"Det går inte att dränka sorger i alkohol, de jävlarna är förbannat duktiga på att simma!" är ett klassiskt citat i sammanhanget.

antingen har man ärligt eller " trevligt" . vet inte hur det ska gå ihop .

KrigarSjäl skrev:Det du snackar om kallas kafferep.
Och det är långt ifrån alla som tycker sånt är trevligt, ni vet, när man bara småpratar om ingenting med människor man bara är bekant med. Jag tänker också osökt på ängsliga surdegsbrödsbakarmänniskor som inte vågar säga bu eller bä för att förstöra "stämningen".

Ärligt, innerligt och dynamiskt umgänge är att föredra om man frågar mig.

Precis!

Kallprat går bort.

Att ha trevligt med en människa för mig, kan vara att bara ha någon som man tycker om (inte nödvändigtvis en partner), i sin närhet. Runt sig typ.

elle skrev:antingen har man ärligt eller " trevligt" . vet inte hur det ska gå ihop .

att ha " trevligt" är ett social-spel som folk har hittat på för att ha " trevligt " när de fikar.

Det som jag känner helt spontant när jag läser första posten är att det är väl typiskt aspergare, att inte kunna slappna av och per automatik konversera som "alla andra"? Jag är sån iaf!

Det tar tid att liksom...veta hur man ska svara, hur man ska bete sig, läsa dom andra, hur minspelet ska vara, hur andra reagerar osv. det gör mig också väldigt trött (en dag av såna här konversationer gör mig utmattad).

Jag fick min diagnos i somras och har insett att många av mina beteenden i sociala situationer är inlärda, och tar kraft.

elle skrev:antingen har man ärligt eller " trevligt" . vet inte hur det ska gå ihop .

Det gårihop

Jag är alldeles förundrad över att det finns fler som jag (jag har ingen diagnos)! "Idiot" (betvivlar att du är en), du beskriver svårigheten med social kommunikation alldeles ypperligt. Det hade kunnat vara jag som skrev det första inlägget. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man gör. För trots att jag försöker apa efter, så tycks det aldrig gå hem. De tittar så märkligt på mig. Och om jag då går därifrån så är det tydligen också felaktigt. Och byta ämne till något mer intressant får man inte heller göra. Hur döljer man att man blir tagen på sängen (engagerad i en intressant tanke i huvudet) varenda gång någon försöker prata med en, i sammanhanget... man står i en grupp och ser ut att vara med i "diskussionen"?

Timing, läsa ansiktsuttryck, tonläge, andepauser, den reella anledningen till diskussionsämnet mm är essentiellt för att hänga med i gruppkonversationer, iaf om det rör sig om kafferepsmänniskor.

Påminner mig om termen "valley girl".

Katastrof skrev:Jag är alldeles förundrad över att det finns fler som jag (jag har ingen diagnos)! "Idiot" (betvivlar att du är en), du beskriver svårigheten med social kommunikation alldeles ypperligt. Det hade kunnat vara jag som skrev det första inlägget. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man gör. För trots att jag försöker apa efter, så tycks det aldrig gå hem. De tittar så märkligt på mig. Och om jag då går därifrån så är det tydligen också felaktigt. Och byta ämne till något mer intressant får man inte heller göra. Hur döljer man att man blir tagen på sängen (engagerad i en intressant tanke i huvudet) varenda gång någon försöker prata med en, i sammanhanget... man står i en grupp och ser ut att vara med i "diskussionen"?

Välkommen till forumet.

Jag tror att det är väldigt svårt att lära sig att beté sig omedvetet så som jag beskrivit att andra gör, det ligger rotat så djupt in i personligheten.
Man kan dock, lära sig "hur det är meningen" att man ska vara, vad man ska säga, hur det ska sägas och hur man ska röra sig.
Men det är bara någon slags täckmantel, det är inte äkta, det är inte så de andra gör, de har samspelet inbakat i sig och behöver inte sitta och fundera på hur de beter sig.

Som någon om inte flera skrev ovan, så beror det på vem man talar med också, är man bekväm med en viss individ så kan man märka att det faktiskt GÅR, ibland. (Att ha trevligt på riktigt)
Jag har lyckats med detta ett fåtal gånger, med rejäl ångest som följd däremot.

Jag tycker att kruxet är att man måste veta vad man ska svara så förbannat fort. Om pausen blir för lång, eller om man svarar flera gånger för att se vad som passade bäst, så blir det förbannat dålig stämning. Exempel någon frågar "Hur gick det på tentan"? Vad syftar den frågan på? Vad är det rätta svaret? Eller "Har det gått bra idag"? Bra på vilket sätt? Jag har en uppsjö möjliga svar på en sådan fråga. Det är så förbannat allmänt det där "trevliga".

Jag har gått på universitetet nu sedan i januari, och det jag har lyckats med hittills i socialt umgänge är 0. Det fungerar en gång, men sedan upptäcker de att jag är felaktig och undviker mig. Det här är jävligt knepigt tycker jag. Knepigt i bemärkelsen svårt.

Hitta ett annat ställe utanför de sociala cirklar du är tvungen att dras med att öva dig på umgänge. Allra helst någon som kan ge dig återkoppling på det du gör. Kanske en kurator eller liknande kan hjälpa till med det.

Kanske en bra idé. Att be någon åter-koppla. Men en kurator vet kanske inte vad alla de andra menar när de ställer en sådan fråga. Eller?

Katastrof skrev:Jag tycker att kruxet är att man måste veta vad man ska svara så förbannat fort. Om pausen blir för lång, eller om man svarar flera gånger för att se vad som passade bäst, så blir det förbannat dålig stämning. Exempel någon frågar "Hur gick det på tentan"? Vad syftar den frågan på? Vad är det rätta svaret? Eller "Har det gått bra idag"? Bra på vilket sätt? Jag har en uppsjö möjliga svar på en sådan fråga. Det är så förbannat allmänt det där "trevliga".

Jag har gått på universitetet nu sedan i januari, och det jag har lyckats med hittills i socialt umgänge är 0. Det fungerar en gång, men sedan upptäcker de att jag är felaktig och undviker mig. Det här är jävligt knepigt tycker jag. Knepigt i bemärkelsen svårt.

Japp precis så är det, och antingen får man ge upp och börja kopiera fraser eller så får man försöka hitta en egen väg som fungerar.

Jag förstår och känner igen svårigheterna med såna där frågor, och det känns ju lite som att "sälja sin själ" att ge låtsassvar på dem bara för att tillfredsställa motparten.
En viktig sak som nämnts i tråden är att många frågor inte är på riktigt, alltså de frågar inte hur det gick idag för att de undrar det, de konverserar bara liksom.
Och då behöver man inte svara på frågan om man ska följa normen, man kan svara med vafan som helst.


Själv har jag börjat tillämpa en "teknik" som fungerar ganska bra, och den går ut på att inte ge respons på de där ytliga skitfrågorna men ändå kunna hålla igång samtal.
Ofta svarar jag med en fråga också.

Exempel:

- Hur har din dag varit?
(jag) - Jag funderar på att dra till biblioteket imorgon och låna en bok.
- Aha, någon speciell?
- joo det är den här nya blablabla...

Exempel2:

- Hur har din dag varit?
(jag) - Var det idag eller imorgon som farmor kommer på besök?
- Imorgon, blablablabla



På detta vis behöver man inte begrunda alla konstiga frågor, man skiter helt enkelti dem

Tänkte om kuratorn kunde observera när du är i en grupp på något sätt för att ge återkoppling.

Obs, en del grupper har kvalificerande krav på att t.ex ha rätt bakgrund, snygg, gå rätt program osv. Och då spelar det ingen större roll att man för konversationen rätt.

Som @Idiot säger ge svar såsom de behöver höra , välj istället rätt sällskap från början

Katastrof skrev:Kanske en bra idé. Att be någon åter-koppla. Men en kurator vet kanske inte vad alla de andra menar när de ställer en sådan fråga. Eller?

En mentor kan säkert underlätta din vardag! Jag har aldrig gått på universitet men det är andra här som skrivit om möjligheter att få mentorer på universitet.

nallen skrev:
Babbel babbel
Det finns ju ingen information där, förutom det som sägs.
Ska det vara så saatans svårt att bara säga det man vill och inte tolka in nåt som inte sägs? Folk är fan mer än lovligt dumma i huvudet

Att tro att det inte finns någon information i den icke-verbala delen av en konversation är ett misstag man lätt kan göra som aspergare. Eftersom man själv inte kan se informationen (eller kanske ens förstå vad det skulle kunna vara för information) så antar man att den inte finns där.

På ungefär samma sätt kan en analfabet hävda att det minsann inte finns någon information i en skriven text, för det är ju bara en massa konstiga krumelurer, inget innehåll alls. Eller någon som inte förstår sig på datorer kan hävda att binärkod inte kan innehålla någon information för det är ju bara en massa ettor och nollor, hur trist som helst. Den som inte förstår kinesiska kan hävda att kinesiskt tal saknar all innebörd för det är bara en massa obegripliga ljud.

Men ärligt talat så framstår det inte som vidare smart att envist hävda att det inte finns någon information i kropps-språk, tonfall, mimik osv. Det finns ju forskning i frågan och den som har lust kan även enkelt bedriva egna små studier på sina NT-bekanta.

Information finnes men är kanske inte speciellt givande?

plåtmonster skrev:Information finnes men är kanske inte speciellt givande?

Många gånger är det som en NT säger totalt ointressant (som prat om väder, semesterresor, släkt osv), det är det som inte sägs om räknas och som betyder nåt!

Det är bl.a. pga det som vi med AS har så jävla svårt att ragga tjejer, vi fattar ju inte vad tjejen egentligen säger eftersom vi bara hör orden och missar 93% av budskapet.

Även vi med AS sänder ut sådana budskap men pga bristen på kopplingar mellan känsloliv och tankar/kropp så blir de budskapen ofta åt helvete fel, jag brukar beskyllas för att vara arg!

plåtmonster skrev:Information finnes men är kanske inte speciellt givande?

Nä, så kan det ju vara. Ungefär som att även om man lär sig kinesiska så är det inte alls säkert att man är intresserad av att höra allt som alla kineser har att säga. Det kan ju hända att man inte har så mycket gemensamt med många av kineserna.

Men om man nu måste bo i Kina så kan det ju vara smart att försöka lära sig grunderna i kinesiska och även om man inte själv har lust att delta i kinesernas samtal (eller man kanske trots ansträngningar aldrig lär sig kinesiska tillräckligt bra för att bli någon god konversatör) så är det djupt respektlöst (för att inte tala om ointelligent) att döma ut kinesernas samtal som "tomprat" eller "oärligt". Att idiotförklara människor eller företeelser som man inte förstår är oftast inte någon vidare smart strategi.

Om man t.ex är intresserad av biokemi så kanske ekonomistudenters samtalsämnen är rätt irrelevanta. Så du har en poäng, men det finns också en poäng i att fokusera på det viktiga och undvika irrelevanta diskussionssfärer.

Alltså väljer man i dit exempel att inte bosätta sig i Kina.

Så det finns information i kroppsspråket men den är oftast mer av bekräftelse och statusbalansering och finner man personerna irrelevanta samt har andra mål än status så är det isåfall bättre att söka sin interaktion på annat håll.

plåtmonster skrev:Om man t.ex är intresserad av biokemi så kanske ekonomistudenters samtalsämnen är rätt irrelevanta. Så du har en poäng, men det finns också en poäng i att fokusera på det viktiga och undvika irrelevanta diskussionssfärer.

Alltså väljer man i dit exempel att inte bosätta sig i Kina.

Så det finns information i kroppsspråket men den är oftast mer av bekräftelse och statusbalansering och finner man personerna irrelevanta samt har andra mål än status så är det isåfall bättre att söka sin interaktion på annat håll.

Håller med dig helt. Man måste faktiskt inte vara intresserad av all kommunikation. Själv är jag otroligt ointresserad av en massa saker som folk envisas med att (med eller utan ord) informera mig om.

Som svensk kan man låta bli att flytta till Kina, men som aspergare är det nog svårt att helt undvika social interaktion med NT-personer.

Man kan hålla sig till de NT-personer som faktiskt är intressanta

Rekommenderar Café /dev/null för resterande

Miche skrev:Du kan börja med att klicka på länken som går till en källa med hänvisningar (dvs Wikipedia)!

haha ja såklart, jag var latmaskig och nyvaken och chockad

Sen tänkte jag mer ifall du personligen hade några tips på bra böcker/artiklar som behandlar ämnet.

Fundering, finns det några kurser i detta?