldrig kan urskilja med ögon eller fotografering. Att vi inte kan urskilja den beror på de små avstånden (solljus har en våglängd på en halv tusendels millimeter) och att ljuset rör sig så fort. Men om man lägger ihop två vågor, så kommer de att interferera med varandra. Det betyder att de ibland förstärker varandra (när två vågtoppar hamnar ovanpå varandra) eller släcker ut varandra (när en vågtopp hamnar på en vågdal). Man kan göra samma sak med vattenvågor i badkaret:
Det mönster som bildas kallas ett interferensmönster. Topparna och dalarna i det mönstret hamnar alltid längre isär än topparna och dalarna i de två ursprungliga vågorna. Därför kan man, om man har en fotografisk plåt där den fotografiska emulsionen (den ljuskänsliga substansen), har tillräckligt hög upplösning, registrera detta interferensmönster.
I holografi låter man då den ena strålen komma från sitt objekt (kallas ibland objektljus), och den andra direkt från ljuskällan (lasern). Det här kallas ibland för referensljus. Här är ett exempel på uppställning:
[img]http://img181.imageshack.us/img181/6674/principox3.jpg[/img]
Efter framkallning finns bara interferensmönstret på plåten, vilket gör att man inte kan se någonting i den om man inte tittar i rätt ljus (våra ögon har helt enkelt inte tillräckligt bra upplösning för att se det, men om vi kunde se det, skulle vi se ett mönster av mörka och ljusa ränder.
Om man istället belyser hologrammet med ”rätt” ljus, framträder bilden på samma plats som objektet stod när bilden registrerades. Rätt ljus är i det här fallet referensljuset (alltså ljus av samma våglängd och riktning som när bilden togs). När detta ljus träffar interferensmönstret på plåten, böjs det och formas av mönstret, så att den ljusvåg som kommer ut är en exakt kopia av ljusvågen från objektet. Och när vi tittar på ser vi det som om ljusvågen kom från ett riktigt objekt.
Plåten framkallas på samma sätt som ett gammaldags fotografi i mörkrum. Eftersom plåten kräver hög upplösning för att kunna registrera interferrensmönstret, blir dyrare än den på ett vanligt negativ. Framställningsprocessen med laser och kostnaderna gör att de flesta hologram framställs av industrin för att försvåra förfalskning av tex ID-kort eller bara som flashig grej.
Det fanns ett tag ett ganska bra analogt holografilab här på universitetet (i Lund), men de har plockat ner det pga besparingar
, men det finns några eldsjälar kvar, nästan alla 60+ (förstås) som brukar ställa ut i källaren under kulturnatten. Forskarvärlden numera tittar mycket på möjligheten till minneslagring (eftersom en liten bit rymmer hela informationen), men arbetar också med digitala holgram, som utarbetas med hjälp av en dator. Där har den fotografiska plåten ersatts av en CCD-kamera.
Star Trek är väl inte riktigt verklighet än, men kanske inte så långt borta. Här är några grejer:
http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.119925
http://techworld.idg.se/2.2524/1.97894
Senast redigerad av Matilda 2011-05-04 10:52:13, redigerad totalt 1 gång.
av mnordgren » 2008-03-07 14:38:23
Det finns en del missuppfattningar om hur krigföringen gick till under tidigmodern tid, vilket väl mest härrör från filmer som skildrar denna tid.
Den ammunition som användes av artilleriet var nästan uteslutande rundskott, solida kanonkulor helt enkelt, inga krevader alltså. Kulorna skulle förhoppningsvis gå igenom ett eller flera led med fiendesoldater. Detta innebar en sannerligen otrevlig upplevelse, kulorna gick rakt igenom och styckade människokroppar hur lätt som helst. Det var särskilt effektivt om man lyckades få kulan att studsa en gång längs marken. Ibland använde man kedjelod (vanligen använd till sjöss för att förstöra tackel och tåg), vilket är två, eller flera kulor som hakas fast i varandra med en kedja. Denna projektil snurrade fram och orsakade ännu mer förödelse om den träffade en fiendeformation. På nära håll användes hylsor med allt möjligt skrot (träflisor, spikar, kulor osv) som förvandlade kanonen till en hagelbössa. Eldgivningen sköttes med ögonmått, och man kan bara ana vilken yrkesskicklighet detta krävde av artilleristerna.
Kavallerichocken är nog den del av krigföringen som det finns mest missförstånd om. I filmer brukar kavalleriet braka in i infanteriet, och så utbryter en utdragen närstrid. Så här gick det till i verkligheten: kavalleriet manövrerade sig fram tills man var på rätt avstånd för en chock. Sedan var den stora frågan om infanteriet stod kvar eller inte. Om en man står med en pik riktad mjot kavalleriet så klarar han sig, för det är omöjligt att få en häst att springa in i ett spetsigt föremål. Om infanteriet däremot tappade koncepterna och vände ryggen till, så red kavalleriet in och högg ner allihop. Ironiskt nog är det farligaste man kan göra i en strid att försöka lämna den, då vänder man ryggen till och kan inte försvara sig. Om infanteriet stod kvar med pikarna mot hästarna, så fick kavalleriet dra sig tillbaka och försöka igen.
Striden mellan kavalleri avgjordes också av det mentala spelet. Huvudsaken var hur skicklig ryttare man var, inte hur bra man var på att slåss. Föll man av sadeln var man färdig. Själva striden var kort, ryttarna skumpade omkring och viftade vilt med sablarna/värjorna eller vad de nu hade för vapen (det hände att man att man råkade drämma till hästen i nacken i förvirringen). Det som avgjorde stridens utgång var enhetens kollektiva inställning, den som hade minst nerver tappade kontrollen och flydde. Därefter höggs de ned av den segrande enheten, antalet som dog under själva sammanstötningen var mycket lågt jämfört med flykten.
Detta är en viktig sak som inte framgår i filmer, de allra flesta dog under FLYKTEN, inte under striden (detta gällde naturligtvis även infanteriet).
Den rök som musköter och kanoner spydde ut innebar att slagfältet blev helt inhöljt i rök (dammet som arméerna rörde upp spelade också in naturligtvis). Den enskilde soldaten såg väldigt lite av slagfältet, det var svårt att urskilja vem som var vän och vem som var fiende, och det var omöjligt för de högre befälhavarna att styra utvecklingen på slagfältet.
Det finns ytterligare en viktig sak att tillägga, de allra flesta soldater upplevde inga fältslag utan dog av sjukdomar och av svält.
Den ammunition som användes av artilleriet var nästan uteslutande rundskott, solida kanonkulor helt enkelt, inga krevader alltså. Kulorna skulle förhoppningsvis gå igenom ett eller flera led med fiendesoldater. Detta innebar en sannerligen otrevlig upplevelse, kulorna gick rakt igenom och styckade människokroppar hur lätt som helst. Det var särskilt effektivt om man lyckades få kulan att studsa en gång längs marken. Ibland använde man kedjelod (vanligen använd till sjöss för att förstöra tackel och tåg), vilket är två, eller flera kulor som hakas fast i varandra med en kedja. Denna projektil snurrade fram och orsakade ännu mer förödelse om den träffade en fiendeformation. På nära håll användes hylsor med allt möjligt skrot (träflisor, spikar, kulor osv) som förvandlade kanonen till en hagelbössa. Eldgivningen sköttes med ögonmått, och man kan bara ana vilken yrkesskicklighet detta krävde av artilleristerna.
Kavallerichocken är nog den del av krigföringen som det finns mest missförstånd om. I filmer brukar kavalleriet braka in i infanteriet, och så utbryter en utdragen närstrid. Så här gick det till i verkligheten: kavalleriet manövrerade sig fram tills man var på rätt avstånd för en chock. Sedan var den stora frågan om infanteriet stod kvar eller inte. Om en man står med en pik riktad mjot kavalleriet så klarar han sig, för det är omöjligt att få en häst att springa in i ett spetsigt föremål. Om infanteriet däremot tappade koncepterna och vände ryggen till, så red kavalleriet in och högg ner allihop. Ironiskt nog är det farligaste man kan göra i en strid att försöka lämna den, då vänder man ryggen till och kan inte försvara sig. Om infanteriet stod kvar med pikarna mot hästarna, så fick kavalleriet dra sig tillbaka och försöka igen.
Striden mellan kavalleri avgjordes också av det mentala spelet. Huvudsaken var hur skicklig ryttare man var, inte hur bra man var på att slåss. Föll man av sadeln var man färdig. Själva striden var kort, ryttarna skumpade omkring och viftade vilt med sablarna/värjorna eller vad de nu hade för vapen (det hände att man att man råkade drämma till hästen i nacken i förvirringen). Det som avgjorde stridens utgång var enhetens kollektiva inställning, den som hade minst nerver tappade kontrollen och flydde. Därefter höggs de ned av den segrande enheten, antalet som dog under själva sammanstötningen var mycket lågt jämfört med flykten.
Detta är en viktig sak som inte framgår i filmer, de allra flesta dog under FLYKTEN, inte under striden (detta gällde naturligtvis även infanteriet).
Den rök som musköter och kanoner spydde ut innebar att slagfältet blev helt inhöljt i rök (dammet som arméerna rörde upp spelade också in naturligtvis). Den enskilde soldaten såg väldigt lite av slagfältet, det var svårt att urskilja vem som var vän och vem som var fiende, och det var omöjligt för de högre befälhavarna att styra utvecklingen på slagfältet.
Det finns ytterligare en viktig sak att tillägga, de allra flesta soldater upplevde inga fältslag utan dog av sjukdomar och av svält.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 10:52:13, redigerad totalt 1 gång.
av weasley » 2008-03-07 15:06:33
Mycket spännande!
Om du kan mer om krigföring, särskilt modern sådan (från WWII och framåt) så får du gärna utveckla lite mer om de olika sorternas ammunition. I WWI användes oftare dödande ammunition, medan under WWII ville man lemlästa mer, var det inte så?
Om du kan mer om krigföring, särskilt modern sådan (från WWII och framåt) så får du gärna utveckla lite mer om de olika sorternas ammunition. I WWI användes oftare dödande ammunition, medan under WWII ville man lemlästa mer, var det inte så?
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 10:52:13, redigerad totalt 1 gång.
av mnordgren » 2008-03-07 17:01:54
weasley skrev:I WWI användes oftare dödande ammunition, medan under WWII ville man lemlästa mer, var det inte så?
Jag vet inte, jag vet inte så mycket om ammunitionen de använde då. Men utvecklingen måste ha gått framåt en hel del under krigen, krigsmakterna lärde sig ju nya läxor hela tiden.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av mnordgren » 2008-03-16 19:01:05
Det finns en ganska utbredd föreställning att japanskt förindustriellt svärdssmide var av högre kvalitet och att man smidde svärd av högre kvalitet än i andra länder vid samma tid. Detta är en myt som har spritts mest via diverse populärkulturella verk.
Japanerna had en mer invecklad och komplicerad teknik, men detta berodde på att man hade dålig tillgång till järnmalm (Japan har alltid varit resursfattigt), och inte på att det gav en bättre slutprodukt.
De regioner där man gjorde bäst svärd var Västeuropa, Norra Kina och Persien (helt enkelt för att man hade bra tillgång till råmaterial av god kvalitet i dessa regioner).
Att avgöra vilket närstridsvapen som var bäst är egentligen omöjligt, eftersom varje vapen är skapt för ett visst ändamål. Huggvapen kan inte användas mot tungt bepansrade motståndare eftersom kraften i hugget sprids ut över ett stort område, istället måste man i såna fall använda ett vapen som koncentrerar kraften till en mindre punkt som t.ex. en klubba eller en dolk.
Dock skulle ett västeuropeiskt långsvärd vara att föredra framför ett s.k. samurajsvärd. Dels för att ett samurajsvärd inte kan brukas med en hand, varför man inte kan kombinera det med en sköld (stor fördel för långsvärdet här, det kunde brukas med båda en- och tvåhandsfattning). Ett långsvärd har två eggar, medans samurajsvärdet bara har en. Långsvärdet funkar både till stick och hugg (det var främst tänkt att användas till hugg trots sitt utseende), medans det är svårt att använda samurajsvärdet till annat än hugg. Långsvärdet är mer stryktåligt, samurajsvärdets klinga är skörare. Långsvärdet har en praktisk funktion i hjaltet, som samurajsvärdet saknar. Långsvärdet vägde dessutom mindre och var mer välbalanserat.
Det finns också en ganska utbredd missuppfattning att asiatisk kampsport är helt överlägsen stridstekniker utvecklade annorstädes t.ex. i Europa. Detta är en felsyn. Kampsport är teknik för att slåss i närstrid, och sådana har utarbetats i alla kulturer. Många tror kanske att det inte finns någon europeisk kampsportstradition, men detta stämmer inte alls. Skillnaden mellan Europa och t.ex. Japan är att äldre stridsteknik som utvecklades före skjutvapnen har bevarats till eftervärlden på ett annat sätt. I europa föll kamporten till stor del i glömska när skjutvapnen tog över och vår kunskap om den är mer skissartad.
Japanerna had en mer invecklad och komplicerad teknik, men detta berodde på att man hade dålig tillgång till järnmalm (Japan har alltid varit resursfattigt), och inte på att det gav en bättre slutprodukt.
De regioner där man gjorde bäst svärd var Västeuropa, Norra Kina och Persien (helt enkelt för att man hade bra tillgång till råmaterial av god kvalitet i dessa regioner).
Att avgöra vilket närstridsvapen som var bäst är egentligen omöjligt, eftersom varje vapen är skapt för ett visst ändamål. Huggvapen kan inte användas mot tungt bepansrade motståndare eftersom kraften i hugget sprids ut över ett stort område, istället måste man i såna fall använda ett vapen som koncentrerar kraften till en mindre punkt som t.ex. en klubba eller en dolk.
Dock skulle ett västeuropeiskt långsvärd vara att föredra framför ett s.k. samurajsvärd. Dels för att ett samurajsvärd inte kan brukas med en hand, varför man inte kan kombinera det med en sköld (stor fördel för långsvärdet här, det kunde brukas med båda en- och tvåhandsfattning). Ett långsvärd har två eggar, medans samurajsvärdet bara har en. Långsvärdet funkar både till stick och hugg (det var främst tänkt att användas till hugg trots sitt utseende), medans det är svårt att använda samurajsvärdet till annat än hugg. Långsvärdet är mer stryktåligt, samurajsvärdets klinga är skörare. Långsvärdet har en praktisk funktion i hjaltet, som samurajsvärdet saknar. Långsvärdet vägde dessutom mindre och var mer välbalanserat.
Det finns också en ganska utbredd missuppfattning att asiatisk kampsport är helt överlägsen stridstekniker utvecklade annorstädes t.ex. i Europa. Detta är en felsyn. Kampsport är teknik för att slåss i närstrid, och sådana har utarbetats i alla kulturer. Många tror kanske att det inte finns någon europeisk kampsportstradition, men detta stämmer inte alls. Skillnaden mellan Europa och t.ex. Japan är att äldre stridsteknik som utvecklades före skjutvapnen har bevarats till eftervärlden på ett annat sätt. I europa föll kamporten till stor del i glömska när skjutvapnen tog över och vår kunskap om den är mer skissartad.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av ford » 2008-03-16 21:10:18
Kampsport har även intresserat mig en hel del.
Europeisk kampsport vet jag inte så mycket om, men man kan väl misstänka att teknikerna borde vara snarlika brottning och kickboxning, som väl är "vita" kampsporter?
Vore kul att få reda på mer om europeisk kampkonst.
Europeisk kampsport vet jag inte så mycket om, men man kan väl misstänka att teknikerna borde vara snarlika brottning och kickboxning, som väl är "vita" kampsporter?
Vore kul att få reda på mer om europeisk kampkonst.
Senast redigerad av ford 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av mnordgren » 2008-03-16 23:59:56
http://www.thearma.org/HEMA.htm
http://www.usatoday.com/news/nation/200 ... arts_N.htm
Jag har inte alls den fysik och vighet man behöver för kampsport, och har aldrig hållit på med det. Men det här med att man återupplivar västerländska kampsportstraditioner som glömts bort verkar som en bra idé, fast de får nog svårt att bli lika populära som judo, karate osv. Själv är jag inte så insatt, men jag har läst nånstans att kickboxning är väldigt likt thaiboxning.
http://www.usatoday.com/news/nation/200 ... arts_N.htm
Jag har inte alls den fysik och vighet man behöver för kampsport, och har aldrig hållit på med det. Men det här med att man återupplivar västerländska kampsportstraditioner som glömts bort verkar som en bra idé, fast de får nog svårt att bli lika populära som judo, karate osv. Själv är jag inte så insatt, men jag har läst nånstans att kickboxning är väldigt likt thaiboxning.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av earlydayminer » 2008-03-17 2:07:59
Musik.
Post-Rock // Math Rock
Båda är till största del helt instrumentalt med några undantag.
Personligen är jag mer för de mer moderna grupperna som utvecklat stilarna ytterliggare.
Post-rock:
En stil med mycket instrument. Gitarr, trumma, bas, violin, saxofon, trumpet, cello, piano, m fl. Det sägs ha börjat vid mitten av 90-talet då en journalist skrev om ett band kallat Bark Psychosis. Som jag personligen inte lyssnar så mycket på, det är på tok för tråkigt.
Denna genren är väldigt inspirerad av jazz, vilket kan höras ganska så tydligt i trumspelet. Det är djupa långa toner som spelas. Ofta så används mycket reverb och/eller delay. Låtarna byggs för det mesta på hela tiden, det är väldigt vanligt att det börjar med stråkar, sen till gitarr, bas & trummor som hela tiden blir alltmer intensivt för att sedan explodera till det mest vackra jag vet. Det finns de band som endast använder sig av stråkar och piano. När det kommer till sång så är det för det mesta 3-4 personer som sjunger samtidigt. Låtarna brukar för det mesta ligga på mellan 5-12 minuter. Det finns dock en del som sträcker sig och ligger på 18-22 minuter.
Band som är kända för att använda stråkar:
Stars of the Lid, 1 Mile North, Kammerflimmer Kollektief, Windmills by the Ocean.
Band som har vokalister:
Mogwai, Sigur Rós, Thee Silver Mt Zion Memorial Orchestra & Tra-La-La Band, Do Make Say Think, Gastr Del Sol, Flying Saucer Attack, Windsor for the Derby, Laura, Dianogah, Red Stars Theory.
Instrumentala (Mest kända*):
Explosions in the Sky, Mono, Godspeed You! Black Emperor, El Ten Eleven, Grails, Tortoise, This Will Destroy You.
Instrumentala (Mindre kända*):
Unwed Sailor, Lumen, Tristeza, Fly Pan Am, Don't Mess With Texas, This is a Process of a Still Life, The Six Parts Seven, Below the Sea, Blueneck, Up-C Down-C Left-C Right-C ABC + Start, Paul Newman.
Math Rock:
Denna genren är väldigt speciell och oerhört intressant. Den ligger väldigt nära Post-Rock men är inte riktigt den samma. Den är betydligt mer komplicerad. Det som är så speciellt är att det spelas i 7/8, 11/8 osv. Den är inte lika bred och djup som post-rocken men oerhört intensiv & komplicerad. Den innehåller konstiga takter som får vilken trummis som helst att sucka, mja nästan iallafall.
Det är oerhört svårt att förklara den här musikstilen faktiskt.
Några band är: 65daysofstatic, Don Caballero, Sweep the leg Johnny, Ghosts and Vodka, Ativin, A Minor Forest, Shipping News, June of 44.
Jag är inte så bra på att förklara, för det mesta vet jag allt "by heart" men jag visar mig kunnig om bandnamn iallafall. Hehe.
* - Kända bland post-rock fansen.
Några videos för att visa vad jag pratar om.
Post-rock: Do Make Say Think - http://www.youtube.com/watch?v=sAWUNoG3 ... re=related
Math rock: Don Caballero - http://www.youtube.com/watch?v=eup9Kwz3 ... re=related
Math rock/Alt. Rock: Minus the Bear - http://www.youtube.com/watch?v=tO7OEa96 ... re=related
Minus the Bear är ett av mina absolut favoritband. Där är det sång rakt igenom. Allt det här tillhör genren Indie Rock. Indie står för independent och betyder att det är ett oberoende skivbolag.
Jag är mer för den moderna stilen som jag tidigare skrev, men jag kan tänka mig att ni som är födda 1960-1970 någonstans där tycker om The Smiths, My Bloody Valentine osv som också räknas som en del av indie rocken.
Akustiskt: Owen - http://www.youtube.com/watch?v=_CrNVY-YpdU
Det finns inga ord som förklarar vad den här snubben har betytt för mig. American Football, Joan of Arc, Cap'N Jazz & nu som Owen. Owen är ett soloprojekt där Mike Kinsella spelar in alla instrument själv. Multi-instrumentalist och ett underbarn som startade Cap'N Jazz när han var 12-13 år.
I min bok är Mike Kinsella (Owen, Joan of Arc, American Football, Cap'N Jazz) & Victor Villareal (Cap'N Jazz, Owls, Noyes, Ghosts and Vodka) de två största någonsin.
Asså helsike, jag vill förklara bättre men om ni skulle finna intresse så får ni helt enkelt ta och lyssna på det. Jag lyssnar på ganska mycket men inom samma krets så att säga. Så om någon vill snacka om det...
Musik är allt. Det är i stort sett mitt enda riktiga intresse. Jag började lyssna på den här stilen av musik sommaren 2002. Tack vare mp3.com! I 2 år hade jag ingen att dela det med men så mötte jag min bästa vän som också spelar gitarr. Han lyssnade på tjafs som Metallica, och vad heter dom.. Uhm
System of a Down osv. Men så gav jag honom lite tips, vilket jag gör än i dag. 
Nåväl, tack för den här gången. Mer stilar kommer när jag inte är så trött!
Post-Rock // Math Rock
Båda är till största del helt instrumentalt med några undantag.
Personligen är jag mer för de mer moderna grupperna som utvecklat stilarna ytterliggare.
Post-rock:
En stil med mycket instrument. Gitarr, trumma, bas, violin, saxofon, trumpet, cello, piano, m fl. Det sägs ha börjat vid mitten av 90-talet då en journalist skrev om ett band kallat Bark Psychosis. Som jag personligen inte lyssnar så mycket på, det är på tok för tråkigt.
Denna genren är väldigt inspirerad av jazz, vilket kan höras ganska så tydligt i trumspelet. Det är djupa långa toner som spelas. Ofta så används mycket reverb och/eller delay. Låtarna byggs för det mesta på hela tiden, det är väldigt vanligt att det börjar med stråkar, sen till gitarr, bas & trummor som hela tiden blir alltmer intensivt för att sedan explodera till det mest vackra jag vet. Det finns de band som endast använder sig av stråkar och piano. När det kommer till sång så är det för det mesta 3-4 personer som sjunger samtidigt. Låtarna brukar för det mesta ligga på mellan 5-12 minuter. Det finns dock en del som sträcker sig och ligger på 18-22 minuter.
Band som är kända för att använda stråkar:
Stars of the Lid, 1 Mile North, Kammerflimmer Kollektief, Windmills by the Ocean.
Band som har vokalister:
Mogwai, Sigur Rós, Thee Silver Mt Zion Memorial Orchestra & Tra-La-La Band, Do Make Say Think, Gastr Del Sol, Flying Saucer Attack, Windsor for the Derby, Laura, Dianogah, Red Stars Theory.
Instrumentala (Mest kända*):
Explosions in the Sky, Mono, Godspeed You! Black Emperor, El Ten Eleven, Grails, Tortoise, This Will Destroy You.
Instrumentala (Mindre kända*):
Unwed Sailor, Lumen, Tristeza, Fly Pan Am, Don't Mess With Texas, This is a Process of a Still Life, The Six Parts Seven, Below the Sea, Blueneck, Up-C Down-C Left-C Right-C ABC + Start, Paul Newman.
Math Rock:
Denna genren är väldigt speciell och oerhört intressant. Den ligger väldigt nära Post-Rock men är inte riktigt den samma. Den är betydligt mer komplicerad. Det som är så speciellt är att det spelas i 7/8, 11/8 osv. Den är inte lika bred och djup som post-rocken men oerhört intensiv & komplicerad. Den innehåller konstiga takter som får vilken trummis som helst att sucka, mja nästan iallafall.
Det är oerhört svårt att förklara den här musikstilen faktiskt.
Några band är: 65daysofstatic, Don Caballero, Sweep the leg Johnny, Ghosts and Vodka, Ativin, A Minor Forest, Shipping News, June of 44.
Jag är inte så bra på att förklara, för det mesta vet jag allt "by heart" men jag visar mig kunnig om bandnamn iallafall. Hehe.
* - Kända bland post-rock fansen.
Några videos för att visa vad jag pratar om.
Post-rock: Do Make Say Think - http://www.youtube.com/watch?v=sAWUNoG3 ... re=related
Math rock: Don Caballero - http://www.youtube.com/watch?v=eup9Kwz3 ... re=related
Math rock/Alt. Rock: Minus the Bear - http://www.youtube.com/watch?v=tO7OEa96 ... re=related
Minus the Bear är ett av mina absolut favoritband. Där är det sång rakt igenom. Allt det här tillhör genren Indie Rock. Indie står för independent och betyder att det är ett oberoende skivbolag.
Jag är mer för den moderna stilen som jag tidigare skrev, men jag kan tänka mig att ni som är födda 1960-1970 någonstans där tycker om The Smiths, My Bloody Valentine osv som också räknas som en del av indie rocken.
Akustiskt: Owen - http://www.youtube.com/watch?v=_CrNVY-YpdU
Det finns inga ord som förklarar vad den här snubben har betytt för mig. American Football, Joan of Arc, Cap'N Jazz & nu som Owen. Owen är ett soloprojekt där Mike Kinsella spelar in alla instrument själv. Multi-instrumentalist och ett underbarn som startade Cap'N Jazz när han var 12-13 år.
I min bok är Mike Kinsella (Owen, Joan of Arc, American Football, Cap'N Jazz) & Victor Villareal (Cap'N Jazz, Owls, Noyes, Ghosts and Vodka) de två största någonsin.
Asså helsike, jag vill förklara bättre men om ni skulle finna intresse så får ni helt enkelt ta och lyssna på det. Jag lyssnar på ganska mycket men inom samma krets så att säga. Så om någon vill snacka om det...
Musik är allt. Det är i stort sett mitt enda riktiga intresse. Jag började lyssna på den här stilen av musik sommaren 2002. Tack vare mp3.com! I 2 år hade jag ingen att dela det med men så mötte jag min bästa vän som också spelar gitarr. Han lyssnade på tjafs som Metallica, och vad heter dom.. Uhm
System of a Down osv. Men så gav jag honom lite tips, vilket jag gör än i dag. Nåväl, tack för den här gången. Mer stilar kommer när jag inte är så trött!
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
av Jonte » 2008-03-17 15:56:12
ford skrev:Kampsport har även intresserat mig en hel del.
Europeisk kampsport vet jag inte så mycket om, men man kan väl misstänka att teknikerna borde vara snarlika brottning och kickboxning, som väl är "vita" kampsporter?
Vore kul att få reda på mer om europeisk kampkonst.
Kolla in savate
Senast redigerad av Jonte 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av Jonte » 2008-03-26 18:12:51
mnordgren skrev: Om svärd....
Hur vassa var egentligen svärden? I några bilder i dina länkar höll killarna i klingorna. Verkar dumt om man har riktigt vassa svärd. Bajonetter och japanska "sai" var ju mer "strumpstickevassa", var det nåt liknande med svärden?
Senast redigerad av Jonte 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av mixpippi » 2008-04-25 22:48:57
Något som börjat intressera mig mera är musikgenren svartmetall.
Svartmetall är genren som gör anspråk på att vara den mörkaste och ondaste musiken. Lyriken handlar ofta om satanism, trolldom, armageddon, döden, mörkret osv.
Jag gillar energin och de mörka inslagen i musiken och iband så bygger låtarna på folkmusik med en härlig rytmik. Sången är nästan uteslutande growlsång på ett mer sofistikerat och varierat sätt än vad som förekommer i dödsmetall. (Har alldrig gillat döds- eller annan metall eller hårdrock)
Mina favoritband är:
Mayhem
http://www.thetruemayhem.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Mayhem_%28band%29
http://www.myspace.com/officialmayhem
Gorgoroth
http://www.gorgoroth.org/
http://en.wikipedia.org/wiki/Gorgoroth_%28band%29
http://www.myspace.com/gorgoroth
Marduk
http://www.marduk.nu/
http://en.wikipedia.org/wiki/Marduk_%28band%29
http://www.myspace.com/truemarduk
Dark Funeral
http://www.darkfuneral.se/
http://en.wikipedia.org/wiki/Dark_Funeral
http://www.myspace.com/darkfuneral
En bra inkörsport till genren är Dimmu Borgir som spelar mera lättsmält symfonisk svartmetall med lite vanlig sång ibland.
http://www.dimmu-borgir.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Dimmu_Borgir
http://www.myspace.com/dimmuborgir
Innan jag upptäckte den här musiken så var mitt största musikintresse klassiskt och jazz. Jag lyssnar givetvis fortfarande på sån musik men inte lika intensivt som förr.
Svartmetall är genren som gör anspråk på att vara den mörkaste och ondaste musiken. Lyriken handlar ofta om satanism, trolldom, armageddon, döden, mörkret osv.
Jag gillar energin och de mörka inslagen i musiken och iband så bygger låtarna på folkmusik med en härlig rytmik. Sången är nästan uteslutande growlsång på ett mer sofistikerat och varierat sätt än vad som förekommer i dödsmetall. (Har alldrig gillat döds- eller annan metall eller hårdrock)
Mina favoritband är:
Mayhem
http://www.thetruemayhem.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Mayhem_%28band%29
http://www.myspace.com/officialmayhem
Gorgoroth
http://www.gorgoroth.org/
http://en.wikipedia.org/wiki/Gorgoroth_%28band%29
http://www.myspace.com/gorgoroth
Marduk
http://www.marduk.nu/
http://en.wikipedia.org/wiki/Marduk_%28band%29
http://www.myspace.com/truemarduk
Dark Funeral
http://www.darkfuneral.se/
http://en.wikipedia.org/wiki/Dark_Funeral
http://www.myspace.com/darkfuneral
En bra inkörsport till genren är Dimmu Borgir som spelar mera lättsmält symfonisk svartmetall med lite vanlig sång ibland.
http://www.dimmu-borgir.com/
http://en.wikipedia.org/wiki/Dimmu_Borgir
http://www.myspace.com/dimmuborgir
Innan jag upptäckte den här musiken så var mitt största musikintresse klassiskt och jazz. Jag lyssnar givetvis fortfarande på sån musik men inte lika intensivt som förr.
Senast redigerad av mixpippi 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av Savanten Svante » 2008-04-25 23:09:11
Vad räknas gruppen Finntroll till för genre? *seriös fråga*
den känns lixom lite ... dark, fast ändå inte kanske, de är ju troll!
den känns lixom lite ... dark, fast ändå inte kanske, de är ju troll!
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
av Ganesh » 2008-04-25 23:19:19
Jonte skrev:mnordgren skrev: Om svärd....
Hur vassa var egentligen svärden? I några bilder i dina länkar höll killarna i klingorna. Verkar dumt om man har riktigt vassa svärd. Bajonetter och japanska "sai" var ju mer "strumpstickevassa", var det nåt liknande med svärden?
Glöm inte svärd av indiskt Wootz-stål, med inbyggd nano-teknologi. åtminstone 300 år för kristus. När Alexander kom till Indien fick hani present tackor med just Wootz-stål. Robert Curl, Nobelpristagare berättar att forskare funnit nano-kol-tuber i Wootz-stålet. Vilket skall delvis varför det gjordes exceptionella svärd mm av det. I klass med, om inte bättre, än modern kirurgiskt stål. På 300-talet före kristus. Häftigt.
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
av mixpippi » 2008-04-25 23:43:00
Savanten Svante skrev:Vad räknas gruppen Finntroll till för genre? *seriös fråga*
den känns lixom lite ... dark, fast ändå inte kanske, de är ju troll!
Vad sägs om trollmetall
Enligt wiki så hör finntroll till folkmetall.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finntroll
Senast redigerad av mixpippi 2011-05-04 10:52:14, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Intressanta intressen