weasley skrev:KBT är precis som du säger skitbra mot vissa specifika ångesttillstånd. Gott så. Men det är ingen universalfix för ALLA - och det kan i vissa fall vara skadligt!

Fast det är bara kbt och mediciner som bygger på vetenskaplig grund. Psykodynamik och mindfulness är en sorts trossystem.

Vetenskaplig grund är att man kör kontrollerade experiment och kollar resultat. Många obeoende kollar.

Men, Johan Cullberg är ok, trots att han är son till en biskop, som jag inte alls gillade när jag var gymnasist i Västerås. Och trots att han är ett barn av psykoanlysen. Hans biografi är helt ok.

Lennart Frimodig

Varför skriver du under alla inlägg? det står ju till vänster i inlägget vem som skrivit det oavsett?

plåtmonster skrev:Varför skriver du under alla inlägg? det står ju till vänster i inlägget vem som skrivit det oavsett?

Det beror på att jag är rätt fyrkantig. Och att jag är kär i tydlighet.

Oberoende av vad andra gör så skall åtminstone jag göra rätt för mig själv. Det var ett av min mammas axiom.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Fast det är bara kbt och mediciner som bygger på vetenskaplig grund. Psykodynamik och mindfulness är en sorts trossystem.

Det håller jag med om. Iaf rörande medicinerna och KBT (med förgreningar). Jag kan för lite om psykodynamik för att uttala mej om det, men jag har inte sett några ordentliga vetenskapliga rön i den disciplinen. Kanske jag bara letat för dåligt? Mindfulness verkar vara något hokuspokus som kanske funkade en gång när man plogade med häst och årder och saker gick i en helt annan takt än det gör nu. Det är liksom helt befängt att tro att man ska kunna vara närvarande hela tiden när man tar bilen till nån stormarknad för att veckohandla. Att promenera några km till den lokale handlaren och be om 30cm falukorv av den allra bästa ger ju helt andra tillfällen till det sk mindfulness som jag förstått det.

Jag kan dock tycka att tex aspergares överkänsliga sinnen inte är något som kan KBT-as bort. Jag tror också att många kan vilja få kännedom om HUR deras ångest en gång uppstod, snarare än att bara KBT-a bort den. Vet man HUR den uppstod så kan möjligheterna för en lyckad KBT bli så mycket större. Tror JAG.
Att då göra som vissa landsting gjort och bara skurit bort all annan psykoterapi än kuratorer och snabbutbildade KBT-terapeuter är direkt kontraproduktivt.

Har man komplicerade fall av PTSD så bör ett flertal angreppssätt användas för att verkligen kunna bearbeta traumat ordentligt. Jag lyssnade på ett program om krigsveteraner i USA som lämnats åt sitt öde efter hemkomsten från Irak. Några av dem hade på egen hand startat ett konstkollektiv, eller konst-by eller hur jag ska beskriva det. En samling hus där de bodde och hade en gemensam konstateljé där de kunde måla, skriva och skulptera sej igenom det de hade varit med om.

Jag tror att det är ganska svårt att utvärdera vissa typer av terapi för vissa typer av tillstånd just därför att det är svårt att definiera vilka fall som är tillräckligt jämförbara för att stoppas i samma kategori och för att arbetssättet skiljer sig från fall till fall. Det är enklare om man kan konstatera att personerna har samma typ av problem och behandlas med hjälp av samma metod. Det är inte säkert att någonting funkar bättre bara för att det är lättare att mäta.

Håller med weasley om att det inte är så enkelt att aspergares exv överkänsliga sinnen enkelt kan KBT-as bort. Dock tror åtminstone jag att aspergares ofta väldigt låga självbild kan förbättras med rätt KBT-terapi. Många gånger har aspergare en onödigt negativ självbild vilket ofta märks exv på de nicknames man ser här på forumet (exv Idiot, mardröm, underjord, lostboy, silentman, clueless, Flawed, osv)
.
Sedan finns det ju en bok som heter KBT vid ADHD : psykologisk behandling av vuxen-ADHD Klienthandbok, skriven av, naturligtvis måste jag säga, ett gäng amerikanska författare. Jag sätter självklart inte direkt likhetstecken mellan ADHD och Asperger, jag bara noterar släktskapet. Har för mig att Ragnevi har nämnt den här boken på forumet och kanske på sin blogg. Om du läser detta, Ragnevi, kanske du vill bidra med åsikter om boken?

För trött för att besvara längre inlägg just.

Instickare: Medveten närvaro är en del av ACT (som utvecklas på riktigt nu under 2000-talet och inte när man plogade med hästar, fast det gör man väl t ex fortfarande i mongoliet ) som är formad ur KBT. Det är för simpla exempel, weasley. Det är inte så enkelt och det är inte så banalt. Det är inte meningen att du ska vara här och nu hela tiden. Det är en vision.

En sak är dock säkert, om man har svårt att hantera kriser eller olyckor är medveten närvaro ett väldigt bra alternativ. Därför man lär sig att gå igenom t ex fysiologiska sensationer, känslor, tankar. Det kan bidra till att man, vid en tid av kris, lär sig hantera det något bättre. Man kan inte förbereda sig på olyckor eller kriser, men man kan lära sig användbara verktyg som kan hjälpa en hantera situationerna.

Hur kommer det sig att du tar upp PTSD lite då och då?

Man KBT-ar inte bort något, man lär sig hantera.

Om något ska övervinna våra perceptionsstörningar så är det exponering. Till viss grad, givetvis. Perceptionsstörningar är en något svårare nöt att knäcka. Jag lärde mig hantera högre värme genom träning, och ljuset genom att vara ute redan från början av våren. Kunde vistas längre i solen. Problemet är att om man inte har en kontinuerlig kontakt med sin ambition så krackelerar den.

---

Bjäbbmonstret: Jag tar ditt inlägg imorgon.

Det kommer fortfarande finnas där. Förstår ni?

Ni kommer alltid ha förutsättningen att må riktigt dåligt och vilja ta era liv, likväl som ni kommer ha förutsättningen att må riktigt bra och vilja leva för alltid. Ingenting försvinner bara så där. Man lär sig hantera saker på ett annat sätt för att enklare kunna förhålla sig till sina problem. Det är det principen bygger på.

Jag får blåmärken av facepalms här.

Jag kommer få gå i terapi p g a den här tråden.

Om man inte känner sig motiverad att leva överhuvud taget, så är det för min del knappast möjligt att bli motiverad att leva med ångest. Jag vill istället angripa orsaken, inte gå och må dåligt och göra saker för att jag måste. Jag måste ingenting, ingen är beroende av mig! När jag mår dåligt kan jag inte följa rutinerna vi gjort upp. Men min psykolog envisas, vi kan inte ens samtala men jag får inte byta.

Dagobert skrev:Om man inte känner sig motiverad att leva överhuvud taget, så är det för min del knappast möjligt att bli motiverad att leva med ångest. Jag vill istället angripa orsaken, inte gå och må dåligt och göra saker för att jag måste. Jag måste ingenting, ingen är beroende av mig! När jag mår dåligt kan jag inte följa rutinerna vi gjort upp. Men min psykolog envisas, vi kan inte ens samtala men jag får inte byta.

Men om du samtidigt skulle börja fundera över hur du kan göra skillnad för andra människor? Oberoende av dina egna intressen? Liksom bli ett verktyg i det godas tjänst?

Röda Korset och Rädda Barnen är bra grejer. Att vara springpojke eller springflicka på Hospice är en bra grej. Det är helt objektivt, det har inte att göra med vad nån tycker.

Lennart Frimodig

Dagobert skrev:Om man inte känner sig motiverad att leva överhuvud taget, så är det för min del knappast möjligt att bli motiverad att leva med ångest. Jag vill istället angripa orsaken, inte gå och må dåligt och göra saker för att jag måste. Jag måste ingenting, ingen är beroende av mig! När jag mår dåligt kan jag inte följa rutinerna vi gjort upp. Men min psykolog envisas, vi kan inte ens samtala men jag får inte byta.

Har du sagt till din psykolog "jag vill angripa orsaken"? För jag tror att det är det han/hon försöker göra. Men den enda som har vetskap om orsaken/orsakerna till varför du mår dåligt är du. Därför behövs din medverkan. Ingen annan kan lösa det. Du har nyckeln. "Ur nöd kommer bröd" eller hur man säger? Ingenting värdefullt är enkelt brukar jag säga.

Självklart behöver din medverkan ske på dina villkor som du behöver göra klart för honom/henne. Psykologen måste verkligen ta hänsyn till ditt specifika mående och situation. Allt annat är oproffsigt.

Tack för bra svar, Frimodig och barracuber. Mitt inlägg blev lite för personligt för öppna avdelningen så jag svarar nog inte här. Lite offtopic också.

Vad jag ville säga var att jag "tvingats" in i en patientkategori som ska behandlas med KBT, och det känns bra att se att jag inte är ensam om att tycka att metoden inte passar mina svårigheter.

earlydayminer skrev:Instickare: Medveten närvaro är en del av ACTsom är formad ur KBT. Det är för simpla exempel, weasley. Det är inte så enkelt och det är inte så banalt. Det är inte meningen att du ska vara här och nu hela tiden. Det är en vision.

Ok, då har jag missförstått mindfulness. Jag uttalade mej bara utifrån de intryck jag fått via div blaskor.

KBT har jag lite bättre koll på. Jag vet att man inte kan "KBT-a bort" ångest, men KBT är ett sätt att lära sej handskas med den. Jag uttryckte mej slarvigt där.

Fast min egen hemsnickrade KBT som jag gjorde på mej själv utan att veta om det har gjort att jag har på riktigt fått bort flera nojjor och ångestar jag hade förut. Exakt vad får ni fråga mej om i PM.

Jag tar upp PTSD eftersom det är en så komplicerad ångest. Den består av verkliga upplevelser, mardrömmar, halvpsykotiska tillstånd, sk bortträngda minnen, vanföreställningar och i svåra fall tom hallucinationer i en ohelig sörja. Det är väldigt svårt att bara applicera en enda terapimetod på så komplexa orsakssamband.

Dagobert skrev:Vad jag ville säga var att jag "tvingats" in i en patientkategori som ska behandlas med KBT, och det känns bra att se att jag inte är ensam om att tycka att metoden inte passar mina svårigheter.

Du har rätt att byta psykolog/läkare. Du har rätt att ta upp eventuella metoder. Använd den rättigheten, men har du svårt att kommunicera din vilja på rätt sätt (vilket jag kan ha) så försök få med dig en stödperson.

Det finns ingen metod som hjälper om du inte är med på noterna. Varken medicinsk eller psykologisk, inte inom detta området. Det finns medicin mot högt blodtryck, den hjälper ju oftast - vad jag menar är t ex concerta. Livet blir inte per automatik bättre av den om personen som intar den inte nyttjar effekten av behandlingsmetoden.

Jag anser att du bör ta upp detta med din behandlare. Det är viktigt att du är bekväm. Det är prioritet nummer ett oavsett rekommendationer från socialstyrelsen eller psykologen/läkaren. Så är det. Det är DU som ska behandlas, det är DU som ska må bra.

Ursäkta om jag framstår som någon form av kapten know-it-all eller general tell-others-what-to-do, men i grund och botten menar jag väl. Så är det.

Jag besvarar er andra senare.

Idag har mitt liv tagit vändning då det är första dan på min nya dagssysselsättning + första repet med en av mina två närmaste vänner och hans bekant.

Svarar ikväll.

Frimodig skrev:Men om du samtidigt skulle börja fundera över hur du kan göra skillnad för andra människor? Oberoende av dina egna intressen? Liksom bli ett verktyg i det godas tjänst?

Tror det är väldigt nyttigt att fundera i sådana banor eftersom det får en att fokusera på saker som ligger utanför en själv och genom att göra detta finns det också en möjlighet att man börjar tänka mindre på sina egna problem eller hittar någon slags sysselsättning som gör att man mår bättre för att man gör något som är meningsfullt i tillvaron.

Ju mer passiv man är ju större är risken att man drabbas av psykisk ohälsa.

Trötthet de luxe. Kan ej ge svar ikväll. Sorry.

Bjäbbmonstret: Jag förstår dig nu. Då jag själv inte är engagerad i den politiska aspekten så är jag inte nödvändig inom dessa frågor. För mig handlar det enbart om psykologin och då är det givet att jag blir lite irriterad om KBT kritiseras utifrån hur det hanteras på en politisk nivå.

Skälet till att det är "den stora metoden" är för att det bevisats vara väldigt effektivt. Dessvärre plockas saker och ting ur sina sammanhang och blåses upp till enorma stormvindar som inte enkelt stoppas. Det har skett stora missuppfattningar och som weasley säger, någon med grav PTSD kommer inte hjälpas av bara KBT. Någon med grav PTSD behöver oftast flerårig intensiv terapi med kombinerade behandlingsformer. Det är en väldigt extrem form av ångest, mycket mycket hög stress bakom, säkert äkta dödsångest också (krigsdrabbade, långvarig våld i hemmet, grova och våldsamma våldtäkter (måste inte vara grova och våldsamma, men det är sannolikt oftare dessa det är svårare att komma tillbaka från) t ex. Vad jag menar med svårare att komma tillbaka från är inte att en "vanlig" våldtäkt är enklare att hantera. Däremot om man slås ned brutalt, blir... våldsamt vandaliserad och liggandes inför döden. Det är en grov våldsam våldtäkt. Hoppas ingen tar illa vid, jag försöker inte värdera våldtäkterna, utan gradera sannolikheten att återhämta sig snabbare. Men det är givetvis också beroende på vem det drabbas, men jag tror än ju mer våldsamt och brutalt, desto grövre problematik. Det är vad min intuition säger och jag kan ha fel. Fast det spelar ingen roll om jag har rätt eller fel, så tänk inte på heller.

Ursäkta mitt krångel. Det är en delikat fråga och jag vill inte göra någon ledsen. Förlåt mig om jag uttryckt mig krångligt.

---

Kognitiv psykologi är en seriös akademisk disciplin. Och det höjer mitt blodtryck, min puls och gör mig alldeles svettig när jag läser hur det banaliseras och publiceras som någon form av "quick fix hokus pokus". Psykologi överhuvudtaget är en seriös akademisk disciplin. Alla kommer inte bli bra på det och alla kommer inte kunna vara framgångsrika psykologer. Det är naturen i ett nötskal. Vissa är bättre än andra på vissa saker, men det är en annan fråga.

Det har blivit en liten hjärtefråga för mig, som ni kanske märkt. Och jag har akademiker bakom mig som backar upp mig när jag är osäker på olika saker. För det mesta är det jag skriver alldeles riktigt, trots det faktum att jag inte har utbildningen. Specialintresse + asperger = fin kombination. Det enda som egentligen påpekats är hur jag formulerar mig, men det är så. Jag är en lekman och har inte det vetenskapliga språkbruket som förmodligen skulle framställa mig som än mer seriös.

Dessutom kan det bli svårt att ta någon på allvar om individen blir irriterad och ter sig underligt och smått irrationellt. Det är något jag märker av och försöker hantera, så jag blir bättre på det tills nästa gång.

Det fanns en tid då jag blev så frustrerad när någon motsatte sig när jag visste att jag hade rätt att jag inte kunde diskutera det vidare. Jag blev så arg att jag inte kunde få ur mig några ord. Det fungerar inte när man är vuxen och vill bli tagen på allvar.

---

Miche: Dina ord mottages med uppskattning. Jag hyser stor respekt för dig.

weasley: Har man adekvat kunskap är det definitivt önskvärt att snickra sin egen KBT.

Känner att jag besvara PTSD-delen i inlägget ovan.

Det är ok att det blir fel ibland, men jag upplever att psykologi inte accepteras fullt ut. Det finns verkligen områden inom psykologin som är så otroligt komplexa att det kanske t o m intresserar en fysiker som du. För visst stämmer du att du är utbildad inom teknisk fysik? Helt off-topic, vill bara bekräfta rätt eller fel uppfattning.

Ps. Jag uppfattar dig inte så enkelsinnad att du dömer ut något särskilt enkelt, snarare tvärtom. Vill bara påpeka det, för ibland upplever jag att är lätt nedlåtande. Inte med mening, men det är något jag får för mig.

edm:

1) Jag visste inte att det var KBT jag höll på med när jag gjorde det. Det var först flera år senare, när jag kom i kontakt med sjukvården som jag insåg att min hemmagjorda variant för att bli av med mina nojjor och ångestar gick under namnet KBT. Så kan det gå.

2) Jag är helt enig med dej i att psykologi behandlas lite styvmoderligt. Kanske för att det inte går att ta på. Det går att transplantera en livmoder - men hjärnan är det ingen som förstår sej på. Det är därför jag är så kritisk till politiseringen av psykologin. Att KBT ska ha förtur tolkas av politiker i landstingen som att allt annat ska avvisas. Det är så fel! KBT är bra i många olika fall, men det är inte lämpat för alla personer eller för alla psykiska problem. Det är, som du säger, naturen i ett nötskal. Vi är inte stöpta i samma form och behöver därför olika hjälp för att nå till vårt mål. Att då landstingen förkastar allt som inte är KBT är tragiskt på hög nivå. Speciellt som det inte ens är sjukvårdskunniga, erfarna, personer som bestämmer i landstingen!

3) Ja, jag har läst teknisk fysik. Men jag är nyfiken på allt som har med hjärnan att göra också. Plus en del andra saker.

4) Jag vet inte om det är du eller jag som upplevs som nedlåtande eftersom du glömde ett pronomen. Jag misstänker att det är jag. Jag har hört det förut. Att jag låter akademisk och fyrkantig. Nedlåtande var lite nytt, men ok låt gå för det. Jag har dock ingen aning om hur jag ska förändra det, eftersom jag bara försöker vara saklig. Ibland kan jag vara otydlig, som när jag hänvisade till länkarna i något av mina förra inlägg. Där, insåg jag senare, lät jag nog rätt näpsig men utan att mena det till dej eller någon annan på forumet. Jag ville näpsa mot de idioter som försöker klämma in folk i små behändiga ramar, de som säger att "om metoden 1 hjälper personen A så kommer 1 att hjälpa B,C och D också, alltså skiter vi i alla andra metoder".

weasley: Agreed.

4. Jag menar inte att det är du som låter nedlåtande. Jag glömmer lägga till/ta bort ord och begrepp ibland, men det är något jag själv också märker av nästa gång jag läser mina inlägg - men då är det för sent att ändra. Egentligen borde jag korrekturläsa mina inlägg oftare, på så vis skulle eventuella missförstånd och/eller förvirring minskas i antal. Dessutom är min grammatik en svinstia, den stinker och är extremt ojämn - men det är min svinstia, så ibland dyker en och annan hyacint upp lite här och där. Man kan vara allergisk mot det, dock. Nåväl.

Jag tycker inte det är nedlåtande att vara saklig och akademisk (i synnerhet inte om man är akademiker [då kan det enklare falla sig väldigt naturligt att så va], däremot om man är ett asshole by nature och vill använda sin utbildning/titel som något vapen menat att skada/skryta med/värdera människor etc. - vilket jag aldrig uppfattat dig göra någonsin), men att det kan bli nedlåtande om man tar något för personligt. Jag menade att det känns som att det är JAG som ibland låter nedlåtande p g a jag gör det till min "crusade" att slåss för det jag uppfattat som sanning. Ibland börjar kompassen spinna helt kontrollerat och kanske tar en mot grottor och isolerade småöar, vilket i sin tur gör att man lätt söker tryggheten "utanför" det oändliga öppna havet, en falsk trygghet inne i en grotta där man isolerar sig och tror man kommer kunna lösa sina problem genom att stanna kvar så länge det bara går.

Det var en metafor om att man lätt kan drivas från ett öppet sinne i sin strävan att övertyga. Haha! Sorry, men det blir enklare för mig att förklara hur jag menar genom att skriva sådana småflummiga saker. Det är inte C20H25N3O (leker cool), jag lovar.

Jag förstår att du söker dynamik. Det är att föredra.

Är vi färdiga med den här tråden nu?