Knoten skrev:Tahlia och Kvasir:

Jag uppfattar er som avundsjuka och bittra.

Tahlia kan jag inte svara för. I mitt fall är du helt ute och cyklar. Snarare uppfattar jag dig som bitter. Notera att jag har utbildat mig, jobbat och gjort karriär och sedan hamnat i utbrädnhet, så jag hör inte till dem som aldrig har försökt. Men när utrbrändheten har slagit ut hjärnans förmåga att orka underhålla alla kompensationsmekanismer jag har för min AS så inser jag hur illa ställt det förmodligen är med många som kanske aldrig har lyckats bygga upp sådana mekanismer eller vars hjärnor kanske inte ens från början orkar med det. Därför tror jag mig kunna förstå väldigt många av dem du skäller ut. Samtidigt får jag ett starkt intryck att du totalt saknar förmåga eller vilja att försöka sätta dig in i andra människors situation och att du tror att alla med AS är exakta kopior av dig själv, vilket kanske iofs är ett inte helt ovanligt AS-symptom.

Ja, det verkar som det.

Hmpf, min åsikt i denna frågan är att man ska åtminstonde försöka. Har man gett det ett ärligt försök så räknas det med. Jag tycker att man bör vila under en längre period efter ett antal misslyckade försök, för att inte fastna i förtvivelse.

Och handlar det om rätt eller fel, ja då kan vi ställa oss frågan:
Varför ska vi, med detta funktionshinder, arbeta för och i ett samhälle som valde att lägga oss "åt sidan"?

Efter en längre tid av försök efter försök att ta sig igenom allt det viktiga utan att falla i bitar så blev jag så frustrerad att jag t o m frågade socialen varför jag var tvungen att vara en del av ett så ytligt och elakt samhälle. Det var väl då de förstog att jag menade allvar.

Jag är född här, det här är systemet jag känner till och är bekant med vare sig jag tycker om det eller inte. Det är någonting jag lärt mig att leva med. Personligen så ser jag ingen som helst anledning att rippa vår befolkning på stålar och föra involverade bakom ljuset. Jag stödjer det verkligen inte, och jag avskyr människor som med en gris belåtenhet talar om hur de aldrig behöver göra någonting och ändå få pengar.

Och det finns inga pengar i världen som kan lösa de riktiga problemen. Ja om du inte ska använda dom till att leva i en konstant LSD-tripp förstås, då kommer din värld förmodligen att vara lite annorlunda.

Jag suckar varje gång någon drar upp det där med hur befolkningen betalar människor som lever någolunda tack vare bidrag. Det verkar som om att de vill ha en sorts tacksamhet från människor med bidrag. En tacksamhet från dom, vars integritet det "hederliga" folket ständigt trampar ner. Och det för någonting som är möjligt tack vare ett system de kritiserar.

Jaja, det blir alltid tjafs om någonting så varför ens bry sig egentligen. Jag har det hellre tyst och lugnt än en massa gnäll om någonting som inte kan (som det ser ut nu) förändras ändå.

Inger skrev:När jag var yngre kunde jag tvinga mig till saker men nu är jag för ömtålig rent fysiskt (är inte förtidspensionerad för intet). Jag har ambitioner (t o m rätt stora) men har inte den där energin som somliga tycks ha. Det är väldigt frustrerande.

Inger:

Är det här du?

http://www.tvinfo.se/show/mera-inredning/1101262/

Framåtandan är det till synes inget fel på. Du spelar avgjort djävulens advokat.

Knoten skrev:

Inger skrev:När jag var yngre kunde jag tvinga mig till saker men nu är jag för ömtålig rent fysiskt (är inte förtidspensionerad för intet). Jag har ambitioner (t o m rätt stora) men har inte den där energin som somliga tycks ha. Det är väldigt frustrerande.

Är det här du?
http://www.tvinfo.se/show/mera-inredning/1101262/

Ja, det är jag.

Knoten skrev:Framåtandan är det till synes inget fel på. Du spelar avgjort djävulens advokat.

Där misstar du dig. De hittade min ljusartikel på nätet och lyckades övertala mig fast jag försökte slippa. Jag är inte som Pemer, jag tyckte inte det var roligt att vara i TV.

De svårigheter jag beskrivit är alltså snarare underdrivna än överdrivna. Jag har som sagt haft firma förut men det var innan jag blev överkänslig och alltmer allergisk, introvert och icke-verbal. Fast ändå vägrar jag att bara ge upp. Har gett mig katten på att det ska gå på nåt sätt men jag skulle verkligen behöva en samarbetspartner.

Nåväl, de var i alla fall hjälpsamma på skatteverket så nu har jag i åtminstone det problemet ur världen.

*Tummen upp*

Tack. (Om det var mig du menade.)

Jag har precis kollat att min ansökan inkl läkarutlåtande registrerats och hamnat hos en handläggare. Enligt min psykiater har inget ändrats jag kan fortfarande inte klara ett arbete /visst hade jag gärna velat att det varit annorlunda/ men även en del somatiska krämpor har tillstött. Vi får väl se jag har haft tidsbegränsad fram till nu och enligt regeringens förslag ska det ju inte bli möjligt efter 1 juli i år. Som jag ser det är det antingen försök att klara dig på arbetsmarknaden /det var ju det jag inte gjorde/ eller att jag får permanent. Det känns nervöst minst sagt. Visserligen är det en specialist som skrivit utlåtandet men man vet ju /tror sig veta/ att det blir poäng för löneutvecklingen för varje avslag som försäkringskssan beslutar om eller??? är det jag som har förföljelsemani.

iceman skrev:Har haft kontakt med min handläggare på Fk, och de verkar sätta sig på tvären och vill tvinga ut mig på arbetsmarknaden trots att det framgår tydligt i läkarintyget att jag INTE klarar detta och att jag redan provat med misslyckat resultat. Nu vet jag inte hur det kommer bli. Blir så jävla förbannad på detta så jag vet inte vad jag gör snart

Du är inte den ende som FK håller tuff attityd mot, men jag tror att det samhällsstrukturen som har ändrats och regelverken bakom besluten om aktivitets-och sjukersättning. Vad händer om regelverken blir ännu tuffare och säger att det är den fysisiska förmågan som räknas eller att man ska ha ett begåvningshandikapp. Eftersom jag tillhör låginkomsttagare vill jag tillbaka till arbetsmarknaden och klipper FK pengarna finns jobb att ta i Danmark.

Jag undrar hur många som skulle vilja ha sin diagnos kvar om man var tvungen att arbeta och annars blev man tvingad att söka försörjningsstöd hos Socialtjänsten.

frassez skrev:
Jag undrar hur många som skulle vilja ha sin diagnos kvar om man var tvungen att arbeta och annars blev man tvingad att söka försörjningsstöd hos Socialtjänsten.

För mig är den frågan konstigt ställd. Faktum är att jag har AS, och faktum är att jag inte kan arbeta. Detta kommer inte att förändras bara för att en byråkrat säger att jag ska ut i jobb.
Sedan, om jag blir tvingad att söka försörjningsstöd så gör det varken från eller till för min ekonomi, då jag (med min nuvarande sjukersättning) ligger under existensminimum.

Knoten skrev:

Zombie skrev:Knoten igen

Tog i för litet, ser jag efter att ha läst litet mer av dig.
Fy fan såna anklagelser!
Hur ser din värld ut? Hur ser människor ut för dig? Vilka har du träffat? Vad vet du om dem, och har du reflekterat över vad du kanske inte vet? Din inställning är djupt farlig och dessutom kränkande plus efternamn och jag blir skitförbannad, men jag vill begripa den.

Zombie igen

Jag har träffat människor som vill göra rätt för sig och försöka istället för att anklaga och skjuta över bördan på andra!

Personangrepp? (inte bara mot mig, av indicierna att döma.)
OK i den bemärkelsen att du inte fattar bättre (? fattade då du skrev detta?).
Men faen tage mig bara i den.
Man kunde ju önska dig och din omgivning (och Reinfeldt och x antal fler) att ni insåg det.
_____________________________________________________________

[edit] Okej. Inger sa något vuxet strax under Knotens inlägg som jag citerar.
Men jag går i taket ändå. För att:
1. folk med sådana här åsikter som sitter på makt och inflytande gör sig skyldiga till folks död och förstörda liv;
2. Vi är många som har slitit sönder oss på att försöka göra rätt för oss. Och blir fler hela tiden.
3. Många av dem som säger detta - om det stämmer på just Knoten vet jag inte - gör det utifrån ett liv där de har, mycket enkelt uttryckt, skonats från erfarenheten att tvingas göra rätt för sig. Samt från evolutionstryck att utveckla empati.
4. Jag inte orkar mer.
_____________________________________________________________

*Känner mig som en idiot. Orkar inte hänga med i dagsnyheterna, bara i de stora linjerna och med fördröjning. Så kanske ingen orkar svara något. Men...*

...dra in tidsbegränsad sjukpension, generellt?, från 1 juli? (Och vad mer?)

Zombie skrev: [...]
_____________________________________________________________

[edit] Okej. Inger sa något vuxet strax under Knotens inlägg som jag citerar.
[...]

och Tahlia.

Pratade om den här tråden på träffgruppen härom dagen.

Om knoten nu är aspergare är han en väldigt otypisk aspergare, som sitter och raljerar och sätter sig till doms över desto fler desto mer typiska aspergare.

Helt enkelt.

Diagnosen för ju inte med sig sjukpenson, numer kommer de att se över det och göra som de ska, ge till de som inte kan arbeta.

Mitt intryck är att de kommer att tvinga ut ännu fler som inte kan arbeta i arbete. I läkartrots. Och vart sedan, när de bryter ihop?
Och avskaffa den tidsbegränsade sjukpensionen? Som har varit och är räddningen för så många? Bland annat därför att de medvetet har använt den för att frisera ner statistiken för permanenta pensioner till folk som är varaktigt arbetsoföra men under pensionsåldern (efter vad jag vill minnas från för en del år sedan)!

Men de flesta kan arbeta. Frågan är var.
Sen måste alla ha försörjning, och med alla dessa ...nej jag ska inte nämna folkgrupper som är väldigt "Svaga" och tar som grupp en fet kaka....så måste man ge dem pension, eller dylikt.

Kanon.
Kan de ointe blir somalia här och ja får åka till ett sverige, i jämförelsse?
nej, jag ska va fast här, helvee, dömd att bli kriminell eller vara fattig.

Mardröm skrev:Men de flesta kan arbeta. Frågan är var.

Nej, de flesta kan inte arbeta. Ta den där byggjobbaren vars kropp strejkade och FK tyckte han kunde ta ett kontorsjobb. Det de inte tog i beaktande var att karln var gravt dyslektisk och omöjligt skulle kunna jobba på ett kontor.
Nu hörde jag att de, efter ett utslag i rätten, skulle bli tvingade att göra varje bedömning efter personens egna tillgångar och svårigheter. De kan alltså inte längre skylla på att den dyslektiker kan ta ett kontorsjobb, eller att man kan ligga ned och arbeta.

Personligen har jag till och med testat att arbeta hemmifrån (översättare) och inte ens det gick, för en deadline pallar jag inte och stressar ihop totalt med ångest på köpet.

Om de flesta skulle kunna jobba, skulle de också göra det. Eller har du gått på det där snacket om att man har det så gott ställt som sjukskriven och/eller sjukpensionär?

Nej, jag är bidragstagare själv, men de beror ju på systemet, jag är inte efterfrågad nog till den arbetsinsats jag kan och orkar göra för att höja mitt välstånd ens över minimipension.

Klart du kan jobba med ngt men finns det jobbet? Det kan ju betyda att du ska översätta UTAN deadlines. Men vem har det?

Byggjobbaren kanske kunde köra långtradare? Telefonförsäljare kan ju tom de som ligger ner vara...

Ja sa att jag hade ufllarbetsförmåga när de frågade, jag kunde räcka ut tungan och då mina armar orkade lyfta ett frimärke så kunde jag arbeta som det, frimärkssslickare.
Man märkte hur personen blev glad i andra ändan.
En positiv person.
Jag raljerade frisk med att jag hade förmågor, såg det positiva.
Det var mkt bättre än att beskriva det negativa, det får försäkringskassan hjälpa mig med att formulera.

För oss är det nog inte alltid problem med att utföra själva jobbet. Utan det handlar nog mer om att vi inte klarar av de sociala förväntningarna och att vi är mer stresskänsliga. Det här gör att vi med tiden ofta kraschlandar.
Det är troligen vår brist i "belastningsförmåga" och stresstålighet som gör att vi inte klarar av ett arbete.
Det här märks inte alltid så tydligt när man är ung, men "orken" förändras med tiden. Avståndet mellan att kunna och inte kunna, blir mindre.
Ett anpasat jobb funkar inte, jag är beroende av att vara fullt delaktig på ett ev jobb, för att kunna fungera. Jag behöver helhetsbilden, för att kunna hantera detaljerna.
För egen del är min hälsa och livglädje, viktigare än att, inordna mig i mallen, för hur ett förväntat vuxenliv ska se ut, när det gäller jobbdelen.

Mardröm skrev:
Klart du kan jobba med ngt men finns det jobbet? Det kan ju betyda att du ska översätta UTAN deadlines. Men vem har det?

Nu blir det lite som att märka ord, men om yrket man nu skulle klara av är ett påhittat yrke, så betyder det ju att man inte klarar ett jobb.
Man får ju prövas mot de arbeten som faktiskt existerar, och efter de kriterierna så klarar jag inte av att arbeta.

Jag skulle säga att det är omöjligt att försörja sig när det är så i dagens samhälle, och arbetsinsatsen blir mest kostbara, skapade jobb, som gräv upp ett dike och fyll igen..

Problemet är att F-kassan inte verkar förstå att man inte kan få de jobb man möjligen skulle kunna ha heller.

Ett alternativ kunde ju vara att ta egna initiativ till översättningar och se det som en hobby, när den sen är klar kan du ju kolla hur marknaden är, om du gjorde det i onödan ekonomiskt har du jobbat med ngt roligt.

Mardröm skrev:Ja sa att jag hade arbetsförmåga när de frågade, jag kunde räcka ut tungan och då mina armar orkade lyfta ett frimärke så kunde jag arbeta som det, frimärkssslickare.
Man märkte hur personen blev glad i andra ändan.
En positiv person.

Blir det avslag så kommer jag att genomföra en hämndaktion, den saken är klar.

iceman skrev:Blir det avslag så kommer jag att genomföra en hämndaktion, den saken är klar.

That´s the spirit!

Om vi skulle försöka sluta tjafsa och istället återgå till trådens ämne, har någon här fått avslag ifrån förnedringskassan när de ansökt om förnyad aktivitetsersättning?