Ja, vad gör ni när ni träffar en läkare som inte kan tillräcklig svenska för att det ska gå att ha en meningsfull diskussion? Försöker ni klara upp de missförstånd som uppstår eller blir ni passiva och bara flyter med? Jag tillhör den senare kategorin.

Där jag boddde förut sa i stort sett alla svenska psykiatriker upp sig från sjukhuset vilket gjorde att man fyllde upp med östeuropeisk personal. Jag tycker jag fick långt bättre hjälp av vårdcentralen än av dem.

Beror på vilket humör jag är på och vad samtalet handlar om, är det viktigt ser jag till att h*n förstår mig så inget blir fel. Ibland får man upprepa sig en jävla massa.

Men ibland gör jag som du är, passiv och låter det vara.

Tycker det är konstigt att man kan få jobba som psyk-läkare (för svenska patienter) om man inte kan ordentlig svenska eller i alla fall engelska.

Vildsvin skrev:Ja, vad gör ni när ni träffar en läkare som inte kan tillräcklig svenska för att det ska gå att ha en meningsfull diskussion? Försöker ni klara upp de missförstånd som uppstår eller blir ni passiva och bara flyter med? Jag tillhör den senare kategorin.

Om det inte går att kommunicera pga språksvårigheter avbryter jag besöket direkt.
Kan de göra sig förstådda språkligt men är ute i ruffen och letar efter bollen avbryter jag besöket direkt.
Håller de sig på fairway eller green kan man ha överseende med att de uttrycker sig lite vagt och ställer lika vaga frågor men när de närmar sig semiruffen är det dags att sträcka sig efter jacka och väska.

Nej, jag spelar inte golf. Saknar bollsinne och mycket annat.

Läkaren ska kunna tala svenska och h*n ska förstå svenska. Att läkaren talar med någon brytning struntar jag i men jag sk banne mig förstå h*n.

Sen finns det ju läkare som är svenskfödda men verkar inte förstå någonting ändå så det finns stolpskott där med.

Selma skrev:

Vildsvin skrev:Ja, vad gör ni när ni träffar en läkare som inte kan tillräcklig svenska för att det ska gå att ha en meningsfull diskussion? Försöker ni klara upp de missförstånd som uppstår eller blir ni passiva och bara flyter med? Jag tillhör den senare kategorin.

Om det inte går att kommunicera pga språksvårigheter avbryter jag besöket direkt.
Kan de göra sig förstådda språkligt men är ute i ruffen och letar efter bollen avbryter jag besöket direkt.
Håller de sig på fairway eller green kan man ha överseende med att de uttrycker sig lite vagt och ställer lika vaga frågor men när de närmar sig semiruffen är det dags att sträcka sig efter jacka och väska.

Nej, jag spelar inte golf. Saknar bollsinne och mycket annat.

Kan man inte som patient få tolkhjälp? Eller gäller det bara invandrare som inte kan Svenska?

Tolk ökar risken för fel. Finns ingen anledning med tanke på vad det kostar att anlita en läkare som inte kan kommunicera ordentligt. Det är t.om livsfarligt i vårdsammanhang.

Jag träffade en utländsk psykiatriker som sade "nä" i stället för "ja". Minst sagt förvirrande.

En annan STANK after shave, och sade att hade träffat "tyyysentals aspergare sedan 60-talet" och tillade "gå nu hem med piller här så du ska se allt bli bra - inte oroa sig, lilla vän".

Meningsfullt? Nej. Alltså inte nog med språkförbistring, kulturkrockar blir lika illa. Vi i Sverige är inte ute efter tröst på samma sätt som i vissa andra länder. Och vi är vana att vara mer delaktiga och mindre "tro på allt doktorn säger".

Bror Duktig skrev:Jag träffade en utländsk psykiatriker som sade "nä" i stället för "ja". Minst sagt förvirrande.

(Grek om jag får gissa. Ja heter ναί (nä) på grekiska.)

Naturligtvis är det en vårdsäkerhetsfråga. Men det gäller också inkompetenta läkare som talar utmärkt svenska och det överväldigande flertalet läkare som av systemskäl helt enkelt inte har tid eller ork för sina patienter. Bara så att man inte tappar proportionerna.

För skjut inte budbäraren eller fotfolket, utan lägg ansvaret på dem som är satta att ta det och inte har gjort det: dem som har orsakat läkarbristen, satt kortsiktiga ekonomiska besparingar som sjukvårdens högsta mål, gett grogrund åt springläkarsystemet och tvingat vårdgivarna att gräva fram vilka som helst som har läkarlegitimation, även halvdementa pensionärer och folk som inte kan språket (eller de relevanta kulturmönstren; det sistnämnda undrar jag om det ens finns på kartan i fortbildningen).

Undrar hur det var meningen att man skulle göra med invandrade patienter som kan svenska dåligt förresten. Och hur det är i praktiken. Även i den mån de (fortfarande) kan få tolkar är ju det i sig en säkerhetsrisk, som plåtmonster påpekar.

När man har svårt att förklara saker (som många as'are har) för "vanliga människor" så blir det inte direkt lättare att förklara saker för någon som inte är bra på Svenska.

Jag hade en läkare som talade dålig svenska ett tag, h*n sa bara "ja" som svar på allt jag sa, även om jag ställde en fråga som inte har ett ja- eller nejsvar.

- Hur länge räcker det där receptet då?
- Mjaa.


Riktigt påfrestande.

Skulle säga som Seven-of-nine i Star Trek: "Doctor unit is defect, needs urgent replacement"

Zombie, inte en grek (vet att de säger nä om ja eftersom jag har grekiska släktingar) och det är extra lustigt. Har mött både tyskar och östeuropeer som säger nä i stället för ja. Detta var en polack eller liknande.

plåtmonster skrev:Skulle säga som Seven-of-nine i Star Trek: "Doctor unit is defect, needs urgent replacement"

*ser det för mig i ett vanligt besöksrum, besöksfåtölj utrustad med knappsats och mick för ändamålet*

Kanske ingen dålig idé.

Bror Duktig skrev:Zombie, inte en grek (vet att de säger nä om ja eftersom jag har grekiska släktingar) och det är extra lustigt. Har mött både tyskar och östeuropeer som säger nä i stället för ja. Detta var en polack eller liknande.

Då skulle jag verkligen vilja veta hur det hänger ihop. Finns ju vissa tvetydiga satser där det kan vara en fråga om synvinkel vilketdera man svarar, men hade det varit det hade du väl märkt det också. Nåja, det är OT här. Kanske skulle be om tråddelning... (Edit: eller kanske inte förresten. Det var ju en läkarkontakt.)

Zombie, jag hade en klasskamrat med tyska föräldrar. De sade också "nä" och jag tror det handlar om något "nä, precis" fast inte på exakt samma sätt som vi använder det. Jäkligt förvirrande när man har med en viktig läkare att göra, enklare när det handlar om saft och kakor som man upptäcker om de kommer fram eller ej.

Bror Duktig skrev:Zombie, jag hade en klasskamrat med tyska föräldrar. De sade också "nä" och jag tror det handlar om något "nä, precis" fast inte på exakt samma sätt som vi använder det. Jäkligt förvirrande när man har med en viktig läkare att göra, enklare när det handlar om saft och kakor som man upptäcker om de kommer fram eller ej.

Hmm mina föräldrar är ifrån Österrike. Alltså har jag Tyska som modersmål men aldrig hört det. Men det är kanske något lokalt för Tyskland eller ett dialektalt ord?

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev:Jag träffade en utländsk psykiatriker som sade "nä" i stället för "ja". Minst sagt förvirrande.

(Grek om jag får gissa. Ja heter ναί (nä) på grekiska.)

Instämmer. Taichauffören i Grekland svarade "nä?" i mobiltelefonen. Lät dock mest som ett grymtande...

slackern skrev:

Bror Duktig skrev:Zombie, jag hade en klasskamrat med tyska föräldrar. De sade också "nä" och jag tror det handlar om något "nä, precis" fast inte på exakt samma sätt som vi använder det. Jäkligt förvirrande när man har med en viktig läkare att göra, enklare när det handlar om saft och kakor som man upptäcker om de kommer fram eller ej.

Hmm mina föräldrar är ifrån Österrike. Alltså har jag Tyska som modersmål men aldrig hört det. Men det är kanske något lokalt för Tyskland eller ett dialektalt ord?

Ja, kanske något lokalt, jag vet inte. En av hennes föräldrar var från Östtyskland minns jag, om det nu spelar någon roll.

Min faster säger ofta nä när hon håller med eller frågar som "nå" eller "ja?". Men då har hon bott i Grekland sedan 60-talet och jag är van vid att de pratar så där även när de pratar svenska.

Problem blir det alltså när läkaren pratar så där, eftersom det handlar om allvarligare saker än lite småprat, och eftersom de aldrig verkar vara riktigt med, utan mumlar och läser samtidigt så att man får känslan av att de inte vet vad de håller på med.

Jag har en ingift polska i släkten och för ~10 år sedan diskuterade vi att hon noterat att svenskar säger ja där det naturliga i polskan är att säga nej. Det gällde just om någon annan sagt någonting och man håller med i det som sägs, eller någonting sådant. Det hade tagit lång tid för henne att förstå i alla fall, och en hel del missförstånd på vägen. Och hon har ändå studerat svenska på universitetsnivå.

slackern skrev:Kan man inte som patient få tolkhjälp? Eller gäller det bara invandrare som inte kan Svenska?

En läkare jag träffade en gång kallade på en sjuksyster som fick tolka. Hon översatte det jag sa till en av de handfull svenska fraser han hade hunnit lära sig.

Selma skrev:Om det inte går att kommunicera pga språksvårigheter avbryter jag besöket direkt.

Gör man de får man vänta minst tre månader innan man får träffa någon annan läkare. Klagar man på väntetiden får man svaret att du har dig själv att skylla när du krånglar och vill byta läkare.

plåtmonster skrev:Tolk ökar risken för fel. Finns ingen anledning med tanke på vad det kostar att anlita en läkare som inte kan kommunicera ordentligt. Det är t.om livsfarligt i vårdsammanhang.

Det är just för att undvika det som sjukvården anlitar tolkar för patienter som inte kan svenska (el bara har mycket bristfälliga kunskaper i svenska). Det finns även auktoriserade sjukvårdstolkar. Det är ju inte så att en patient kan få en läkare som talar just hens språk. (Och skulle varje utländsk läkare behöva en tolk vid patientsamtal, bleve det nog för dyrt för landstinget.)

Gäller det psykiska problem kan det förstås kännas obekvämt med en tredje person i rummet.

Iofs kan situationen uppstå att patienten talar språket X, tolken perfekt X och acceptabel svenska och läkaren språket Y och dålig svenska.

Frågan är vart de psykiatriker som sagt upp sig tog vägen och varför de sade upp sig. För låg lön och/el dåliga arbetsvillkor?

Zombie skrev:För skjut inte budbäraren eller fotfolket, utan lägg ansvaret på dem som är satta att ta det och inte har gjort det: dem som har orsakat läkarbristen, satt kortsiktiga ekonomiska besparingar som sjukvårdens högsta mål, gett grogrund åt springläkarsystemet och tvingat vårdgivarna att gräva fram vilka som helst som har läkarlegitimation, även halvdementa pensionärer och folk som inte kan språket (eller de relevanta kulturmönstren; det sistnämnda undrar jag om det ens finns på kartan i fortbildningen).

Grunden till problemet finns hos läkarnas fackförbund som kämpat hårt för att pressa upp läkarnas löner genom lobbying och/eller utpressning genom att hålla ner antalet utbildningsplatser för läkare så att arbetsgivarna tvingats bjuda över varandra för att få (behålla) läkare samt hos politiker som inte genomskådat detta genomsjuka arbetssätt och satt P för dumheterna.

Effekterna ser vi, springläkarsystem (läkaren får högre lön varje gång som hen byter arbetsplats) och man tvingas kalla in läkare som knappt behärskar svenska.

Erathe skrev:Gör man de får man vänta minst tre månader innan man får träffa någon annan läkare. Klagar man på väntetiden får man svaret att du har dig själv att skylla när du krånglar och vill byta läkare

Jag fick inte ens byta läkare fast jag ville för att han jag hade träffat var så fruktansvärt oprofessionell och okunnig (jag har svårt att prata så hade förberett med att skriva ner viktiga saker som jag lämnade över direkt när vi kom, jag och en bekant till mig som var med. Han blev jättearg och vägrade läsa varpå jag fick total panik och inte kunde yttra ett ord. Hon som jag hade med mig fick förklara att jag har svårt att prata och att han behövde läsa vad jag hade skrivit först). Så jag sa till min terapeut att jag ville byta läkare, att jag inte ville träffa honom igen. Fick till svar "det är så många som vill byta så ingen får byta" ungefär. Han jobbar inte kvar idag, no shit... Så nu står jag utan läkare! Skitbra! Suck...

Miche: Menar du stafettläkare? Nej, de får inte högre lön varje gång de byter arbetsplats men de har högre lön än vanliga läkare eftersom de har en oerhört krävande arbetsmiljö, ska klara av att gå in på en arbetsplats direkt och sedan bara hoppa vidare. Inte så lätt.

En barnläkare på vår vårdcentral är oerthört dålig på svenska. Jag försökte beskriva min sons astmaliknande andning och sa att han får andningssvårigheter när han anstränger sig. När hon ringde AL-akuten så beskrev hon problemet som att "barnen blir andfådd när han springer". Nej, min fem månader gamla bebis blir inte andfådd när han SPRINGER! Akuten sa att det inte var någon fara och det tro sjutton det, med tanke på hur hon beskrev problemet. Som tur var var det inget allvarligt fel.

Vår VC har nästan bara utländska läkare men de flesta är jättebra och gör sitt yttersta för att förstå och hjälpa. De utländska läkare som "inte förstår" kan lika gärna vara samma typ som svenska läkare med liknande problem - de tror att de själva har bättre koll än patienten och lyssnar, snarare än förstår, dåligt.

Bror Duktig skrev:Jag träffade en utländsk psykiatriker som sade "nä" i stället för "ja". Minst sagt förvirrande.

Zombie skrev:(Grek om jag får gissa. Ja heter ναί (nä) på grekiska.)

Som kuriosa kan nämnas att det finns risk för språkförbistring och missförstånd även i andra riktningen om man samtalar exempelvis med en person som har albanska språket som modersmål. Nej på svenska är jo på albanska.

Det kan som flera skribenter i denna tråd vittnar om uppstå vissa språkförbistringar vid samtal med psykiatriker som inte är språkligt infödda svenskar. Särskilt hög risk för utebliven förståelse torde vara när det handlar om möte med patienter som har förståndshandikapp eller psykossjukdom. Läkarens personliga egenskaper är här betydelsefulla, dvs. om denne har förmågan att känna in patienten och därmed kan kompensera när förståelsen uteblir. Läkaren, eller du som patient, kanske behöver sammanfatta det som tagits upp i samtalet med tätare intervall för att härmed kunna undvika missförstånd.

Men även du som patient och medmänniska kan påverka utgången för samtalet. Den främsta förutsättningen för ett äkta samtal är att var och en inför sin samtalspartner verkligen menar just denna människa dvs. att du accepterar den människa som du står inför, att du riktar dina ord med största allvar till henne, just till den hon är. Förståelse är möjlig först när du träder i omedelbar och okonstlad relation till den andre, när du gör henne verkligt närvarande för dig.