Inger skrev:Ny fråga: är Steve Reich musik? (Allvarligt alltså.)

Steve Reich är en människa.
Skämtosido. Ja. Det är dessutom bra musik i mina öron.

rdos skrev:Jo, klassisk musik gör det men inte (klassisk) folkmusik.

Om man använder en fiol för att markera rytmen och samtidigt stampar takten så behöver man kanske inte slagverk. Många moderna folkmusikgrupper har dock inkluderat olika former av trummor. Är de sämre då? Och hur ska man definiera stampandet? Använder man inte golvet som slagverk då?

Dessutom vill jag minnas att det finns indiska trummor som heter tabula eller något liknande och faktiskt är stämda i olika tonhöjder...

Även en cymbal eller en triangel har en tonhöjd.

Bra betyder att det handlar om kvalitet. Kvalitet är enkelt när det handlar om porslin eller kullager. Knepigare när det gäller konst. Men vissa böcker ÄR bättre än andra. (Språk, personteckningar, miljöbeskrivningar, funderingar kring existentiella problem [eller inte].) Så ock med bildkonst. (Rembrandt eller gråtande barn.) Så ock med Musik.

Nu kan det ju vara så att man samtidigt kan ogilla Miro eleler Klee, eller inte förstå Picasso. Eller att man av andra skäl gillar gråtande barn. Man gilla det som objektivt sett är sämre. Som har lägre kvalitet. Jag känner många som hellre läser Sagan om Isfolket är James Joyce. Som alltså väljer det sämre alternativet därför att de gillar det mer. Och det är väl OK. Att gilla svår och komplicerad konst är bland annat en träningsfråga.

Varför inte erkänna att det är likadant med musik. Det är svårt att lära sig gilla Steve Reich eller Alfred Schnittke. Freddie Wadling är besvärligare än Håkan Hellström. Men Freddie Wadling är mer konstnärligt högstående och det är värt besväret att tränga in i hans konstnärsskap.

Men om man inte är villig att ge sig in på den resan (till Wadling och Miles Davis och Reich) så är väl inte det hela världen. Jag är OK och du är OK.

Men att säga att det inte finns en skillnad i konstnärlig kvalitet mellan Charlie Parker och Lill-Babs? Det finns inte.

Kan man dansa till det är det musik.

Nja, det finns väl en hel del musik som inte går att dansa till? Ta exempel en trubadur som framför en visa med väldigt fri rytm och frasering.

Hip Hop rules!!!!! WORD!

Bjäbbmonstret skrev:Nja, det finns väl en hel del musik som inte går att dansa till? Ta exempel en trubadur som framför en visa med väldigt fri rytm och frasering.

Sant. Det finns musik som inte går att dansa till. Men det var inte det jag sa.

Alltså, jag gillade Steve Reich när jag var yngre pga att det var något annorlunda, men nu får jag bara ont i magen. Varför plåga sig när man inte behöver? Däremot gillar jag fortfarande Made in Sweden (postade just ett exempel i Vad är bästa musik-tråden).

Annars håller jag med om att vissa saker rent objektivt kan sägas ha högre kvalitet, men det som är knepigt är inte per automatik bättre bara för att det är knepigt.

Mycket modern konst anser jag i allmänhet vara rent skräp - kejsarens nya kläder om något. Och det är i mitt fall inte en fråga om utbildning för modern konst var ett av mina specialintressen när jag var yngre; älskade MM i Stockholm, MOMA & Guggenheim i New York och har även jobbat med konst.

En vidlyftig och intressant diskussion i två trådar - jag länkar.
_______________________________________________________________

Röstade "jo". Tack!
Musikinklusivist!!! Finns för mycket vackert för att ha råd med annat, känner jag.

(Bara rytmparametern inte "musik" ...; nåväl, tycker gör man ju som man vill, definierar ord också; önska flera ord för finare indelade begrepp kan man desslikes; men vill man händelsevis tala med andra om samma sak som de...
Å andra sidan hindrar väl inget att ett konstverk eller en stilart eller genre kan hänföras till flera konstarter åt gången? Det är ju liksom inte artindelningen som är det primära här - den behöver inte ens stämma alls (Är opera musik, drama eller scenografi?) Osv.))

För att inte tala om allsköns installationer.
Elle videokonst.
Eller...

Och låt oss inte tappa bort vad Ganesh skrev kl. 23:28. (Eller låt oss tappa bort det: kan vi ta det opersonligt nog?)

Jag håller med i vad han skriver.
Hur man "objektivt" ringar in det "man" (vem?) har "på känn" är en helt annan sak...
En del går ju. Men nivåerna är många även av själva saken "konstnärlig nivå".
Vad är "det", till exempel? Det där som ibland kan trotsa usel hantverksskicklighet, som annars brukar vara den medelmåttiga begåvningens smala chans att arbeta upp sig?

Det är en kultur. Rap är musiken.

earlydayminer
Okej. Vi är väl några oinsatta här...
Lägg gärna ut texten. Om du inte redan har gjort det? Jag har inte orkat genom hela tråden än

Diskussionen om vad musik är passar faktiskt bättre i den tråd jag länkade till på förra sidan.

Det är ingen biggy, musiken har väl under senare tid (1995>) varit känd som hiphop men det är en kultur. Det var väl så att någon tyckte att 'rap' lät lite löjligt och började sprida 'hiphop' omkring sig.

Men skitsamma, det är ingen som bryr sig om det ändå verkar det som.
Kalla det vad ni vill.

"Lägg gärna ut texten." ?

Vilken text?

KrigarSjäl skrev:Hiphop är ingenting annat än negroida läten.

Instämmer klockrent med dig och mnordgren!

earlydayminer
Om hiphop, rap, vad du tycker och varför... (fick intrycket att du visste en del; och om du vill, förstås, förutom vad jag redan skrev)

I vilken tråd?

Du får ursäkta mig just nu jag är väldigt trött.

Här. I "Är hip hop musik?"
Men snälla nån, frivilligt och känn dig inte pressad och om/när det passar dig och allt sånt!

Inger skrev:Våroffer är ju gräslig! Atonal 'musik' är inte vad jag skulle kalla musik.

Våroffer är bland de största musikaliska verk som någonsin skapats!

Möjligtvis krävs det ett musikaliskt avancerat öra för att "förstå" detta.

Jag "upptäckte" och blev förälskad i våroffer när jag studerade komposition och analyserade partituret i detalj.

Våroffer skulle jag inte kalla atonal musik. Snarare fritonal, polytonal och delvis polyrytmisk.

Det är ett ganska vanligt fenomen att folk som inte har sinne för ett speciellt område eller inte begriper sig på det också kommer att ogilla det och avfärda det. Ta matematik tex. Hur många matte-snillen avskyr matematik och hur många matematikimbecilla uppskattar dess skönhet?

Likaså avfärdar endel klassiska musiker det jazzmusiker spelar och vice versa, på samma grunder, är mitt intryck.

Ju mer musikalisk man är desto större förutsättningar har man att anama en ny musikstil.

Jag lärde mig älska jazz tex genom att testa att lira den.
Jag lärde mig uppskatta atonal musik genom att komponera den.
Det skadar heller inte med absolut gehör då man lyssnar in sig på nya fritonala/atonala musikgenrer.
Nu gillar jag generellt sätt för det mesta inte hiphop, men kan även där "förstå" och höra och uppskatta endel bra grejer där med.
Det handlar om röstläge, intonation, känsla, timing, rytmisk accenter i kombination med text innehållet. Sedan är det drivkraften i beatet, det ska va tyngd ett hård och simpelt groove och sedan ett mantra inspirerat ostinato som pånågot sätt svänger och har en skön klangbild där timbre spelar roll. Det går att bryta mot "reglerna" och överskrida genrermässiga gränser sålänge det görs med smak. Detta är antagligen något som går in och ut genom öronen på många här. Fine.
Försök skriva en 8 stämmig fuga och sedan kan vi diskutera absoluta sanningar om folkmusik och dansband vs Herbi Hancock och Miles Davies, Mos Def och diverse andra coola negrer *suck*
Men ärligt talat är det tröttsamt att snöa in på sådana rasdiskussioner vartannat när man hellre diskuterar det intressanta ämnet musik i sig.

Jag gillar långt ifrån allt. Men har nog ett ovanligt brett spektrum av musik jag förstår och kan hitta pärlor ibland.
Tycker synd om de vars öron bara tillåter dem att "fatta" typ dansbandsmusik. Det måste vara ett fattigt musikaliskt liv.

Dock så anar man att endel av det hela bottnar i något helt annat typ av förakt.

Ganesh skrev:Schlager
Mycket inom visgenren
Alla pojkband
Alla motsvarande flickband
Merparten av mainstream-popen
Dansband
Svensk smörcountry
Christer Sjögren i alla avseenden

Detta är exempel på saker som inte kommer in i min bostad. Är dock beredd att göra vissa undantag. Alanis Morisette har gjort en del bra tex. (Räknas hos mig som mainstrempop. (Men hon är så uppfriskande arg. Vilket ger henne extra nervpoäng.)

Där ser man. Du är oxå en inskränkt typ

Inger skrev:Ny fråga: är Steve Reich musik? (Allvarligt alltså.)

Gränsfall. Det finns ingen harmonilära bakom eftersom det handlar om icke-harmoniska instrument, men å andra sidan så använder han skalor iaf.

uniqueNr5 skrev:

Inger skrev:Våroffer är ju gräslig! Atonal 'musik' är inte vad jag skulle kalla musik.

Våroffer är bland de största musikaliska verk som någonsin skapats!

Jasså? Har det blivit framröstat som det eller har EU bestämt det eller är det din personliga åsikt?

Möjligtvis krävs det ett musikaliskt avancerat öra för att "förstå" detta.

Ja, jag har säkert inte så avancerade öron. Är inte musiker själv.

Jag "upptäckte" och blev förälskad i våroffer när jag studerade komposition och analyserade partituret i detalj.

OK, då har du i alla fall lite mer underlag för din åsikt.

Våroffer skulle jag inte kalla atonal musik. Snarare fritonal, polytonal och delvis polyrytmisk.

Ja, det är säkert en bättre beskrivning. Oharmoniskt låter det i vilket fall som helst i mina musikaliskt oavancerade öron, det har jag tyckt ända sen jag var 14 och min smak har inte ändrat sig sen dess. Just när det gäller klassisk musik är jag väldigt traditionell och föredrar harmoni. Det skär som knivar i mig om något som spelas med samma typ av instrument som vanlig vacker klassisk musik men är liksom förvanskat. För mig blir som att måla mustascher på Mona Lisa, typ. Allan Pettersson kan jag nätt och jämnt tåla men det är knappt.

I jazz däremot kan utflippning vara helt OK, för det är en helt annan genre, spelad på 'tyngre' instrument och där gör man det oftast på improvisation som ändå kommer ur en intensiv känsla för musiken.

Just my opinion.