Hur skall man hantera en NPF-utredning?

Hej!
Jag har precis påbörjat en neuropsykiatrisk utredning i vuxen ålder (29 år), träffade psykologen för första gången igår. Har historik av problem både som barn och nu som vuxen med koncentration, socialt samspel och sånt som vanligtvis associeras med aspergers och närliggande diagnoser. Har sökt efter någon sorts svar inom vuxenpsykiatrin i en massa år, och har nu efter två-tre år äntligen kommit in i neuropsykiatrin... fast nu börjar jag oroa mig igen. Det som följer är möjligen dumt - jag vet inte, men jag känner mig orolig i vilket fall som.

Vad som hände var att jag presterade relativt bra i det "färdighetsbatteri" som psykologen inledde med under de fem timmar de inledande testerna tog, med starkt undantag för testerna när man sorterar fem kort eller så efter ett händelseförlopp, samt att försöka pussla ihop någons ansikte och annat närliggande. Hade "bra" (höga) resultat i att komma ihåg nummer, logiktest, ordtestet och sådant.

Pratade även lite med psykologen om annat, även om det var testinriktat... några av kommenterarna som jag reagerade på var att han tyckte att jag har breda kunskaper och därmed måste ha breda intresseområden - vilket jag inte alls känner igen mig i. Snarare är det så att jag iom. att jag är helt tokfrälst över ett specifikt intresse har läst mig till närliggande information som kännts relevant för att bli bättre på det intresset... borde jag påpeka det för psykologen?

Det är ju sant, men kanske det på något sätt blir ledande? Oroar mig så jäkla mycket för att jag på något sätt skall "påverka resultatet fel" av utredningen fast jag vill ha ett ärligt svar, eller, ännu värre, att jag inte skall få något riktigt svar alls och bara skyfflas vidare. Kan inte släppa känslan av att det bara blir fel, och har ångest över det.

Till saken hör att jag har jättesvårt att få ur mig vad jag känner och vilka problem jag har, mest för att jag blir så nervös och för att jag har svårt att acceptera att det liksom inte "blir rätt" när jag säger det, om det nu är ett vettigt sätt att uttrycka det på. Är så van vid att bli misstolkad av vuxenpsykiatrin att jag har svårt att släppa den här oron.

Vad jag undrar mest är här ni som sitter på forumet här som faktiskt fått olika diagnoser hanterade er utredning medans den pågick, och vad man skall säga till sin psykolog egentligen? Skall man trycka ner känslan av att det man säger låter dumt och irrelevant och bara framföra allt man säger, eller är det bättre att hålla tyst? Hur mycket inverkan har det man säger utanför "testerna" i sig egentligen? Finns det strategier som funkat för andra för att inte stressa sönder sig med "vad om?"-frågor i efterhand?

Ursäkta om det är dumma frågor, men skulle ändå uppskatta svar -- känner mig tämligen förvirrad just nu. >.<

Välkommen hit och lycka till med att ha glädje av forumet!

Verkligen inga dumma frågor! Bra och viktiga, kanske livsavgörande (kan vara det för många i alla fall). Inte konstigt alls om det här känns viktigt för dig. Där är du i gott sällskap!

Om psykologen verkar "vettig", så tycker jag det låter väldigt relevant och rättvisande om du helt enkelt talar om (redogör för, ventilerar, beskriver) det du skriver här. Beskriver problemen bakom, hur du har fått dina breda kunskaper från ett smalt (special-?)intresse, din känsla av att inte få fram vad du menar, nervositet och rädsla för (brändhet på??) att bli misstolkad.
Annars får inte psykologen viktiga delar av diagnosunderlaget, och du kanske blir feldiagnosticerad.

Om psykologen inte verkar "vettig" i något viktigt avseende... det finns det andra här som har mer erfarenhet av än jag.

Han verkar vettigt och gav mig ett bra intryck, fast jag är notoriskt dålig på att läsa sånt rätt. Men jag tror nästan jag behöver trycka mig själv mer för att få fram vad jag känner... kanske skall skriva ner det och lämna in eller något.

Tror det är mina dåliga erfarenheter från den reguljära vuxenpsykiatrin som spökar för mig lite.

Skriva låter som en bra idé.

Och kanske - finns det möjligheter att fråga andra vad de har tyckt om den psykologen? (Inte för att tro på okritiskt, men för att väga samman med dina intryck)

Skriv gärna det är en bra grej.
Men skicka bara en kopia för det kommer lätt bort grejer i vården.

Man kanske skulle börja göra som tingsrätten.
Man skickar en enkel delgivning till psykvården.
Där det står att "Jag skickade denna handling till er för två veckor sedan och hör ni inte av er så får ni antas vara delgivna"

Under 2006 genomförde jag en Neuropsykiatrisk utredning enligt nedanstående lista. Jag har idag begärt av sjukvården att få kopior från mina test.
Från det att jag tillfrågades ifall jag kunde tänka mig en neuropsykiatrisk utr. tog det bara 1 månad tills att den påbörjades. Jag var där en gång i veckan a 3 timmar gången under en månad.
Jag vill läsa vilka omdömen som är beskrivna om mig.
Det var även ett test som jag är nyfiken på och som utredaren berömde mig för att jag klarade.

Nu är det iförsig inte bra att man informerar för mycket, om det skulle vara någon som läser detta och väntar på en utredning. Så man inte äventyrar en kommande utr.

• RCFT
• delar ur WMS-R
• C-D Test för inlärning och minne
• delar ur D-KEFS
• Happes Bilder
• WCST

Är det några andra på forumet som har begärt ut kopior av sin egna utredning, eller finns det en motvillighet från sjukvården att jag som patient få ta del av dessa uppgifter.
Med motivering att vi med AS inte skulle förstå vad som står i utredningen.

länk till tillvägagångsättet ang utr.

http://www.slso.sll.se/upload/Fouu/FoUU ... ic%201.pdf

Jag har begärt dem, men de hade slarvat bort en massa papper i en flytt, däribland min journal med allt råmaterial.

Det enda jag kunde få, var slutomdömena.

Jag blev erbjuden nya tester i kompensation, men jag avböjde.

Får psykiatrin i övrigt har jag fått ut alla journaler utom dem från ett sjukhus som lagts ned och där tydligen en massa journaler är borta.
Därifrån fick jag daganteckningar som sköterskor skrivit, bara en massa om permissioner och att jag fått alvedon ibland ungefär.

Om de anar att man inte skulle förstå vad som står i utredningen så tror (med betoning på tror) jag att man skall kunna kräva att gå igenom den med någon som kan förklara.

Alla papper behöver inte sparas och sparas därför inte alltid, men slutomdömet, alltså resultatet av utredningen, en sammanfattning på några sidor som åtminstone någonstans innehåller din diagnos, borde du fått. Denna skrivs ofta i "vanligt språk" och innehåller omdömena om dig som framkommit genom utredningen samt en sammanfattning av testresultaten uttryckta i ord snarare än exakta siffror (men det lär variera eftersom det såvitt jag förstår inte finns någon tvingande mall för denna). Denna sammanfattning borde du ha fått i samband med att du fick resultatet av utredningen, alternativt skickad till dig i efterhand. Den kommer också sparas i din journal, så om du inte har fått den kan du begära att få ut den.

Testresultat (i siffror) och dylikt sparas oftast endast av de medverkande psykologerna som utfört testerna och kan mycket väl kastas eller försvinna eftersom de inte behöver sparas som en del av din journal. Det finns däremot domstolsutslag som förespråkar att dessa skall sparas som journal och såvitt jag har förstått går praxis mot att de gör det. Om du begär (av utredarna) att få se dessa eller begär att få dem sparade i journalen borde du ha viss chans att lyckas med det, men gör det så fort som möjligt innan papperna försvinner. Om utredarna fortfarande jobbar på samma ställe som du genomförde utredningen på kan de nog fortfarande finnas kvar. Av sekretesskäl väljer vissa psykologer att förstöra papper om personer de utrett efter en viss tid (vilket de får så länge materialet inte skall sparas som journal), men åtminstone två år borde de nog för det mesta sparas.

Generellt skall sägas att du alltid har rätt att läsa vad som finns sparat som journal om dig. Eftersom systemet inte alltid fungerar så bra så bör du försöka få kopior av sådana papper så fort som möjligt efter det att de skrivits och arkiverats så att du har kopior hemma. Jag försökte själv få ut min journal häromdagen utan att lyckas eftersom arkivet på sjukhuset där den sparats inte kunde hitta den. Eftersom jag hämtade ut den så sent som för två år sedan vet jag ju att den funnits, men med nya akriveringssystem, arkivflytt med mera betydde detta inte att den fortfarande gick att hitta...

sammanfattningen av min utr.
"Trots en begåvning inom normalzon är funktionsprofilen ojämn. Det finns påtagliga brister i förmågan att kommunicera med sin omvärld. Har en stark tendens att att vilja fastna och villa bort sig i detaljer och därmed trötta ut sin omgivning. Förmågan att ordna händelser i tidsföljd, planera organisera är bristfällig, vilket påtagligt påverkar min förmåga att självständigt ta hand om sig själv. Tänkandet är idiosynkratiskt och har mycket stora svårigheter att anpassa sitt beteende efter andra och förstå andras perspektiv."

Vad jag har förstått är omdömet tungt ur diagnostikst perspektiv?

dumle skrev:Under 2006 genomförde jag en Neuropsykiatrisk utredning enligt nedanstående lista. Jag har idag begärt av sjukvården att få kopior från mina test.
Från det att jag tillfrågades ifall jag kunde tänka mig en neuropsykiatrisk utr. tog det bara 1 månad tills att den påbörjades. Jag var där en gång i veckan a 3 timmar gången under en månad.
Jag vill läsa vilka omdömen som är beskrivna om mig.
Det var även ett test som jag är nyfiken på och som utredaren berömde mig för att jag klarade.

Nu är det iförsig inte bra att man informerar för mycket, om det skulle vara någon som läser detta och väntar på en utredning. Så man inte äventyrar en kommande utr.

• RCFT
• delar ur WMS-R
• C-D Test för inlärning och minne
• delar ur D-KEFS
• Happes Bilder
• WCST

Är det några andra på forumet som har begärt ut kopior av sin egna utredning, eller finns det en motvillighet från sjukvården att jag som patient få ta del av dessa uppgifter.
Med motivering att vi med AS inte skulle förstå vad som står i utredningen.

Själva diagnosen kan du ju få papper på lätt. Men testerna som sådana får man inte ta ut, pga att andra kan lära sig om dem i förväg & därmed fuska sig fram genom testen. Är det det du undrade över eller? Jag ville också behålla dem men det var förklaringen som jag fick av min psykolog & låter rätt rimligt.

Korrekt uppfattning du beskriver Glimma, att andra inte skall kunna fuska sig fram.
Jag undrar inte direkt mera om något i min tråd. Jag fick mitt svar på vad utredningen gav för resultat.
Och jag känner inte direkt något behov av att få veta om detaljer i min utredning ifall jag svarat rätt eller fel i någon del i utredningen.
Man kan lätt testa sig i ett IQ test på internet och få sin intelligens bedömd. Och jag börja känna mig själv, vad jag är bra på eller inte.

dumle skrev:korrekt uppfattning du beskriver Glimma, att andra inte skall kunna fuska sig fram.
Jag undrar inte direkt mera om något i min tråd. Jag fick mitt svar på vad utredningen gav för resultat.
Och jag känner inte direkt något behov av att få veta om detaljer i min utredning ifall jag svarat rätt eller fel i någon del i utredningen.
Man kan lätt testa sig i ett IQ test på internet och få sin intelligens bedömd. Och jag börja känna mig själv, vad jag är bra på eller inte.

IQ-tester på nätet är säkert bra för självförtroendet men inte speciellt tillförlitliga. De flesta (om inte alla) övervärderar för att locka dig att få mer information eller bli påverkad på andra sätt. Det test du gör under utredningen är däremot standardiserat och väl utprövat (normalt WAIS-3 för vuxna). Speciellt så är det ju informationen om vad du är mindre bra på som är intressant, och den informationen ger sällan IQ-tester på nätet.

Dessutom kanske du inte vill ha eller har nytta av informationen just nu, men det är alltid svårt att veta om du kommer behöva den/vilja ha den framöver, kanske vid en ny utredning.

Alldeles riktigt uppfattning om vad som är intressant angående sina egna svaga sidor och som framkom i neuro-utredningen.
Återstår ifall det kommer en utredning till i mitt fall.
Fast då blir det av andra neurologiska skäl och en bedömning av medicinsk invaliditet.
Och det är inte säkert att på grund av den andra diagnosen, som man kunnat fast ställa AS diagnosen korrekthet.
Nu undrar ni säkert vad jag menar med den andra diagnosen. För 5 år råkade jag ut för en arbetsolycka. Och då fått neurologiska skador.

Och då är till förlitligheten inte korrekt ifall det finns störningsmoment i grunden och sjukvården gjort en felaktig bedömning när AS diagnosen inte fanns tidigare dokumenterad. Men det fanns skäl för sjukvården att förneka min arbetskada. Och då fann man lämpligt att en AS diagnos skulle passa mig.
Det som jag finner märkligt att i framförande av min neuroutredning frågar sjukvården mig ifall jag tror att jag har Asperger???

Jo är det alltid så att det man vill se, ser man och det man vill höra, hör man.....??

Visst gav det mig en identitet men jag vet inte ...juridiskt borde det inte gå att faställa en AS diagnos om det fanns skador tidigare men av annan art.

Moderator: Diskussionen om arbetsskada flyttad hit: fa-arbetsskada-erkand-nar-man-har-npf-t30672.html

Jag har fått fullständiga skriftliga rapporter med testresultat och sammanfattningar direkt efter avslutad utredning. Dessa gicks även igenom muntligt tillsammans med psykolog och läkare, där jag fick möjlighet att ställa frågor. Fick en längre sammanställning som var mer djupgående, och en kortare att använda till Försäkringskassan, läkare eller myndigheter.

Aura Lux skrev:Jag har fått fullständiga skriftliga rapporter med testresultat och sammanfattningar direkt efter avslutad utredning. Dessa gicks även igenom muntligt tillsammans med psykolog och läkare, där jag fick möjlighet att ställa frågor. Fick en längre sammanställning som var mer djupgående, och en kortare att använda till Försäkringskassan, läkare eller myndigheter.

Jag ska få en liknande för att kunna se vad som går att arbeta med för att underlätta svårigheter och slippa försöka flytta berg.

Hej!
Mitt första inlägg här...

Jag misstänker att jag har asperger och har funderat otaliga gånger de senaste åren över att ta steget och få en diagnos. Om det skulle visa sig att jag verkligen hade asperger, så skulle det på många sätt kännas som en befrielse att äntligen få veta varför jag upplever omvärlden så annorlunda mot vad andra gör. Samtidigt är jag lite orolig (eller rättare sagt nervös) över att kasta mig in i myndigheter, landsting, vårdsystem, psykologer osv. Lite undrandes över hur en utrednig och diagnos går till egentligen.

Är det så att man träffar psykolog för personliga samtal under flera år? Är lite orolig ifall man där mentalt blir totalt fullständigt isärplockad och sedan istoppad i en säck märkt "hopplöst fall" (eller nåt). Jag har ingen som helst erfarenhet av psykologer och det system som de verkar i. Har kanske sett för många amerikanska filmer där folk blir förstörda av psykologer och mentalsjukhus.

Hur går testen för att fastställa en diagnos till? Vad vill dom veta?

Skulle vara oerhört tacksam för svar. Jag vill gå vidare med mina problem, men är samtidigt lite nervös för vad det är jag kastar mig in i vad det gäller myndigheter och sjukvård.

Vänliga hälsningar,
H

Du ska inte träffa psykolog i flera år.
Du ska inte hamna på mentalsjukhus.

Diagnos kan man få genom en NPF-utredning vilket ofta är några samtal med en psykog för min del 4-5 st där du får göra några tester och eventuellt samtal med en läkare. Det varierar lite hur utredningar går till, men liknande så. När du har diagnos behöver du inte göra nånting om du inte vill, men vill du har du rätt till hjälp från LSS, samtal på vuxenhabiliteringen, hjälpmedel mm. Inget att vara rädd för.

Hej!
Tackar för ditt svar!

Ursäkta en kanske dum fråga... Vad är LSS?

Det är ju den här biten med arbetsliv som är viktig också för mig. Jag har provat flera jobb med det har alltid slutat likadant. Jag har antignen kommit på kant med chefen eller arbetskamraterna. Inte för att jag förstår varför. Likadant för mig i skolan. Man kämpar och försöker klara av omgivningens krav osv. Känns som om omgivningen inte anser mig vara som en vuxen individ osv. Trivs bäst med att vara med mig själv. Det här med skola och arbetsplatser har alltid känts som en plåga för mig. Helst av allt skulle jag vilja starta eget. Men har varken pengar eller rika föräldrar. Finns kanske hjälp att få i någon form vad det gäller att hitta rätta arbetsplats för såna som mig. Eller kanske starta eget bidrag osv. Känner bara att jag är oerhört trött på livet eftersom inget blir som man har tänkt sig. Hur mycket man än försöker vara som alla andra.

Så vad finns det för hjälp att få från samhället? Finns det förståelse och vilja hos myndigheter att ge det stöd som kanske behövs? Hur länge måste man gå till läkare (psykologer) innan man kan börja få hjälp med att försöka komma igång med hjälp så att man kan stå ut med både privat och arbetsliv?

LSS är lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade:

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htm

Har du läst den här förresten?
http://www.aspergerforum.se/vanliga_fragor.php

Tackar!

Läser innehållet på länkarna nu!

Jag genomgick en Neuropsykologisk Utredning sommaren 2008, gick 9 gånger hos en kvinnlig psykolog, jag hade ett tag läst och kännt igenom mig i levnadsbeskrivningar av folk med As i böcker jag lånat från Biblan.


Jag väntade tålmodigt nästan hela sommaren för min psykolog skulle ha sin semester, men i Augusti fick jag reda på att jag uppfyllde kriterierna för att ha As, dagarna därpå var mina föräldrar med och min psykolog berättade vad jag nu är berättigad till och hur folk med As upplever sin vardag, hon frågade sen om vi ville ha kopior av utlåtande, det var inga som helst problem.


Idag har jag boendestöd som kommer 1-2 gånger i veckan, och ringer morgon och kväll så jag inte glömmer medicinen


Mvh
Christer

Hej!
Jag har lurkat här ett tag och gillar forumet!

Nu har jag fått besked att mina papper är skickade till Mix Medicare i Handen/Stockholms läns landsting. Väntar med spänning på vad som kommer hända nu? Vill någon berätta lite för mig hur en neuropsykiatrisk utredning går till?

mvh smultron75


Moderator: Slog ihop två trådar om npf-utredning.